Livet på tåg

 Hej vänner där ute i världen. Här sitter jag, hemma hos mor och far. Gott att komma hem o andas Jämtlands luft. Och gott att få vara med mina föräldrar, så fint att de efter långt o strävsamt liv fortfarande har varandra o går sida vid sida. 

Mitt senaste inlägg, i somras blev tungt. Tyvärr blev det ännu en begravning för en vän efter det! Jag saknar dom alla så oändligt men försöker tänka vad gott det var att få lära känna dem, för den tid vi fick. Vi var nere på kyrkogården i Gränna på allahelgona kvällen och tände ljus på min kära svärmors grav och tände då även ljus för mina vänner inne i kapellet. Det fick bli ett ljus, även om jag var frestad att tända sju, för var och en av dessa, men det kan man ju inte göra! Eller?! Nej det blev ett ljus med många tankar.

     Min resa hit till Jämtland fick denna gång bli med tåg. Först sittvagn till Stockholm och sedan liggvagn vidare till Östersund. Det var rent deprimerande att sitta på tåget timmarna upp till huvudstaden då ingen människa verkar över huvud taget vilja ha någon kontakt med någon annan! Alla satt tysta, de flesta med sina lurar i öronen, gärna med en dator eller telefon i handen också och var helt i sin egna värld. Kvinnan jag satte mig bredvid hade egentligen min plats men jag tyckte det kvittade så jag satte mig på hennes, förväntade mig att vi i alla fall kanske skulle hälsa på varandra, eller åtminstone en ögonkontakt. Men tji, hon satt försjunken under sin jacka de stunder hon inte sov eller skrollade på sin telefon, sociala kontakter på mobilen. Ursäkta mig, men jag tycker det är tragiskt hur det har blivit så här osocialt. Och så klagar vi på att många känner sig ensamma! 

Tänk så många samtal och livsberättelser vi missar då vi helt är inne i vår egna lilla värld! Ja, jag fick verkligen hålla mig för att inte hitta på något som skapade samtalsämne, skratt, ja vad som helst. Men så gör man inte, nej man sitter tyst och gör som alla andra. 

 Jag måste berätta som exempel då jag vid ett tillfälle ensam åkte med buss ut till färjan som skulle ta mig till Sandhamn i Stockholms Skärgård. Detta är många år sedan nu. Bussen var ganske välfylld och resan skulle ta en bra stund ut till hamnen. Jag satte mig bredvid en äldre kvinna, vi hälsade på varandra och så kom det att bli en oförglömlig resa för mig. Den här lilla kvinnan berättade många olika saker för mig, hon berättade om platser vi passerade på vår resa, hon berättade om hennes livskamrat och hur hon numer då hon var ensam brukar resa själv mycket. Jag kommer aldrig att glömma henne. Och jag minns att jag kände mig så glad att ha fått träffa henne och fått en så trevlig stund där på bussen med en vilt främmande person. Tänk om vi hade suttit helt tysta och bara tittat i våra telefoner, då hade jag inte fått höra något av henne. Allt hade jag missat..... 

Vidare på min resa till Jämtland.... då jag klev in i min kupe för damer på liggvagnen mot Duved var den redan så gott som fylld. Jag hade en av de två platserna längst upp, tre sängar upp. Alltså klättra på stegen och planera innan vad jag behövde ta med upp och var jag ställde skor osv. Ingen sa något här heller. Någon hade redan bäddat ner sig med mössan över ögonen och lurar för öronen så då förstår jag att jag skall vara tyst. Jag fattar vinken.

Natten gick och det blev morgon. Vågar inte tända utan smyger så tyst jag kan nerför stegen i totalt mörker, känner mig fram till väskan under stegen och tar ut den så tyst jag kan, söker med handen efter mina skor som nu står lite längre in än jag ställde dom på kvällen. Tar på mig dom och smyger ut i korridoren. Fler kommer och nu börjar folk vakna till och till och med våga använda sina röster. Måntro förväntansfulla att snart vara framme vid sina resmål... 

En kvinna o jag börjar prata om ditt och datt. Jag frågar henne om hon vet hur det är med bussarna vid stationshuset, förra gången jag var där kom det aldrig någon buss fast det stod det på tavlan vid busskuren. Nej, hon visste inte något om bussarna. Hon skulle bli hämtad av sin dotter. Så jag sa att ja, ja jag tar mig promenaden upp till busstorget då, som förra gången jag var här. Men då sa hon att de kunde köra upp mig dit, de skulle ändå åka den vägen förbi. Tack! Så jag fick lift och samtidigt njuta till jämtländska klingande ord. Ljuv musik i mina öron. 

Nu kom jag tidigare upp till busstorget och valde en annan buss än den jag planerat. Klockan närmar sig halvåtta så många skall åka till sina jobb och allt fler skolbarn kliver på bussen. Och nu pratas det. Jag märkte att alla hälsar på busschauffören! Godmorgon, säger skolbarnen. Å så gott att höra. Dessutom verkar det som det är kutym här längs denna sträcka att en förälder alltid står med barnen vid busshållplatserna, iklädda gula västar. Jag har sett det flera gånger. Känns tryggt att se att barnen har sällskap ner. Och vid skolan möter skolvärd upp då de kliver av, även hen i gul väst. 

Ja med det sagt så tänker jag att det kanske kan bli ändring i framtiden hur vi bemöter varandra ute i samhället. Kanske kan barnen lära oss vuxna?

Men så måste jag berätta en dråplig sak. Då jag klivit av bussen och går längs landsvägen upp till mitt föräldrahem tittar jag ner på mina skor. Slås av tanken och tacksamheten att jag ser att jag har rätt skor på mig!!!!! Ja, för tänk om jag hade tagit fel där i mörkret i vagnen. Ha ha! Ja det hade jag ju känt men jag kan ändå inte låta bli att skratta vid tanken.

På nyheterna på sistone hörde jag om en kille som inte längre får spela gitarr på tunnelbanan, tror jag det var. Han har inte tillstånd och det kan störa utropen i högtalare så folk missar var de skall av mm. Men tänk vad den killen troligtvis gjorde med stämningen ombord. Det finns ju filmer som visar hur livemusik i en tågvagn kan få igång folk att hänga med och att börja skratta och prata. Det är ju super bra ju. Vi mår ju bättre av att skratta och dela gemenskap. 

En annan sak jag funderar på är att det ju talas allt mer om förbud för att använda telefoner under skoltid. Och vilken förändring som märks bland dessa elever. Hur de är mer närvarande med sina kompisar, hur de pratar och skrattar mera osv. Tänk OM vi ute i samhället skulle lägga bort våra telefoner någon dag ibland. Det går ju inte, jag vet. Vi klarar oss inte utan den idag, allt finns ju däri. Jag lämnade ifrån mig min telefon för ett tag sedan då de skulle fixa med den lite. Väl ute så insåg jag att jag inte kunde se vad klockan var, jag kunde inte parkera bilen med appen, jag kunde inte få svar när telefonen skulle vara klar (om jag inte hade bestämt tid),oj vad det ställde till. Men tänk ändå tanken. Skulle vi då bli bättre på det sociala spelet med våra medmänniskor? Skulle vi då bli bättre på att hjälpa den som ser ut att behöva hjälp? Skulle vi då våga prata mera med den vi möter? Skulle då tågvagnsresan kunna bli mer än bara en transportsträcka för oss? Skulle vi då kanske inse att social samvara på riktigt skulle ge oss fler nya vänner än de vi tror oss ha på nätet? Medge att det ändå är en intressant tanke.

