förberedelser gjorda för resning av stommen. Vi har förberett virke osv. En spännande dag är
kommen.
En blogg där jag lyfter mina tankar om ett föränderligt samhälle. Om mina visioner och drömmar. Hänger du med?
förberedelser gjorda för resning av stommen. Vi har förberett virke osv. En spännande dag är
kommen.
Måndag morgon, vi har kommit till slutet av augusti 2024 och mycket har hänt sedan jag senast var här. Jag lovade att återkomma med att berätta vad jag gjort senaste året, tiden efter mitt arbete med Hjärtats hus. Vill du hänga med på min tidsresa så är du välkommen här.
Vi har under många år planerat att bygga ett hus här på gården. En lång process av planering har pågått och under hösten 2022 var vi framme vid att ha placerat ut var huset skulle stå, hur grunden skulle se ut osv. Så nu var det dags att sätta spaden i jorden och komma igång.
Jag kommer att lägga ut bilder här undan för undan så får ni se vad det blev av det. Om det blev något hus!?
Jo, det blev det.
Hej vänner där ute!
Någon som funderar var jag tog vägen? Nja, det är så mycket som händer i denna digitala värld så det är det nog inte. Men jag vill säga att jag lever och mår väl i alla fall. Sitter just här i soffan med en trött hund vid min sida, ute regnar det och jag hör åskan på avstånd. Regn igen, ja den varan är det sannerligen gott om .
Tänk att jag inte har skrivit på min blogg sedan förra sommaren!!!! Usch, jag borde skämmas! Men jag gör inte det. Ibland får man ta hänsyn till hur livet är och hur kropp och själ mår. Sanningen att säga så har jag nog faktiskt inte känt för att skriva eller berätta så mycket om mitt liv. Jag var faktiskt väldigt trött och sliten efter att avslutat min tjänst på Region Jönköping och det älskade Hjärtats hus som jag jobbat med i så många år. Så många intensiva år som satte sina spår. Jag var verkligen trött både till själen men kanske främst till knoppen. Och jag var ju väldigt mycket ute på sociala medier för att sprida information om Hjärtats hus, så då jag klev av det tåget så var det skönt att bara vara Maggie och hitta tillbaka till ett lugnare tempo.
Blev det lugnare, kanske du undrar? Njae, på sätt och vis blev det inte det. Senaste månaderna har varit väldigt intensiva, igen, men nu av helt andra anledningar. Jag kommer att återkomma till vad det var, längre fram, inte idag.
Nu stänger jag burken igen, åskan känns som den kommer närmare.... Önskar er en fin vår, var rädd om dig.
Ì dag stormar Hans runt huset och vänder upp och ner på dynor och annat på altanen, träden viker sig och vi hoppas de skall orka hålla emot. Regn har vi fått i massor och mer är på väg. Ja, vädret styr vi inte över. Jag har haft en fin dag på kontoret, perfekt att kunna jobba inne då.
För ett par helger sedan var det ju dags för ännu en Helg i Hullaryd, för jag tror femte gången. Ja, från början var det ju Oscar och Henrik som själva drog igång detta i det lilla samhället. Men nu, sedan ett par år tillbaka, är stor del av byn engagerade, vilket är jätteroligt och väldigt bra. För var skulle vi göra av alla besökare annars?????Vi hade otroligt tur med vädret även denna gång. Lite småskurar under lördagen på dan men inget som störde o tala om. Killarna hade ordnat med tält så det fanns sittplatser till kaffegästerna. Då de öppnade upp kl 11 var det inte så många vid insläppet så jag tänkte att det blir nog kanske lite lugnare i år!
Men tji fick jag. Dröjde bara några minuter så var kön ett faktum och AnnKatrin och jag körde järnet vid serveringen medans det var febril aktivitet i köket för att hinna producera bakelser, våfflor, kaffe, diska i takt med att porslinet sinade, ja det var verkligen full rulle. Jag skojade och sa till besökare att detta är enda gången på året då jag har chans att verkligen köra med min familj, då jag löpande får ropa på mer kaffe, mer bakelser, mer porslin osv. Ha ha.
Henrik bjöd in till guider i Tingshuset, fulla grupper varje gång under bägge dagarna. Det är så roligt att så många är så intresserade av att se hur de tar hand om detta gamla hus med så mycket historia i. Numer får ju även besökaren ta del av hur de har restaurerat spänntak, målat med linoljefärg, snickrat och byggt, ja käre vänner så de har grejat genom åren.
