Tack för all forskning. Hörde just på nyheterna att man provat nu på ett femtiotal att värma cancertumören och på så sätt "döda" den! Låter så bra. En kvinna beskrev hur dom satte in en nål in i tumören och så värmde de med el till sjuttio grader, då dör cancercellerna och vidare spridning fungerar inte. Fantastiskt eller hur? Ingen operation, man får behålla sina bröst osv. Ja, många fördelar och en härlig ide´. I och för sig för tumörer i tidigt skede men alla framsteg är lika välkomna.
Så tacksam är jag att det forskas och jobbas vidare inom cancerforskning såväl som andra sjukdomar.

Så är det måndag igen då. Vi har haft en bra helg tycker jag. Vi fick njuta av Davids sällskap på fredags kvällen, åt och hade det jättegott. Så mätta blev vi.
Så har vi börjat på allvar att sortera och plocka i lagården och på logen. Så skönt att få komma i  ordning där också. Ja, än har vi mycket mycket kvar innan vi är nöjda men vi har i alla fall kommit igång. Ut med skräp och ordning och reda och in med redskap inför stundande vinter.

Så har vi övningsskjutit. Jättebra träning. Bara att hålla på vidare. Denna gång på en pappersälg och lerduvor.

Vad ska då hända denna vecka? Ja, jag ska fortsätta utomhus med diverse plock. På onsdag kväll är det cafekväll i Tranås för bröstcancerföreningen. Torsdag mammografi. Hoppas på en bra vecka.
Färgerna är fantastiska utomhus och luften är klar. Härliga höst.
Önskar dig en bra vecka.

Nästa vecka är det dags igen. Mammografi! Inget underligt med det alls men efter min cancerdiagnos 2009 så är det med en helt annan känsla jag går dit numer. Nu känns det inte som en rutinundersökning längre utan en kontroll för att se om jag får leva vidare! Krasst sett. Gruvar mig redan. Dels för oron innan man får svar, dels för att det gör så ont i bröstet som inte är vad det var. Det opererade bröstet pressas samman om möjligt ännu mera än tidigare, om det är möjligt. Känns i alla fall så.
Men jag ska vara så tacksam att det finns undersökningen för mig, att jag får möjligheten gång på gång. Så var den klagan över för denna gången, bara att bita i.
Solen lyser, naturen blir allt rödare och mera färggrann för varje dag som går. Det är fredag, vi ska få fira David ikväll som fyllde tjugotvå år igår! Otroligt vad tiden går. Jag ska lägga lite extra energi på middagen ikväll så det blir både förrätt, huvudrätt och efterrätt. Vad? Ja det kan jag inte avslöja här och nu. Det får jag återkomma till.
På köksbordet står en vacker bukett rosor som vi fick förra helgen av goda vänner. Står så otroligt vackert ännu, varje ros slår ut till fullo. Inte alltid det gör det.

På radion hörde jag precis Lena Nilhammer då hon och hennes vän berättade om Kärlekskromosomen. Vad glad jag blev att jag satt vid radion, just nu. Visste inte att hon skulle vara med idag.
Lena hade en underbar syster, allas vår älskade Mari, som föddes med Downs syndrom. Hon dog efter att ha drabbats av Alzeimer. Hon förgyllde våra samlingar i släkten under alla år hon var med, med att läsa dikter och hålla tal. Ja, jag har skrivit om henne tidigare. Vi saknar henne alla så mycket.
Efter hennes död bildade Lena och en kompis till henne ett insamlingskonto där pengarna går rakt in till Hjärnfonden för forskning om Downs Syndrom och Alzeimer. Med just namnet Kärlekskromosomen. De hade som mål att få in summan de satte som mål inom ett och ett halvt år. Det fick de in på ett halvår!
Namnet säger väl allt eller hur? Kärlekskromosomen. Precis som Mari var och många med henne.
Lenas dotter Mikaela dog dessutom bara nitton år gammal. Så forskning behövs, helt klart.
Det jag blev gladast av att höra idag var deras tankar om att få till stånd en mötesplats för människor med funktionshinder och alla andra. En gemensam plattform öppen för alla. Dit man kan komma kanske för en kopp kaffe eller bara för en KRAM. Jag tror starkt på den tanken. Önskar er verkligen lycka till med detta projekt. Kärlekskromosomen har kommit för att stanna, helt klart. En värld, ett samhälle, en mötesplats där vi kan ge varandra mera kärlek, det ger bättre fysisk såväl som psykisk hälsa.
Så ut och krama om någon i din närhet. Vem vet, kanske behöver han/hon den kramen väldigt bra just idag.

Ringar på vattnet

Ja det talas det om titt som tätt. Ringar på vattnet. Från den ena människan till den andra. Så sprids både roliga saker och mindre roliga. Tyvärr även tråkigheter och falskheter.
Men idag har jag fått vara med och ta del av positiva ringar.
Fick förmånen att träffa fyra härliga ungdomar som nu går sista året på gymnasiet och gör sitt projektarbete. Och inte vilket som helst. Dom har startat företag och har bestämt sig för att skriva och publicera en barnbok. En barnbok som har ett klart budskap och en stor mening. En bok för barn om cancer. Med lyckligt slut.
Dom undrade om jag skulle kunna tänka mig att vara deras sk mentor vilket jag självklart vill. Jättespännande att få följa deras resa nu i vinter med boken och projektet. Så idag hade vi vår första träff.
Jag känner mig priviligierad och det var jättemysigt att träffa dom och höra hur de brinner för detta. Och jag tvekar inte det minsta på att dom kommer att lyckas. Dom har målbilden klar för sig och känner en stor mening med boken. Går det som vi alla hoppas på ska det kunna bli en slant över till barncancerfonden också. Det håller jag tummarna för. Om det inte blir pengar över så är jag i alla fall övertygad om att boken har en uppgift att fylla. En mysig berättelse om ett par barn som jag tror kommer att läsas av många.
Lycka till önskar jag gänget. Och tack för att jag får vara med på ett hörn och följa er alla. Jag kommer nog att skriva vidare om detta projekt här. Så du får höra hur det går för dom.

