Flygande farkoster

Underligt flyg såg jag nyss. Vi var ute med hundarna och då kom ett otroligt stort flygplan eller vad det nu var med massor av lampor tända och blinkade mera än vanligt. Kändes faktiskt lite olustigt och inte riktigt normalt. Hoppas jag inte behöver vakna till nyheter om något olustigt i luften i morgon. Ja, underligt hur fantasin drar iväg då man ser något som man inte är van vid.
Vi var med om en liknande sak en gång Patrik o jag då vi åkte bil. Strax utanför Tranås så kom plötsligt ett flygande fenomen över oss. Det strök över biltaket och svischade precis över trädtopparna framför oss. Vi var helt övertygade om att det var ett plan som inte kom rätt. Kändes helt fel. Vi lyssnade då på radion beredda att få höra om ett störtat plan.... men inget sas. ´Vi har pratat om denna händelse många gånger. Undrar vad det var som passerade våra huvuden? Vi kanske inte ska veta allt som rör sig över oss, kanske är det så.
Idag har jag bakat bullar. Äntligen. Vet inte när jag bakade bullar senast. Det var riktigt roligt. Har ju regnat hela dagen så det var perfekt väder att få ta det lite lugnt och vänta på att gräsmattan ska börja visa lite grönt. Behövde ju inte vattna heller idag. Ja, det blev faktiskt en semesterdag idag. Vi sov länge, åt sen frukost och vilade igen. Aningen trötta och sletna. Patrik var hos kiropraktorn igen och drog i ryggen.
Jag har idag mailat flera tidningar och även radio då bröstcancer föreningen Victoria i Jönköping firar trettio år i höst. vi skulle vilja uppmärksamma detta så gott det går. Efter en stund ringde en reporter från en lokal tidning och vill göra ett reportage om mig. Var ju inte riktigt det jag tänkte mig, vill ju hålla fram bröstcancer föreningen nu. Men visst, vi kan ju prata om mig OCH föreningen. Så lär det bli, dom kommer till veckan, reportern och en fotograf. Känns som det har hänt hur mycket som helst sedan senast. Dom vill göra en fortsättning på reportaget från 2011. Nu får jag ju i alla fall några dagar på mig att fundera vad jag vill ta upp. Vad som kan intressera andra att höra.
Nu lär jag försöka sova en sväng. Hoppas vakna upp till lugna nyheter i morgon och kanske får vi se solen i morgon. Lät som det skulle bli soligare väder i morgon. God natt världen.

Blev några rejäla smällar och ca tio millimeter regn i går eftermiddag. Men än så länge ligger de flesta fröna på vår nya gräsmatta kvar.
Vi åkte till Jönköping mellan skurarna. Behövde handla. Verkligen handla. Har inte köpt mat på en och en halv vecka och det har ju sprungit en hel del folk här så det var verkligen tomt i kylen nu.
Då vi åkte inne i centrala Jönköping blixtrade det omkring oss, ja en gång faktiskt bakom bilen. Läskigt men man ska ju vara säker i bil sägs det ju. Vilka krafter det är i dessa oväder. Där har inte människan mycket att styra över.
Hur som helst så jagade vi runt efter vattenspridare. Och fann efter letande det vi sökte.
Satt precis och läste på facebook nu då jag äter frukost. Slår mig hur många som suckar och stönar att semestern snart är slut. Att dom bara har en vecka kvar osv......Det problemet har ju i alla fall inte jag. Har inte haft någon semester än och definitivt inte i veckor. Så jag behöver inte gruva mig för att den ska ta slut. Bra eller hur? Måste försöka se det positiva i det hela.
Idag ska jag städa, tvätta, helst skura av altantaket om det kommer lite fint regn också. Laga mat då vi får gäster i kväll. Måste få bort jorden och det finfina dammet som ligger över allt inne i huset. Känns som att gå på en sandstrand på köksgolvet, ja kanske jag överdrev lite nu, men du förstår vad jag menar.

Jag berättade ju inte färdigt igår heller om vistelsen hos Oscar o Henrik. Tog ett par bilder jag vill visa dig här.

 

Blixten slog ner i deras ask, den är helt splittad i barken och antar att det är likadant inåt i trädet. Läskigt då det är sååå stort träd. Det flög flisor flera meter från trädet.

 

Så fina morötter fick vi smaka också Jättegoda var dom också så klart.

 

Nehej, nu lär jag inte sitta här längre. Hundarna vill ut och jag måste komma igång med dagens övningar. Hoppas du får en bra vecka. Semester eller inte. Vad du än gör så hoppas jag att dagen blir bra.