Nu blev det några tankar här på mediala igen, men jag hade i alla fall en givande skrivande stund, Hoppas du får det med.

Kommentera gärna vad du tänker. Och så önskar jag er alla en fin dag. Var rädd om dig.

Glädje och sorg

 Livet är inte en autobahn med raka vägar! Istället är det vägar som slingrar sig med oväntade krön och gropar. Där man minst anar! Tur man är besparad att veta innan. 

Jag sörjer flera vänner. Så mycket har hänt under våren som berör mig hårt. En väldigt nära vän, Marie Sten, tidernas kämpe, som hade så mycket framför sig att ge vidare till andra..Ja det var så hon var..hon gjorde allt för de hon mötte i livet, hon såg alla. Jag är så imponerad av hennes brinnande engagemang om sina medmänniskor, hur hon kunde ”fånga upp” deras behov och hjälpa dom på bästa sätt. Tänk att just jag fick lära känna henne, i alla fall en del av hennes liv. Att just jag fick kontakt med henne och vi tillsammans kunde bygga grunden för det vi brann för, mötesplatsen för den som drabbas av cancer och även närstående och vänner, det vi kom att döpa till Hjärtats hus. Att just vi mötte Claes Hernegård som kom att bli vårt signum för MusikQafe på Hjärtats hus. Claes har också lämnat oss helt nyss och helt obegripligt. Jag har svårt att förstå allt som hänt denna vår. Sörjer…. Men mitt i allt är tacksamheten så stark, så många fantastiska minnen där vi tillsammans mött människor i sorg, människor i glädje, människor i livet…vad skulle jag gjort utan er hjälp, utan er klokskap?! 

Idag har jag haft en fin stund tillsammans med två av våra volontärer, som stått vid vår sida genom alla år. Tack gör den gemenskapen. 

Jag möter människor i min närhet som jag får dela tankar med, om livet, om varför sjukdom drabbar oss, tankar som förenar oss i förståelse för varandra. Jag vill gärna finnas där för mina medmänniskor. Så var inte rädd för att be mig om att sitta ner en stund vid din sida. 

Marie, till dig vill jag rikta ett STORT HJÄRTLIGT TACK. Det är så mycket jag vill berätta för dig, varje dag har jag saker jag vill dela med dig! Jag saknar dig så ofantligt!!! Du förstod mig och jag dig, vi hade så mycket vi skulle uppleva vidare. Så blev det inte. Varför? Det har vi inga svar på. Men jag vill tro att vi ses en annan dag, någon annanstans … ibland önskar jag att jag hade någon hemlig adress där jag kunde skriva till dig, mina tankar, för att bara få dela dom med dig, för att få kloka råd o visdom…eller bara slå en signal! . Men svaren dröjer ju…. Så jag får klara mig utan din röst o medmänskliga kärlek…

Christer, mina tankar är med dig nu och dagar framöver. Jag förstår lite av den smärta du bär på nu, bara lite. Men jag är med och hjälper dig bära den med dig. 

Jag ska försöka släppa taget om dig Marie då du nu lämnat oss. 

Frid över dig Marie, jag hoppas vi ses igen❤️

Frid över dig Claes, vi kör några härliga låtar ihop när vi möts igen❤️

Önskar er en fin helg

 Godmorgon.

Det finns ett ordspråk som heter Morgonstund har guld i mund, tror jag det stavas! 

Idag är i alla fall en sådan morgon. Jag sitter nu på kontoret, klockan är snart halv sju men jag har varit uppe sedan 04.30. Jag brukar ju följa med Patrik upp på morgonen och göra frukost och matsäck till honom. Efter min kaffetår la jag mig i sängen men kände inte att jag kunde somna om så då tog jag lite morgonjobb här i stället. Och nu börjar mörkret lätta utanför mitt fönster och börjar se ljuset i horisonten. 

Måste få berätta om vår träff i Gävle som jag var på förra helgen. Jag gick ju Förskollärarutbildningen där 1985, alltså fyrtio år sedan examen i år! Wow, vad tiden går. Och jag är med.  Vi har haft flera träffar i klassen genom åren men det är jättelänge sedan jag var med. I år var vi elva personer med och jag och Östersundstjejerna träffades redan på fredag kväll på hotellet Lisa bokat. Vi gick ut och åt middag på kvällen i centrala Gävle. Många minnen längs vår väg såklart och många roliga skratt. 

Vi vaknar lördag morgon av att höra den hemska nyheten om skjutningen i Gävle! Så fruktansvärt onödigt lidande det skapar. Tacksamma att inget liv gick till spillo denna gång men ack så mycket oro det skapar. Vi passerade förbi denna restaurang, där skjutningen skedde utanför, bara några timmar innan.  Och under lördagen skulle vi träffas på Cafe Lido som ligger nästan vägg i vägg, alltså var det avspärrat till att börja med. 

Läskigt då det kommer så nära. 

Vi följde vår plan i alla fall och mötte våra vänner på fiket och satt där i timmar och njöt av vår gemenskap och gott fika. Tänk så roligt att få återse gamla vänner som man umgicks med så stor del av åren där i Gävle. Jag hade ju ingen släkt eller kände någon där då jag kom dit så vännerna betyder väldigt mycket för mig. 

På kvällen samlades vi i en föreningslokal som ett par av tjejerna bokat och fixat så fint. Runt det dukade runda bordet satt vi i timmar och pratade och pratade och pratade och åt. Tack snälla Lotta och Karin för allt fixande, det gjorde ni jättebra. Det hänger ju på att någon orkar dra i trådarna och planera om det skall bli någon träff. 

Under natten då vi gick hem genom stan regnade det rejält. Vi gick hem, hade ingen tanke på att man kanske borde ta en taxi, med tanke på vad som hände natten innan! Men allt gick bra. Det var mycket folk på stan även denna natt, men såklart fanns känslan kvar av osäkerhet och frustration över det som hänt. 

Gävlebocken. Idag som en än mer skyddande bock, den fanns inte på den tiden jag bodde där. På den tiden höll sig bilarna på vägen där de hör hemma, inte på trottoarer och ställen där folk befinner sig. 

    Efter god frukost åkte mina rumskamrater med sitt tåg mot Östersund och jag styrde kosan tillbaka till Småland. Tacksam för en rolig helg tillsammans. Det måste vi göra om fler gånger. 

Nu ljusnar det alltmer här vid mitt fönster och jag börjar bli hungrig. Önskar er alla en fin helg. 

