God Jul önskar jag er alla

God Jul önskar jag er alla.
Julaftons morgon, morgonen går sakta mot dag. Solen lyser faktiskt genom de tjocka molnen och gör att vattenspegeln i viken skimrar rosa och gul. Så vackert.
Vi har precis passerat vintersolståndet så nu har det vänt, nu går det mot ljusare dagar igen.
Jag sitter med utsikt på granen som denna gång ser helt bedrövlig ut. Vi hade lite tajt med tid och ryckte med oss en redan fälld gran, en topp från en större gran. Ja, då vi fick in den var vi nära att bära ut den direkt. Det såg förfärligt ut! Vi har nog Sveriges fulaste gran.... Ja, vi friserade lite i toppen och så klädde jag den lite med fokus på att gömma stammen mellan de glesa grenvarven. Ha ha. Ja den får väl stå några dagar i alla fall. Den ger ett mysigt ljus och känslan av jul infinner sig.
Sannerligen ett välfärdsproblem.

Jag känner stor lättnad över att få några dagars paus från arbeten och måsten. Jag är så trött och rätt så sleten känner jag. Försöker koppla bort alla måsten och bara vara. Kanske därför jag idag inte ens orkade ge mig ut med bössan utan bara fastnade här i soffan. Typiskt när jag verkligen har chansen att följa med ut, måste inte laga mat idag som jag så ofta gör på julaftonsmorgnar. Men efter velande hit och dit så blev jag kvar inomhus.

Vi har haft ett fantastiskt år på Hjärtats Hus. Med många otroligt starka möten och upplevelser. Somliga har jag bara mött vid något tillfälle medans andra har funnits med längre tid. Somliga finns kvar och somliga har lämnat oss, alltså finns inte kvar på jorden. Men minnena de finns kvar.
  Jag har kommit på mig själv med att på något knepigt sätt stänga av mina känslor på det viset att jag inte gråter så lätt. För mig en väldigt knepig känsla då jag i vanliga fall har väldigt lätt till tårar.
Det är väl en skyddsmekanism man kanske tar på sig, jag vet inte.

Nu däremot känner jag att jag kan sätta mig och storgråta för nästan inget, lite läskig känsla.

Det blir nog bra om jag får vila och landa med mina nära och kära några dagar.

Jag hann med ett par dagar hemma hos mor och far i Jämtland i veckan som var. Helt magiskt då hela landskapet var inbäddat i ett vitt tjockt snötäcke. Träden var vita och julbelysningar skimrade extra vackert mot det vita. Jag åkte med inlandsbanan från Östersund till Mora. Fick se renar som sprang i snön vid flera tillfällen och även två stora ståtliga älgar som sprang in mot skogen, med snön virvlande runt deras ben. Så fantastiskt vackert. Hade det bara varit lite julmusik där på tåget också så hade det varit fulländat.

Jag var hemma hos mitt älskade barnbarn igår och fick verkligen mysa och kramas. Sann äkta kärlek.

Nu tänker jag sitta här i soffan och bara vara för en stund.

Jag vill önska er alla en riktigt God Jul. De finns som inte har det så bra, pga sjukdom eller sorg, eller andra tråkigheter. Styrkekram till er.

//Maggie

Julklappstips

Snart är det jul igen..
Ja snart är det  jul igen........

Och med den kommer frågan vad man skall hitta på för julklappar till barnen?!!!
 Jag vill därför ge dig ett tips. Jag har ju jobbat på förskola för länge sedan och under de åren kom bla en saga till som har namnet StigHelmer.
Denna saga blev en bok.
Och den boken ligger nu här hemma hos mig.

Julklappstips, Yes.

Boken har ring pärm och går därför väldigt bra att  hålla och läsa inför många barn på ex förskolan men såklart lika bra i soffan med någon eller några barn. 

Sagan om StigHelmer visar på hur det kan vara att vara lite annorlunda, att vara kompisar men också på hur vi kan vara rädd om vår natur. I den här boken ges också barnet tillfälle att själv måla och berätta vad som hen tror händer. Lämpar sig till barn fyra år och uppåt.

Då namnet ju redan finns som en välkänd figur tog jag kontakt med Lasse Åberg för att höra om det var okay. Jag fick detta kort med en härlig hälsning från honom. 

Tack Lasse.

Är du intresserad så hör av dig till mig:
maggie@maggies.se
070 3424672

Pris 150 kronor + frakt.

Vilken fantastisk morgon.....

                                             ...... och vilken härlig dag det blev.
                                               Oktober och brittsommartemperaturer.
                    Och sådana fantastiska morgnar då solen stiger upp och dimman lättar.
        Idag var det helt makalöst. Jag var bara tvungen att ge mig ut med kameran en sväng.

Jag älskar dessa olika skiftningar i naturen, att bo i Sverige är helt fantastiskt.

Vassen är vissen men ack så vacker ändå.

Dimman flöt över vattnet och gjorde naturen ännu mer magisk i ett fantastiskt solljus.

Ja, det blev verkligen en bra start på dagen. Efter min frukost kom så lille Frank och var hos mig hela dagen. Vi tog faktiskt oss ut en stund på eftermiddagen och klippte lite äppelträd.

Mitt på dagen kom också nästa gäng Rödingar som släpptes ut i sjön. Hoppas verkligen att de skall trivas och frodas fint i vår sjö nu.