Vilar min kropp

Söndag, sitter på altanen, för första gången med en tidning att läsa. Kaffet i termos och en hund i knät. Så skönt. Så behövligt att få vila min kropp. Jag är såå fruktansvärt trött o sleten som vi säger. Men sååå nöjd. Nu är gräsmattan sådd och vältrad och vattnad. Och regn på ingång som får hjälpa oss att få fröna att gro. Helt underbart.
Vi slet på så länge vi kunde se ute i fredags kväll. I går sådde vi klart och då Patrik ringvältat klart kom några vattendroppar! Helt otroligt vad det har flutit på bra.
I går eftermiddag tömde vi så altanen och skurade golv med borste och såpa, fritt från allt damm från jord och grus som forslats och körts runt huset. Ja jag kände mig som Pippi Långstrump då jag for fram med kvasten. Bara skurborsten under fötterna som fattades!
Nu luktar det gott och fräscht, Moa har somnat från sitt goa ben och snusar gott i stolen bredvid mig. Det blåser varma vindar och jag tycker mig höra lite muller långt borta. Åska på gång?
I går var vi hos Oscar o gänget i deras underbara hem. En jättetrevlig kväll och väldigt god mat. Egen tillverkad cesarsallad med såsen gjord från grunden. Goda socker bullar och vattenmelon till kaffet. Ja, så bra vi har det.
Vi körde föresten den där leken igår. Att inte slicka sig om munnen då man äter sockerbulle! Har du testat den? Oj oj oj vad vi skrattade. Lite luddiga regler så jag vet egentligen inte vem som vann men kul hade vi. Svårast var det att låta bli att slicka sig om munnen då även vaniljgrädden kom utanför läpparna! Och så kanske jag måste medge att jag inte njöt av smaken så med detta tävlande i fokus. Men kul var det som sagt.
Nu åskar det, bäst jag stänger av burken. Vill inte paja internetet också....

Doft av vinbär

Ja, nu sprider sig en skön doft av vinbär i mitt kök. Jag har precis satt på en kittel med svarta vinbär och blad för att göra jous. Hur nu det stavas!?
Vilken unnest det är att få gå ut och plocka sina egna bär och koka vad jag vill.... Fantastiskt. En kul present kan det också bli, bra att ha under armen om man blir bortbjuden...
Ikväll ska vi ha gäster hos oss. Jag stekte hamburgare på morgonen så det blir kvällsmålet. Egna hamburgare, dock med köpta bröd. Men en av gästerna är visst vegan så jag måste klura ut något annat också.
Sätter idag ut en bild på tavlan jag gjorde för ett par veckor sedan. En tavla med aningen speciell innebörd.

 

Denna bild omfattar så mycket. Slipstenen som snurrat runt och gjort sitt arbete så många år, så många timmar. Mor och Fars händer, dom har kämpat på år ut och år in, sida vid sida.  Och så Svärmor och Svärfars händer, dom har likaså kämpat på , hand i hand, sida vid sida. År efter år.

Tack vare dessa händer och vad de har utfört har vi kommit till vårat hem nu. Det är ni som lagt grunden för oss, för de personer vi är idag.

Tack kära ni för att ni har hållt samman, dag efter dag, år efter år.

Det är så värdefullt för oss.

 

Återanvändning.

Förra året då det delades på gamla saker här på gården från tidigare generationer så hittade jag en gammal bräda, en vanlig simpel bräda som jag tyckte var vacker och ingen annan ville ha.
I helgen använde jag den och vi tillverkade en alldeles egen hylla. Finns ingen likadan någonstans i världen. Ikea kan slänga sig i väggen, hi hi,,..Ingen massproduktion här inte.
Ekbiten som sitter under hyllan hittade jag bakom garaget. Och hållarna är gamla som jag tidigare använt som gardinhållare.
Så här blev det nu...

 

Lyktan hittade jag på loppis, väl använd och lagom sliten. Ja, sådant här går jag igång på rejält och tycker det är sååå kul.

I kväll har vi grillat med mina svärföräldrar. Hundarna lekte i jorden som ligger runt om altanen så det dammar lång väg. Ja, det märks förstås på golven här inomhus då det kommer in ett o annat gruskorn också. Men kul har dom.

Nu ska vi sova så vi orkar med morgondagens drabbningar

Sicken skön söndag

Ja idag har vi verkligen njutit av vad Målviken har att ge. Frukost på altanen, kaffe i solen. Hämtade vänner på andra sidan sjön i båten så de följde med oss hem på kaffe. Till middag åt vi matjesill och potatis och gräddfil förstås. med mycket gräslök. Vad kan väl passa bättre en sådan här varm dag.
Sedan blev det en eftermiddagstur på sjön också. Patrik o jag och Moa. Hon njöt verkligen.

 

Se så hon njuter då vi far fram över vattnet. Såklart så njuter hon också av den fina kudden! Vi köpte för en tid sedan en kudde till båten som är märkt med Småland. På Dollarstore. Denna faktiskt roliga butik tycker jag. Men se härom sistens så fann Patrik o David en kudde på Dollarstore i Sveg där det står Jämtland. Yes, så nu är det rättvist i båten.

 

Nu ska jag strax lägga i varma mackor i järnet. Kvällsmat och ro inför en ny vecka. Hoppas Patriks rygg håller nu så vi kan jobba vidare här med våra projekt. Jag gör vad jag kan för att få honom att vara stilla och vila men det är inte lätt det inte.

Nu går solen ner snart, även på andra sidan sjön. Det har varit en fantastisk dag och jag känner mig priviligierad att få bo så här. Vill till att komma ihåg dessa dagar i vinter då man sitter framför braskaminen och fryser och klagar på att det är kallt ute.

 

Och så vann damerna i fotbollen IGEN. Härligt Sverige. Detta kan gå riktigt bra. Vilket lag vi har nu.
Hoppas du får en fin vecka. Lagom varm och solig och fin högsommar vecka.

Irrhönan Maggie

Ja, som en irrhöna känner jag mig verkligen. Springer från det ena till det andra. För att få något klart är det oftast bäst att koncentrera sig på en sak i taget, men vad gör man när man ska vara överallt på samma gång?!!!
Nu har jag i alla fall slagit mig ner på altanen och tänker försöka sitta stilla några minuter.