Nu sitter jag på tåget

 Fredag lunch o jag har precis gått på första tåget på min resa mot Gävle. I helgen är det återträff då det nu är fyrtio år sedan jag slutade på högskolan där! Var tog dom åren vägen?!!! Ska bli jättekul att återse gamla vänner som man tillbringade mycket tid med. 

Åter till resan i Frankrike. 

Efter de första dygnen i Nice tog vi oss med tåg till Biot och vidare med buss upp till bergsbyn i Biot. Otroligt vacker plats. Kom lite tidigt då vi hade hyrt lägenhet som vi fick tillträde till under eftermiddagen. Så vi passade på att äta pizza på första bästa restaurang. Fantastiskt god pizza, ja vi tycker nog den var bäst av alla vi ätit tidigare. Kändes som det var majsmjöl i degen, underbart. 

På den här pizzerian var denna stora tunga dörren vägen till toaletten! Jag var tvungen att fråga innan jag förstod att den fina toaletten gömde sig bakom denna vackra dörr. 

Lägenheten vi hyrde var fullt utrustad med allt vi kunde behöva. Och låg väldigt centralt, nära till allt vi skulle göra under helgen. Ja det visade sig att kyrkan var utanför vårt fönster så vi hade ljuv klockringning nära. Underbart. 

På kvällen var det mingel o mottagning på ett av torgen. Många spännande gäster att träffa och så fint att få träffa det blivande brudparet. Plockmat o mysigt. 

Så var den stora dagen här. Under dagen gick vi runt i de mysiga kvarteren, åt lunch ute o myste. Blir mycket mys nu! 

Vi bytte om o gjorde oss redo för vigseln i den stora kyrkan. Kunde inte undgå att se två brudpar som vigdes innan. Kunde följa en brud som leddes in av sin far genom den stora porten, där de gick utanför vårt fönster. 

Första parkett👍

Väl i kyrkan möttes vi av en svensktalande präst med väldigt glatt sinne. Brudparet tågade in nedför den stora trappan som leder fram till altaret. Så fint. 

Då vi kom ut från kyrkan möttes vi av en väldigt glad spelande fransman, ja i alla fall sjöng han på franska, spelande på dragspel, dansande bland brudpar o gäster med rosenblad i luften. 

Efter gratulationer gick vi i följe till torget några meter därifrån där borden stod dukade och redo. Alltså allt kändes som vi befann oss i filmen Mamma Mia! Rödvitrutiga dukar, äta under bar himmel, varmt o så mysigt! God middag med en suverän toastmaster som bjöd fram den ena efter den andra för att hålla tal.

Då alla var mätta o om möjligt ännu gladare gick vi gemensamt genom gränder till en privat trädgård där festen sedan höll i natten lång. Ett band var inhyrda som spelade o sjöng enormt energiskt. Därefter disco inne i huset. 

Någon gäst passade på att ta ett bad i poolen men det hör väl till. 

Dagen därpå var det brunch o poolhäng tillbaka i trädgården. Fantastisk mat och så klart fick brudparet ta första biten på bröllopstårtan. 

Alltså vi är så tacksamma o glada att ha fått uppleva dessa dagar med de familjerna. Once in a lifetime tänker vi. 

Vi stannade en natt till i lägenheten och på måndag morgon städades torget utanför kyrkan från alla rosenblad. 

 

Ett skådespel med alla rosenblad. 

Måndag checkade vi ut och tog oss tillbaka mot Nice, men nu annat hotell, nära flygplatsen och väldigt nära havet. 

Sköna promenader, god middag vid havets brus och skönt att summera denna härliga resa. 

Resan hem gick bra. Och som alltid är det skönt att komma hem. Men vi kommer alltid att bära med oss många fina minnen från denna resa. Och vi vill gärna komma tillbaka till Biot fler gånger. 

Härlig höstdag.

 Idag är det lördag, en vacker höstdag. Det är alltid lika fascinerande att följa växlingarna i vår fina natur. Nu bor vi ju i ett hus som är målat i Roslagdmahogny och som av tjäran i den blandade färgen blev väldigt gult lyser huset i symfoni med höstlövens gula blad. Därför njuter jag nog ännu mer nu.

Därför njuter jag nog ännu mer nu.

Idag fick jag äran att skriva ägarnas namn på en gårdstavla i ett vackert hem en bit härifrån. Tavlan följer med huset och ska nu få nya ägare då huset är sålt. Ärofyllt uppdrag men samtidigt sorgligt då det nu var sista gången jag besökte det hemmet. Men istället kommer våra vänner att flytta närmare oss vilket blir roligt.

Jag har dåligt samvete för min blogg här då jag är så urusel på att komma ihåg att skriva något. Då jag tittar in idag så ser jag att det fortfarande är människor inne och läser så jag borde verkligen bli bättre på detta.Har ju mycket att berätta egentligen både vad som händer i vår familj och i vår omvärld.

Sommaren har ju varit otroligt varm och skön. Jag har varit hemma så gott som hela sommaren, förutom en liten snabb tur till Orsa. Vi har njutit av vårt nya hus. Vi har jobbat med gräsmattan som nu lyser grönt och vackert runt vår boning. Underbart med gräs och slippa få in all jord med våra fyrfota vänner in i huset.

Vi laddade för en härlig semester i Frankrike där vi var bjudna på tredagars bröllop i Biot. Och vilken fantastisk resa det blev. Efter att ha landat och vilat, ja vi var lite trötta och slitna, kunde vi se oss om då vi första nätterna bodde på hotell i Nice. Nära stranden och Medelhavet. Varma dagar o kvällar, god mat och gammalt mysigt hotell. Spännande att läsa menyer och göra sig förstådd då vi inte kan franska. Fransmännen värnar verkligen om sitt språk. Men överlag gick det bra. 

Jag ska berätta mer från vår resa nästa gång jag skriver. Nu kom Patrik hem o vi ska ta oss en tur ut i det fina vädret. Hej så länge. 

Födelsedag igen

 Ja, idag är det min födelsedag igen. Ännu ett år avklarat. Ett spännande år om jag tänker tillbaka. Första födelsedagen i vårt nya hem. 

Började dagen med kaffe på sängen och en rolig "bakelse" skapad av Patrik. Han delade olika sorters munkar i tårtbitar och satte dem samman, smidigt att äta och mättande.

Har idag tillbringat en del av dagen på kontoret, är så skönt då man har kommit i fatt sig någotsånär då helgen vankas. Ikväll kommer delar av familjen hem så vi får fira tillsammans. Härligt att kunna ses. 

Men vi lär sitta inomhus, ute är det fortfarande kalla vindar. 