I tisdags satt jag under morgonen på pass i skogen för älgjakten som nu är igång. En skön morgon där jag njöt av mitt kaffe och lugnet. Då jag var nära att gå ifrån mitt pass får jag plötsligt se ett djur komma rakt emot mig. Minsann var det en älgtjur. Han kom rakt emot mig och jag hade bössan redo. Men läget var inte det bästa. Jag fick ingen bra skottchans. Så han gick ifrån mig. 

Troligen föll han senare samma dag för en annan bössa. 

Ja, så kan det gå. 

Jag skjuter inte om det inte känns bra. Det finns ju ett ordspråk som säger att ett oskjutet skott är aldrig skadligt.

Hur lever livet på annars? Jo tack , det är bra. Verkligen bra. Lite mycket bara men det blir det ju för mig vad jag än tar mig för. Jag har svårt att göra något halvdant. Sån är jag. 

Vi kör ju på med vårt Hjärtats Hus i Jönköping och vi känner nu verkligen av behovet av att öppna upp på fler orter. Tills nu har vi haft två träffar i Värnamo och tre träffar i Eksjö. Jag har fått flera samtal från både personal och privatpersoner som undrar när vi kommer igång. Så nu letar vi lokaler för fullt och även mer Volontärer. Vi måste ju vara ett skapligt gäng så vi räcker till att stötta varandra och finnas för våra besökare. 

Ja, vet du någon som skulle vilja hänga med oss så hör av dig. Alla som har någon som helst erfarenhet av cancer kan bli Volontär. 

Måste lägga en liten bild på lille Frank också. Skönare sällskap kan man väl inte ha, 

Nu vill jag önska er alla en fortsatt bra vecka. Ja, i morgon är det fredag igen! Snart helg. 

Adelövs marknad 2018

Ja, så är årets Adelövs Marknad avklarad. Som vanligt har vädret varit perfekt. Vid lunch tid öste regnet ner bara några km därifrån, men inte en droppe i Adelöv inte, nej där höll det upp. Precis som vanligt. Det är ju för underligt. Under alla ca trettio år som jag har varit på marknaden tror jag att jag har upplevt regn vid två tillfällen!!!!!
Började morgonen med att gå runt och se till att de knallar som jag hyr ut plats till, hade hittat sina platser och var nöjda. Inga större krångligheter denna gång.
Sedan gick jag omkring och pratade med gamla vänner och bekanta. Diskuterade såklart politiska spörsmål med tanke på att valet är på söndag.

I år fick jag möjlighet att hyra ut plats till Jönköpings Kommun, där det gavs information och efterfrågades kontaktfamiljer mm för barn och ungdomar. Roligt att få lite blandning bland kommersen. Hoppas att det leder till att familjer känner att de har möjlighet och vill hjälpa till. Behovet finns och är stort, det vet vi.

Såklart var även Hugos Chark och Livs från Örserum på plats och sålde goda korvar och säkert en och annan isterband. Härligt med lokalt producerad mat.

Efter att ha inhandlat lite marknadsgodis, vykort för en krona styck, som traditionen bjuder, lite blommor och en borste att få bort hundhår med, inhandlade jag en vetekrans och åkte till svärmor och svärfar för förmiddagskaffe. De tog sig inte till marknaden idag.
Väl hemma gick jag en promenad med hundarna. Nu kommer dagens sorgliga historia.
Jag har ju som många vet, en katt som heter Mysak. Han blev nyligen fjorton år gammal. Sommarens värme har tagit hårt på honom, han har magrat förskräckligt och jag har matat honom med allt smaskigt jag kunna hitta på för att han skulle klara sig. Han har återhämtat sig fint och började lägga på sig lite vikt igen.
I torsdags, för en vecka sedan, såg vi honom då han kom nerifrån sjön, i sakta stolt lunk, men en mus i munnen. Som alltid, ville han komma och visa upp sin trofé. Stolt som han var.
Mysak har följt med oss i våra flyttar och de fyra gången han har åkt bil har varit en nära döden upplevelse för honom då hans hjärta har slagit enormt hårt. Så senast, för sex år sedan lovade jag honom att han aldrig mer skulle behöva åka bil. Och det har jag hållit. Han har fått gå ut och in här i huset som  han vill, går i markerna som han vill, jaga när han vill och sova när han vill.  Ofta sov han på min mage om natten. Ja han var en riktig kelgris samtidigt som han var en stor och stol kattherre.
Var, ja precis han var det......
Förra torsdagen då han kom med musen blev nämligen sista gången vi såg honom. Han har varit försvunnen sedan dess.
Jag har ropat och letat, jag har väntat var gång jag har öppnat dörren, jag har tittat ner mot sjön och väntat på att se honom komma gående. Jag tycker jag har hört hans jamande. Hans slingrande runt mina ben då jag kom hem och han väntade på altan. Men ingenstans har jag kunnat se honom.
  Så idag, då jag och hundarna var på promenad, vädrade hundarna mot ett håll och med ens anade jag att nu kanske vi skulle finna honom.
Jo, det gjorde vi. Han låg bakom en stor sten inte långt från huset. Dock helt öppet, han hade verkligen inte gått och gömt sig.
Jag gick hem med hundarna för att gå och hämta hem honom där jag sedan begravde honom, inte långt från min älskade Zelma.
Då slog det mig också att det kan vara så att de dog samma datum åren efter varandra! Zelma lämnade ju oss sista augusti förra året och nu kan han ha dött samma datum , eller i alla fall nära, att döma av  hur han såg ut då jag fann honom.
Jag blev såklart enormt ledsen att hitta honom död. Men jag är också tacksam att jag fann honom i tid, att leva i ovisshet är så jobbigt, att gå och vänta och leta utan att förstå vad som hänt. Varför han dog, vet jag inte , och lär aldrig få veta. Men nu vet jag i alla fall var han är. Goa Mysak

Älskade Mysak.
Tack för de fjorton år du gladde vår familj. Du var en fantastisk katt.