I går blev jag äntligen klar med målningen av undersidan av taket på altanen. Efter ett antal timmars arbete och ca 25 liter färg! Otroligt vad det sög. Men bra blev det.

 

Så här ser det ut på altanen nu... så gott. Bara lite rödfärgning kvar och lite annat smått. Men det stora är klart. Tänk att jag målat ett helt hus, det trodde jag inte att jag skulle klara av.

Idag har vi haft hjälp av sonen och monterat upp den stora markisen över soldäck. Och vi fick faktiskt till det. Det svåraste är nästan att hålla Patrik ifrån sysslor då han har så svårt att låta bli att lyfta, fixa och greja. Han har ju åkt på en rejäl omgång med ryggen men det har jag väl redan klagat om antar jag. Han går ännu som en snedvriden gammal, mycket gammal man. Har varit hos kiropraktorn tre gånger och blir ju sakta bättre men ack så envist det var denna gången.
Ni skulle ha sett oss i förrgår föresten! Hade det kommit på youtube hade det garanterat fått många tittare! Under dagen då jag målade så försvann Patrik. Jag hade ju förmanat honom att ta det lugnt och vila. Men så var han borta. Jag ringde honom, inget svar! Då får jag ju såklart massa hemska ideer i huvudet, har han nu ramlat och ligger någonstans o tappat telefonen!???? Typiskt mig.
Men efter ett par försök svarar han och då ser jag honom komma linkande nerifrån sjön. Med sina skidstavar, det är ju det stöd han har nu för att kunna gå.
Då har han alltså varit nere i sjön, med sina skidstavar och grejat med den gamla ekan som vi har vattenfyllt för att få den tät. Och då hade det ju inte burit sig bättre än att han tappade telefonen i sjön! IGEN! Inte första gången. Denna gång låg den på sjöbottnen i fem minuter men tänk att den kom igång och faktiskt fungerar ännu! Trots att det inte är en vattentät sort. Otroligt.
Ja, hur som helst. Frampå kvällen ville han att vi skulle flytta på båten och försöka få ner den ännu mera i vattnet. Sagt och gjort. Envis som han är så går han ut i vattnet med sina stavar, sätter sig på fören i båten och stakar sig fram med hjälp av stavarna läng sjökanten. Tror du det såg roligt ut eller??? Ja, så blev det då mitt första bad för i år. Inget att välja på, bara att ge sig ut och göra vad jag kunde för att underlätta för honom.... Då får Patrik den briljanta iden att jag ska kliva upp i båten också. Jag säger att det inte går, då sjunker den ännu mera. Men nejdå, det går visst tror han. Ja, min man måtte tro att jag fortfarande väger 25 kg, vilket jag för övrigt inte har gjort så länge vi har känt varandra.
Sagt och gjort, jag försöker att snabbt kliva i båten och ta mig till aktern. Med det resultatet att hela båten sjunker, helt och hållet! Ja, det var ju det jag sa!
Nu tog jag saken i egna händer och simmade resolut med den vattenfyllda båten bakom mig genom hela viken för att kunna binda upp den på ett bättre ställe. Jag la i stenar som tyngder i aktern så nu ligger den lågt! Med vatten ända upp till relingen. Så bra så.
Då jag simmar där kommer David ner till sjön. Han får då se hur hans käre far kommer gående med stavar genom vassen, i sjön! Och mor simmar bogserandes en vattenfylld båt!  Ja käre vänner.
Mycket ska hända innan öronen ramlar av.

Ja, innan fredagen går över till kväll ska jag nu ta och bredspackla min man, som en kompis sa. Med Voltaren. Mycket Voltaren, på ryggen. Så får han inta viloläge en stund. I morgon kanske det blir en tur igen till kiropraktorn. Och trängas i Gränna. Uj, uj vad mycket turister det är där nu. Man försöker verkligen att bara köra på bakgator och absolut inte ställa bilen på Brahegatan, det är ju turister överallt. Ja, härom dagen kom föresten en tysk folkvagnsbuss och körde rätt genom gården, förbi gödselplattan och vidare ut i kohagen. Dom kom ganska snabbt tillbaka och undrade lite försiktigt om det fanns någon camping här! Ha ha. Nej inte här bland korna i alla fall.
Hoppas du får en bra helg nu. Jag hoppas få njuta av altanen i helgen. Och förbereda mig för nästa veckas grävning, då blir det spaden som gäller och köra traktor. I alla fall som det ser ut nu för Patrik. Får väl kedja fast honom vid solstolen.....

Ny dator. Som fungerar!

Yes, nu fungerar äntligen den nya datorn som den ska. Efter ett stort antal timmar så kan jag nu både betala räkningar och göra fakturor igen. Men du milde tid vad det är krångligt. Jag har än en gång konstaterat att jag skulle kunna skriva den i särklass längsta och absolut tråkigaste roman om en dators död och en annans födelse. Käre nån. Fantastiskt nog så fick vi hjälp av en kompis kompis som är helt suverän på datorer, han hjälpte mig att klura det jag inte kunde få till själv. Så nu har jag lärt mig lite till om denna tekniska värld. Måste nog hålla med svärfar i alla fall att det är läskigt vad beroende vi är av dessa burkar o tekniska prylar.... Inte bra.
Ja, tidigare idag, då jag ännu inte kunde få till allt på datorn så kändes det som mycket omkring mig rasade sönder... Patrik fick nämligen tväront i ryggen i går eftermiddag. Jag antar att det är ryggskott. Han bara böjde sig ner för att plocka upp ett par skor och skrek högt av smärta då det låste sig fullständigt i ryggen. Han försökte meddetsamma att hänga på takstolarna på altan för att räta ut sig men det hjälpte inte. Ja, så idag har han varit hos kiropraktorn och dragit och slagit ut en del av felen. Men han går fortfarande som en mycket gammal snedvriden man. Inte roligt att se.
Ja det var han det. Sedan är det Zelma som har problem med ögonen. Hon måste ha sprungit omkring i högt gräs misstänker jag, hon har alltid varit känslig för det. På morgonen idag så tittade hon bara lite grann med det ena ögat, det andra var helt stängt! Inte roligt det heller.