I morgon skall jag säga hejdå till veckans gäster som vänder hem tillbaka till Tyskland. Och så städa och förbereda för några timmar senare kommer nästa gäster, även dessa från Tyskland. Det är fantastiskt roligt att få  ha gäster i vårt gamla hus och se hur de njuter av både hus och naturen ikring. Precis som vi gjorde då vi bodde där. och gör här vidare i Målviken. Denna veckas gäster har tillbringat en hel del tid på sjön också och fiskat och fått frisk sjöluft. Och så har de invigt bastun som vi färdigställde förra veckan. Skall bli kul att höra hur de upplevde den, hoppas de gillade den. Vi är väldigt nöjda med den. 

Denna kreativa "bakelse" blev det till morgonkaffet.

Tidigare i veckan fick jag låna mina barnbarn en dag. Vi åt mat i omgångar såklart, det är ju viktigt och trevligt. Men så fiskade vi också. Frank är som jag, han har svårt att sluta, vill gärna tro att det kommer att nappa på nästa drag. Så det tog en bra stund i kylan men vi fick tyvärr inget napp. Men roligt hade vi. Visst fastnade vi med kroken i träd och fick ta ut båten för att dra loss draget från sjöbotten men vad gör väl det. Han fick med sig det draget han hade hem igen så han var nöjd och glad. Trötta var dom med, de somnade bägge två i bilen hem.

Vi har det så bra, så bra. Inombords gnager dock oron och maktlöshets känslan då vi alltmer förstår vilken fasa många människor i vår värld upplever. Dessa eländiga krig på flera platser som bara bryter ner och förstör. Som dödar oskyldiga barn och vuxna. Ja, då man stannar upp och tänker på det så kan man inte annat än bli väldigt ledsen och frustrerad. Så onödigt. Vi har bara en värld som vi måste dela med varandra och vara rädda om, vi har bara ett liv, spelar ingen roll hur mycket pengar eller makt vi har så kvarstår det faktumet. Och ändå har inte människan lyckats lära sig av alla tidigare generationers förstörelse och dödande utan fortsätter än värre. Senaste dagarna har vi än mer fått se oerhört fasansfulla bilder från Gaza i tidningar och det går verkligen inte att blunda. Det ger oss bilder som vi får leva med på vår näthinna. Och känna frustrationen växa. Å, om vi kunde bli lite klokare och smartare, vi människor som är skapta med hjärna och allt därtill, för att kunna ta hand om varandra. Å, om det kunde få bli fred på vår jord. 

Och jag kan inte låta bli att förundras över varför det inte lyfts mer i debatter om hur krigen förstör vår miljö! Vi är ju så miljömedvetna i vårt land och många fler, men denna förstörelse som vi håller på med måste ju skada vår jord och atmosfär fruktansvärt mycket, eller har jag fel? 

Dessa tankar får jag då jag sitter här och ser ut mot en grön vacker natur, där träden nu snart har slagit ut sina fräscha spröda vackra blad i en mängd olika nyanser av grönt. Lika förundrad varje år att naturen orkar göra det så vackert igen och igen och igen. Och jag får acceptera att jag har ett gott liv, att livet inte är rättvist utan ser väldigt olika ut, beroende på var på vår jord man befinner sig osv. 

Till dig som läser detta vill jag i alla fall önska en fin helg. Hoppas du får njuta av det vackra i vår närhet. Var rädd om dig. 

En söndag i maj

 Söndag och vi stretar vidare med våra projekt. Tog lite sovmorgon vilket kändes välbehövligt. 

Kommande vecka kommer bli intensiv då vi nu jobbat på att färdigställa bastun som vi påbörjat för ett par år sedan. Det kom liksom ett husbygge ”i vägen” så det stannade av. Men nu kör vi igen. Kommande lördag kommer våra gäster för att bo i huset i Målviken, vårt hem sedan tretton år tillbaka. Då vi numer bor i det nya huset hyr vi ut det andra veckovis och har så här långt haft väldigt trevliga gäster. Från Tyskland, Sverige och Holland. 

Och nu ska alltså bastun färdigställas så våra gäster kan basta också. Vad passar väl bättre att resa till Sverige och basta, bara bada bastu🎼

Så idag har vi grävt och plockat bort en fin hortensia för att ge plats till en utomhus ”dusch” där man kan gå ut o svalka sig med kallt, eller varmt vatten om man hellre önskar det, innan man går in i bastuvärmen. 

Och nu har vi åkt en sväng uppåt Östgötaslätten och bla inhandlat stolar till rummet bredvid bastun mm. 

Ikväll ska jag baka lite så jag kan ha till elvakaffet i morgon till snickaren. Och till Gusten, som kommer i ottan o tänder på sin tunna för att få varmt vatten för att med nya slanor laga upp gärdesgården som han byggde hos oss för flera år sedan. Jag skall försöka vara med för att se hur han gör, ett fantastiskt hantverk är det ju. 

Önskar er alla en riktigt bra vecka. 

Livet kör vidare o jag med

 Hej alla därute i världen. Nu var det alltför länge sedan jag skrev i min blogg. Skulle vilja komma igång igen och få dela med mig av mina tankar. Så mycket som händer här på gården, i vår närhet och hela världen. 

Och här sitter jag o laddar för ännu en dag med arbete i trädgården, trimning då gräset växer med väldig fart denna tiden på året. 

Vi landade i vår nya boning och stortrivs. Att bo så nära sjön är magiskt, varje morgon har sin skönhet. Idag var det ”slagsmål” då några fåglar gjorde upp om vem som var rätt för honan i sällskapet! I samma stund kom en mink simmande in mot vassen där jag vet att det finns bon! Så jag ställde mig ute i morgonrocken och sa ifrån på skarpen. Ha ha, ja minken tittade mot mitt håll o dök. En annan morgon var det också en grupp fåglar vid vassen. En av hanarna ville minsann vara i fred och för att få bort de oinbjudna dök han nära o, jag tror faktiskt, att han nöp dom i fötterna! För varje gång han dök så lyfte en fågel därifrån. Och han visade stolt upp sig för sin fästmö, nöjd. Ja det är verkligen ett skådespel. 

Jag fick vid min födelsedag förra året ca 700 lökar av mina barn o barnbarn. Påskliljor, pingstliljor mfl. Planterade dessa längs skogskanten och har verkligen njutit under våren av dess prakt. Så härligt. 

Fick avbryta mitt skrivande. Och nu är det kväll! Har jobbat i trädgården hela dagen. Nisse har hängt med mig som vanligt och har badat flera gånger. Det bästa han vet nu för övrigt är att åka fyrhjuling. Underligt då han inte är så glad i att åka bil, måntro om det är frihetskänslan som han njuter så av då öronen fladdrar för vinden. Jag njuter jag med då jag sitter bakom min Nisse. En fin dag till ända o jag tror vi båda kan sova gott i natt. Tack för denna dagen. 

En gäst kommer till vårt bygge.

 

            Augusti 2023. Nu är vi laddade att komma igång med bygget på allvar. Grunden är satt och 

            förberedelser gjorda för resning av stommen. Vi har förberett virke osv.  En spännande dag är 

             kommen. 

