Sommartider, sval tider.

Hallå där alla semester firare och andra glada människor. Hoppas du har det gott. Trots vädret som ju för ovanligheten är ett alldeles för vanligt samtalsämne kan jag tänka. Men visst, nog kunde det vara lite mera sommar, lite mera värme, och lite mera sol. Det håller jag med om. Men hoppas att augusti blir en fin månad. Än är ju faktiskt inte sommaren slut. Än får vi hoppas ett tag.

Minns du att jag skrev om våra små kompisar på altanen? Ett par svalor byggde ju bo, strax utanför köksfönstret så vi har suttit på första parkett och följt deras idoga arbete. Vi har varit skeptiska många gånger då vi var rädda att de blev för störda av oss och våra djur. 

Men se, det blev ett gäng glada ungar. Fyra kunde vi räkna till .

Små dunungar, som lyckades klamra sig fast i boet trots en sagolik trängsel.

Vi var som sagt helt förvissade om att det var fyra ungar. Döm då om vår förvåning då vi nu härom morgonen ser fem små huvuden dyka upp. Otroligt.

Och så i fredags morgon, vi satt vid frukostbordet. Då hände det!

Helt plötsligt kliver en unge utanför boet, ut på bjälken bredvid. Den stod och sträckte på sina vingar och de andra tittade nyfiket på. Då kom en av föräldrarna flygande , satte sig ganska nära ungen som var på utflykt. Men hon jagade inte tillbaka den. Nej tvärtom, hon gick sidledes ifrån ungen, som för att locka med den bort från boet. Och den följde henne. Tappert. Snart kom en unge till utanför sin trygga boning.

Föräldern gick allt längre bort för att till slut flyga iväg. Och tänk att DÅ följde första ungen efter, ut i det fria! Och så nästa. Och så nästa. Vi satt med andan i halsen, beredda att springa ut och lyfta upp den som kraschat nedanför altanen eller som missbedömt takåsen och landar i stuprännan i stället. Men allt gick enligt plan. 

Vilken uppvisning alltså. 

Tänk att vi fick se detta. Just denna morgon, just i detta ögonblick. 

Jag var helt lyrisk.

I dag kanske jag inte är lika lyrisk! Nu kommer baksidan med att ha svalor på altanen. Men se då har vi ju fördelen att det är så dålig sommar. Ingen sitter ju där i alla fall så de får skita ner nu och jag följer efter och torkar upp efter dom! Får bli en riktig sanering då de lämnat oss framöver. Frågan nu är bara hur länge de stannar? Jag har ingen aning. Jag trodde att de skulle flytta ut i skogen då de klarade av flygningen men se de verkar trivas alldeles ypperligt på vår altan. Speciellt populär är den gamla pinnen som hänger över bordet, där sitter de på rad och diskuterar livets framtid.....så som svalor gör du vet.....

Vad gör vi annars då? Ja, vi har varit iväg ett par små turer. Ganska många mil i bil, lite båt och annat kul. Träffat mor och far i Jämtland, känt av ö-livet i öst mm.

Här är vyn från en ö ut mot Östersjön. Lyckades ta en fin promenad mellan regnskurarna och uppleva livet bland fiskmåsar och skär. Underbart.

I söndags kväll fick jag sällskap av mina söner och Henrik ner till Gränna för allsång i hamnen. Henrik var hemlig gäst, här blir han intervjuad på scenen. Direktsänd tv, därför står han med ryggen mot publiken. 

Roliga framträdanden och bra musik o sång. Men såååå kallt. Jag hade behövt långkalsonger och vantar där jag satt under en filt!

Ja jag skall väl förtydliga mig och säga att Henrik inte sjöng. Men jag har sett hur han fått önskemål från folk på facebook att leda allsången på Skansen.... vem vet? Det kanske blir hans nästa jobb?!

Nu har jag vilat mig en stund efter trimning ute på betena. Vi har massor med skräppor i markerna. Om du nu vet vad det är? Ett eländigt ogräs som korna inte äter upp. Som växer meter högt och fröar av sig. Så nu går jag och slår dom med trimmern, de som vi inte kan slå med maskin. Slitigt men så skönt att slippa se dom i alla fall. Dom kommer säkert igen nästa år, det antar jag. 