 

Här tvättar dottern ögonen på mor så nu är hon bättre. Bra att dom pysslar om varandra.

 

Så här fin förrätt fick vi av kära grannar häromkvällen. Såååå gott. Sedan bjöds det på nystekta kantareller och nybakat bröd. I solnedgång. En fantastisk kväll.

 

I morgon ska vi till kiropraktorn igen, och sedan till vårdcentralen och ta sista sprutan för fästingarna. På eftermiddagen tror jag att vi ska åka till kyrkan för att ta avsked av en vän. Så det blir väl en knepig dag.

Sedan i veckan hoppas jag kunna komma igång och måla färdigt innertaket på altanen så vi kan färdigställa lampor, blommor och möbler etc. Vore ju kul att få njuta av den klar innan sommaren tar slut.

Nu ska jag gå upp och hålla mannen sällskap. Måntro om man skulle försöka lägga sig och sova tidigt i kväll?! Blev inte jättebra sömn natten som var.

Hade dessutom lite smått mardrömmar på sennatten om huggormen som Patrik såg igår här utanför. Usch, jag är sååå rädd för ormar, att dom ska skada hundarna. Ormar är så olustiga och läskiga, förstår inte varför dom ska finnas till över huvud taget. Dom och fästingar.

Ännu en solig underbar morgon att vakna här i Målviken. Sjön ligger helt stilla och en båt passerar precis uddarna, bryter vattenytan helt stilla.
Skulle vilja bara vara en dag som denna. Skulle bara vilja sätta mig på en stol på bryggan och bara titta och njuta.
Men så blir det inte. En annan dag kanske, om jag får den åter...
Senaste dagarna har varit intensiva av grävande och planerande av gräsmattan och parkering mm härutanför huset. Spännande och kommer såklart att bli jättebra. Nu består det bitvis mest av grus och jord så det ser rätt tråkigt ut. Men jag har ju min bild i huvudet, hur det kommer att bli....Tur att man har det, annars skulle man ju kunna gråta för mindre  då skopan går fram och tar bort gräsmatta som har skötts om under så många år tillbaka.
Jag följde med i traktorn då vi hämtade ett lass grus igår. Alltid spännande att se hur små bilar, eller rättare sagt dess förare, reagerar då de möter en stor traktor. Somliga verkar komma i en slags chock och fulltsändigt tvärstannar, ibland väldigt mycket ute på vägen och bara står där. Som om dom inte fanns där längre.  Medans somliga lägger i backen och backar bakåt, varsomhelst, bara dom kommer bakåt.... Jag förstår dom, traktorn är stor. Men man får väl ändå som förare förutsätta att den som sitter bakom ratten i traktorn har en viss erfarenhet.

 

Nehej, nu ska jag inte sitta här längre. Jag är lite dålig med mitt skrivande nu. Livet är ju i mångt och mycket en fråga om prioritering.

Vi får se vad jag ska prioritera idag. Jag vet att jag i alla fall ska få fira en fyrtioåring. Det ser jag fram emot.

Hoppas du får en riktigt fin dag idag.

Många saker på samma gång

Idag är det en varierande dag, ser det ut som. Jag jobbar fortfarande med datorn för att få in lämpliga program och nödvändiga filer, måste få det klart då det är momsrapportering i morgon.....
Ute på gården kör grävmaskinen så där ska jag vara med i dag och visa hur vi har tänkt oss att det ska bli, bära och flytta undan så han kommer fram.
Så har man ju markservicen också. Spelar ingen roll hur mycket jag jobbar utanför huset så nog hamnar jag vid spisen i alla fall. Bara att göra det bästa av verkligheten. Semester! Vad är det? Njut du som har det. Ta vara på varje dag du får. Nu måste jag sticka ut.....