Vad har mera hänt idag? Ja, jag har planterat alla mina tulpanlökar och liljor som jag beställde hem för några veckor sedan. Så nu har vi det att se fram mot till våren.
Så har jag gått över betena här på gården och stängt till igen då betesdjuren ska komma tillbaka till gården en sväng till innan vintern kommer. Det har växt sedan de var här senast.
Apropå växt föresten. Jag har några växter som heter Ödesträd. En så spännande blomma. Nu har de stått ute hela sommaren med bara grenar då alla bladen ramlade av i våras efter att dom blommat en lång period. Nu tog jag in dom häromdagen då det börjar spritta fram nya fräscha blad.

 

Och se nu kommer det små blomknoppar igen. Otroligt att det kan komma nytt liv från dessa torra och till synes döda grenar.

Fascinerande.

Nästa projekt

Ja så är nästa projekt igång. Och denna gången är det inget litet projekt vi deltar i kan jag säga.
En stor renovering och utbyggnad av vårat kapell i Hult, Adelövs Pingstförsamling, har kommit en bra bit på vägen. Och igår fick jag ta till penseln för första gången. Har än så länge bara planerat färgsättning mm.
Käre vänner vad det ser ut. Bara skalet kvar i princip. Så spännande. Och så mäktigt. Det är ju en väldigt speciell känsla att bryta i väggar i ett kapell där man förstår att många människor har blivit berörda och vistats under hundra år, ja mer än det föresten. Det är flera år sedan vi firade hundraårs jubileum.

 

Ser grymt ut nu. Lär inte gå någon omärkt förbi vad vi håller på med, inte de som passerar på vägen utanför i alla fall.

Dessutom är just nu elbolaget där och gräver ny kabel genom bygden så igår var det tajt mellan alla grävmaskiner och traktorer osv. Uj uj. Vill till att hålla tungan rätt i munnen.

Tänkte åka upp och måla vidare i kväll, hoppas bara att det inte regnar. Här öser regnet ner just nu men det är ju inte säkert det regnar där. Får ringa och kolla.

Vad målar vi nu då? Jo, vi målar den utvändiga panelen, första strykningen. Smidigt att göra det liggande och trava på tork.

Patrik kör grus allt han orkar och hinner med. Full fart med andra ord.

Kände mig som hemma i går kväll då jag bar ut gamla brädbitar, sopade bland sågspån och nertagna elkablar etc. Skillnaden är att nu får vi hjälpas åt. Alla medlemmar OCH ALLA som vill.

Så vet du någon som skulle vilja hjälpa till så bara säg till. Det finns en uppgift för alla, helt klart.

Nu ska jag ge mig iväg till postlådan och rädda det som räddas kan. Vet att ett paket är på gång och det lär inte vara torrt länge i postlådan. Numer har vi ju ett par kilometer till lådan. Men det går det med. Gäller bara att planera.

Dagstidning har jag ingen, av förklarliga skäl. Är ju gamla nyheter då man får hem tidningen på eftermiddagen. Dessutom har vi ju bytt kommun så Tranås Tidning känns inte längre så aktuellt. Men nog saknar jag den. Det måste jag erkänna.

Fortsatt trevlig tisdag önskar jag dig.

 

Tornbyggarhelg

Jo så har vi byggt och byggt och grejat till ett jättefint älgtorn. Alltså ett torn som jägaren ska stå i och inget annat. Kanske ska vara tydlig på den punkten, inte alla som är jägare som läser det här stycket antar jag!
David och Patrik har grejat så pass med tornet och det blev såklart jättebra. Högt och bra stege, och så RÖTT! Jo, jag var med och satte ut det på plats och fick minsann assistera med pensel och färg. Att det blev så är bara för att vi hade lite rött överblivet virke kvar som lämpade sig bra till detta.
Men något alldeles unikt för detta torn är det. David hade en ide som han inte ville avslöja förrän tornet var klart! Han hade hittat på halkskydd, på golvet. Genialiskt. Solklar ide´. Att vi inte tänkt på det tidigare. Trägolven blir ju såphala då de blir blöta av regn och is. Ja, det här var riktigt bra. Och fint är det med eller vad sägs?

                         Nu får älgarna akta sig. Här har vi stenkoll....

Middagen under lördagskvällen förlöpte bra om än lite stressigt. Hade inte så många timmar på oss att hinna äta alla rätter men det gick. Flottarpannan på murikan blev god även på nötkött. Brukar ju göra den på älg. Kul att testa lite nytt.
Jaha och idag vaknar man av nyheten om att det finns ett register på alla romer i Sverige! Är jag förvånad? Nja, både och. Bisarrt att det är sant och pinsamt. Men nej, jag är inte förvånad. Det finns säkert register och sparad data om oss alla som svenska medborgare. Det är ju inget nytt. Men jag förstår verkligen om dom känner sig förolämpade och åsidosatta. Inte bra.
Och Syrien, vad händer där? Blir det någonsin ett slut på krigandet där? Pinsamt då man vaknar till ännu en dag i fred, pratas inte mycket om det som vi alla anar försiggår där. Långt borta men ändå inte.
Ja, det är mycket man skulle vilja ändra på. Mycket som skulle kunna vara såååå mycket bättre.
Men då får vi inte glömma bort det lilla, det som du och jag kan göra. Om det så bara är en människa glad så är det mer än nog. Om så bara en kram till en medmänniska så är det mer än nog. En bit på vägen. Hoppas du hittar någon att ge en kram idag. Jag ska försöka, jag tänker på en speciell idag. Henne ska jag försöka få fatt på idag. Och hon behöver många kramar.

