Denna veckan är det mycket på gång. I morgon är det Jönköping som gäller, med kontorsarbete på förmiddagen och studiebesök på Hjärtats hus och föredrag för ett gäng på eftermiddagen. Dessutom kommer vi denna dag att ha extra öppet då vi har amerikanska bilar som glider fram till flygeln kl 17 för att bjuda oss på skjuts. Fantastiskt, det ser jag verkligen fram emot. En av våra volontärer har grejat med detta. Förhoppningsvis är vädret fint så vi alla får njuta. Och förhoppningsvis kommer många som vill åka med.
Fungerar det så kommer vi dessutom att få njuta av lite Lindyhop och sedan grillar vi korv tillsammans med våra besökare. En lite annorlunda dag alltså.
På tisdag kommer jag att jobba först i Jönköping och sedan åker jag till Hjärtats hus i Eksjö.
På torsdag är det en stor dag. Ett mål till är på gång att växa fram. Nämligen att få öppna ett Hjärtats hus även i Tranås. Har ju lobbat för det några år egentligen men nu känns det som det är dags. Ja, nu i veckan börjar vi alltså med ett informationsmöte för alla som vill veta vad Hjärtats hus är, vad vi gör etc. Vi hoppas sedan kunna slå upp dörren på riktigt vid årsskiftet.
Tranås ligger mig lite extra om hjärtat då jag jobbade där i så många år. Känns lite som att komma hem.
Men nu vill det till att hitta glada volontärer som vill engagera sig även där.
Ja, det är allt lite märkligt hur det är. Då jag förra veckan hade föredrag för några från Nya Zeeland, även då om Hjärtats hus förstås, så sa jag att hade jag inte drabbats av cancer, hade inte dessa Hjärtats hus funnits idag. Tänk att det kan komma något så bra från något så hemskt ändå. Och så tack vare goda medarbetare också förstås, som ger oss möjligheten att testa och driva detta projekt vidare. Och alla volontärer, vad gjorde vi utan dom? Tillsammans kan vi hjälpa varandra.
I helgen har jag fått mysa med mitt älskade barnbarn igen. Underbara lilla vän. Han kallar mig för Omma. Vi försöker lära honom farmor. han är ju jätteduktig på att prata och härma. Men han har bestämt sig en gång för alla, jag är Omma och inget annat. Just nu är han ute och åker traktor med Faffa.
I eftermiddags fick jag en stund själv här hemma. Tog då tvärt av och gjorde i ordning i min lilla odlarbok, om man kan kalla den så. Jag har en liten bok där jag skriver om mina rabatter, fruktträd etc. Och såsom jag plockar om och flyttar på plantor och växter så är det bra att få det lite nerskrivet ibland. Och i år har vi ju dessutom ökat på odlingen med några nya träd. Tyvärr har ett dött också! Märkligt, vet inte varför. Men det är som det är. Bara att gräva bort och se framåt. Nu blev det ju plats för något annat...
Bara det inte är något som smittar......
I år är det verkligen ett blommande år, eller hur? Träd och buskar bågnar av blommor. Känns som många av våra växter ger järnet efter förra sommarens torka.
Ute i våra hagar och beten syns denna otroligt vackra buske, ja nära på träd, som är översållade av blommor. Jag har ännu inte räknat ut vad det är för sorts buske. Den doftar inte.
I trädgården är Clematisen på gång att slå ut. Alltid lika enorm att se , blommor stora som en vuxen hand. Otrolig kraft.
Nu kom det en regnskur igen. Så jag behöver inte vattna heller i kväll. Kan ta det lugnt och varva ner och ladda vidare.
Önskar dig också en fin vecka. Med nya möjligheter, nya möten med kända och okända medmänniskor. Och tänk att vi aldrig vet vad som kan hända. Kanske blir det en jätterolig vecka.
Den som lever får se.