Tack goa Mysak. Du var en härlig katt och kompis.

Efter att ha landat lite här hemma. pustat ut och försökt förstå vad som just hände, gjorde jag lite nytta här hemma innan jag åkte tillbaka till marknaden. Skönt att träffa folk och mingla runt lite.

Semester o tankarna går

Hej vänner.
Augusti och en mycket speciell sommar för mig som så många andra. Vilken sommar. Vilken värme!
Jag är den typen som gillar alla årstider. Även sommaren. Men utan att klaga, så må jag säga att jag lider då det blir så pass intensivt.
Är inte typen som kan sitta i en stol i solen och pressa. Att då hålla igång blir tröttande plus att det liksom går i slowmotion. Undrar hur många liter man svettats ut! Och hur många liter vatten jag böljat i mig!!!
Och hör och häpna. Jag har badat i sjön👍🤗. Faktiskt är det sant. Under en period badade jag flera gånger per dag då det kändes som ända sättet att återhämta normal kroppstemperatur. Gott att ha nära till sjön.
Bränderna som härjat i vårt land har varit förskräckliga och än är inte faran över. Ja, en mycket speciell sommar på flera sätt.
I skrivande stund sitter jag på buss mot Östersund. Åkte tåg via Linköping, Sala, Borlänge till Mora. För att det är strul mot Stockholm har jag förstått. Så idag är det tolv timmars restid. Har så här långt varit en intressant resa. Flera tåg av gammal modell, ja sådana som jag minns från min barndom!!
AC? Nej. Men de rullade på bra, tåg blev försenade men de väntade in. Personalen trevliga och ja, jag har inget att klaga på. Hade dock inte tillgång till internet så det blev inte mycket med jobb som jag hade planerat. Får försöka få kontakt en annan dag.
I natt skall jag sova hos en kompis i Lit. Imorgon åker vi tillsammans till en annan kompis i Bruksvallarna. Där blir det surströmming, Game Fair mässan o kanhända någon promenad i fjällen. Semester med andra ord. Så skall jag sedan landa några dagar hos far o mor.

Hur livet är. Allt oftare, ju äldre jag blir, slås jag av den bistra medvetenheten att livet har en ända för alla levande varelser på vår jord. Och återigen får jag fokusera på att känna tacksamheten att fått låna lite av dennes tid. Livet är grymt och dessa sjukdomar förstör och bryter sönder så mycket.
Har även under senaste veckorna tvingats inse att min lilla Moa, min Cavalier King Charles Spaniel, troligen har en kronisk sjukdom som nu sakta bryter ner henne. Inget kan jag göra! Känns ofattbart om det är så som det ser ut. Hon är ju bara sju år! Bara ett år sedan vi tvingades ta farväl av hennes mamma. Vi hade ett djupt samtal igår, som man kan ha med sin hund! Vi kom överens om att hon vilar och tar igen sig nu, att det kommer att bli svalare snart och då kanske, kanske symtomen lugnar ner sig. Kan vara ett rent önsketänkande. Jag hade nämligen väldigt svårt för att ge mig av på min resa, ville hellre vara hemma hos henne! Men jag lämnar hemne i Patriks goda vård och hoppas få titta in i hennes glada pigga ögon snart igen. Hon skall i alla fall inte behöva lida. Det är mitt ansvar att se till. Så vi tar en dag i sänder. Moa❤️❤️❤️

Nu är jag i Sveg. Ett samhälle som har synts på världskartan denna sommar.
Sakta rullar vi vidare mot älskade Östersund.

Önskar er alla en fortsatt fin sommar. Var rädda om varandra.

Livet rusar på och jag försöker hänga med.