Datahaveri

Somliga måndagar är sköna att vakna till, andra börjar inte lika bra!
I måndags var det en sådan måndag som man helst vill glömma. Vi vaknar klockan fem av att det är något som låter, en dov dunk från angränsande rum. Vi spånar och börjar följa ljudet. Badrummet? Nej, Hallen? Nej. Kontoret? Ja! Datorn????!!!! JA! Åh nej, nu drog den sitt sista andetag. Jag fick tvångsavstänga den och med det är den tyst. För evigt tror jag.
Ack ja. Förstod att det låg mycket arbete för mig nu för att få till en bra dator igen med allt vi haft i den gamla burken....
En bra sak som hände var i alla fall att vi fick hälsa vår nya hyresgäst välkommen till det lilla torpet. Spännande. Hoppas att hon ska trivas jättebra där.
På kvällen åkte vi så till Jönköping för att bla köpa en ny dator. Men först lite oljor på swedol....och lite färg på John Deere.... och lite skruv o annat på biltema...klockan går.....
Vi landade på Media Markt i alla fall och påbörjar letandet i denna djungel. Fick bra hjälp men bara det att den ena efter den andra skulle gå hem....så till slut fick vi en kille som visade sig kände samma tjej som vi känner till......världen som vanligt liten.
Vi fick tag på en burk i alla fall och försökte också hitta mobiltelefoner men det misslyckades fatalt då mannen på den butiken hade ett tåg att passa och vi fick snabbt avbryta diskussionerna. Ja jag måste nog få säga att jag tycker att Teliabutiken där hade lite underligt kösystem. Vi tog en kölapp för företagare, (då vi ju är företag) funderade på att ta en för privat med men tänkte att det kan man ju inte med....( vi är ju privata också.)
En halv timme kvar till stängningsdags. Tre nummer från vår tur.... Inte många i butiken.... MEN den ene efter den andre går före oss. Även folk som har kommit in långt efter att vi kom in. Ja, detta slutar med att vi kommer fram till personalen med fem minuter kvar av öppningshållandet! Visar sig att var tredje kölapp man släpper fram är företag!!!! Alltså, hade jag tagit en privat lapp hade jag utan vidare hunnit lite längre i mobildiskussionerna!
Inte vår måndag med andra ord.

Så kom då tisdagen och jag var fullt medveten om vad som väntade. Installation av programvaror, tanka hem sparade filer och annat från hårddisken (som jag som tur är har det mesta sparat på) så jag tyckte jag var så laddad jag kunde vara.
MEN DU MILDE. Vilket tidsödande jobb och vilket strul. Jag jobbade med detta i tio timmar i går, med snabba pauser för att gå ut med hundar och slänga i mig något matnyttigt.
Det låter så enkelt att lägga in nya program i burken, bara att registrera koden....och vips så ska allt vara klart.
Men icke då. Jag kopplade ihop alltihopa och fick i gång maskinen. Jag fick till skrivaren, modemet, högtalare, mm. Registrerade nyckeln ( den otroligt långa sifferkombinationen ) för att få in Outlook, Word, Excel mm. Bra så långt. Men sedan började bråkigheterna. Microsoft vill att jag identifierar mig att jag är jag. Genom att skicka ett mail till min mailadress! Men den kom jag ju inte in i då burken var trasig!
Telias webbsida. Ja visst ja. Logga in mig där....funkar inte.... fel lösenord, efter lång stund av funderande och klurande så fick jag den geniala ideen att be Telia om ett nytt lösenord. Tänker att det kan dom skicka till min andra mail......MEN NEJ, då går det nya lösenordet också till den andra adressen. Vilket leder till att jag över huvud taget inte kommer åt något.... Ringer Telia igen. Nja, han kan få fram lösenordet men han kan inte ge det till mig. Det får han inte. Det är ju inte mig abonnemanget står på. Hur gärna han än vill....... Jag måste ringa Patrik och han får ringa in och förklara ärendet och be om lösenordet.........en timme till går......går såklart inte att få tag i samma person som jag har pratat med, som redan vet vad som gäller,,,,nej det går till någon vemsomhelst....och han får leta efter den anteckningen som den första ska ha skrivit....hittar den inte utan efter visst förklarande så hittar han lösenordet och Patrik får det i telefonen! Bara för att han har en mansröst!!!!! Det är ju inget som bevisar att han var just Patrik.....
Ja ja, jag fick lösenordet och kunde gå in via webben och bekräfta att vi är vi.....
Så ska det tankas hem och uppdateras och fixas och grejas. Patrik ringde flertalet gånger under dagen och undrade hur datorn fungerar. Går den snabbare? Trodde väl att detta skulle vara gjort på ett par timmar, men inte för en lekman som jag inte.
Det sista i går kväll höll jag på med Telias virusskyddsprogram. Nästa roliga sak. För att tanka hem det behöver jag en programnyckel som jag får om jag sms ar ett ord till Telia på ett visst nummer. Men då måste jag veta vilket nummer som hör till det abonnemanget och ha det kortet i en telefon...letar bland kort och nummer jag har,,,,testar med tillfälliga kort vi hade under flytten hit i höstas då vi testade Telia. sladdar och telefoner och datorer överallt. Känner mig så totalt slut i knoppen. Sätter in kort i min mobil och springer runt huset här för att få täckning och kunna skicka sms et. Lyckas inte. Ja, dessa suportrar på Telia måste få sig många goa skratt också åt alla virriga människor som ringer. Den sista jag hade i andra luren i går var så tröstande så då han nog hörde hur trött jag var. Ja, käre vänner.
Nu har jag fått till bokföringen och mailen och de program jag behöver. Det som återstår idag är att få bra flöde mellan banken och oss. Får nog bli ett samtal dit idag.
Tänk vilken skillnad det var förr, på den gamla tiden, då det satt en växeltelefonist i ena änden och kopplade samtalet vidare, man hade på sin höjd en telefon, det var det hela. Dagens djungel av allt som vi anser oss behöva är ju helt enorm.
Avslutade kvällen igår med att leka bonde och stängslade och släppte in djuren på nytt bete. Sedan var man skapligt trött i kropp och skalle.
Efter att ha sovit några timmar är jag nu redo för nästa dag- sommarfika med våra anställda, visa grävmaskinisten hur vi ska få till trädgården, vidare med datorn och mycket mera.
Glad att ha kommit så långt som jag har i alla fall. Visste att stunden skulle komma då datorn drog sin sista suck så det var inte oväntat.
Hoppas på en bättre dag idag och en mycket bättre måndag nästa vecka.

