Translate

måndag 27 juli 2020

Nog bor vi vackert så säg.

Hej säger jag denna måndag kväll.
Måste få skriva några rader så du inte tror jag har bäddat ner mig fullständigt. Var ju inte så vidare värst positiv i mitt förra inlägg.
Jag tog mig modet att ringa vårdcentralen, ville ta lite prover för att se mina värden, blodtryck mm. Men då jag dras med mitt onda i halsen mm så blev det först till att ta coronatest. Jag fick inte komma annars.  Och då det visade sig att jag inte hade det så fick jag efter viss tvekan komma innanför dörrarna och ta lite blodprover. Och så vänta på dem.
Allt visar sig vara bra. Så varför jag mår som jag gör och varför jag är så innerligt trött det vet jag faktiskt inte.
Men då vet du det i alla fall, jag är på benen och springer på ungefär som vanligt igen. Har ännu några dagar kvar på min semester, så jag skall allt komma tillbaka med energi och engagemang.

Jag sitter nu vid mitt köksfönster och blickar ut mot sjön. Det är mängder med gäss som simmar mittsjöss. Och inne i viken ömsom simmar och dyker lommar och njuter av en fin kväll. Ja, idag har det ju varit uppehåll, faktiskt hela dagen. Kors i taket. Igår eftermiddag damp det ner 21 mm regn här IGEN. Så jag behöver inte vattna ute idag heller...



Ett par svanar njuter av lugnet här på landet. De med.

Igår ja. Då var det söndag och vi fick längtan efter att få plocka svamp. Så vi tog några papperspåsar, vår korg och såklart lite fika med oss till skogar ikring. Och gissa om vi fann svamp?! Har aldrig tidigare kommit hem med så mycket.


Efter att ha rensat och förvällt så har jag idag fryst in 8 liter kantareller! 43 påsar. Så nu blir det inga konserverade champinjoner ett år framåt. 
Häromdagen plockade jag 24 liter vinbär. Ska snart repa av blad också och frysa in så jag har till vinterns vinbärsjuice. Vitaminer. Mums.

Tanken idag var att jag skulle ge mig ut och måla. Har man hus så finns det alltid något som måste göras vid dem. Men vi fastnade på kontoret istället. Har uppdaterat pärmar till våra skogsmaskiner med utskrifter på alla oljor och annat som finns och används i skogsbruket. Det skall man ha, så är det. Blev många sidor att skriva ut och sätta i ordning men är nu nästan klar med det.  Hoppas på uppehåll i morgon så jag kan ut och jobba då. 


Måste få lägga ut en bild på blommor från vår trädgård också. Här är det Astrid Lindgren, rosor som jag fick av goa vänner för sex år sedan. Nu är busken gigantisk och blommar som aldrig förr. Underbart. 


Måste få berätta en liten rolig historia jag hörde i affären härom dagen. Var och handlade lite mat. Ja, jag är inte så ofta i andra affärer, håller mig gärna ifrån större folksamlingar. I kön framför mig stod i alla fall en kvinna som bar munskydd. Bakom henne kom en kille med sin son som var sisådär sju år skulle jag tippa. Sonen säger spontant , så som barn gör: Varför har du den där på dig i ansiktet?
Hans pappa förklarar att det är en ansiktsmask och att hon har den för coronas skull. 
Då svarar han: Låter du som doktorn gör då?

Ha ha. Kvinnan sa dock inget, varken före  eller efter. Men jag tyckte det var ett klokt argument i alla fall.

Har du lyssnat på några av årets sommarpratare? Om inte, gör det. Så många goa berättelser jag fått ta del av i sommar. Väcker så många tankar hos mig då jag får höra andra berätta från sin barndom och andra upplevelser. Verkligen intressant. Och så älskar jag introt- musiken som är till detta program. Det är det mest somriga för mig, och helt ljuvligt att det får vara som det alltid varit. Då är det sommar.

Önskar dig en fin kväll nu och en skön natts sömn. Att vi får en fin tisdag i morgon. Måntro vad för spännande som kommer att hända då? 


tisdag 14 juli 2020

Helt plötsligt är det juli 2020!