Som jag längtar efter att få skriva här ibland. Men min tid räcker helt enkelt inte till.  Så många upplevelser jag skulle vilja dela med mig av, så många inspirerande samtal jag skulle vilja dela. Men var tar tiden vägen?  Jag har nog åter igen landat i facket att ha för många järn i elden på samma gång. IGEN!
Nu har det gått flera veckor sedan jag sedan skrev på min blogg Igen!
Som många av er vet så kör vi på i vårt projekt med Hjärtats Hus. Jag laddar som bäst för att få semester, för första gången på flera år uppleva känslan av att få semester. I alla fall vad gäller projektet. Som egen företagare blir det ju aldrig riktigt semester, det måste ju köra på. Det är den klassiska frågan man får nu, vad skall du göra på din semester? Hur många veckor har ni? Jag tror jag har diskuterat detta tidigare på min blogg.... och jag landar alltid i samma dike, som egen företagare har man inte semester som andra. Som egen företagare får man ta chans till ledighet dag som faller in, en dag eller flera dagar då det fungerar för ens verksamhet. Så är det. Men inget att klandra andra för, det är eget valt.
Men i år känns det i alla fall som jag laddar för semester. Jag skall verkligen försöka landa och vila i tanken att vi gjort ett bra jobb med projektet terminen som ligger bakom. För att ladda batterierna och köra vidare.
Så rullar livet vidare och jag kör på som vanligt i vårt företag men med mera fokus hemifrån. Det känns som semester för mig.
Håller nu som bäst på att sammanställa vad vi gjort under våren 2018. Vilka möten vi haft, vilka personer vi träffat osv. Och det är verkligen många , då man skriver ner undan för undan. Ibland kan det vara bra att se lite i backspegeln att det faktiskt har hänt en hel del.
Ibland är det bra att stanna upp. Om än bara för en liten stund.

Hur rullar det på då? Jo, vi har i snitt 27 besökare varje onsdag. Det ökar sakta men säkert så att säga. Det blir ju lite kluvet att önska fler besökare då jag helst önskade att ingen skulle behöva komma till oss, att cancern inte existerade över huvud taget. Men så är inte verkligheten. Vi lever i en värld där människor blir sjuka och vi har funnit och arbetat fram ett koncept som fungerar. Jag är så stolt och tacksam för att köra detta vidare och ser med stor förväntan inför vad framtiden har att erbjuda.

Jag får följa människor som jag lärt känna, som nu inte mår bra pga sjukdom, direkt som drabbad eller som närstående. Det är sjukt jobbigt men jag kan bara finnas med och stötta. Jag får vara viss om att vi gör vad vi kan och att vi ger möjlighet för människor att få kraft och stöd av varandra, stöd som de inte skulle ha haft om inte Hjärtats Hus fanns.
Jag får också lyssna till glada besökare som vittnar om hur roligt de har det hos oss. Hur de blir stärkta av gemenskapen de får hos oss. Det är coolt och mäktigt. Det är dessa personliga möten som gör att jag brinner av energi att föra detta vidare. Det är därför jag är där jag är. Så är det.

Skillnad för denna sommar är att vi kommer att hålla öppet vid några tillfällen under juli också och även början av augusti, trots att det egentligen är stängt. Vi kommer att ha Sommarkväll på Hjärtats Hus. 11/7 mellan kl 15-20. 25/7 mellan 15-20 och 8/8 mellan 15-20. Sjukdomar tar ju inte semester så vi kör på.
Vi har stort stöd av våra underbara volontärer så vi skall rodda detta också.

Många är intresserade från andra delar av landet. Har bokat in studiebesök idag och har fler på gång. Vi har under våren haft besökare från Sydney och Singapore, från olika verksamheter i vår region och landet.  Roligt såklart att det finns intresse, vilket än mer ökar min känsla att vi har hittat rätt. Att detta är något som kommer att bestå.

För övrigt då? Mitt liv består ju inte av bara detta arbete. Nej, jag är väl medveten om det. Men som jag är skapad och formad så har jag svårt att gå in i något halvhjärtat. Det blir gärna fullt ös och lite till......
Jag skall verkligen försöka hålla mina arbetstider till hösten och jag Vill verkligen hinna tillbringa mera tid med mitt älskade barnbarn. med mina underbara barn, med de mina helt enkelt. Njuta av livet innan det tar slut.
Jag vill lägga mer tid på vårt företag, på våra suveräna anställda som gör ett fantastiskt arbete. På gården, på våra kära hundar.  Ja det är så mycket jag vill.

Nu lär jag lägga igen min dator och försöka sova några timmar. I morgon skall jag åka till Värnamo för ett möte och diskussion om framtiden och möjligheter till att öppna upp Hjärtats Hus där. Sedan har vi utflykt med tjugotalet besökare hem till en av våra goa medarbetare i arbetsgruppen. Efter det hoppas jag kunna summera och stänga igen den delen för några dagar. Lycka till till mig!

Att ha fokus på att leva här och nu är inte alltid lätt, då man möter människor som tas ifrån den möjligheten. Det som för många av oss ses som en självklarhet kan för många ryckas från dom i ett andetag. Livet är föränderligt.
Ta vara på dagen, tala om för de dina att de är värdefulla för dig. Skjut inte upp allt till morgondagen.
Lev livet här och nu.
Jag kan inte vara mer tydlig än så.

Marie Steen och jag visar upp våra västar som kom idag. Dessa skall alla som springer med oss på Blodomloppet den 14e augusti få bära. Vi lär synas. Visst är de fina så säg?

Önskar er alla en fortsatt fin sommar. Var rädd om dig och som sagt NJUT av livet. Det går inte i repris.

Hej, här är jag.

God morgon vänner.
Vad passar väl bättre än att börja dagen med en frukost på älskade Haga Tårtcompani och Bageri?
Och att då få skriva av mig lite tankar så här på morgonkvisten.
Är uppe i huvudstaden en sväng för att gå web-utbildning  för nya websidan som nu är klar för Bröstcancerföreningen Jönköping. Fick mysa hos sonen i går då jag lånade deras soffa över natten. Efter en god kvällsmåltid tog vi en härlig promenad runt Kungsholmen. Fantastiskt väder, ja det verkar ju vara så i hela vårt avlånga land.
Såklart hoppas jag på en givande dag med lite nytt innanför pannbenet.