Vid starten på lördagen var det invigning av den nya klockstapeln. Det fanns nämligen en på det gamla tingshuset, men den klockan köpte Stjärneborg för många år sedan. Killarna har försökt få köpa tillbaka den men inte lyckats. Så det fick bli en annan klocka, så fint klingar den också. Under dessa två dagar fick den slå en gång i timmen, då Henrik bjöd in till guidning. Perfekt. Och såklart har pengar från tidigare år använts till att bygga även denna klockstapel.
Lördags kvällen var det förbokat med pizza och quiss. Fullbokat direkt. Tempot högt att få ut alla pizzor, underhållning från ungdomar från bygden, innan Henrik körde quisset. Och så blev det såklart dans där Henrik fick spela och göra det han älskar så mycket. Man ser verkligen hur han njuter.
Söndagen blev i ett något lugnare tempo. Vi hade kö även då men inte riktigt samma tryck. Den här dagen hann jag titta upp och byta några ord ibland till våra gäster.
Allt kunde packas ner torrt på kvällen innan himlen öppnade sig och regnet sköljde ner igen. Måndagen var riktigt ruskigt väder så de hade verkligen vädret på sin sida även detta år.
På söndags kvällen hängde Kerstin med oss hem för att bo hos oss några dagar då resten av familjen var på en liten semester. Så vi myste. Denna lilla tjej kan verkligen, liksom sin bror, förgylla tillvaron helt fantastiskt. Vi åkte till Tranås på måndagen för att handla. Och fastnade bägge två vid ett skyltfönster med fina klänningar för barn! Otroligt rolig känsla att få gå in och köpa en klänning som hon själv fick vara med och välja, till det också några hårspännen såklart. Farmorslycka.
Vi plockade mycket blommor, nu är det mycket lila som gäller. Och det finns många lila blommor då man ser sig omkring....
Nu är vi inne i augusti, sommaren är inte slut, även om man kan tro det då man tittar ut genom fönstret idag. Jag hoppas på en fin höst, då vi kan vara ute mycket. Det finns hur mycket som helst att göra här på gården och så mycket vi vill.
Jag hoppas vi får leva vidare och njuta vidare av det vackra vi har omkring oss. Tänk om världen kunde inse vilket farligt spel som äger rum på många plan nu! Jag tänker på kriget i Ukraina och flera andra jobbiga oroligheter i världen som känns som de eskalerar. Vart är vi på väg egentligen? Människan må ju vara en av de dummare skapelserna på jorden. Till och med djuren börjar göra uppror, attackera människor på olika sätt. Eller är det att allt visas och pratas om på ett synligare sätt i världen idag? Jag har inte svaret på den frågan men min önskan är tydlig. Låt oss få leva i fred och frihet, låt oss få sprida kärlek istället för hat, låt oss få visa respekt istället för rädsla.
Efter en lyckad Pride vecka så känner jag stor glädje och stolthet över vårt land. Tänk så många människor som samlades under dessa dagar med kärleken till medmänniskan i fokus. Nästa år skulle jag vilja få gå med i det tåget genom Stockholms gator.
Störst av allt är kärleken.
Första dygnen var vi hemma hos far o mor. Gott att få träffa dom igen och njuta av den ljusa sommarnatten. Deras fantastiska trädgård är en ren ynnest att få vandra i.
Efter ett par nätter i sommarstugan på gården åkte vi vidare uppåt. Svaningen, Bågede, Hällingsåfallet, Gäddede, Junsele. Under denna tripp sov vi i bilen, med två hundar!!! Du som har Jämte vet hur bra de trivs att få ligga nära, nu hade vi ju med Welschen också. Två hundar som täcke, för där dom lägger sig där ligger dom🤗. Men nog var det mysigt, inte minst natten då regnet öste ner. Trångt o mysigt.
Hällingsåfallet, så grymt stark naturen är. Dånet från det forsande vattnet hördes lång väg.
Så åkte vi vidare österut mot Örnsköldsvik. Aldrig åkt här innan. Så bördigt o fint, mycket jordbruk o betande djur i många hagar.
Så åkte vi kustvägen söderut. Höga kusten-bron, så majestätisk. Hade gärna gått på tex Tomas Ledin museet, som ju är längs denna väg. Men med två hundar i bilen är det inte att tänka på. Det får bli en annan gång.
I Härnösand stannade vi till och åt och rastade hundar innan vi drog hem igen.