Fridfull söndag

Sov i soffan i natt. Bara för att få njuta av hundarnas sköna andetag mot mig. Och jag sov så gott. Även att jag vaknade flera gånger så var det så skönt att lyssna till deras snusningar och snarkande och få somna igen.
Vilken frid det ger att få sova. Vilken lycka att vi får sova. Hur skulle det se ut om vi inte fick sova, någonsin? Kaos, snabbt kaos.
Har ätit frukost på altanen och läste senaste nytt på facebook. Så fastnade jag i Kristians blogg, du vet han som jag skrev om häromdagen. Han som är så sjuk. Idag var det ingen rolig läsning, han svarar inte längre på behandlingarna och läkarna kan nog inte göra mera för att bromsa upp det oundvikliga slutet. Så sorgligt, så vemodigt. Efter att ha hört hans sommarprogram så hör jag hans röst då jag läser hans tankar på bloggen. Jag hör hans sköna sjungande dialekt och hans stämma har för evigt etsat sig fast i mitt inre. Han får verkligen beröra och lämna många fotspår under sin resa.

Det har varit för mycket tråkigheter nu, en längre tid, det ena efter det andra. I folkmun så pratas det om var man ska åka på semester, hur få veckor man fick semester samtidigt osv osv.
Gott. Men i livet grumlas dessa glädjeämnen så då jag får höra hur än den ena , än den andra inte mår bra. Bara nu senaste veckan flera som inte längre svarar på behandlingarna. Vad är det för värld vi lever i? Ikväll är det parentation, för Ingemar! Vad är det för liv vi lever?

Ja, nu blev det bara vemod och klagan i mina tankar denna vackra söndagsmorgon. Men så skönt att få skriva av mig. Blir du trött på mina tankar så får du hoppa längre ner i texten. Något roligt ska jag väl kunna få ur mig.

I går kväll satt jag med metspöt ensam ute på udden här och bara njöt. Fick en liten abborre men den tyckte jag för synd om och dessutom var den så liten så det var inte lönt att laga till den. Den fick en ny chans att simma fritt. Bara så, kunde jag i ett snabbt andetag ta beslutet, skulle den få simma vidare eller inte? Och det kändes så gott då jag släppt tillbaka den i sjön.
Kvällen var fantastisk och jag njöt faktiskt av min ensamhet. En stillhet och ro i viken, på gården. Nyklippt gräsmatta, landat och bestämt mig för att inte göra mera nytta denna dagen. Sådan frid. Bra för såväl kropp som själ. Satt på altanen fem i tio och lyssnade på väderleksrapporten och kände att jag kunde summera den dagen som slut också.

Ja, men hur gick då loppisarna? Jo, jättekul och massor med folk. Fascinerande var kommer alla människor från? Någon nämnde siffran tre tusen personer, per loppis!

 

Här inne bland borden irrar folk runt och letar och river bland grejerna och prutar och bjuder om varandra. Ja ett dråpligt skådespel är det. Värst är det helt klart vid tyg bordet. Där river äldre damer, ja verkligen äldre damer åt sig alla fina lakan och dukar med spetsar på. Underligt kan tyckas, dom borde väl ha sin del vid det laget?

Då jag kom dit igår var det ett par män som stod lite på sidan om och samtalade och jag kunde inte undgå att höra den ene mannens klagan:

-Ja, är det som det brukar så är det väl samma kärringar i år som rusar och sliter i sakerna! Det är ju inte roligt längre!!!

Ha ha, underligt fenomen.

 

 

Långa bord fyllda av prylar, både uppe på och under. Håll i saken och ge ett pris då du finner någon att betala till. Är det flera som vill ha samma sak så blir det budgivning om det!

På den ena loppisen frågade jag var allt kommer ifrån, alla saker. Han sa att allt ges till hembygdsföreningen, dödsbon och annat, det som inte säljs under denna loppis skänks sedan vidare till Erikshjälpen så inget slängs. Bra eller hur?

Gjorde jag då några fynd? Ja såklart. För knappt två hundra kronor köpte jag:

två taklampor (kunde inte bestämma mig för vilken av dom två jag ville ha)

lite mattallrikar, serveringsskål Gustavsberg, serveringsfat Rörstrand, tre lyktor till altanen, en ljusbärare i smide för vägg altan, dukar, tyg till en gardin, en halv hink med färgade glasstenar som jag ska ha som prydnad någonstans utomhus.....mm.

Inte illa eller hur? Träffade min tidigare frisör och han undrade om jag gjort några fynd. Jo, sa jag, jag har hittat flera saker som jag inte visste att jag behövde! Jaha, är det så man säger sa han och skrattade.

Ja, ett roligt nöje och ett roligt sätt att möta folk. Och vädret var ju helt toppen också.

Vädret är toppen idag med så nu får jag inte sitta här inne längre. Nu ska jag ut på sjön.