Hur lever livet annars då? Det var ju länge sedan jag skrev i min blogg , igen....

Ja, jag har haft turen att få fira ännu en födelsedag. Denna gång blev det lite annorlunda. Många födelsedagar har jag ju tillbringat ensam under dagen då jag jobbat hemifrån senare år. Men i år tillbringade jag dagen på Qulturum i Jönköping som nu är min arbetsplats två dagar i veckan. Och där gick det minsann ut i mailen att det var min födelsedag så det var ett sjungande och gratulerande var jag än kom.
På förmiddagen var jag till ett annat ställe för att låna ett gäng yougamattor / tur jag har skaplig bil! De tar plats.
Vid lunch stod jag vid entren till sjukhuset och delade ut broschyrer om Hjärtats Hus och fick många goa samtal med människor där. Tänk så många livsöden man kan få möta bara man stannar upp och lyssnar.
Efter det var det dags att bege mig till flygeln där vi hade öppet hela eftermiddagen, som alltid på onsdagar. Det är en fantastisk känsla att komma innanför dörrarna och höra sorlet och skratten från besökare inne i huset. Och att mötas av Volontärer vid dörren som hälsar mig välkommen. Underbart.
Denna gång hade vissa minsann koll på att jag fyllde år så det blev sång än en gång för mig denna dag!

Eftermiddagen blev , som vanligt, intensiv. Vi hade nämligen besök av ca tjugofem studenter och deras lärare från USA. Jag fick äran att berätta för dom om vår verksamhet och bjöd sedan med dom att delta i våra aktiviteter en stund för att slutligen få fika. Sagt och gjort. Vi laddade med alla yougamattor vi hade utanför huset, i ett fantastiskt fint väder. Då vi brukar ha denna kropps- och balansövning så gott som varje onsdag brukar vi vara inne i det största rummet, sista avslappningsövningen sittande på stolar. Men det funkar ju inte med så många personer i rummet. Då får man ta till kreativiteten och nyttja utomhusmiljön som ju är fantastisk.

Som du ser på bilden ovan hängde alla på bra och gjorde som jag hoppades att de skulle göra.... Men så var det ju det där med avslappningen, de kunde ju inte få samma feeling att sitta på mattan tyckte jag. Och definitivt kunde jag inte gå runt och göra som jag brukar göra inomhus det sista, då jag berör huvud och axlar. Nu ville det till att släppa fram Förskollärartarmen i mig igen.....

Jag är nog lite smått galen och våghalsig men jag har för länge sedan lagt av att inte följa min intuition så med andra ord hittar man på något. Efter vår genomgång låg alla på sina yogamattor på rygg och blundade och njöt av fågelsång och trafik på avstånd. Jag smyger då runt och rör lätt vid deras hand, en liten stund vid varje person, bara beröra en liten stund. Tänkte att , oj tänk om någon hoppar till eller ryggar tillbaka? Men nej, alla låg helt lugnt och avslappnat. 

Efteråt säger flera hur de verkligen njöt av denna lilla stund att komma till ro. Och att just beröringen av  handen kändes så gott.

Ja man måste våga lite här i livet.

I morgon då vi har öppet igen kommer vi att köra samma sak igen tror jag. Men då har vi inga gästande studenter.

I augusti hoppas vi kunna delta på Blodomloppet som går av stapeln i knektparken i Jönköping. Vi samlar nu anmälningar och bygger lag. 

Vi har också deltagit i Hälsotorget i Tranås för att sprida att vi finns och att vi hoppas kunna öppna upp ett Hjärtats Hus även där. 

Ja, mycket är på gång. Roligt.

Tiden går fort då man har roligt. Jag älskar att sitta här på bageriet och njuter av sorlet av glada människor och klirrande koppar, doften av nybakt och grytan som nu är på gång med dagens lunch.

Men nu är det dags för mig att gå vidare. Mot kursen. Mot Odenplan. Bäst att ha lite tid på mig då jag ibland kan sno in mig på genvägar som blir senvägar.....

Önskar er alla en riktigt härlig dag. 

Önskar er alla en riktigt glad Påsk.

Skärtorsdag. Minusgrader i skuggan, sol från ganska blå himmel men isande vind som gör att snön fortfarande "driver". Frestande att gå ut och sätta sig i solen men vänder redan  i  dörren då det är alldeles för kallt.
Hur många gånger har jag inte hört senaste veckan om att det är så kallt. Att våren är sen. Och , jo det kanske den är. Men jag som är född Norrlänning tycker inte detta är något konstigt alls. Jag vet att våren kommer. Det kanske bara blir mera Norrlandsvår i år. Vänta bara och se, snart vänder det och Pang! så är våren här med rasande fart. Jag minns min barndoms vårar som att det ena dagen var drivor av snö, ett par dagar senare tittade tussilagon fram mellan de små snöhögarna som smälte i rask takt.
Sedan begriper jag så klart att det kan medföra stora problem för bönder och spannmålsodlare i landet. Det kan få stora konsekvenser.  Men vad gör det väl för mig om jag får vänta på att slänga in vinterjackan i garderoben en vecka hit eller dit? Nej, det finns värre problem.