Idag laddar vi inför den traditionella Hullarydshelgen som är nu i helgen. Jag ska sälja kaffe o tilltugg, Oscars bakelser, Davids våfflor med olika smaksättningar. Patrik brygger kaffe. Henrik kör guidade visningar inne i Tingshuset, ja alla har sina uppgifter och hjälps åt. Vi hoppas bara att vädret är med oss nu.
Jag kommer väl till veckan med en rapport om det.
Trevlig helg önskar jag er alla.
Fredag kväll, ännu en arbetsvecka är till ända. Tänk så fort man får nya vanor, eller kommer in i de gamla rättare sagt. Nu är det fyra månader sedan jag lämnade Hjärtats hus. Känns som igår men samtidigt inte, så mycket har hänt sedan dess.
För ett par veckor sedan var jag utbjuden på hemlig resa med volontärer och ett par besökare från Hjärtats hus Eksjö gänget.
I går höll jag på att sätta kaffet i fel strupe då jag satt kl 11.55 och det slog mig att jag kl 12.00 var bjuden på lunch i Gränna!!!!! Aldrig har jag väl bytt om och kommit iväg så fort. Käre vänner så retligt. Jag brukar faktiskt vara i tid, oftast i alla fall. Men det föll helt bort, hade mina tankar långt bort på annat håll, ingen ursäkt, jag vet.
Hur som helst, jag var en kvart försenad men mina vänner Bengt och Olle väntade troget på mig på Gyllene Uttern där de bjöd på lunch. De ville personligen avtacka mig för arbetet Hjärtats hus. Så gulligt av dem, att åka ända hit. Bengt och Olle lärde jag känna tidigt då de i tidigt skede av Hjärtats hus skapande klev in som volontärer och medarbetare i projektet. Vi har haft många roliga stunder tillsammans och de har verkligen bidragit med klokheter och roligheter. Tillsammans har vi planerat och arrangerat föreläsningar, Bengt inspirerade oss med friskis korten så våra besökare blev uppmuntrade till fysisk aktivitet. Så glad jag är att få lära känna er. Ni är sådan kämpar, så imponerad jag är av ert driv och engagemang i ProLiv där ni nått stor framgång med screening osv för männen i vår Region och förhoppningsvis även vidare i landet.
Jag fick även en bok som tack av dom. Männens bok. Massor med fina recept och bra fakta. Tack.
Idag har jag röjt och städat vårt hem. Putsat fönstren, igen! Gjorde det för några veckor sedan men direkt efter det anlände flugorna och vände till dem igen. Ut åkte ännu fler krukväxter, nu får de vara på altan några veckor och visa om de vill komma in igen eller åka vidare ut i naturen. Sandpapprade och tvättade några fönsterbrädor och bättrade på de med målarfärg då det märks att vi numer har katter som ibland inte riktigt går så försiktigt som man kan önska. Så nu känns det fräscht igen.
I morgon skulle jag vilja ta en sväng till Åsens by. En vän till mig ställer ut sina akvarellmålningar där och de visar även på tekniken. Jag har en av hennes tavlor hängande i köket så den tittar jag på så gott som dagligen. Anette Hugosson, hon målar så vackert. Att måla i akvarell skulle jag vilja ta mig tid att lära mig mer om , kanske inte är rätt läge att göra det nu i höst men man kan ju alltid titta och njuta av andras alster.
Denna sommar dignar buskar och annat av blommor, men de går fort över. Är väl torkan kan jag tänka som gör att det blir så kortvarigt. Syrenerna var helt överfulla av blommor men skiftade snart över från lila till bruna blommor. Nu har kaprifolen fyllt äppelträdet här ute med sina blommor uppe i bladverket. Man får leta för att hitta några blad från trädet. Doften är magnifik, speciellt framåt kvällen är det helt magiskt att gå där ute och njuta. Mozart rosorna har börjat slå ut, flitigt besökta av humlor. Vår vita Polstjärna blommar för första gången ordentligt och vi skall inte tala om Astrid Lindgren rosen, den håller på att växa iväg utanför rabatten! Ja , nu är tiden man skall njuta och ta in allt det vackra vi har omkring oss.
Fotot jag lägger här idag är en ros som jag satte vid jordkällaren för flera år sedan. Ger inte så många blommor men ack så fina och maffiga de är. Rosa Santana heter denna.
Nu tar jag kväller, önskar er alla en fin fredag kväll och helg. Nu går vi in i juli månad och jag ber och hoppas det skall bli en fin månad. En lugn månad, i fred och frihet.
Nu måste jag ändå få ge en liten reseskildring här, efter att ha kommit tillbaka efter en långweekend i Dublin. Helt underbara dagar tillsammans med make, barn och deras respektive. Tänk att man kan hinna så mycket på så kort tid. Vi nyttjade verkligen tiden väl.