Livslängden är verkligen inte rättvis

Ja igår skrev jag om Kristian som än så länge lever men är obotligt sjuk i cancer. Intet ont anande att  jag idag skulle få ännu ett bud om en vän som gått bort i cancer.
Dagarna vi får leva är verkligen inte rättvist tilldelade, inte på något sätt.  Denna man som nu har lämnat oss hade jag verkligen önskat att han skulle få njuta av en lång tid av pensionärsliv, ett litet lugnare liv då han alltid har varit så engagerad för alla andra. I många föreningar och även politiskt har han arbetat så aktivt, ja varit en frontfigur i mångt och mycket. Satt andra framför sig själv. Och så blir det så här! Så tar livet plötsligt slut ..... Saknaden efter honom kommer att bli stor. Stor, mycket stor. Tala om att lämna spår efter sin gärning här på jorden. Tala om starka fotspår.
 Då jag fick beskedet gick jag en promenad med hundarna och bara grät. Grät av ångest. grät av skuldkänslor. Grät av frågor i mitt huvud som jag aldrig kommer att få svar på. Varför får jag leva än så länge men inte han? Varför fick jag hjälp, fick inte han det? Varför upptäcktes inte cancern i tid så han fick rätt hjälp? Jag vet inget idag. Han kanske fick rätt hjälp, jag vet inte. Ibland räcker inte människans vilja och kunskap till.... Jag bara känner sådan ånger att det ska vara så orättvist. Måtte vi komma till något bättre efter detta jordelivet. Det måste finnas något bättre, vad är annars meningen med livet?
Då jag gick där på grusvägen med hundarna tittade jag upp mot himlen och funderade om han ser mig från ovan? Ser han nu hur människor gråter av saknad och chock runtom i bygden? Ser han hur budet om hans död sprids från hem till hem, över bygden , över landet, över världen?
Just att vänner går bort i cancer slår mig så hårt i ansiktet, så grovt. Det får mig att tänka till hur nära det kanske var att jag hade gått bort om inte jag fått hjälp i rätt tid. Det får mig att tänka till hur nära det kanske är att jag somnar in, ingen vet, inte jag och inte någon annan. Gäller att ta vara på varenda dag vi har till låns. Varje dag som en gåva. Varje stund som aldrig kommer åter. Inte vänta med att säga hur mycket vi älskar våra nära och kära. Inte vänta med att göra den där resan som vi drömmer om. Inte vänta med att be om förlåt till den som vi borde säga det till. Inte vänta med att njuta av det vi tycker bäst om. Livet är unikt. En gåva, värd all omsorg och kärlek.
Inom mig blir jag arg av frustration varför det ska behöva bli så här. Kan vi inte bättre i vårat land? Kan vi inte nyttja våra resurser bättre? Kan vi inte ta tillvara kunskapen vi trots allt har bättre? Måste vi inte få människor att bli mera observanta och beredda på att cancern kan slå till mot vem som helst, att se tecknen i tid, att läkare ser bredare och inte felbedömer? Så mycket har vi att lära. Jag vet inget hur det gick till den här gången, jag bara känner mig så frustrerad.

Så kastas man mellan blodigt allvar på liv och död, till värdsliga ting som jag gjort ikväll. Jag har installerat en skrivare, trådlöst. Och var nöjd med det. VÄRDSLIGT så det förslår. Men det är väl så här livet är, ju äldre jag blir desto mera ska jag kastas mellan ojustheter och världsliga ting. Det verkar då så .

Och i morgon ska jag göra något annat värdsligt. Mycket värdsligt. Gå på loppis. I Sunhult och Bälaryd. Årets begivenhet där man får ställa sig vid det man är intresserad av och sedan bjuda och hoppas att man får köpa det..... lustigt skådespel men ack så roligt. Största nöjet är nog för min del att få umgås med Oscar och familjen och träffa andra jag känner också. Men visst hoppas jag på att få göra något fynd, du vet något som jag inte visste att jag behövde. Värdsligt och inte krävande, tämligen slappt.

Snart tänds lamporna utanför huset och natten sveper in över gården. Ännu en dag är slut och jag går till sängs. Laddar för morgondagen. Dess värdsligheter och hoppas vi får en bra dag. En bra dag.

I kroppen min

Fick tips att lyssna till Sommarprataren i P1 från i söndags. Kristian Gidlund pratade då och gav av sitt allra innersta. Jag blev otroligt starkt berörd och tagen, så rakt på berättar han hur han nu kämpar inför att livet snart ska ta slut för honom. Han är 29 år och har obotlig cancer.
Har du möjlighet så ber jag dig att gå in och lyssna till det.  Om inte så kan du följa honom i hans blogg:  ikroppenmin.blogspot.com
Han läser ett brev han har skrivit till sitt älskade barn som han aldrig fick....ifrån pappa som han aldrig blev. Ja, berör inte detta oss som lyssnare så vet inte jag vad som ska kunna sägas.
I radioprogrammet sa han bla:" Min frånvaro här är min hemkomst någon annanstans."
Han hade liksom jag funderingar på vad som kommer att hända efter sista andetaget. Vad är meningen med oss då? Han funderar om han kanske ska möta barn som lämnat sina föräldrar för tidigt, för att ge dom sällskap och tröst. Är det meningen? Är det någon där som behöver honom nu, eller varför får han inte leva längre tid på jorden?
Jag såg Kristian tidigare på tv då han kom ut med sin bok. Tror boken har samma namn som bloggen, i kroppen min.
I sin blogg skriver han väldigt rakt och ärligt, uttalar det som många av oss idag inte vågar diskutera eller ens yppa.