Hur lever livet med dig då? Hoppas att det är bra. Jag hoppas verkligen det.
Jag möter så många som är besvikna på livet, som är ledsna att det inte blev som de trodde. Men framförallt möter jag många som är starka i det svåra, som är tacksamma att det inte är värre än det är, som ser möjligheterna i stället för svårigheterna. Det är starkt att möta dessa människor.
Jag möter också människor i sorg, människor som mist en nära och som jag vet nu skall klara sin första påsk som ensam istället för två..... Det gör ont.

Min tillvara präglas mycket av mitt engagemang med Hjärtats Hus. Även om jag bara jobbar deltid på pappret så är såklart tankarna där väldigt mycket mer. Engagemanget tar och ger. Samtal och möten med sargade människor tar såklart men suveränt nog så ger det mig också kraft och styrka. Jag kan ju inte göra mycket för att hjälpa, men jag kan lyssna och finnas där. Och det är det som är det häftiga med vår verksamhet på Hjärtats Hus , att ge tillfälle för människor att mötas och dela sina tankar och bekymmer såväl som glädje.

Jag skrev några rader härom dagen som jag skulle vilja dela med dig:

Hjärtats hus

Publicerat av Maggie Målevik · den 24 mars kl. 15:53 · 

Vad tänker du på då du ser denna bild? Att de må vara starka för att hålla sig kvar? Att det gäller att grenen håller? Att hoppas att de landar på något mjukt?
Jag tänker: Vad gott att inte behöva vara ensam. Vad bra att kämpa tillsammans. Vad bra att de får dela upplevelsen tillsammans. Vad bra att grenen finns.
Det är så det kan kännas att dela gemenskapen på Hjärtats Hus. Här kan du dela dina tankar och frågor med andra som är i liknande situation. Här kan du få uppmuntran och goa vänner. Här kan du få tips och redskap för att må bättre, både till kropp och själ. Tillsammans kan vi hjälpa varandra. 

Jag mötte en man i går som hade läst texten och han sa att det stämde så gott. Det värmde att höra. Då kände jag att vi jobbar rätt, vi har hittat ett sätt att mötas på, en mötesplats som fungerar, ett forum för människor att stärka varandra. 

Jag skulle vilja skicka med dig dessa tankar nu till påsk. Jag vill uppmana dig som har möjlighet till att göra något för någon i din närhet. Det behöver inte vara mycket. Det kan vara det där lilla som betyder väldigt mycket. Det kan vara den där lilla hälsningen, den lilla blomman, den lilla kramen, att bara bemöta med ett leende kan öppna upp till ett samtal som du inte trodde du skulle få uppleva. Att våga möta våra medmänniskor utifrån den situation den är i, att våga vara dig själv och inte vara så blyg så du inte ens vågar hälsa på den du möter. 

Jag var hos frisören idag, ja det var inte jag som klippte mig, det var min livskamrat som gjorde sig ännu snyggare inför helgen. De pratade då om hur oerhört mycket ägg vi svenskar konsumerar under denna gigantiska mathelg. Jag skall inte försöka återge summan för den har jag redan glömt, men det var otroligt mycket. Så är det ju med godis också. Ja, påskhelgen skall ju vara en av de större mathelgerna under hela året. 

Men långt ifrån alla har möjlighet att ens få mat för dagen. 

Vad vill jag då säga med detta? Ja, jag är väl tillbaka där jag började. Att vi inte skall må dåligt att vi har det bra. Vi skall inte ha dåligt samvete att vi kan äta oss mätta. Men vi skall vara medvetna om att vi har möjlighet att hjälpa andra. Och de flesta kan göra något för någon som gör att dagen eller i alla fall stunden känns bättre. 

Jag vill avsluta denna lilla text med att sända ett STORT TACK till alla fantastiska Volontärer som vi har på Hjärtats Hus. Utan er hjälp och ert engagemang skulle det inte bli något. Tala om att göra förändring tillsammans. Jag önskar er alla en riktigt fin helg.

Och till er alla som läser mina små tankar. Du är VÄRDEFULL FÖR DEN DU ÄR.

Glad Påsk.

Önskar Maggie

Solig söndag i mars.

Hej säger jag till dig som läser just nu.
Hoppas du har en go dag. Jag sitter just och njuter av klarblå himmel utanför mitt fönster, solen strålar och bländar mot den vita snön. Magiskt vackert. Vi hade skapligt kallt under morgontimmarna men jag skall snart ge mig ut och njuta.
Hundarna sover och vilar ut efter frukost. Patrik är i skogen och skotar. Passar på att koka en saltrulle så det doftar gott i hela huset av kryddor och grönt.
Nu har jag jobbat några veckor som anställd med projektet Hjärtats Hus. Så spännande och roligt. Börjar falla på plats då jag fått dator och telefon och andra praktiska saker. Allt har sin tid.
Roligt att få arbetskamrater igen. Men såklart en helt ny situation, ett nytt ställe med helt annat arbetssätt än jag upplevt i mina tidigare anställningar. Men jag trivs bra. Det är mycket att sätta sig in i, mycket att förstå. Men det finns ju alltid någon att fråga om jag inte förstår eller hittar.

