Translate

onsdag 26 mars 2014

En liten summering

Ska jag nu försöka summera min resa. Inte det lättaste då det blev många kontakter med nya människor, många intryck och så vidare. Men en liten sammanfattning ska jag försöka ge.
Efter den fantastiska invigningen av Haga Tårtcompani och Bageri i Stockholm och en mysig söndag hos Oscar åkte jag till Glasgow. Mellanlandade i Amsterdam, fruktansvärt stor flygplats. Men det gick bra , jag villade inte bort mig...
Jag bodde på ett hotell i stadsdelen West End , en något äldre del och inte i centrala Glasgow. Ett klassiskt hotell med bra standard även om inte jag kanske tyckte det. I reklamen kan man läsa att man från hotellrummen kan njuta av utsikten mot innergården. Men jag hade ett rum under gatuplan och det enda jag såg från mitt fönster var under yttertrappan och räcket mot vägen! Ja ja, det var rent och okay så i alla fall. Det värsta var att det serverades inte frukost förrän kl 7.30. Hopplöst sent. Det blev faktiskt bara en frukost på hela tiden. Snopet. Jag är ju frukostmänniska.
Första morgonen åkte jag med buss från Bucchanan Bus Station i ca två timmar upp till Kirkaldy i Fife där jag besökte ett av Maggies Center. Beläget precis bredvid Victoria Hospital.
Fascinerande och spännande då jag fick träffa både personal och besökare. Besökare som vittnade om att hjälpen de fått via centret har betytt så oerhört mycket för dom.


Här är entren till Maggies i Fife. En väldigt speciell ingång, med en gång och som en kil som man går in i. Personal förklarade för mig att tanken är att dels skiljer denna "arm" centrat från sjukhuset som då försvinner ur ens blickfång då man kommer in där. Det kommer bakom "armen" Den andra tanken är att denna arm ska upplevas som om den omfamnar besökaren. Och det kände jag verkligen att den gjorde. Precis som personalen omfamnar och finns för alla som behöver stöd och hjälp. Faktiskt en väldigt bra tanke tycker jag.

Tog bussen tillbaka till Glasgow och vidare till Maggies Center där i Glasgow. Detta byggdes för bara två år sedan och hade ett helt annat utförande. Men fortfarande samma tanke , att besökaren ska känna sig välkommen och omhändertagen från första stund. I en miljö som är väldigt välkomnande och gästvänlig.
Här fick jag också väldigt gott bemötande och fick rundvandring och sitta ner och prata med personal under ett par timmar. Och även här fick jag träffa besökare som vittnade om att centrat har varit räddningen för dom. 
Denna byggnad var helt annorlunda än den i Fife, arkitektiskt sett. Denna byggnad bestod av väldigt mycket glas, fönster och speglar. Som återgav naturen in i huset. Helt fantastiskt. Jag blev väldigt tagen av detta.

Svårt att återge i bild men känslan var total kan jag säga då jag stod här i denna fantastiska miljö. Ett ställe med ro och vård för själen. Ett ställe att möta andra i samma situation. Ett ställe att få hjälp och stöd i olika delar av ens resa med cancer. Helt fantastiskt. Tänk om vi kunde få till något sådant här i Sverige? Åh, jag önskar verkligen det. Jag har i alla fall en klar vision i mitt huvud. 

Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag ska inte trötta ut dig helt. 
Under onsdagen , torsdagen och fredagen var det nionde Europeiska Bröst Cancer Conferensen där mellan 3000-3500 personer deltog. Gick runt mellan olika seminarier och försökte få ut det mesta av det. Föreläsare från stora delar av världen, Italien, USA, Frankrike, Sverige, Holland osv osv. Allt på engelska.
Något trött i skallen efter dessa dagar men intressant.
Fredagen avslutades med att vi var inbjudna till Europa Donna som i år firar tjugo årsjubileum. Där fick vi träffa styrelse och massor med människor,  se deras nya film som ska spridas runtom i världen nu. I Europa Donna är det fyrtiosex medlemsländer och där kan information spridas och  man jobbar för att alla kvinnor ska ha samma rätt till hjälp osv.