Kompisar på ingång. Då ska vi äta, såklart. Äta och umgås. Till förrätt blir det ugnsgratinerad halloumi med grönt och tomater, till huvudrätt blir det Flottarpanna och mandelpotatis. Sedan ska vi äta kräftor! Dessert???! Jo, orkar vi det med så har jag förberett en liten kaka som jag tänker lägga på assiett tillsammans med blåbär och vaniljglass.
Tror du vi blir mätta? Jag tror det.
Idag har vi byggt älgtorn ute på rännet. Älgjakten närmar sig så nu ska det föreberedas och fixas.
En båt har fått lämna viken och ligger nu på båttrailern och är skurad och fin. Förberedd för vinterförvaring.
Jag passade på att plocka lite ute på logen, färghinkar mm. Gissa vad jag hittade? Jo i en kasse låg en amaryllis lök. Ja, den visste jag om , men inte att den börjat växa redan! Otroligt, utan vatten i en mörk kasse. Redan knopp på en snedväxt stängel! Inget annat än att sätta den i jord och njuta kan hända lite tidigare i år! Vad gör väl det. Jul blir det ändå. Den ser ganska rolig ut nu.

 

Hur många dagar tar det innan den stretar uppåt igen måntro? Där ser man hur viktigt ljuset är för växterna.  Hi hi

Hösten är här

Ja nu har verkligen hösten kommit. Ute i viken går dimman med sina vita vingar över vattenspegeln. Så vackert. Solen belyser hela skådespelet. Trädet omkring börjar alltmera färgas i regnbågens alla färger. Så vackert är det.

Underligt numer då jag loggar in på bloggen, förut har jag alltid börjat med att läsa Kristian Gidlunds blogg. Underligt att förstå att han inte kommer att skriva mera där........

Från det ena till det andra. På senaste tiden har det slagit mig hur starkt barnen kommer i samhället. Vad menar du nu kanske du tänker? Jo ja menar att barnen märks på ett nytt sätt i samhället idag. Deras geniala ideer ploppar upp här och där. Tex härom veckan då ett par barn i Tranås ville protestera mot att deras kompis blev mobbad, då satte dom på sig en grön tröja. Och vips så skulle alla gå i grön tröja för att visa att man tagit avstånd mot mobbning. Genialiskt så säg! En enkel och solklar ide´. Det spred sig så vecka 38 ska visst gå i grönt tecken fortsättningsvis också. Där behövdes inget dyrt projekt från vuxenvärlden för att sätta fokus på problematiken med mobbning, det räckte med en tröja.
Nja, riktigt så enkelt är det säkert inte. Såklart har dessa barn fått ta del av tankar och lärt sig vad det handlar om att vara medmänniska, kanske via projekt, men kanske främst via vuxna och jämnåriga förebilder. Vad vet jag.
I går fick vi höra om tioåringen som protesterat mot HMs uppdelning av kläder för tjejer och killar i affärerna. Hur hon fick gå på "killavdelningen" för det var där hon hittade kläderna hon ville ha! Hon ville säga sitt och skrev ett brev , direkt till HM och nu står det på förstasidorna i både Sverige och andra länder! Häftigt eller hur?
Någonstans känns det som att jag kunde önska att vi mera kunde fråga barnen redan från början! Hur vill dom ha det på klädavdelningarna? Vad har dom för ideer för att motverka mobbning?
Ja, det är säkert många nu som blir arga för att dom visst sätter barnen först och tycker att jag är ute och cyklar. Må så vara.
Men jag vill tro att barnen faktiskt ofta vet vad dom vill och kan ha smarta svar, kanske än mer i dag än då jag växte upp. Barnen är så informerade och medvetna idag.
Hur vill barn vara med då ens förälder tex får en svår sjukdom? På vilket sätt vill barnen känna sig delaktiga? Ja, det finns säkert barn som har kloka svar på det med. Fråga dom! Så kan vi ta några utredningar mindre och minska på antalet gissningar hur vi vuxna tror barnen upplever det hela. Och lägga krutet på det väsentliga, att vårda och ta hand om varandra.

Jaja, nu har jag skrivit av mig morgonens tankar. Nu ska jag ut med hundar och få igång kroppen. Under dagen hoppas jag hinna åka och hämta blomsterlökar som jag har beställt. Så roligt. Från en internetbutik som jag nästan bor granne med....
Trevlig helg önskar jag dig.

Tack Bloggtrollet

Jaaa, nu fick jag till min blogg här på laptopen igen. Tack till Bloggtrollet som kom med tips. Kanoners.
Nu är jag på banan igen.
Alla dessa inställningar som ska skötas och ses om.
Nu måste jag testa att lägga in en bild.....

 

Ja, det fungerade det med. Här sitter mina hundar och njuter av solnedgången då jag fiskar. Tre hundar o jag i båten en vanlig fredagskväll i september. En varm september kväll kanske ska tilläggas. Undrar vem som njöt mest?

Nu vill hundarna ut och jag måste komma igång med dagens göromål. Jag måste åka och inhandla mera dill, ska koka två stora kok kräftor idag som är beställda. I går då jag var på gårdsbutiken och köpte dill hade jag tokigt nog inte kontanter på mig och det är ju självbetjäning. Så jag skrev en lapp och la vid kassan att jag kommer åter och betalar då! Ärligt eller hur? Så bra att jag köpte för lite dill så att jag måste dit redan idag! Då får jag kvittera min lapp eller hur jag nu ska bevisa att jag betalat. Ja ja, allt bygger ju på ärlighet. Kul tycker jag om det kan fungera i dagens samhälle. Dom har jättefina grönsaker så jag försöker verkligen att köpa det där på gården.
Sedan ska jag ut och plantera ett par växter, vädret ser ut att hålla upp. Så ska jag vidare med bokföringen hoppas jag. Och och och, ja listan kan som vanligt göras lång. Gott att man har att göra.

God morgon vänner.
Idag blev jag uppe innan tuppen tror jag. Kan inte somna om, för mycket i huvudet. Satte dessutom på nyheterna nu klockan sex och möts då av nyheten att Kristian Gidlund, du vet han jag nämnt om tidigare här, han som har bloggen "i Kroppen min", han dog igår. Så gav han upp efter en tuff kamp mot cancern, endast tjugonio år gammal. Jag har aldrig träffat honom personligen men känns ändå som jag fått en liten inblick i hans liv och hans kamp genom det han skrivit.
Livet är grymt.
Livet är svårt att förstå.
Livet har så många sidor.
Livet ger oss så många prövningar.
Men döden ger vilan. För honom.  För hans familj och anhöriga fortsätter kampen. Säkert många frågor, varför, varför just han ???
Frågor vi aldrig får svar på.
I alla fall inte här på jorden. Inte så länge vi lever. Kanske senare......