Jag är igång med att grunda panel som skall på huset längre fram. Jag målar med Roslagsmahogny,

     något vi tänkt på länge och nu kommit till beslut. Vet du vad det är? Jo, det är tjära, balsam-terpentin och linolja. Labbigt?! Ja, det är det, det kan jag skriva under. Men vi tror det är mödan värt på sikt. Då huset ligger nära sjön vill vi ha en färg som står sig på sikt. Den som lever får se. 

Spännande att börja måla då tjäran påverkar slutresultatet väldigt, vilken färgnyans det kommer att bli. Vi hoppas att den inte skall bli så mörk. Målet är att grunda allt innan det kommer upp, även ändarna på panelen, de ställer vi i "fot"-bad i tunnor så de får dra till sig bra med färg. Har du testat att ställa flera meter höga brädor på änden i tjärbad? Det är tur jag har en klok och påhittig man, tillsammans löste vi det med och det har fungerat jättebra. Och ingen katt eller annat har lyckats trilla i "badet" vilket vi är tacksamma för.

Patrik och jag gör mycket jobb efter att snickarna har lämnat för dagen. 

Jag kommer nu att följa hantverkarna så gott som var dag. Städar och plockar, det är ett stort och tidskrävande jobb på ett bygge, det kan jag skriva under på. Men så mycket roligare att komma till en arbetsplats då det är lite i ordning. Jag hämtar material de gånger jag kan. Vi förbereder virke i den mån vi kan. Jag målar allt, undan för undan. Ja helst innan förstås.

Det blir ett nära samarbete med snickarna, som jag tycker är väldigt roligt. Intensivt men sååå roligt. En balansgång hur mycket jag skall var med på deras raster, jag vill ju inte vara påflugen och jag vill ju att de skall känna att dom får köra sitt race också. Men med tiden tycker jag att vi hittar en bra balans på det också. Jag trivs alldeles ypperligt att jobba med dessa grabbar. 

Att tillsammans få skapa detta hus, att ha proffsiga hantverkare att rådfråga och som till och med står ut med att vi ibland ändrar oss längs resans gång. Det krävs ett visst tålamod av dom att orka med det!!!

Efter att stommen är rest börjar vi så beklä väggar med utvändig gips. Under lång tid framöver kommer nu huset att bli blått. Inte min färg på ett hus, men bra material måste jag hålla med om. Det får ju tåla både regn och blåst under en period. Och snart är det dags för gröntejpen!!! Denna dyra men slitstarka tejp. Jag hade verkligen ingen aning om att det skulle gå åt så mycket tejp på ett hus idag! Men det blir ju tätt, så det är säkert rätt. 

En solig dag får vi så första gästen i vårt kommande hus. En grön liten varelse bestämmer sig för att kliva över blivande tröskeln. Ja välkommen du lille vän. Det finns fortfarande många vägar ut också så du hittar säkert tillbaka till dina kompisar.

Vårt livs projekt, vill du hänga med på vår resa?

 Måndag morgon, vi har kommit till slutet av augusti 2024 och mycket har hänt sedan jag senast var här. Jag lovade att återkomma med att berätta vad jag gjort senaste året, tiden efter mitt arbete med Hjärtats hus. Vill du hänga med på min tidsresa så är du välkommen här. 

Vi har under många år planerat att bygga ett hus här på gården. En lång process av planering har pågått och under hösten 2022 var vi framme vid att ha placerat ut var huset skulle stå, hur grunden skulle se ut osv. Så nu var det dags att sätta spaden i jorden och komma igång.

Jag kommer att lägga ut bilder här undan för undan så får ni se vad det blev av det. Om det blev något hus!?

Jo, det blev det.

Efter att ha stakat ut var grunden skulle bli kom Janne, en otroligt skicklig grävmaskinist, med sin maskin och satte skopan i jorden. Vårt livs största projekt var i gång.

Janne byggde en mur då vi behövde höja nivån för plattan. Och sten har vi gått om och Janne är skicklig på att bygga. Att använda material vi har känns såklart helt logiskt att nyttja såklart. Att bygga ett hus som kommer att smälta in fint här på gården men med vår egen touch. Bilderna och visionen finns i mitt huvud, nu gäller det att göra verklighet av det.

Förberett för nästa steg.

Mäta mäta och få en jämn platta, en förutsättning för att få en bra grund.

Nu bestämmer vi var de olika rummen så småningom skall vara. Badrum och kök osv.

                                            Förberett och klart för nästa steg. Nu är vi igång.

                                                     ......fortsättning följer........

Jag lever och mår bra

 Hej vänner där ute!

Någon som funderar var jag tog vägen? Nja, det är så mycket som händer i denna digitala värld så det är det nog inte. Men jag vill säga att jag lever och mår väl i alla fall. Sitter just här i soffan med en trött hund vid min sida, ute regnar det och jag hör åskan på avstånd. Regn igen, ja den varan är det sannerligen gott om .

Tänk att jag inte har skrivit på min blogg sedan förra sommaren!!!! Usch, jag borde skämmas! Men jag gör inte det. Ibland får man ta hänsyn till hur livet är och hur kropp och själ mår. Sanningen att säga så har jag nog faktiskt inte känt för att skriva eller berätta så mycket om mitt liv. Jag var faktiskt väldigt trött och sliten efter att avslutat min tjänst på Region Jönköping och det älskade Hjärtats hus som jag jobbat med i så många år. Så många intensiva år som satte sina spår. Jag var verkligen trött både till själen men kanske främst till knoppen. Och jag var ju väldigt mycket ute på sociala medier för att sprida information om Hjärtats hus, så då jag klev av det tåget så var det skönt att bara vara Maggie och hitta tillbaka till ett lugnare tempo. 

Blev det lugnare, kanske du undrar? Njae, på sätt och vis blev det inte det. Senaste månaderna har varit väldigt intensiva, igen, men nu av helt andra anledningar. Jag kommer att återkomma till vad det var, längre fram, inte idag. 

Nu stänger jag burken igen, åskan känns som den kommer närmare....  Önskar er en fin vår, var rädd om dig. 

En helg i Hullaryd-supersuccé igen

 Ì dag stormar Hans runt huset och vänder upp och ner på dynor och annat på altanen, träden viker sig och vi hoppas de skall orka hålla emot. Regn har vi fått i massor och mer är på väg. Ja, vädret styr vi inte över. Jag har haft en fin dag på kontoret, perfekt att kunna jobba inne då.

För ett par helger sedan var det ju dags för ännu en Helg i Hullaryd, för jag tror femte gången. Ja, från början var det ju Oscar och Henrik som själva drog igång detta i det lilla samhället. Men nu, sedan ett par år tillbaka, är stor del av byn engagerade, vilket är jätteroligt och väldigt bra. För var skulle vi göra av alla besökare annars?????Vi hade otroligt tur med vädret även denna gång. Lite småskurar under lördagen på dan men inget som störde o tala om. Killarna hade ordnat med tält så det fanns sittplatser till kaffegästerna. Då de öppnade upp kl 11 var det inte så många vid insläppet så jag tänkte att det blir nog kanske lite lugnare i år! 