Vi reste från Stockholm under fredag morgon och fick alltså nästan hela fredagen på plats också, då det bara är ett par timmar flyg till Irland.
Efter att ha åkt buss in till hotell Arlington i centrala Dublin begav vi oss ut i en för oss alla helt ny stad. Vet inte vad jag hade förväntat mig men blev tagen av hur blandad bebyggelse det var, inga höghus i stan, gamla hus från 1700 talet mixat med nya byggnader. En salig blandning men med en hemtrevlig känsla. Och så dessa vattenstammar på utsidan av husfasaden och ett snirkelbo av elkablar...att de kan hitta rätt är ju fascinerande, för visst händer det väl att det går strular även hos dom....
Folket var otroligt gästvänliga och alltid fick man trevligt bemötande även om man hade lite svårt för vänster höger, cykel och övergångsställen där bilarna kommer på "fel" håll, blandat med bilar och bussar och inte att förglömma rälsbussar. Hela familjen fick ett gott skratt då jag vid ett tillfälle hoppade högt vid ett övergångsställe, då det är en speciell signal som vittnar om att det är grönt att gå över, jag reagerade väl lite synligt, det såg en busschaufför som stod och väntade så då tutade han och då tutade nästa buss också. Ja, glada busschaufförer var det gott om, återkommer till det.
Vad hann vi då med att göra? Jo, första dagen tillbringade vi två timmar på Guinness. Otroligt snyggt gjort museum i de gamla fabrikslokalerna där man fick se hur ölet gjordes, vilket otroligt hantverk och tungt jobb det var att för hand göra tunnorna som ölen förvarades i osv. Med jämna mellanrum hördes ett fantastiskt trumspel också då en kille spelade själv och några dansade deras härliga livfulla dans till. Behövdes varken mikrofon eller högtalare i denna byggnad.
Såklart njöt vi av mat och go gemenskap. Vi gick i butiker, stora och små.
På lördagen var vi ordentliga turister och åkte guidad tur i en tvåvånings-buss genom stan. Vädret var perfekt så vi kunde sitta i den öppna delen på övre däck. Bra sätt att få en överblick över staden som visst inhyser stor del av Irlands befolkning.
På kvällen var det ju final för Eurovision. Vi delade oss lite under första delen då några av oss ville följa sändningen på storskärm hela tiden medans några ville uppleva livemusik då det ju är många duktiga musiker och sångare runtom. Roligt var att vi möttes lagom då det var dags för slut-röstning, vilket ju var hur spännande som helst. Svenska flaggor vajade och jublet var gigantiskt då det stod klart att Loreen vann för Sverige. Så kul och häftigt att få uppleva den stunden ihop
På söndagen hyrde vi cyklar och åkte runt i stan och även upp till Phoenix park, en park som har 10 km mur omkring sig. Stort för att vara park i stad alltså. Här fanns det hjortar som vi kunde komma intill. Här bor USAs ambassadör men vi hälsade inte på där idag! Vi var även i köksträdgården inne i parken och njöt av blommor och grönt.
Under denna cykeltur kom det enda regn vi fick uppleva på hela resan!!!! Och det var bara lite dugg så man blev inte ens blöt. Vi som investerat i nya regnkläder och bra skor!!!! Irland är ju känt för ombytligt väder, ofta regn. Men vi hade tydligen otroligt flyt med bra väder under hela vår vistelse.
På kvällen gick några av oss på en Irländsk dans och musik show, typ Riverdance. Så kul att få uppleva musiken i dess riktiga element och dessa dansare som är så professionella.
Celtic Night bjöd på traditionsenlig musik o sång med Irländsk folkmusik. Och så professionella dansare som verkligen slog klackarna i taket, eller i alla fall tårna! Snacka om bra kondition och vighet.
Måndagen, sista dagen, bussresa heldag då vi begav oss ut på landsbygden. Och nu pratar jag busschaufför. Alltså, denna chaufför var som ett levande lexikon, han kunde varenda årtal och olika slag genom århundraden, alla dessa namn och personer genom Irlands historia. Ja, han körde bussen samtidigt som han berättade historier blandat med lite musik ibland.