Nu ska jag ut och måla en stund. Det blåser rejält men inte farligt med regn så här långt idag. 

Hej o Hopp. Ha det så gott.

Onsdag i semester tider

Ja, många är de som har semester och njuter för fullt av ledig tid. Av att vakna på morgonen och veta att man inte har några måsten alls. Första morgonen på semestern är alltid speciell, då känns det lång tid tills man skall tillbaka till jobbet.
Så rusar dagarna och veckorna, snart har halva semestern gått och se då infinner sig lätt den där "ångesten" då man räknar ner dagarna inför det är dags att återgå till vardagen igen. Eller så kan det vara så att man längtar tillbaka till jobb och arbetskamrater såklart.
Jag minns i alla fall känslan då man stängde dörren till jobbet och visste att man skulle vara off från den delen under ett antal veckor. Den känslan...... inte för att jag inte har trivts på mina arbetsställen, det har jag verkligen gjort. Men den där känslan av frihet och förväntan.
Sedan åtta år tillbaka i tiden så har jag ingen arbetsplats att gå till. Och heller inga arbetskamrater som hejar glatt välkommen på morgnarna. Jag är min egen. Jag är väl min egen slav som man säger. Att vara egen har sina fördelar och nackdelar såklart. som allt annat. Som egenföretagare har jag inte fasta arbetstider. Inget fast schema så jag vet att på fredag är jag ledig. Och alltså heller inte fem veckors semester.
Men fördelarna är även många. En rolig fördel är att jag inte behöver ha ångest över att semestern snart är slut. Jag har inte längre fem veckors semester.
En annan fördel är att jag får lära mig leva lite mera som dagen kommer. Jag får ta tillfället i akt att njuta av ledig tid, då den ibland plötsligt och oplanerat kan infinna sig. Idag har varit en sådan dag.

Det blev en väldigt lyxig onsdag så här i semester tider. Våra älskade pojkar kom hem idag för lunch och mysig gemenskap. Så efter god måltid med Gästlåda satte vi oss i varsin stol på altan och njöt av solen. Ja i alla fall stundtals. För ibland gick solen i moln och då var det filt som gällde.
Ha ha, vi skrattade då vi satt där invirade i filt och luvan på huvudet!
Underbart att få sitta och rå om varandra, en helt vanlig onsdag.

På förmiddagen möttes jag av en härlig syn i viken. Där badade både kossor och svanar, sida vid sida. Ingen osämja där inte.

På vår altan är det numer ännu mera pipande. Svalorna har nämligen fått små ungar. Jag är inte människa att räkna dem och vill inte störa i onödan men jag har tydligt sett i alla fall tre huvuden gapa med stora munnar mot sina föräldrar. Mor och Far svala var måttligt irriterade på mig då jag klev upp på en stol och fotade. Helt förståeligt. Men de kom strax tillbaka så lugnet infann sig igen. 

Nu är bara min fundering hur det skall gå för de små liven då de växer och kan ramla ur boet?! Vi har ju en katt och säkert är det även andra djur som håller koll på dessa små. Uj, uj, vad ska jag göra? Funderade ett slag om jag kunde göra en typ hängmatta under boet som fångar upp dem men jag är rädd att jag skadar och skrämmer mer än gör nytta. Nej, naturen får väl ha sin gång. Och jag får hoppas att katten sköter sig och håller sig till möss och annat.

En sak är i alla fall säker, jag kommer att sakna dessa små fåglar till hösten då de flyger till Afrika. Käre vänner, dessa små liv, hur kan de flyga ända till Syd Afrika? Och hitta tillbaka nästa år igen? Jag som kan gå vilse i skogen fast jag har gått där innan!

Ja, kanske jag kan göra en hängmatta till dem inför nästa säsong här i vår vik? Ett modernt hotell för svalor med säkerhets- hängmatta! Det får jag fundera vidare på. 

Som entreprenör så får man ju vara lite uppfinningsrik och våga prova sina vingar på flera sätt. 

Nu sänker sig lite mörker över viken, hundarna sover. Jag funderar på att göra detsamma. I morgon är en ny dag. Måntro vad den har att ge. Jag har en lista med saker som skall göras, får se vad som blir det första jag får stryka. 

Nu hoppas jag få ro i natt, en god natts sömn. Och får önska dig detsamma. 