Men tji fick jag. Dröjde bara några minuter så var kön ett faktum och AnnKatrin och jag körde järnet vid serveringen medans det var febril aktivitet i köket för att hinna producera bakelser, våfflor, kaffe, diska i takt med att porslinet sinade, ja det var verkligen full rulle. Jag skojade och sa till besökare att detta är enda gången på året då jag har chans att verkligen köra med min familj, då jag löpande får ropa på mer kaffe, mer bakelser, mer porslin osv. Ha ha.

 David laddar med lite kaffe mellan våffelgräddningen

 Min kompis AnnKatrin kämpar vid min sida.

 Vad sägs om denna goda bakelse?! 

Henrik bjöd in till guider i Tingshuset, fulla grupper varje gång under bägge dagarna. Det är så roligt att så många är så intresserade av att se hur de tar hand om detta gamla hus med så mycket historia i. Numer får ju även besökaren ta del av hur de har restaurerat spänntak, målat med linoljefärg, snickrat och byggt, ja käre vänner så de har grejat genom åren. 

 Jag fick bidra med en bukett till hallen

Vid starten på lördagen var det invigning av den nya klockstapeln. Det fanns nämligen en på det gamla tingshuset, men den klockan köpte Stjärneborg för många år sedan. Killarna har försökt få köpa tillbaka den men inte lyckats. Så det fick bli en annan klocka, så fint klingar den också. Under dessa två dagar fick den slå en gång i timmen, då Henrik bjöd in till guidning. Perfekt. Och såklart har pengar från tidigare år använts till att bygga även denna klockstapel.

I december -22 var Oscar med och dukade Jul-dukning på Rosenlunds Herrgård i Jönköping, en tävling som han för övrigt vann. Dagen till ära fick nu de som kom in på guidningen se exempel på en somrig dukning. Vackert, eller hur?

Lördags kvällen var det förbokat med pizza och quiss. Fullbokat direkt. Tempot högt att få ut alla pizzor, underhållning från ungdomar från bygden, innan Henrik körde quisset. Och så blev det såklart dans där Henrik fick spela och göra det han älskar så mycket. Man ser verkligen hur han njuter.

Söndagen blev i ett något lugnare tempo. Vi hade kö även då men inte riktigt samma tryck. Den här dagen hann jag titta upp och byta några ord ibland till våra gäster. 

Allt kunde packas ner torrt på kvällen innan himlen öppnade sig och regnet sköljde ner igen. Måndagen var riktigt ruskigt väder så de hade verkligen vädret på sin sida även detta år.

Gänget som jobbade denna helg. Tack Oscar och Henrik att vi fick vara med.

På söndags kvällen hängde Kerstin med oss hem för att bo hos oss några dagar då resten av familjen var på en liten semester. Så vi myste. Denna lilla tjej kan verkligen, liksom sin bror, förgylla tillvaron helt fantastiskt. Vi åkte till Tranås på måndagen för att handla. Och fastnade bägge två vid ett skyltfönster med fina klänningar för barn! Otroligt rolig känsla att få gå in och köpa en klänning som hon själv fick vara med och välja, till det också några hårspännen såklart. Farmorslycka.

Vi plockade mycket blommor, nu är det mycket lila som gäller. Och det finns många lila blommor då man ser sig omkring....

Nog är väl blåklockor lite lila i alla fall......

Ja, den här sommaren har varit lång tycker jag. På ett positivt sätt. Kanske har det att göra med att jag inte har haft semester som jag haft på senare år, nu är jag ju "min egen" igen och då bara rullar tiden på. Ingen panik att semestern tar slut eller så. Det känns skönt. Jag har landat i att jag inte skall jobba på Hjärtats hus, det blev bra. Men såklart kommer jag att hänga med på ett hörn. Jag har blivit inbjuden att komma till träff på Hjärtats hus i Eksjö i september, då jag skall berätta i ord och bild hur det kom sig att det blev Hjärtats hus. Det ser jag fram emot. Och såklart kommer jag att titta in på träffar ibland, längtar ju efter alla goa människor jag fått lära känna genom åren. 

Nu är vi inne i augusti, sommaren är inte slut, även om man kan tro det då man tittar ut genom fönstret idag. Jag hoppas på en fin höst, då vi kan vara ute mycket. Det finns hur mycket som helst att göra här på gården och så mycket vi vill. 

Jag hoppas vi får leva vidare och njuta vidare av det vackra vi har omkring oss. Tänk om världen kunde inse vilket farligt spel som äger rum på många plan nu! Jag tänker på kriget i Ukraina och flera andra jobbiga oroligheter i världen som känns som de eskalerar. Vart är vi på väg egentligen? Människan må ju vara en av de dummare skapelserna på jorden. Till och med djuren börjar göra uppror, attackera människor på olika sätt. Eller är det att allt visas och pratas om på ett synligare sätt i världen idag? Jag har inte svaret på den frågan men min önskan är tydlig. Låt oss få leva i fred och frihet, låt oss få sprida kärlek istället för hat, låt oss få visa respekt istället för rädsla. 

Efter en lyckad Pride vecka så känner jag stor glädje och stolthet över vårt land. Tänk så många människor som samlades under dessa dagar med kärleken till medmänniskan i fokus. Nästa år skulle jag vilja få gå med i det tåget genom Stockholms gator.

Störst av allt är kärleken. 

Semesterresa i Jämtland-Ångermanland

 Nu har vi kommit hem, efter några fina dagar norrut. Vi packade bilen med sängkläder, myggskrämmare, triangiakök, mat, glada hundar tillika glad husse och matte. 

Första dygnen var vi hemma hos far o mor. Gott att få träffa dom igen och njuta av den ljusa sommarnatten. Deras fantastiska trädgård är en ren ynnest att få vandra i.  

Efter ett par nätter i sommarstugan på gården åkte vi vidare uppåt. Svaningen, Bågede, Hällingsåfallet, Gäddede, Junsele. Under denna tripp sov vi i bilen, med två hundar!!! Du som har Jämte vet hur bra de trivs att få ligga nära, nu hade vi ju med Welschen också. Två hundar som täcke, för där dom lägger sig där ligger dom🤗. Men nog var det mysigt, inte minst natten då regnet öste ner. Trångt o mysigt. 

Hällingsåfallet, så grymt stark naturen är. Dånet från det                                                                                             forsande vattnet hördes lång väg. 

  Vy från Kungshyllan, dimmigt men magiskt i alla fall

 Har nog aldrig sett så mycket rallarros, tjärblomster som i år. 

 

                                    Luvkullen, underbar kväll då vi satt ute och grillade till midnatt.

       Som sagt, natten är ljus i Norrland så här års. 

Riddarsporre så långt ögat kunde nå. 

 

Zita gjorde snart en alldeles egen liten skön plätt att vila på.

Örnsköldsvik, en byggnad man bara inte kan missa då man kommer mot centrala delarna.