Hur är det möjligt? Var tog tiden från mars tills idag vägen? Ja, inte vet då jag. Alla dessa dagar, var blev de av.....
Ja, lite är det faktiskt så att jag mitt i allt glömde bort min kära blogg. Jo, det är sant. I denna underliga vår och sommar så försvann lite av glädjen att dela med mig av roliga och viktiga ting. Knepigt. Var faktiskt en person som min man träffade som påminde mig om att det var länge sedan jag skrev, hon följer visst mina rader här.... Så nu gör jag ett försök att hitta tillbaka.
    Ja, jag nämnde nyss att jag tappade lite av glädjen att vilja dela med mig. Och det stämmer. Såklart har det hänt många roliga saker senaste tiden också, men det har också varit oerhört tröttande med allt corona - snack och allt vad det fört med sig. Jag har försökt fokusera på att hålla facebook och hemsidan vid liv för Hjärtats hus del, jag har talat in min bok och delat med mig av, haft många samtal från medmänniskor som lider i det tysta. Som lever isolerade och ensamma, då vi skall hålla distans till varandra och vara rädda om våra sjuttio plusare.... Ja, en minst sagt sugande och frustrerande tid.
Ändå har ju jag det så bra. Jag har min familj, jag bor så jag kan gå ut precis när jag vill. Men det känns som jag lever i en bubbla som jag väntar på skall spricka snart och allt skall bli något sånär normalt igen. När kan jag få åka hem till mor och far igen och krama om dom???
 Måntro om det blir det gamla vanliga igen? Njae, jag tvivlar på det ibland. Och kanske är det bra. Kanske var det inte bra så som vi levde innan, mänsligheten körde på i ett rasande tempo, jagande på framtid och upplevelser, på att synas och utöka. Att hela tiden växla upp till nästa växel, och nästa, och nästa..... Kanske var det bra med en broms som fick hela världen att stanna upp och tänka till hur vi har det egentligen. Vad är meningen med livet? Vad är meningen med att jag finns här, just nu?
Ja, tro nu inte att jag gillar corona. Absolut inte.
Men ibland känner jag att jag måste försöka se något positivt med hemska saker som händer. Det måste väl kunna komma något bra utifrån detta elände, eller hur?
Och visst har vi redan sett effekter som vi kan ha stor nytta av i framtiden. Hur vi tex har fått lära oss digitala lösningar, som kan hjälpa oss att till viss del få  umgås med våra medmänniskor, om än i en inte så speciellt social tillvaro. Hur det går att köra möten och konferenser digitalt, vilket sparar både resurser och miljö mm. Jättebra. Men du skall veta att det också kan vara oerhört frustrerande att sitta uppkopplad med flera personer som försöker föra en dialaog via dataskärmen, där den ena "slängs ut", medans någon inte kommer in, och ytterligare någon kommer in sent och samtidigt har du någon uppkopplad via telefon som inte har tillgång till dator..... En ganska stressande miljö och tröttande om än lärorik.
Men nog är det gott att ses öga mot öga då man skall diskutera saker och ting. Hoppas den möjligheten återkommer snart.

Jag måste dock erkänna att jag fortfarande är oerhört trött efter min influensa i våras. Känns som jag går i en bubbla, kan somna i sittande ställning i princip efter att ha klivit ur sängen. Jag borde nog bege mig till vårdcentralen för lite check men har inte kommit mig för.
Ja, ja ,det rer sig. Ingen fara med mig.

Nu skall jag dela med mig av lite bilder tänkte jag.Vi börjar med våra kära husdjur.







I februari hämtade vi en ny liten familjemedlem. En katt som vi trodde var en tjej visade sig vara en Mio. En helsvart mer eller mindre jaktmaskin som redan efter ett par månaders ålder kom in med första fångsten , en mus. Som bilden visar så har Mio gott sällskap av vår Zita, ja de trivs bra ihop.


Eftersom de trivs bra ihop så stängde jag in katten en stund i hundgården för att se hur de reagerade. Mio gick runt och kikade, lade sig att sova en sväng hos Zita. Numer klättrar han in själv till henne då han vill ha sällskap! Hund och katt trivs så gott ihop, i alla fall här.







Apropå att klättra. Och vara kompis. Mio tror han är odödlig. Totalt orädd för höjder, djur osv. Här tar han sig en titt på kossorna. Ström i tråden, ja vadå då!



Sommaren 2020 har för min del gett oss väldigt mycket blommor. Tror aldrig jag sett clematisen blomma som detta år. Värmen gjorde susen. Men så kom regnet och sköljde varenda blomma bort. Hoppas på en andra omgång nu.... bara att vänta och se.




Lilleman då? Jo, han växer minsann. Vi följdes åt en dag förra veckan, Ebba, Frank och jag, till Oberga för att plocka jordgubbar. Det var den veckan då sommaren slog tvärnit och gick över till blöt höst. Jag blev blöt vad jag än företog mig. Stängsla, klippa gräs eller som här , plocka jordgubbar. Allt slutade i total genomvåta kläder. Suck. Ja ja, regnet behövdes, men nu efter att vi fått ca 130 mm på ett par veckor känns det som det räcker för ett tag.
Jordgubbarna var i alla fall supergoda. Och det blev både saft, sylt och en härlig jordgubbstårta.



Uj uj, vad jag har klagat nu då! Då jag läser igenom så jag inte stavat tokigt, så ser jag, är ju mest elände och tandagnisslan. Men får bli så idag.

Alla dagar är inte i topp. Men morgondagen kan bli jättebra. Det vet jag inte ännu. Spännande att se. Jag har semester några veckor till och har flera projekt att sätta händerna i, så det blir säkert bra.
Det regnar lite lätt ute, ser jag. Funderar om jag skall ta mitt spö och se om jag kan få mig en abborre måntro. Det är så avkopplande att fiska. På med mina favoritplagg, sydväst och stövlar. Det är grejer det.
Önskar dig en fin kväll och fortsatt fin sommar så ses vi här en annan dag.