Jag vill citera hans sista ord:

Vid vägens slut

"Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

 Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

                                                   Kristian Gidlund

 

Tack för allt du har fått betyda för så många Kristian.

Vila i Frid.

Nu är det strul med min blogg igen. Men bara då jag loggar in via laptopen, alltså måste det väl vara där felet sitter?! Men att hitta hjälp och försöka åtgärda problemet är inte lika lätt. Jag kan inte logga in så pass att jag kan göra någonting, det bara står att jag måste öppna sidan en gång till.....såååå frustrerande.
Jag vill ju lägga in lite bilder också..
Får väl försöka få kontakt med blogger och se om dom kan hjälpa mig, via deras sida. Man kan ju inte ringa dom, nej så enkelt är det inte.
SUCK.
Teknikens underbara värld, jag bara säger det. Jag lägger en hel del av min tid på datorer och så eftersom jag jobbar med bokföring mm. Men känns som största delen av den tiden går åt till att hålla allt uppdaterat och i ett bra skick. För att inte tala om det blir strul, då går minuterna fort kan jag säga då man sitter och försöker hitta och lösa felet. Men precis som min mamma så är jag otroligt envis. Jag brukar inte ge mig i första taget.
Mamma är helt otrolig. Hon kan ringa och fråga om en strulig sak som hon inte får till på egen hand. Och jag kan tycka att det låter väl så avancerat och tro att hon nog får invänta hjälp från någon datakunnig. Men se, det går oftast bara en stund så ringer eller smsar mor och berättar att nu har hon löst problemet. Otroligt duktig mor. jag har.
I går kom så regnet. I omgånger. Men det kändes faktiskt riktigt gott. Det behövs. Är så torrt i markerna nu. Gräsmattorna är ganska hårt åtgångna. Känns nästan mysigt med regn, i alla fall då man står inomhus och bara tittar på det genom fönstret. Eller då jag är på altanen och njuter över att ha tak över huvudet. I helgen som var var det precis ett år sedan vi bröt upp köksgolvet. Då såg inte huset ut så här kan jag säga. Fullständigt kaos. Så i bland då jag känner mig trött och sleten så unnar jag mig det och tänker att det är okay. Med facit i hand så blev det ännu ett hektiskt år.
Vad händer då annars? Ja, Victoria föreningen i Jönköping fyller 30 år i år. Och det ska vi såklart fira. I går tog jag kontakt med media för att försöka få lite uppmärksamhet den vägen. Både tidningar, radio och tv var positiva. Hoppas det blir bra. Det gäller ju att synas bland allt som finns idag. så folk hittar oss och förstår att dom kan få stöd och uppmuntran av oss. Får känslan i bland att man kan tro att vi bara pratar sjukdomar på ex cafekvällar. Men så är inte fallet. Ibland kan det tom vara så att vi inte behöver prata om just det, vi sitter ju alla i samma båt så att säga.
Något som jag tycker är bra och önskar skulle nyttjas mera det är kontaktpersonerna som finns i föreningen. Till dessa kvinnor kan man ringa , anonymt om man så vill. för att få prata med en medmänniska och ställa frågor som man kanske inte vill ställa till anhöriga eller vårdpersonal osv. Undrar bara hur man ska upplysa folk om att dom finns? Ja, hoppas att jubileumet kan föra med sig att fler hittar oss.
Nu ska jag ge mig in i bokföringens underbara värld igen. Nu ska här stämmas av konton för fullt. Sååå skönt då allt stämmer.
Hoppas du får en bra dag.

Kyrkoval

Ja i morgon är det visst möjlighet för oss medlemmar i svenska kyrkan att välja vilka vi vill ha som förebilder där. Kyrkvalet. Lätt att det kommer på sidan om allt annat som händer i samhället men ack så viktigt känns det som. Det talas om att Sverigedemokraterna storsatsar där nu för att få in en än större fot i vårat samhälle. Vill vi det?
Jag vet inte mycket om dom som parti. Men jag vet att jag inte vill ha några i vårat samhälle som ser sig mer värda än andra. Som sätter sig på högre piedestal för att dom är svenska etc. Jag vill ha ett samhälle där alla har samma värde.

Såg nyss ett inlägg från Betne´r på youtube där han säger vad han tycker om vårt ansvar som medlemmar i Svenska kyrkan. Han sa bland annat att på Jesu tid så umgicks ju Jesus med tullindrivare och horor osv, han brydde sig om de som inte hade samma trosuppfattning som han.
Och Jesus ska väl ändå vara en förebild för oss inom kyrkan och helst utanför också. Kyrkan ska kunna vara en motor för integration i vårat samhälle. En plattform för alla. Vad ska vi annars ha kyrkan till för?

Jag håller med. Vi har ett ansvar. Jag är inte duktig besökare i svenska kyrkan men vill ändå vara kvar där känns det som. Men det är klart att blanda in för mycket politik innanför dess väggar, det ser jag inte som något plus på något sätt. Varför har det blivit så?  Är inte kyrkans viktigaste funktion att finnas för människan, oavsett varifrån hon / han kommer, hur hon / han ser ut, vilket språk hon /han talar, vilket handikapp hon / han har etc etc. Måtte vi slippa se kyrkorna stängas för somliga medmänniskor i vårat samhälle. Vi måste hjälpas åt att värna om en öppen kyrka, som välkomnar ALLA.
Med andra ord, GÅ OCH RÖSTA på söndag, du som har möjlighet. Tänk inte som så många andra att det spelar ingen roll om just jag inte röstar. Din röst kan vara väldigt värdefull.

Nu ska jag ge mig ut och skjuta. Ska på skjutbanan om ett par timmar och träna där. Hoppas du får en fin helg. Talas om att hösten kommer i morgon! Vi får se...