Jag fick ett par nya vänner under denna resa. Kände mig riktigt rik då jag åkte hemåt på planet på lördagen. Vänner gör gott för själen. Det är så underligt detta, att då man träffar människor som har gått samma rond som jag, då kan man sjunka in i diskussioner som man inte ens pratar med sina närmaste om. Man kan prata om liv och död hur naturligt som helst. Man kan prata om sjukdomen i sig och känna förståelse för varandra. Intressant detta. Och mycket givande. 
Flyget lyfte från Glasgow Intenational redan klockan sex på lördagsmorgonen så det blev inte mycket sömn den natten inte. Men vad gör väl det. Sova kan man göra en annan dag. Eller natt.
Nu är jag i alla fall hemma och har landat i vardagen igen. Känns gott att få sova i min egen säng och jag njuter av fågelsång från mitt sovrumsfönster. Av att höra tranorna som dansar på gärdet utanför. Att se rådjuret som går utanför huset på morgonen. Det har börjat blomma sedan jag åkte iväg. I går såg jag minipåskliljor som lyser gula här bakom garaget. I rabatterna börjar tulpanerna skjuta fart. 
Ja, jag är förunnad att bo i  ett vackert land och vackert landskap. 
Och jag mår bra. Bättre än på länge. Livet är gott, för mig nu,  helt enkelt. 
Önskar att du också får en bra dag. Att du också mår bra. 
Gör du inte det så hör av dig till någon. Det finns alltid någon för alla. Någon där ute som kan lyssna, hjälpa till eller vad det nu är du behöver. Tillsammans är vi starka.



söndag 23 mars 2014

Borta bra men hemma bäst.

Ja så är jag hemma i huset igen. Landade i Sverige vid lunchtid igår. Åkte tåg till Mjölby där Patrik mötte mig. Så skönt att komma hem igen. Och gott att mysa med hundarna. Kändes som de hade saknat mig. Man blir totalt överfallen och kramad då man kommer hem. Gott.
Idag tog vi sovmorgon. Hade en del sömn att ta igen så det kändes skönt. Sen frukost med kokt ägg och svensk filmjölk. Har varit lite si och så med frukostarna i Glasgow då den har serverats från klockan halv åtta på morgnarna och konferensen har varit igång vid åtta. Med andra ord fick jag skippa frukost de flesta dagarna. Vad gör man inte för att få vara med...
Jag ska berätta mera vad jag varit med om en annan dag. Nu ska jag slappa vid tvn en stund innan jag ska sova igen. I min alldeles underbara helt fantastiska säng.


Blåsippan ute i backarna står.....

tisdag 18 mars 2014

Maggies Center

Åh så lycklig jag är. Idag har jag fått möjligheten att besöka två av de arton Maggies Center som finns i Skottland-England. Började morgonen med egen frukost på sängen eftersom jag inte hann äta hotellfrukost. Beställde taxi till busstationen. Glasgow är ju tämligen stort. Därifrån en nästan två timmar lång bussresa till Kirkaldy uppe på Fife. Letade mig fram till Maggies Center där jag tillbringade två timmar. Hann med en kaffe o macka på sjukhuset innan jag åkte tillbaka till Glasgow.
Därifrån nästa taxi till ett av sjukhusen i Glasgow. Slog mig gång på gång idag hur otroligt trevliga och hjälpsamma skottarna är. Så fort jag stannade upp och såg lite frågande ut så var det alltid någon vänlig människa som erbjöd sin hjälp.
En annan sak är att alla tackar busschauffören för skjutsen. När slutade vi med det i Sverige?
Hur spm helst. Jag hittade rätt till nästa center. En helt fantastisk byggnad där ljuset och naturen kom direkt in. Fantastisk arkitektritad byggnad.
Åh om jag kunde lägga in bilder här men får inte till det i mobilen.,
Hur som helst. Fick två underbara timmar här med. Samtala både med personal och besökare. Är helt lyrisk och fylld av entusiasm och längtan att få uppleva liknande i Sverige.
Det är fullt möjligt, det är jag övertygad om. Gäller "bara" att få rätt personer på rätt platser, ekonomi mm. Ja många bitar ska stämma. Men nog vore det fantastiskt.
Avslutade dagen med promenad hela vägen tillbaka till hotellet. Köpte med mig lite mat som jag ätit på mitt rum nu. Ska ta en dusch och försöka sova.
Drömma om centrar i Sverige och ladda för i morgon. Vid 7.30 ska jag ta en snabb frukost på hotellet, klockan åtta måste jag vara på plats på conferens centrat för att registrera mig. Sedan följer det mängder med seminarier. Allt på engelska, med brytningar från diverse språk antar jag. Bäst att försöka sova.
Här på skotsk tv är det Emmerdale farm. Still going On!