Ja, jag måste ju berätta om en sen eftermiddag. Huset där jag sitter och jobbar är ganska stort , med många konferensrum och kontorsplatser. De flesta har sin arbetsplats tillsammans med någon annan i små rum, så finns det större rum med många platser. En av de första dagarna, jag var helt försjunken i allt jag hade framför mig, då jag satt med både min dator och jobbets dator och roddade flera saker parallellt. Klockan gick och då jag tittar ut i korridoren ser jag att det är släckt. Och jag lyssnar och hör att det är tyst! Oj, tänk om det larmas!!!! Jag slängde mig ut i korridoren och ner för trappan där jag hörde röster..... Där var ett par tjejer på väg hem och de förklarade för mig hur det funkar. Visst hade jag kunnat bli inlåst men jag hade  tagit mig ut själv , utan att ställa till det med larm osv.  Pust. Ja, det är mycket att lära sig till en början på ett nytt jobb.

I onsdags på Hjärtats Hus var vi fullt hus kan jag säga. Femtio besökare fyllde våra rum, samtalen var många. Det sjöngs allsång i soffan, det tränades Kalligrafi i ett rum, det kördes kropps- och balansövning, några gick på promenad, det var snackcafé med Prostatacancergänget. Ja, det var full rulle överallt.
Nu på onsdag kommer vi att få besök av organisationen Ung Cancer. De kommer nu i vår att starta upp träffar i Jönköping och vi kör då ett samarbete. Vi har ju ändå huset att hålla till i och fika det kan vi också ordna. Så roligt att nätverka, att hjälpas åt. Så häftigt.

Nu till veckan är det Onkologidagar på Elmia. Vi kommer att presentera oss med Roll up och broschyrer på plats. Men då hjälps vi åt, både volontärer och delar av arbetsgruppen. Bra, då min halvtid inte räcker till vad som helst. Det är  mycket man vill göra och måste hinna med och då går timmarna fort.

Vi har också bokat Volontär utbildning en helg i maj. Ska bli så roligt. Vi var lite rädda att vi inte hade tillräckligt många deltagare för att kunna genomföra kursen men vi har blivit fler nu. Känns så hoppfullt och spännande. Ja, sitter du och läser detta förresten och känner att du skulle vilja vara med på vår resa som Volontär så hör av dig. Självklart. Vi behöver all hjälp vi kan få. Med tanke på att vi skall öka ut och öppna i fler orter i vårt län så måste vi vara många.

I tisdags ringde Radio Västmanland angående Hjärtats Hus. Det blev intervju direkt i radion under eftermiddagen. Kändes väldigt bra. Det är ju såklart spännande att köra i direktsändning då jag inte vet innan hur många minuter man har på sig, vad frågorna kommer att bli. Men samtidigt blir det inte alltid bäst då de kan klippa ut en del av det man sagt i hopklippta intervjuer Ja, jag är nöjd. Jag gjorde vad jag kunde för att saluföra vår Region Jönköpings Län som ägare av projektet. Kul om fler landsting/regioner vill följa efter.

Nu i dagarna är det fyra år sedan jag besökte Maggies Cancer Caring Center i Glasgow och Kirkaldy! Fyra år!!!! Och tänk att jag än idag kan känna den goa varma känslan som de besöken gav mig. Det var fantastiskt.

Bild inifrån Maggie´s. En spegelvägg inne i huset speglade naturen överallt. Fantastiskt. 

Nu har jag pausat skrivandet en stund. Tagit en skön promenad med mina stavar längs den lilla grusvägen vid sjön. Såg en del fiskare ute på isen, de har säkert det gott idag. Dessvärre var det ett rådjur vid dikeskanten. En get. Troligen en räv som tog den av daga under tidig morgon. Usch, naturen är grym. Så fort jag gått en bit därifrån var kråkorna framme för att ta sin del. Det går fort.

Det får bli det hela vad gäller skrivandet denna dag. Nu skall jag se skidtävlingen från Holmenkollen.
Önskar dig fina dagar.

Hjärtats Hus

Hej vänner.
Nu är det dags för lite uppdatering känner jag. Hjärtats  Hus. Visionen som blev verklighet. Ja, så är det faktiskt.
Du som läst min blogg under åren kanske kommer ihåg då jag besökte Maggies Cancer Caring Center i Skottland våren 2014. Fantastiska möten med goa människor som har gett stort intryck på mig och det vidare arbetet för att få igång ett Hjärtats Hus här i Sverige.
Så var vi tre tjejer som jobbade under en tid. Stina och Evelina och jag. Vi besökte politiker, läkare, patientföreningar och jag vet inte allt. Vi fick kontakt med Regionens medarbetare och på den banan är det nu.
Under hösten sökte Regionen medel från Allmänna arvsfonden och medel kom. Nu äger Region Jönköpings Län projektet Hjärtats Hus och det skall nu drivas framåt och utvecklas vidare. Planen är att det skall öppnas upp ytterligare Hjärtats Hus i länet.
Förra veckan blev det ännu ett reportage i tidningarna här på höglandet. Vi passade då på att avisera att vi behöver fler Volontärer, som ju är stommen i hela verksamheten. Utan våra goa volontärer skulle inte Hjärtats Hus fungera.
Fick igår ett mail från en läsare som sett vårt upprop och som nu vill komma in som volontär. Så roligt detta är.