Vilken rolig kväll

Hej o hå så är det redan torsdag kväll. Och jag har ångest över att inte ha skrivit något här sedan i söndags, tror jag. Ja, jag började igår morgon men se då ville inte vare sig tiden räcka till eller tekniken vara med mig. Något är fel med laptopen så jag kommer inte åt min sida. Tur man har en kontorsdator också, här funkar det....
I tisdags kväll gästades vårat hem av mina kära gamla goa arbetskamrater från förskoletiden. Sååååå roligt det var att få träffa dom igen och sitta och prata både gamla minnen och om varandras barn mm. Då vi startade förskolan Lukas 1988 var vi alla väldigt unga. Idag har alla varit med om så mycket mera och känns som ett privilegium att vi fick vara del av det som sedan blev den förskolan.
Några arbetar ännu kvar på förskolan. Otroligt imponerande att hålla sig kvar i samma hus år efter år. Jag är mycket imponerad. Inte för att jag inte trivdes, det gjorde jag. Men imponerad och kanske lite avundsjuk att de har lyckats stanna kvar i alla år. Tänk vilken trygghet dom är för barnen och familjerna som passerar där. Och för varandra i personalen. Ja, det är bara att gratulera.
Vi åt kolbulle som jag stekte på murikan ute på altan. Till kaffet bjöd jag på en hembakad budapestrulle. Tror nog att samtliga var mätta och nöjda då dom vände åter hemåt.
I tisdags hade vi även besök av ett par killar som gjorde reportage om Patrik och mig som ska komma i Året Runt framåt november. Små ringar på vattnet sprider sig som man säger. Fotografen hade visst sett reportaget i Jönköpingsposten och de ringde härom dagen för att få en träff med oss. Vi var lite tveksamma till detta då fokus i reportaget skulle handla om hur vi möttes och hur vi har klarat av att hålla samman i alla år. Känns inte som det viktigtaste att fokusera på i tider då så många blir sjuka och har det jobbigt på olika sätt. Känns som det kanske är fel att sätta fokus på oss som privatpersoner då jag hellre vill göra något för att hjälpa andra, andra som har blivit eller är sjuka,  anhöriga etc etc.
Men hur som helst så gick vi med på en intervju. Och fotograferande. Du milde tid, vi plåtade nog i en timmes tid ute i det fria. Och hade otrolig tur med vädret, då fotografen sa att han var nöjd och vi började gå inåt för att dricka kaffe och prata vidare, DÅ började det regna. Han var lyrisk. Förstås, det är ju bra mycket roligare att få fota ute i det fria än inne i en soffa , som han uttryckte det.
Denna gång ska vi få läsa manuset innan det går i tryck vilket känns bra. Är så rädd att det blir tokigt. Att man låter märkvärdig. Kan låta så enkelt att finna varandra och leva sida vid sida år efter år. Men det är inte så enkelt. Hitta rätt person som man kan lära sig leva med och acceptera för den den är, att få vara friska och få möjligheten till tid tillsammans, inte givet på något sätt.
Att kunna acceptera varandras fel och brister såväl som varandras godhet och värme, att ge utrymme för varandra, det är inget man lär sig på en kafferast. Nej , det är en skola för livet. Vi blir aldrig fullärda eller klara. Alla dagar är inte lika roliga och enkla. Det gäller att kämpa och se bortom fel och brister.  Att ha tålamod med varandra. Och såklart att kunna ge varandra uppskattning och kärlek, ja allt som gör att vi som människor mår bra. Att uppmuntra och se varandra, med öppna ögon.

Ja, nu har jag skrivit av mig lite igen. Och klockan går. Är nog dags att krypa till sängen. Ögonen börjar bli skapligt tunga känner jag. I morgon är det fredag och jag ska in på bilprovningen med både bil och släp. Håll tummarna att det går bra. Det vet man aldrig. Förhoppningsvis är dom på bolprovningen glada att det är fredag och tycker att livet är toppen. Sov så gott.

Vissa dagar jobbigare än andra

Lite piggare idag. Behövde nog gårdagen för vila. Var inte alls på humör kändes det som, ingen energi i kroppen. Bara slö. Gjorde det jag måste göra. Nästan ledsen, vet inte varför. Ibland vet man inte alltid varför man känner som man gör, eller? Kanske är jag unik. Men jag tror inte det. Alla har vi våra deppiga dagar eller stunder. Vi kanske behöver dom för att ha det desto roligare nästa dag...
Patrik var desto piggare, han byggde på med en ny ide´han fått. Så framåt kvällen kom jag ut också och hängde på ett par timmar.
Ja, vi slutade kvällen med att sätta ut ännu flera saltstenar i skogen.

 

Så gott för djuren att slicka på lite salt och mineraler. Mums.....

 

Klockan är nu lite efter sju och jag har redan avverkat en timme på kontoret, gick upp vid fem. Har ganska mycket som ska fixas idag. I morgon kväll får jag främmat av mina gamla jobbarkompisar från förskolan vi startade upp för tjugofem år sedan. Ska bli sååå roligt att träffa dom igen. Nästan alla kommer så vi blir ganska många, en riktig tjejmiddag. Har plan på vad jag ska bjuda på så det ska handlas in en del idag. Men det tänker jag inte berätta här, ifall någon av dom läser min blogg...

Nu räknar man verkligen ner, inför hösten. Det talas om regn senare i veckan. Och det är väl bara att ställa in siktet och bereda sig. Negativ? Nej inte alls. Jag älskar hösten också. Det händer så mycket vackert i naturen då, trots att den på sätt och viss lägger ner sin verksamhet. Ja det kan man tro. Men egentligen gör den sig ju redo för en paus och förberedelse för nästa vår. Tänk hur allt vissnar ner och dör, men under ytan ligger något nytt på gång och väntar in nästa vårs värme. Är det inte fantastiskt så säg.