måndag 17 mars 2014

Glasgow

Jaha så är jag då här. Sitter på mitt lilla hotellrum i Glasgow och laddar för morgondagens besök på Maggies center. Mellanlandade i Amsterdam vilket var em upplevelse. Tala om ett blött landskap! Otroligt väl indelad åkermark sett från ovan, allt i raka fina kvadrater med diken och floder emellan. Bara det att det såg ut som om massor med mark låg under vatten. Vatten överallt. Fascinerande. Sedan är det ju språket. Jag åkte med KLM, holländskt bolag tror jag. Ja hur som helst fattar man ju i princip inget av deras språk. Tur att de kan engelska med.
Åkte taxi från flygplatsen här i Glasgow och fick en dråplig åktur med taxichauffören. Han berättade massor.
Har beställt taxi till morgonen med. Är för långt att gå till fots till busstationen. Och vädret visar på regn så jag satsar på taxi. Nackdelen i morgon är att jag missar frukosten här på hotellet, måste åka tidigt för att hinna med besöket. Bussresan tar två timmar. Ja ja, jag har varit ute och handlat lite yoghurt och bröd, juice så jag rer mig.
Ja fortsättning följer. Håll tummarna för i morgon. Känns som det blir tajt att hinna med två besök samma dag. Vi får se.

söndag 16 mars 2014

Vilodag på Liljeholmen

God morgon vänner. Vaknar till ett soligt vackert Stockholm. Tar en vilodag idag hos Oscar innan jag flyger till Skottland i morgon. Så spännande ska det bli.
Vilka fantastiska dagar vi har haft här i huvudstaden. Anlände Haga Tårtcompani och Bageri under torsdagseftermiddagen . Full aktivitet rådde såklart inför kvällens stora invigningsfest.
Under kvällen fylldes lokalen med glada människor, för mig många nya ansikten men också många bekanta. Vi var ca 140 gäster. Blommor i mängder, presenter och härliga gratulationer. Anna och Oscar höll tal och alla gäster lät sig väl smaka av alla goda snittar och annat gott.
Vi ville ge dom något speciellt, något man inte kan köpa. Kom på iden lite sent men broderade några handdukar med deras logga.
Här tänkte jag mig en bild men får inte till det på mobilen!

Så mycket gott fick vi. En gäst som jag blev väldigt glad av att se var Oscars lärare Martin som har följt Oscar sedan gymnasietiden. Han har varit med då Oscar tävlade, de har haft kontakt genom åren och nu kom han med en underbar blomstergrupp från hela lärargänget på Aleholmsskolan. Med en liten kavel i. Så glada vi var.
Och så stolta såklart.
Morgonen efter var det Davids tur att hänga med i ottan och känna på bagaryrket.
Tänk att ha två glada bagarsöner. Underbart.

Nu ligger den riktiga bagaren och sover på soffan. Tvättmaskinen kör de fina förklädena inför en ny spännande vecka. Patrik och David är på väg hem. Och jag njuter av livet. Ännu en speciell upplevelse att få dela glädjen med andra i detta underbara bageri. Lycka Till nu fortsättningen. Ni har ett vinnande koncept och vi som är bredvid är imponerade och stolta.

onsdag 12 mars 2014

Dags för nästa möte

Ja idag var jag inbjuden att närvara vid en träff med människor från länet som jobbar med vård och administration. Temat var bröstcancervård. Intressant och många viktiga frågor lyftes. Som vanligt kunde jag inte sitta tyst utan kommenterade lite av varje. Men har man chansen vill det väl till att ta den.
Förmiddagen tillbringade jag i kyrkan. Idag fick jag börja grundmåla väggarna. Roligt då man kommer så långt. Spackling och slipande klart med andra ord.
Nu tar jag en paus från bygget där och inriktar mig på Skottlands äventyret.
Börjar resan med invigningsfesten hos Oscar och Anna på Haga Tårtcomnpani och Bageri. Ska bli jätteroligt att få vara med. Och att få träffa dom igen. Såklart.

Så här fint till bords satt Zelma och Moa härom kvällen. De gillar att sitta på stolen, gärna tillsammans som synes. 


tisdag 11 mars 2014

Jag drog en vinstlott.

Förra veckan hade vi i bröstcancerföreningen Victoria vårat årsmöte. Och såklart med lotterier. Med många vinster. Och tänk att jag vann en vinst. Vi gör så att man får välja vad man vill ha och då jag fick välja fanns där servetter och ett paket med som jag kände en tavla i. Tyckte det såg spännande ut med paketet, brukar annars tänka praktiskt vad man mest behöver. Servetter går ju alltid åt.
Men jag tog paketet.
Du må tro att jag blev glad då jag öppnade mitt paket då jag kommit hem senare på kvällen. Det var ju inte vilken tavla som helst.