Här är länken till reportaget.

https://www.smt.se/article/hoglandet-far-eget-hjartats-hus/​

Nu ser vi fram mot en spännande utveckling. I princip varje onsdag har vi öppet i flygeln vid Ryhovs Herrgård i Jönköping kl 13-18. Den som på något sätt är drabbad av cancer, som sjuk, som närstående, under behandling eller har det bakom sig. Spelar ingen roll, alla är välkomna. Och vi är stolta att säga att vi har ca 30 besökare hos oss varje onsdag. Många av besökarna är dessutom män, vilket gläder mig mycket. Det blir väldigt trevliga grupper och härliga diskussioner. Som jag skrev tidigare så är volontärerna guld värde. 
Ja, det är en spännande framtid vi går till mötes. I morgon har vi träff i arbetsgruppen då vi skall diskutera vidare utvecklingen av tex en hemsida och mycket annat. 
Vi som jobbar i detta känner oss rika, tänk vad många goa människor vi får lära känna. Goa besökare och deras närstående, goa volontärer, goa medarbetare. Ja, det är häftigt att det kan bli så bra.

En av våra besökare heter Kristina. Hon är så duktig på mycket. Att måla, att skapa, att fota och inte minst att redigera och ordna med bilder.

Jag lägger här en av hennes bilder som hon gjort. Tack goa Kristina.

Nu vill jag önska dig en fortsatt fin kväll. Och du, berätta gärna för dina medmänniskor att vi finns. Tillsammans kan vi göra stor förändring och göra världen lite lättare att orka med då man ex drabbats av denna sjukdom.

Du kan också följa oss på Face book Hjärtats Hus.

Härliga söndag

Hej där.
Hoppas du har en bra dag. Det har jag. Ja, det mesta återstår av den så här långt. Men de första timmarna har varit topp. Vaknade upp av att få en kopp kaffe av maken då han begav sig till skogs med hundar och ryggsäck packad. Moa och jag myste en stund till. Efter en skön promenad har jag nu landat inne och tänker se på skidor på tv och göra lite nytta med vid datorn.
Ute lyser solen från en klarblå himmel och snön gnistrar så vit och fin. Underbart. Tänk om det kunde få vara så här nu några veckor, ett par grader kallt och stilla. Men det lär inte vara så länge enligt väder männen.... värme är på ingång och därmed lär snön smälta bort än en gång och det blir bara mörkt och allmänt blött.
Men nu har det vänt. Nu blir dagarna allt längre, solen kommer fram allt mera. Det är skönt.

Var sugen på att fota lite. Tänk att en gärdsgård kan vara ett så bra stilleben, i alla lägen i alla väder. Isen har lagt sig i viken men ännu helt öppet längre ut. Så någon angling är det inte tal om ännu. Men vackert är det.

Dröjer ett tag till innan man sitter och vilar där. Men snart......

                                                                   Frostiga lampor.

Pratade nyss med äldste sonen. Han är på väg till flygplatsen för att resa till Madrid med bageristyrelsen. Hoppas de får fina dagar, fint flygväder är det.
I fredags var jag med om en smått läskig grej. Jag åkte i bilen mot Tranås, tog av in mot centrum, ingen mötande trafik och  heller ingen bakom mig. DÅ hör jag ett dån, som får mig att ducka av ren reaktion. Tittar omkring mig vad i hela världen det var som lät. Då ser jag hur ett stort bulligt flygplan åker över mig. Alltså verkligen över mig, väldigt nära. Jag kan se in i propellrarna! Tänker att detta är väl ändå inte rätt, var kommer det att störta? Ica eller brandstationen??????
Pratade med en tranås tjej på kvällen och vi kommer att diskutera detta. Hon har också sett det och fick samma känsla, detta måste störta in i något! Finns det någon som läser detta som kanske kan förklara för mig hur det är möjligt att de får flyga så oerhört lågt??? Jag har varit med om detta vid två tidigare tillfällen, men då har jag varit ute på landet. Detta var ju ändå rakt över en skaplig stor stad!!!
Ja, jag tyckte det var läskigt i alla fall.

Nu har jag varit ute och gått en sväng till. Med min svägerska som sällskap. Men då vi var på väg hemåt kom en bil med ett par kompisar som jag inte sett på länge. Slutade med att jag bjöd hem dom på fika så det blev bil tillbaka till gården och fika i köket. Så kan det bli då man bor på landet. Ni vet reklamen, då det kommer oväntade gäster, då slänger man fram lite vad man har. Idag blev det lussekatter!!!!

Nu skall jag läsa ut en bok som jag varmt kan rekommendera. Den heter Strålmannen och är skriven av Anders Södergård. Jag lyssnade till hans föreläsning för drygt en vecka sedan i Jönköping. Han drabbades då han var tjugofem år av hjärntumör och livet tog en helt annan vändning för honom. Han är idag 37 och lever som han uttrycker det med en tickande bomb i huvudet , då de inte kunde operera bort hela tumören då för tolv år sedan. En otroligt stark föreläsning. Anders är läkare och har ju erfarenheten att både vara i vården och att vara patient. Starkt. Jag skall nu ta med boken till Hjärtats Hus så kan våra besökare låna den och läsa, den som vill.

Önskar er en fortsatt fin dag. Och en härlig vecka så här i slutet av januari.