Jag skulle sakna de svenska årstiderna enormt om jag inte skulle bo i Sverige. De sköna skiftningarna mellan värme, kyla, tillväxt och vila. Nog är det ett skådespel då nu naturen tar skepnad i regnbågens alla färger.

Bara att njuta.

Den nya gräsmattan utanför mitt fönster är nu våt av morgon dagg. Tunga moln lättar sakta över gården på andra sidan sjön. Lätt bris över sjön, ser ut att bli en vacker dag.

Så då kör vi ett tag till då. Ny dag med nya möjligheter.

Hoppas din dag blir bra också.

Magisk kväll.

Tack Sanna Nielsen och alla ni andra som förgyllde min kväll igår. Helt fantastiskt underbart. Hade jag suttit hemma i soffan hade jag storgråtit, nu fick jag ju skärpa till mig då jag satt bland folk. Men nog rann det tårar utför min kind. Även på din Sanna, det var så starkt.
Ja, detta var nog det största jag upplevt i den underbara musikvärlden. 700 sångare, en symfoniorkester i stora mått, ledsångare som gav allt. Ja då menar jag verkligen ALLT.
Sanna Nielsen i rollen som Kristina i Duvemåla, på Kinnarps Arena i Jönköping.
Jag har aldrig tidigare sett någon sångare ge allt av sig själv så enormt som Sanna gjorde. Sådan energi, sådan kraft och sådan enorm känsla. Varenda ton satt klockrent och känslan var total.
Som gammal lyssnare av denna musikal så finns såklart favoriter . Såklart "Guldet blev till sand" Och den höjdes nu till nya dimensioner,då Bruno Mitsogiannis framförde den, helt klart. Magnifikt.
Tycker du att jag är tjatig nu? Ja, jag skulle kunna skriva flera sidor om detta fantastiska framträdande. Jag är så tacksam att jag fick möjligheten att få njuta. Jag ville inte gå därifrån. Jag ville sitta kvar och bara få njuta,, några timmar till.....
Nu går skivan med musikalen på stereon och jag kokar lingonsylt i takt till den. Men nu ser jag inte längre Helena Sjöholm i mitt inre, nej nu ser jag Sanna. Det är din röst nu som kommer att klinga i mitt inre. TACK.

 

Vad vore livet utan musiken?

 

Nu lyser solen vidare ute från en klarblå himmel. Jag måste ut. Och njuta av den så länge det går. Snart vänder det nog och kommer in tunga regnmoln över vårt avlånga land. Det är troligt. Det behövs det också, det är så torrt i markerna nu. Men idag vill jag njuta lite till, av sensommaren, av tidig höst, sedd från dess bästa sida.

Hoppas du också får njuta av solens sköna strålar.

Härliga söndag.

Tala om tvära kast mellan aktiviteterna. På morgonen skjuta på skjutbanor, öva och träna på låtsasälgar. Därefter möte med vårat älglag. Trevligt med god smörgåstårta och kaffe.
Nu har jag bytt om och är på väg mot konserten i Jönköping. Ska bli jätteroligt.
Synd bara att gå in och sätta sig då vädret är så fantastiskt. Men man kan inte få allt här i världen.
Önskar dig en trevlig kväll.

Vad vore livet utan musik?

Väldigt tyst och tomt. Musik förgyller många av mina vakna timmar, om jag har möjlighet vill säga.
Idag har jag haft möjlighet att vräka på stereon och vrålstäda. Tänk så mycket enklare och roligare det blir att städa också med lite musik som ökar tempot.
Har gått över stora delar av huset och även putsat fönstren mellan. Har sådana där roliga tvåglas fönster. Men med min fina present jag fick i våras så går det som en dans.
Vad har jag då lyssnat på? Jo, Kristina från Duvemåla. Denna underbara musikal. Kom på att jag borde färska upp minnet lite då jag nämligen ska på konsert i Jönköping i morgon kväll. På just Kristina från Duvemåla. Inte hela musikalen, men delar av den med flera hundra sångare från olika körer om jag förstått det hela rätt. Ser fram mot det så enormt. Var så länge sedan jag var på en konsert. En kär vän följer med mig. Ska bli så roligt.
Har funderat på det här i bland med musik. Jag är nog väldigt beroende av det. Det inspirerar mig, det styrker mig, det fyller min själ, ja det är helt enkelt livsviktigt. Kan inte tänka mig ett liv utan musik.

En kväll förra sommaren var vi i dalarna. Vissa kvällar där har de musik ute i stan. Minns inte om det kanske var en onsdag, eller torsdag. Spelar roll. Vi gick i alla fall en sväng med goda vänner och hamnade på en bar där vi satt och pratade. Helt plötsligt satt där en broder till Kalle Moreus och spelade på sin fiol. Efter hand kom det flera musiker. Vi satt vid bordet bredvid. Och fick ta del av sådan musikalisk gemenskap som jag sällan har känt. Vare sig före eller efter. Någon började spela en liten melodi och helt plötsligt så var en hel orkester igång och det var helt fantastiskt. Jag ville inte gå därifrån. Jag hade velat stanna där. Länge länge . Ville suga på stundens magi.
Ett fantastiskt minne. Hoppas jag kunde få uppleva det fler gånger. Denna sommar blev det inte. Men kanske ett annat år.
Jag spelade klarinett i min ungdom! I flera år. Faktiskt i orkester också. Drömde senare om att byta ut klarinetten till en tvärflöjt då jag tycker det är ett så vackert instrument. Men bidde inte så. Jag har ännu kvar klarinetten. Men man vet aldrig. Kanhända kommer den fram endera dagen. Måntro om jag får ton i den?
Jag led av att blåsa i klarinetten. Inte för att det var jobbigt eller så, men för att jag hade tandställning. Denna hemska fastcementerade tingest som åsamkade mig så mycket plåga i min tonår. Allt var ju tandställningens fel, eller i alla fall mycket. Att man inte fick kontakt med den killen man ville, det var ju såklart tandställningens fel. Att man fick blåsor i munnen det var såklart tandställningens fel. Att jag inte kunde äta knäckebröd eller äpple på flera år, det var såklart tandställningens fel.
 Att det gjorde ont att blåsa i klarinetten, det var så klart tandställningens fel. Ja , om jag inte minns fel så var det faktiskt så att min tandläkare också spelade klarinett. I alla fall så visste han att jag gjorde det. Och sa till mig att, "kämpa på Margareta, inte sluta spela bara för att det gör lite ont" och så drog han åt tråden som spände längs tandställningen än mera....
Usch ja, men gjort är gjort. Undrar hur jag sett ut om jag inte pinat mig under dessa år?!
Ja ja, det var då det. Nu är det fredag kväll och jag sitter här och slappar. Ser fram mot helgen. Mycket ska hända. Mycket roliga saker hoppas jag.
Var rädd om dig i helgen. Och njut av sen sommaren som dröjer sig kvar.