Denna vackra tavla är målad av Anette Hugosson. Hon sitter också med i vår styrelse. Så jag blev så oerhört glad att få en tavla som hon har gjort.
Visst är den vacker? Den pryder nu mitt kök och jag blir varm i hjärtat varje dag då jag tittar på den.
Tack Anette.


måndag 10 mars 2014

Maggies Cancer Caring Center

Som du kanske vet så har jag ju fått stipendium. Varför? Jo, nu ska jag berätta det.
I höstas fick jag höra talas om centra som finns på flera platser i Skottland. Centra dit människor kan komma då de är sjuka av cancer. Men inte bara dom. Nej, även anhöriga och familjen, vänner osv är välkomna dit.
Lite kort historik. På nittiotalet levde en kvinna där som hette Maggie Keswick Jencks. Hon drabbades av cancer och fick även återfall. Hon fick ett par månader att leva men klarade sig några månader längre. Under denna tid kände hon hur hon saknade någonstans att möta andra människor i samma situation som hon, hur hon önskade att anhöriga också kunde få stöd och hjälp i denna cirkus som det ofta medför.Hur viktigt det är att kunna få stöd och positiv stimulans mm.
Hon hade en vision klar för sig. Och började arbeta med att få igång ett centra. I juli 1995 dör hon i sviterna av cancern. I november 1996 öppnas det första centrat.
Maggies Center ligger i anslutning till sjukhuset men som egen byggnad. Arkitektritat med skön atmosfär och mycket ljus.
Idag finns det ett tjugotal i Skottland, England, Ett öppnat i HongKong och ett på gång i Barcelona.
Vad jag kan förstå så är dessa väldigt uppskattade i deras land. Dit kan de komma med sina frågor, bara droppa in på en kopp te, eller för att delta i kurser och aktiviteter. Eller att få träffa kuratorn i en helt annan miljö än sjukhusets.
Då jag så önskar vi hade bra möjlighet att ta hand om varandra i vårat land också, i ett tidigt skede, så brinner jag för detta och har en stor dröm om att vi skulle kunna få uppleva något liknande i vårat land. Jag vet att behoven finns. Vi pratar om rehabilitering. Jag vill mena att rehabiliteringen börjar redan dag ett, då du förstår att du drabbats av sjukdom , eller som anhörig. Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra.
Detta är alltså ingen konkurrens till vården utan ett komplement.
Och det ska inte kosta något för besökarna utan alla ska kunna komma oavsett cancerdiagnos, ekonomi etc.

Så väcktes min nyfikenhet att få åka till Skottland för att på plats se hur de fungerar. Hur det är uppbyggt och om det finns möjlighet att ta med konceptet till Sverige. Om detta fungerar så bra som det ser ut som hos dom och har så gjort under snart tjugo års tid, då borde vi väl kunna ta till oss av det med? Vi behöver väl inte uppfinna hjulet en gång till?
Sagt och gjort. Jag sökte stipendium hos BRO (Bröstcancerföreningarnas riksorganisation). Många sökande var det så jag trodde inte jag hade stor chans. Men resonerade som så att får jag pengarna så är det meningen att jag ska åka. Så får vi se vad det leder till.
Så fick jag stipendiet och åker alltså nu till veckan. Så häftigt. Känns som min livs resa. Kanske dels för att jag åker helt ensam. Ja, vi är fler från Sverige men jag åker i egen regi och vi letar väl på varandra där skulle jag tro.
Under tisdagen ska jag så besöka två olika centra, ett ca tio mil från Glasgow. Dit ska jag ta mig med buss och har bokat besök. På eftermiddagen ska jag förhoppningsvis hinna titta in på ett centra inne i Glasgow. Kul att se två olika och jämföra och se likheter osv.
Onsdag, torsdag och fredag är det så den 9e Europeiska Bröstcancer Conferensen där jag får vara med och lyssna och träffa människor. Där lär jag stöta på fler svenskar.Vad jag förstår är det en väldigt stor konferens så det finns massor med olika seminarier att välja mellan. Många olika länder deltar osv.
Jag ska bo på hotell i Glasgow och tidigt på lördag morgon lyfter jag för hemresa. Då förhoppningsvis full av ideer och inspiration.
Ja, jag vet ju inte alls om detta är något vi kan använda här i Sverige. Och inte vet jag hur jag ska gå vidare även om jag såklart har mina tankar och drömmar. Jo, en liten plan har jag.
Vi får se vad det leder till. Det kanske bara stannar vid  mina drömmar men då har jag i alla fall försökt. Hälften vågat är ju hälften vunnet sägs det ju.
Tänk gärna på mig i detta. Det skulle kunna betyda så oerhört mycket för så otroligt många människor. Bara vi vågar se det stora i det.