Så åkte vi vidare österut mot Örnsköldsvik. Aldrig åkt här innan. Så bördigt o fint, mycket jordbruk o betande djur i många hagar. 

Så åkte vi kustvägen söderut. Höga kusten-bron, så majestätisk. Hade gärna gått på tex Tomas Ledin museet, som ju är längs denna väg. Men med två hundar i bilen är det inte att tänka på. Det får bli en annan gång.

I Härnösand stannade vi till och åt och rastade hundar innan vi drog hem igen. 

Idag laddar vi inför den traditionella Hullarydshelgen som är nu i helgen. Jag ska sälja kaffe o tilltugg, Oscars bakelser, Davids våfflor med olika smaksättningar. Patrik brygger kaffe. Henrik kör guidade visningar inne i Tingshuset, ja alla har sina uppgifter och hjälps åt. Vi hoppas bara att vädret är med oss nu. 

Jag kommer väl till veckan med en rapport om det. 

Trevlig helg önskar jag er alla.

Rosornas tid är här

 Fredag kväll, ännu en arbetsvecka är till ända. Tänk så fort man får nya vanor, eller kommer in i de gamla rättare sagt. Nu är det fyra månader sedan jag lämnade Hjärtats hus. Känns som igår men samtidigt inte, så mycket har hänt sedan dess. 

För ett par veckor sedan var jag utbjuden på hemlig resa med volontärer och ett par besökare från Hjärtats hus  Eksjö gänget. 

       Det bar iväg till Älgsjö gård där vi fick baka vår egen pizza....

..... och såklart avnjuta densamma.

Tack kära vänner för en jättefin eftermiddag tillsammans. Och tack för blommor och grillkol av bästa sort. Ni är ett så gott gäng, önskar er en fin sommar nu och hoppas att många besökare skall hitta till er i höst då ni drar igång igen. 💖

I går höll jag på att sätta kaffet i fel strupe då jag satt kl 11.55 och det slog mig att jag kl 12.00 var bjuden på lunch i Gränna!!!!! Aldrig har jag väl bytt om och kommit iväg så fort. Käre vänner så retligt. Jag brukar faktiskt vara i tid, oftast i alla fall. Men det föll helt bort, hade mina tankar långt bort på annat håll, ingen ursäkt, jag vet. 

Hur som helst, jag var en kvart försenad men mina vänner Bengt och Olle väntade troget på mig på Gyllene Uttern där de bjöd på lunch. De ville personligen avtacka mig för arbetet Hjärtats hus. Så gulligt av dem, att åka ända hit. Bengt och Olle lärde jag känna tidigt då de i tidigt skede av Hjärtats hus skapande klev in som volontärer och medarbetare i projektet. Vi har haft många roliga stunder tillsammans och de har verkligen bidragit med klokheter och roligheter. Tillsammans har vi planerat och arrangerat föreläsningar, Bengt inspirerade oss med friskis korten så våra besökare blev uppmuntrade till fysisk aktivitet. Så glad jag är att få lära känna er. Ni är sådan kämpar, så imponerad jag är av ert driv och engagemang i ProLiv där ni nått stor framgång med screening osv för männen i vår Region och förhoppningsvis även vidare i landet. 

Jag fick även en bok som tack av dom. Männens bok. Massor med fina recept och bra fakta. Tack.

   Idag har jag röjt och städat vårt hem. Putsat fönstren, igen! Gjorde det för några veckor sedan men direkt efter det anlände flugorna och vände till dem igen. Ut åkte ännu fler krukväxter, nu får de vara på altan några veckor och visa om de vill komma in igen eller åka vidare ut i naturen. Sandpapprade och tvättade några fönsterbrädor och bättrade på de med målarfärg då det märks att vi numer har katter som ibland inte riktigt går så försiktigt som man kan önska. Så nu känns det fräscht igen.

I morgon skulle jag vilja ta en sväng till Åsens by. En vän till mig ställer ut sina akvarellmålningar där och de visar även på tekniken. Jag har en av hennes tavlor hängande i köket så den tittar jag på så gott som dagligen. Anette Hugosson, hon målar så vackert. Att måla i akvarell skulle jag vilja ta mig tid att lära mig mer om , kanske inte är rätt läge att göra det nu i höst men man kan ju alltid titta och njuta av andras alster. 

Denna sommar dignar buskar och annat av blommor, men de går fort över. Är väl torkan kan jag tänka som gör att det blir så kortvarigt. Syrenerna var  helt överfulla av blommor men skiftade snart över från lila till bruna blommor. Nu har kaprifolen fyllt äppelträdet här ute med sina blommor uppe i bladverket. Man får leta för att hitta några blad från trädet. Doften är magnifik, speciellt framåt kvällen är det helt magiskt att gå där ute och njuta.  Mozart rosorna har börjat slå ut, flitigt besökta av humlor. Vår vita Polstjärna blommar för första gången ordentligt och vi skall inte tala om Astrid Lindgren rosen, den håller på att växa iväg utanför rabatten! Ja , nu är tiden man skall njuta och ta in allt det vackra vi har omkring oss. 

Fotot jag lägger här idag är en ros som jag satte vid jordkällaren för flera år sedan. Ger inte så många blommor men ack så fina och maffiga de är. Rosa Santana heter denna.

Med några droppar regn blir den som prydd av pärlor

Nu tar jag kväller, önskar er alla en fin fredag kväll och helg. Nu går vi in i juli månad och jag ber och hoppas det skall bli en fin månad. En lugn månad, i fred och frihet.

Reseskildring från Dublin maj-23

 Nu måste jag ändå få ge en liten reseskildring här, efter att ha kommit tillbaka efter en långweekend i Dublin. Helt underbara dagar tillsammans med make, barn och deras respektive. Tänk att man kan hinna så mycket på så kort tid. Vi nyttjade verkligen tiden väl. 

Vi reste från Stockholm under fredag morgon och fick alltså nästan hela fredagen på plats också, då det bara är ett par timmar flyg till Irland. 

Suveränt att ha Oscar och Henrik med som vana resenärer

Efter att ha åkt buss in till hotell Arlington i centrala Dublin begav vi oss ut i en för oss alla helt ny stad. Vet inte vad jag hade förväntat mig men blev tagen av hur blandad bebyggelse det var, inga höghus i stan, gamla hus från 1700 talet mixat med nya byggnader. En salig blandning men med en hemtrevlig känsla. Och så dessa vattenstammar på utsidan av husfasaden och ett snirkelbo av elkablar...att de kan hitta rätt är ju fascinerande, för visst händer det väl att det går strular även hos dom.... 

Folket var otroligt gästvänliga och alltid fick man trevligt bemötande även om man hade lite svårt för vänster höger, cykel och övergångsställen där bilarna kommer på "fel" håll, blandat med bilar och bussar och inte att förglömma rälsbussar. Hela familjen fick ett gott skratt då jag vid ett tillfälle hoppade högt vid ett övergångsställe, då det är en speciell signal som vittnar om att det är grönt att gå över, jag reagerade väl lite synligt, det såg en busschaufför som stod och väntade så då tutade han och då tutade nästa buss också. Ja, glada busschaufförer var det gott om, återkommer till det.