Antivirusmedicin

Härliga nyheter idag. En antivirusmedicin som verkar bra mot hjärntumörer. Så underbart att höra något konkret positivt. Känns som ett viktigt steg i rätt riktning, både för den typen tumörer men kanske även andra sorter. Bra jobbat till forskare. Och bra jobbat till den/de patienter som agerat försökskanin. Strångt.
Vad har då jag roat mig med idag? Jo såklart med Adelövs Marknad. I flera timmar har jag strosat runt och mött människor som jag inte sett på länge, somliga ett år sedan sist. Träffade vänner som kämpar med sin sjukdom och det var så gott att se dom.
Vid elva var jag kallad till podiet, eller baren som Hasse Pettersson på radio Jönköping kallar den. En intervju på ca tjugo minuter, direkt i radion. Hu så spännande . Och sååå bra det kändes.
Första frågan var om jag brukar gå till någon bar.  Jag svarade att det var första gången jag stod vid deras bar. På andra barer,  ja. Det är inte många gånger per år minsann men de gånger som det kan bli brukar bli intressanta då det är ett intressant ställe att träffa människor på och få igång en diskussion..
Jag kände mig lugn i samtalet där och jag hoppas och tror att jag fick fram mitt budskap. Och jag hoppas att jag inte gick på för hårt. Kan låta som det är så självklart att man ska må bra och klara av en cancersjukdom. Det är jag väldigt väl medveten om att så inte är fallet. Jag är livrädd att trampa någon på tårna. Vet att många lider. Och att det tyvärr inte får en lycklig utgång i många fall. Tyvärr.
Jag hoppas dock att vi tillsammans kan göra skillnad. Att vi kan hjälpas åt att få en bättre omsorg om patienter och anhöriga inom vården. Och som medmänniska våga ta mera kontakt och bry sig mera om varandra. Tillsammans kan vi. Våga prata om det. Våga bry dig. Det är bättre att bry sig än att låtsas som det regnar och inte säga något.
Skulle du vilja höra intervjun så finns den nu under trettio dagar på radio Jönköping, under programmet Pettsson & Co. Under Adelövs Marknad och efter två timmars programtid. Där finns jag...
Måste passa på att beröma Radiofolket också. Så proffsiga är dom. Så lugn är Hasse. Får en att glömma att man står inför massa folk och att det sitter massor av lyssnare ute i länet.... Han är cool han Hasse.
Nu blir nästa steg
Från det ena till det andra. Gjorde jag då några fynd? Köpte jag något som jag inte visste att jag absolut behövde? Jo visst gjorde jag det. Vykort, servetter, soppåsar för ett år framåt, marknadsgodis till maken, en kofta till mig och lite annat smått som jag kan ge bort då jag behöver någon present. Ibland är det ju bra att hitta något i gömmorna som man kan ta med sig...
Vädret var toppen, dimma från morgonen men sedan sken solen från en blå himmel och värmde folkhavet och gjorde dagen till ännu en fin marknadsdag.
Nu sitter jag här. Lagom öm i fötterna och trött av alla intryck- Men nöjd. Tack för denna dagen. I morgon är det fredag IGEN. Tycker det är väldigt tätt mellan måndag och fredag. Kanske beror det på att så mycket roligt händer.

Klädparty.

Detta måste väl ändå vara en fantastiskt genialisk ide. Att ha hemmaparty och sälja kläder. För damer!!! Tala om lyxshopping. Till en början sitter alla och lyssnar på kvinnan som visar upp medhavda kläder. Alla längtar efter att få känna och klämma och framför allt prova vartenda plagg. Så har hon berättat färdigt och vi är välkomna att stiga fram och sätta igång. Först börjar någon lite trevande men det dröjer inte många sekunder förrän alla står och plockar och tittar och känner och undan för undan försvinner plaggen in i rummet bredvid där en stor spegel är uppställd.
Nu diskuteras det och ventileras det, nu provas det i olika uppsättningar och kreationer. Nu konstaterar väl alla av oss att vissa kilon sitter på fel ställe på kroppen.
Men roligt har vi! Och handlar det gör vi.
Slås av en undran hur mycket vi påverkar varandra där vi går. Hur många av oss kommer att ångra sitt köp i morgon bitti? Hur många av oss hade köpt detta om vi gått in i en vanlig butik en vanlig dag? Inte vet jag.  Jag vet bara att samtliga kvinnor verka trivas alldeles ypperligt. Jag känner mig jättenöjd med mitt val av inköp den här kvällen och ser nu fram mot leverans av det beställda.
Sådan lyxig tillvaro vi har. Att kunna titta ut en blus som jag inte måste ha utan jag köper den för att jag gillar den. Medans andra inte har kläder för dagen. Eller skulle känna sig lyxiga av att bara få ta på sig rena kläder.
Vilken lyx vi lever i.