Maggie hade ett ordspråk: Vi människor må inte förlora glädjen av att leva på grund av rädslan för att dö.



Media image
In May 1993, Maggie Keswick Jencks was told that her breast cancer had returned and was given two to three months to live.
She joined an advanced chemotherapy trial and lived for another 18 months. During that time, she and her husband Charles Jencks worked closely with her medical team, which included oncology nurse, Laura Lee, now Maggie’s Chief Executive, to develop a new approach to cancer care.
In order to live more positively with cancer, Maggie and Charles believed you needed information that would allow you to be an informed participant in your medical treatment, stress-reducing strategies, psychological support and the opportunity to meet other people in similar circumstances in a relaxed domestic atmosphere.
Maggie was determined that people should not “lose the joy of living in the fear of dying” and the day before she died in June 1995, she sat in her garden, face to the sun and said: “Aren’t we lucky?”
In November 1996, the first Maggie’s Centre opened in Edinburgh and what Maggie had planned became real.








lördag 8 mars 2014

Underbara lördag

Efter att ha sovit i fyra och en halv timma i natt så är det nu dags för en ny oskriven lördag som vi ska fylla med roliga saker. Och trots att jag sovit så lite och  har haft en milt sagt körig vecka med alldeles för lite sömn så vaknar jag pigg och förväntansfull. Så fantastiskt att få må så bra. Känns som jag levt i en diffus bubbla senaste åren och nu ser allt mycket ljusare ut. Jag är gladare, jag har inte ont någonstans mm. Mår helt enkelt toppen. Tänk att en liten tablett kan göra sådan skillnad. Inte undra på att det då kan bli krockar med olika mediciner då ofta äldre får olika sorter för olika krämpor. Inte konstigt alls.
I går träffades vi i gruppen i kyrkan igen för att planera vidare olika möbler etc etc. Otroligt vad många beslut det blir då man renoverar och bygger till en kyrka. Många detaljer som ska falla på rätt plats. Igår var vi dessutom och köpte ett par bord och några stolar till ungdomsvåningen. Blir så jättebra.
Idag ska vi till Davids hus och hjälpa honom köra iväg den gamla köksinredningen mm. Solen lyser och det ser ut att bli en fantastisk dag. Livet är gött då man mår bra.
Hoppas du som läser känner av den positiva energin också som våren ger. Då ljuset kommer tillbaka. Då fåglarna återvänder. Underbart.

Morgonljus i Målviken. Kan tro det är en bild tagen under hösten men det är faktiskt nu härom morgonen då jag var ute och gick morgonpromenaden med hundarna.
Sådant fantastiskt ljus mot trädet då solen går upp.
Nu kör vi, ny dag, nya möjligheter.


onsdag 5 mars 2014

Nöden har inga gränser

Kom precis hem. Lagom mör i kroppen efter ännu en dag i spacklingens tecken. Kyrkrenoveringen skrider fram jättebra.
Ska strax åka på årsmöte för fiskevårdsföreningen här så jag hinner inte skriva mycket- Måste bara visa hur kul och trevligt vi hade det bland hantverkarna idag då Målarna bjöd på tårta.
Titta ska ni se.

Nöden har som sagt inga gränser, då får man vara fantasifull. I brist på sked så vad tar man då? Jo varför inte en spackelspade?! Fungerar alldeles utmärkt kan jag tala om.


Ett annat alternativ är ett lock. Ha ha.
Tårtan var hur som haver jättegod.
Tack Målarna för en go fika.
Nu sticker jag mot duschen för att spola bort allt slipdamm.


söndag 2 mars 2014

Så är snart helgen till ända. Har haft en jättebra helg. Besök på Ikea, affärer för att titta på golv och tapeter och annat roligt. Idag kyrkan, så gott som hela dagen. Vi hade hand om serveringen så jag bjöd på kavring.
Nu laddar jag för ny arbetsvecka. I morgon ska jag till kyrkan och börja spackla och slipa på övervåningen. Så denna veckan är nog räddad den med.
Ett par årsmöten är inplanerade.
Och så hoppas jag att i morgon kunna trycka på okayknappen till att trycka boken. Ser så fram mot att få hålla den i hand.

Idag fick jag bilder från Oscar, hans och Karins bok om det glutenfria brödet har nu släppts i Norge och Danmark också. Måste kännas roligt att läsa sina recept på andra språk.

         
                                                     En stilla bild från Ören. Februari 2014

                                      Hoppas du får en bra vecka.