Vad hann vi då med att göra? Jo, första dagen tillbringade vi två timmar på Guinness. Otroligt snyggt gjort museum i de gamla fabrikslokalerna där man fick se hur ölet gjordes, vilket otroligt hantverk och tungt jobb det var att för hand göra tunnorna som ölen förvarades i osv. Med jämna mellanrum hördes ett fantastiskt trumspel också då en kille spelade själv och några dansade deras härliga livfulla dans till. Behövdes varken mikrofon eller högtalare i denna byggnad.

Guiness huset bestod av många våningar, med ett fascinerande glastak. Längst upp en glas-terass där vi kunde njuta av Dublin från ovan. 

Såklart njöt vi av mat och go gemenskap. Vi gick i butiker, stora och små. 

På lördagen var vi ordentliga turister och åkte guidad tur i en tvåvånings-buss genom stan. Vädret var perfekt så vi kunde sitta i den öppna delen på övre däck. Bra sätt att få en överblick över staden som visst inhyser stor del av Irlands befolkning.

    Ett glatt gäng spanar in Dublin

På kvällen var det ju final för Eurovision. Vi delade oss lite under första delen då några av oss ville följa sändningen på storskärm hela tiden medans några ville uppleva livemusik då det ju är många duktiga musiker och sångare runtom. Roligt var att vi möttes lagom då det var dags för slut-röstning, vilket ju var hur spännande som helst. Svenska flaggor vajade och jublet var gigantiskt då det stod klart att Loreen vann för Sverige. Så kul och häftigt att få uppleva den stunden ihop

        

     En minst sagt spänd och förväntansfull väntan under röstningen där Sverige vann. 

På söndagen hyrde vi cyklar och åkte runt i stan och även upp till Phoenix park, en park som har 10 km mur omkring sig. Stort för att vara park i stad alltså. Här fanns det hjortar som  vi kunde komma intill. Här bor USAs ambassadör men vi hälsade inte på där idag!  Vi var även i köksträdgården inne i parken och njöt av blommor och grönt.

   Skulle vara el-cyklar! Njae, tveksamt, men inte många backar i denna stad så det gick bra ändå

    Köksträdgården inne i Phoenix Park. 

   Ett av många monument, som vi såklart måste titta närmare på också, inte bara sett från taket på Guiness....

 

Under denna cykeltur kom det enda regn vi fick uppleva på hela resan!!!! Och det var bara lite dugg så man blev inte ens blöt. Vi som investerat i nya regnkläder och bra skor!!!! Irland är ju känt för ombytligt väder, ofta regn. Men vi hade tydligen otroligt flyt med bra väder under hela vår vistelse.

På kvällen gick några av oss på en Irländsk dans och musik show, typ Riverdance. Så kul att få uppleva musiken i dess riktiga element och dessa dansare som är så professionella. 

   Celtic Night bjöd på traditionsenlig musik o sång med Irländsk folkmusik. Och så professionella dansare som verkligen slog klackarna i taket, eller i alla fall tårna! Snacka om bra kondition och vighet.

Måndagen, sista dagen, bussresa heldag då vi begav oss ut på landsbygden. Och nu pratar jag busschaufför. Alltså, denna chaufför var som ett levande lexikon, han kunde varenda årtal och olika slag genom århundraden, alla dessa namn och personer genom Irlands historia. Ja, han körde bussen samtidigt som han berättade historier blandat med lite musik ibland. 

Vi var först i en park "Treetop Walk" där vi fick gå på fina spångar uppe i trädtopparnas höjder och i slutet nådde vi ett hus som var ca 38 meter högt där man gick som serpentinväg upp längs väggarna ända upp till toppen för att sedan sätta sig i en tunnel av stål, sittande på en filt, åkte vi ner alla metrarna på 10 sekunder!!! Läskigt? Ja, i alla fall var det häftigt. Svårt att tro att det verkligen gick så fort att komma ner, men det var faktiskt så. Men visst, jag kan erkänna att jag på slutet intalade mig att snart är det slut, snart är jag framme, snart är det slut...... så jo, jag tyckte nog det var läskigt i alla fall.

Hela gänget gjorde det i alla fall.

  Bro uppe bland trädkronorna.

        Den enorma tunneln som vi alla åkte ner genom, som en tub. Tog tid att gå upp men oj så snabbt vi var nere igen.

Vidare åkte vi till Glendalough Gleann Da Loch, ännu en härlig naturupplevelse. Fantastiska träd, där murgrönan slingrar sig längs stammarna ända upp i toppen. Irland är ju den gröna ön, det stämmer verkligen. Vi hälsade på lite får och vi tittade på gamla ruiner som minner om gamla tider. 

   Vi följde vattendraget under några kilometers vandring, så vackert och fridfullt det var

   En av många broar.

   Den gamla kyrkan där mycket historia har skrivits. Tänk om stenarna kunde tala ....

  Upper lake. Ingen tog chansen att bada idag, vi åt mat här uppe istället.

Så åkte vi till Hollywood! Jajamän, nu har man varit där. Byn heter så och här har många filmer spelats in med riddare och gamla tidens vingslag. 

   Ser du skylten? Jaja, så har vi varit i Hollywood.

Dagens sista stopp var hos en bonde som hade får. Han visade hur han med proffsig hjälp av sina boarder collie kunde styra får till sig. Han var mästerlig på att vissla, hade olika ljud beroende på om han ville hunden skulle springa bakom. ligga ner, olika håll osv. Otroligt fascinerande och såklart väldigt behövligt då fåren ofta är långt upp i bergen i oländig terräng. Häftigt att se samspelet mellan bonden och hunden.... Glömde helt att ta bilder här....

Sista stunden då vi åkte in mot stan var aningen stressig då vi skulle direkt på flyget. Chauffören visste det men han hade minsann ingen brådska. Han måste helt enkelt bara älska sitt arbete. Du skall inte tro att han bara kunde berätta historier och köra buss, nej han kan sjunga också!! Han sjöng både sång till musik-ackompanjemang från spelaren och fick oss minsann att sjunga med honom det sista.

En busschaufför, en busschaufför, det är en man med gott humör. Ja, det visade verkligen denne chaufför på alla sätt. Han bara älskade sitt jobb. Kan ana att han gärna sjunger offentligt på en o annan pub om han får chansen.

Vi fick tag på taxi och vi hann checka in, vi hann till och med vänta då planet var försenat. Så ja, vi nyttjade verkligen tiden tillsammans i denna stad. 

  Ett ännu gladare och tacksammare gäng. Vilken helg vi fick

Så otroligt glad och tacksam jag är, igen. Skriver ofta det, men det är ju så det är. Det blev så bra att först få studera staden inifrån innan vi begav oss ut på landet och fick uppleva allt detta.

 Tack kära familj, för dessa roliga dagar tillsammans. Såååå kul vi hade det.