Nu ropar sängen på mig. Jag sov dåligt natten som var och hoppas på en bättre natt nu. Fullständigt flög ur sängen vid tretiden av att jag hade kramp i vaden som kändes som det aldrig skulle kunna släppa. Jag fick vanka runt i huset och jobba på att slappna av. Och ända tills nu så känner jag faktiskt av det. Känns så där som att det är väldigt nära till att bli kramp igen. En inte alltför skön känsla.
Nu ska jag ladda för Adelövs Marknad. Detta unikum. Läste nyss en Adelövs tjejs kommentar på facebook  hur hon för nittonde gången skulle gå på promenad runt på marknadsområdet nu kvällen före. så som traditionen bjuder på. Hon kände sig som en liten flicka igen skrev hon. Och jag förstår den där känslan. En känsla av tradition och samhörighet.
Hoppas att hon och vi alla får uppleva många Adelövs Marknader framöver. Under detta dygn passerar ca fyrtio tusen människor där. Under dessa få timmar träffas mängder av människor som kanske bara ses just denna gången per år.  Jag vet att många stämmer träff och fikar tillsammans, många som har gjort det innan under trettio års tid. TRADITION. Ett väldigt viktigt ord egentligen.
Hoppas vi får behålla denna tradition. Även om utbudet till stor del upprepas då det är mycket samma sak som säljs. Det är inte längre några levande hönor eller kor. Eller hästar som säljs. Det är inte längre några slagsmål drängarna mellan.
Men det är en kär tradition. Väl värd att värna om.

Ja nu blev det spridda tankar igen i min blogg. Som så ofta. Men som dom säger, av det hjärtat fylls av  det talar munnen om.

Nu ropar sängen ännu högre. Hundarna har somnat här i soffan så nu smyger jag upp och försöker slappna av i mitt ben. Inte sträcka på mig i natt, inte töja ut min kropp i sömnen. Lagom varmt i rummet och lagom mycket täcke. 
God natt. Kanske ses vi på marknaden i morgon?

Landat i soffan

Ja, så har jag landat i soffan efter ännu en intensiv dag. Suttit med på konferens i Nässjö bland sjuksköterskor och annan personal. Och så vi, några gamla patienter. Som försöker höras och märkas bland alla andra. Fokuset var idag på barnen, som anhöriga till sjuka. Och vi fd patienter har ju barn så vi bör ju veta vad vi pratar om. Och jag tror nog att vi fick fram några tankar. Hoppas bara att dom tas tillvara och att allt leder framåt i positiv riktning. För varje steg vi tar så närmar vi oss något riktigt bra.
Underlig känsla då jag styrde ratten mot Nässjö, samtidigt som Oscar styrde sin bil mot Sävsjö. För att där få berätta om sin yrkesbana inför hela skolan. Gissa om jag är stolt för mina barn. Så glad då de har arbete och får vara förebilder för andra.
Nu har jag pratat cancer och salufört min bok i fyra dagar i streck. I morgon ska jag göra något helt annat.  Men så oerhört starkt att känna att jag gjorde rätt som skrev min lilla bok och framförallt att jag vågade trycka den. Och sälja..... Är så oerhört tacksam för alla positiva möten jag fått med människor tack vare den. Ett starkt intryck var i helgen då en tjej i en stor samling människor beskrev hur oerhört glad hon blev av att bara se bilden på framsidan av boken och dess text; Min uppmuntran till dig. Det värmde gott kan jag säga. Kan verka skrytsamt. Jag är väl medveten om det. Men om jag så bara kan uppmuntra en medmänniska, trösta någon, hjälpa någon med mina tankar så är det värt varenda uns av energi som det tar av mig att ge av boken. Och av mig själv.
I efter middags fick jag även samtal från lokalradion. Jag ska visst få höras i direktsändning  i radion på torsdag.... Oj oj, vad händer o sker? Vad är då meningen med detta steg? Ja, jag får ju i alla fall chansen att prata ännu mera om min bok..... Så spännande det är att vara med.... i livet,,,, här och nu.... så länge jag kan.....
Måste sätta in en bild här från helgen i Stockholm. Utanför centralstationen står denne ståtlige man....

Tyckte det var lite dråpligt. Han står inom staket inne på ett byggnadsområde bland byggkranar och annat. Med skyddshjälm. Stockholms stad tänker då på allt. Eller kanske är det en första säkerhetsåtgärd inför Obamas besök?!! En fågel kände tydligen sig väldigt trygg då den hittat en bra sittplats. Verkade trivas alldeles utomordentligt.

Nu har jag landat i soffan och tänker stanna här en stund till. Tänker inte göra mera nyttigt idag. Nu ska jag ägna mig åt tv och slapp. Vi ses i morgon.

Så har jag äntligen kommit till sängen igen, efter ännu en helt stressig dag. Förstår inte vad som händer. Irrar från det ena till det andra. och tredje....
Idag har jag varit till Jönköping två gånger! Blev tvunget till det. Kunde inte klara av allt i samma resa. Ikväll hade vi styrelsemöte för bröstcancer föreningen. Mycket planerande nu och fixande inför vårat trettio års jubileum. som närmar sig med stormsteg såklart.
 Jag hann åka en sväng till skjutbanan däremellan också faktiskt. Och bearbeta älgen lite. Inte mycket som är helt i den pappen efter att vi använt den flera gånger nu. Men är så otroligt bra träning. Ofta och lite. Det tror jag är bra.

 

Skulle vilja berätta mera här nu men jag måste sova några timmar . I morgon ska jag till Nässjö för att vara med i en kontaktsköterske dag där vi ska prata om barn som anhöriga till drabbade av cancer. Vem ser barnen? Ska bli intressant och hoppas jag kan delge något....återstår att se.

Sov så gott nu.

Vilken inspirerande helg. Vilken korvstoppning för hjärnan. Har varit i Stockholm på kurs för styrelseledamöter i Bröstcancerorganisationen, BRO. Eller rättare sagt för oss som sitter i styrelserna för Bröstcancerföreningarna, BCF. Fått lite klarare för mig hur det hänger i hop och vad som är vad.
Härligt att få träffa nya kvinnor med nya erfarenheter och livshistorier. Att få dela skratt och stundtals nästan gråt vid samtal av varierande sort.  Kvinnor från Boden i Norr ner till Ystad i söder. Härligt.

Men nu lär jag sova. Känns som jag har grus i ögonen, är nog bra att släppa taget om denna söndag nu och ladda för en ny spännande måndag. God natt.