Jag tror att jag ska somna med de små svalungarna innanför ögonlocket. Jag får klura på den där iden om hängmattan, kanske en randig en som matchar färgerna som vi har på altanen för övrigt. Eller kanske de vill ha lite mer färggrant tyg? Hm, godnatt vänner. 

Naturen blommar.

Hej vänner.
Nu var det länge sedan igen. Dagarna springer iväg och jag hänger med. Redan tredje juli, var tog juni månad vägen?
Och nu är värmen här också. Med råge. Vad mig gäller så trivs jag bäst i lite lagom temperatur. Så där lagom att det är skönt att jobba utomhus. Sådan dag som idag håller jag mig helst inne i skuggan även om jag får erkänna att livet känns lättare och lite roligare då solen sprider sin värme.
Hur går livet här på landet vidare? Ja, den lilla svalan ligger alltjämt på sina ägg, troget värmer hon och väntar. Maken kommer till henne ibland, mest för att se till att hon sköter sig, Tror jag!?
I går då jag klippte gräset satt det plötsligt en liten liten fågelunge framför klipparen, små gråa dun och så liten... Jag hann få stopp på åket så jag girade undan och klippte inte i närheten mera där.
En stund senare gick jag tillbaka, tänkte om jag kunde lyfta upp den i boet som var längre upp i björken. Men det var nog redan för sent. Den var borta. Naturen är grym.

I tunnan blommar gräslöken bland kryddor och en liten jordgubbsplanta som kämpar för sin överlevnad. 

Bezzie njuter extra nu då det finns mängder med goda smultron i dikeskanterna. Det kan bli låååånga och näringsriktiga promenader.

Zita har fått nya kompisar. Lite läskigt men ändå så spännande att få nosa nära, mycket nära. 

I min såbädd växer det så det knakar. Idag ska jag så nya rädisor då den första omgången har fått sin träsmak. Morötterna är gallrade, bara att vattna och njuta.

Sjön ligger stilla och spegelblank. 

Helt enkelt ljuvligt och fantastiskt. 

Två kvällar har vi nu tillbringat på altanen med goda vänner och njutit av god mat och jordgubbar till dessert. Dessa kvällar, då man kan sitta i linne till sent in på natten och njuta, det är livskvalitet det. Det är väl dessa kvällar som man kan leva på sedan under mörka vinterkvällar. 

Nu längtar jag till att snart få höra syrsornas sång. Det är Småland för mig. Hemma i Jämtland finns inte dom. Ja, ska jag vara riktigt ärlig så kan jag känna mig förälskad på nytt i min käre make, bara av att höra syrsorna. Det minner mig om min första resa hit till Småland 1982! 

På gärdena runt gården ligger det slagna höet och torkar fint av solens varma strålar. Och det doftar helt fantastiskt. Ljuvligt. Då jag stannar till och drar in dess doft så är jag tillbaka i mitt barndomshem, barn, där jag fick njuta och leva livet utan speciellt ansvar som liten. Senare blev mitt jobb i höskörden att trampa hö i ladorna . Men doften är densamma.

En kompis till mig såg min bild på det nyslagna höet och hon drog sig till minnes hur vi kröp in i hässjorna, längs de smala trånga gångarna som bildades under hässje ro-orna och höet. Det minns jag med. Det var en blandning av förtjusning och skräck. Mörkt och fantastisk doft. Men rädsla för att fastna eller för att möta på en mus. Ja, jag minns faktiskt en gång då jag stötte samman med ett litet bo, dock inte i en sådan här tunnel utan ute på gärdet. Ett helt bo med små rosa mus-ungar! Söta tyckte man då såklart. Ack så bra jag hade det. 

Till sist vill jag lägga till en bild från gårdagens  roande i trädgården. Nu har jag fått in min blåa färg som minner om Marocko och vår resa dit. Jag köpte pigment där i en gränd, en stor påse , för en billig penning. Och nu roar jag mig med att måla blåa detaljer lite här och var. 

Snart slår liljor och pionen ut. Och många andra växter. Mozartrosorna är översållade av knoppar så jag ser med spänning fram mot ett blommande skådespel i mina rabatter. Och som ackompanjemang har jag naturen in på knuten som förstärker det hela med sina vackra blommor och gräs. 

Jag är lycklig.