Vi var först i en park "Treetop Walk" där vi fick gå på fina spångar uppe i trädtopparnas höjder och i slutet nådde vi ett hus som var ca 38 meter högt där man gick som serpentinväg upp längs väggarna ända upp till toppen för att sedan sätta sig i en tunnel av stål, sittande på en filt, åkte vi ner alla metrarna på 10 sekunder!!! Läskigt? Ja, i alla fall var det häftigt. Svårt att tro att det verkligen gick så fort att komma ner, men det var faktiskt så. Men visst, jag kan erkänna att jag på slutet intalade mig att snart är det slut, snart är jag framme, snart är det slut...... så jo, jag tyckte nog det var läskigt i alla fall.
Hela gänget gjorde det i alla fall.
Vidare åkte vi till Glendalough Gleann Da Loch, ännu en härlig naturupplevelse. Fantastiska träd, där murgrönan slingrar sig längs stammarna ända upp i toppen. Irland är ju den gröna ön, det stämmer verkligen. Vi hälsade på lite får och vi tittade på gamla ruiner som minner om gamla tider.
Så åkte vi till Hollywood! Jajamän, nu har man varit där. Byn heter så och här har många filmer spelats in med riddare och gamla tidens vingslag.
Dagens sista stopp var hos en bonde som hade får. Han visade hur han med proffsig hjälp av sina boarder collie kunde styra får till sig. Han var mästerlig på att vissla, hade olika ljud beroende på om han ville hunden skulle springa bakom. ligga ner, olika håll osv. Otroligt fascinerande och såklart väldigt behövligt då fåren ofta är långt upp i bergen i oländig terräng. Häftigt att se samspelet mellan bonden och hunden.... Glömde helt att ta bilder här....
Sista stunden då vi åkte in mot stan var aningen stressig då vi skulle direkt på flyget. Chauffören visste det men han hade minsann ingen brådska. Han måste helt enkelt bara älska sitt arbete. Du skall inte tro att han bara kunde berätta historier och köra buss, nej han kan sjunga också!! Han sjöng både sång till musik-ackompanjemang från spelaren och fick oss minsann att sjunga med honom det sista.
Vi fick tag på taxi och vi hann checka in, vi hann till och med vänta då planet var försenat. Så ja, vi nyttjade verkligen tiden tillsammans i denna stad.
Ett ännu gladare och tacksammare gäng. Vilken helg vi fick
Så otroligt glad och tacksam jag är, igen. Skriver ofta det, men det är ju så det är. Det blev så bra att först få studera staden inifrån innan vi begav oss ut på landet och fick uppleva allt detta.
Tack kära familj, för dessa roliga dagar tillsammans. Såååå kul vi hade det.
Har på senaste tiden förstått att min sagobok om StigHelmer Myra flitigt används på en förskola här i närheten. Så glad jag blir. Det var ju det som var min tanke då jag gjorde den. Har också träffat köpare som vill ha en fortsättning på historien!
Får samtidigt dåligt samvete att jag inte har jobbat för att sälja den än. Den ligger liksom kvar i kartonger här hemma, då jag inte har haft tid och muskler att marknadsföra den. Jag borde verkligen göra det känner jag, nu vet jag ju att den fungerar i barngrupper såväl som hemma i familjer.
Nu har det gått drygt en månad sedan jag lämnade över Hjärtats hus i varm hand till Elin och gänget. Vilken resa det blev. Första veckan utanför gemenskapen som är på våra träffar, utan ansvaret som jag burit under flera år, kände jag sådan sorg och grät, då Hjärtats hus ligger mig så varmt om hjärtat. Men det var tid att lämna över och gå vidare i livet. Allteftersom dagarna går så känns det allt bättre och rätt.
Men jag kommer alltid att bära med mig minnen och erfarenheter från möten med så många människor, alla goa volontärer som gör ett sådant fantastiskt arbete bara genom att finnas där för sina medmänniskor. Sådan styrka det är i detta. Jag är så stolt och glad att det vi skapade får leva vidare och utvecklas vidare.
Jag har fått så många tack och under mina sista dagar på plats blev jag även avtackad på arbetsplatsen, Qulturum, där jag fick dela med mig av mina tankar till alla kollegor som jag har fått komma närmare under åren. Det sas många fina ord som jag nu får bära med mig.
De hade också gjort ett fint bildspel som visades på storskärm under avtackningen. Nu vill jag dela dem med dig. Och jag vill med dom rikta ett STORT TACK till alla som jag mött genom åren. Alla besökare som jag har fått dela samtal med, alla volontärer som jag fått lära känna, alla kollegor som jag mött, all personal inom olika avdelningar, såväl inom regionen som primärvården, alla olika föreningar och företag osv osv.... Ni anar inte så tacksam jag är.