Han berättar hur han känner som tröst att det alltid kommer att finnas minnen från honom, dels med boken. Sådan tacksamhet känner jag också. Jag har lämnat ett minnesmärke efter mig som förhoppningsvis får vara till hjälp och stöd för människor i framtiden. Gott att veta.

Nu mår ju jag bra. Jag ska absolut inte klaga. Det vore skamligt att klaga efter att ha lyssnat till honom. Och tacksamheten att få leva hoppas jag kunna ta vara på även i framtiden.

 

Sommarfint på köksbordet. Sådan rikedom att kunna gå ut och bara plocka.

Tidsödande måleri

Ja, vilken tid det tar att måla det sista.... En röd bräda här och en där, en takränna här och en annan där. Jag jobbade hela dagen igår och har kommit en bit till på den vägen. Slipade och grundade det stora fönstret och köksdörren så de är redo för grön strykning nu. Men det ser ut att kunna bli någon skur mitt på dagen så jag får vänta till i eftermiddag med detta.
 I går kväll kom Oscar o gänget hit. Vi åkte årets premiärtur i kanalen mellan Ören och Bunn. Denna trolska båtfärd som alltid är lika mysig och vacker. Nu blommade näckrosorna för fullt också, fåglarna sjöng och solen sken upp då vi smög längs den slingriga kanalen.

Så vackert.

 

Då vi kommit i land hemma igen grillade vi korv och se då kom våra goa vänner indimpandes för att se om vi lever. Så vi blev många till kvällsmaten och fick en jättemysig stund tillsammans.

Ja, många roliga skratt blev det såklart också. Frun i sällskapet har tex kommit på varför hon inte går ner i vikt. Vi lever ju till stor del på eget jagat vilt både i den familjen och vår. Nu kommer ju rapporter om att våra jagade villebråd innehåller mycket bly. Så där har vi svaret menar hon på, Det är blyet som gör att hon inte går ner i vikt!!! Ha ha. Bra va.

 

Föreseten, har du provat leken "gapa längst i motvind" ?? Den körde Oscar o Bonnie i båten i går. I fullt blås så satt dom och tävlade om vem som kunde gapa längst tid och då menar jag verkligen gapa! Gissa vem som vann? Jo, Bonnie såklart. Oscar höll på att förfrysa tänderna sa han! Jag var mest rädd att käkarna skulle låsa sig fullständigt för dom. Ha ha. Vilka ideer. Sedan körde dom en tävling i " vem kan hålla ögonen öppna längst utan att blinka" . Den leken vann Bonnie med.  Sicket barn. Jag skrattade så jag grät. Såååå skönt.

 

På lördag är det dags för årets traditionella utomhus loppis/auktion. Då bär det av. Ska bli jättekul. Så spännande att gå på jakt efter saker som man inte visste att man behövde förrän man köpt dom...

 

Men nu, tillbaka till allvaret. Nu måste jag jobba vidare.

 

Så är vi inne i Juli månad.

Måndag morgon, klockan är halv fem. Utanför fönstret kvittrar fåglarna inför en ny dag. Solen börjar visa sitt ljus över berget och det ser ut att bli en fin dag. Vilken unnest att få vakna.
Häromkvällen då jag stod ute och lagade mat höll fågelungar konsert för mig. Sånt spel dom hade för sig. Jag såg dom aldrig men ljuden var fantastiska från dessa små varelser.
Patrik har precis åkt iväg och strax kommer David in för att äta frukost också innan han ska till sitt arbete. Han har sovit ett par nätter i sommarstugan nu. Mysigt att ha honom nära också en sväng.
Nätterna är ganska råa och "kalla", i alla fall framåt morgonen så därför har vi fått elda lite i stugan på kvällen. Jag gick ner före David i förrgår kväll och tände en brasa. Jag satte mig i soffan och hundarna la sig bekvämt till rätta vid mig och jag bara njöt av stundens lugn.
Denna plats på jorden har ett så fantastiskt fridfullt lugn över sig. Här har ingen varit inne sedan förra hösten. Här har allt stått orört under hela vintern. Men klockan har tickat på, tiden har inte stått stilla. Hur vi än gör så går tiden vidare. Och jag slogs av hur mycket som har hänt under dessa månader.
För ett år sedan satt vi och planerade vår renovering av huset i Målviken, vi drömde om en altan. För ett år sedan var vi i en helt annan situation och tid.
Nu har vi landat. Nu har vi kommit tillrätta i vårt Målviken. Nu har vi vår altan. Och vi har funnit vårat liv här på gården. Ute i betena går det djur och håller markerna öppna och fina. Nu kan jag ta fram mitt metspö igen och känna friden av att stå och meta från bryggan eller udden eller varhelst jag vill stå.
Kanske inte så underligt att jag känner mig trött. Det har varit ännu ett intensivt år. Nej, jag har nog anledning att känna viss trötthet i kropp och själ.
Ja, apropå fiske ja. I går metade jag faktiskt. Och fick upp en jättefin abborre. Ja, det nappade flera gånger men då var det så små abborrar så de kunde jag släppa i igen.

 

Tala om livskvalitet, ja i alla fall för mig. ( Inte lika muntert för abborren. ) Att få dra upp en abborre och gå direkt in och steka den till kvällsmat. Vi var förvisso fem personer till denna måltid så det blev inte stor bit per person men ack så gott.

Vad ska då hända idag? Ja, jag ska försöka samla kraft och ge mig upp på altantaket och slipa och måla det stora fönstret, eller snarare bågarna runt fönstret. Liksom en av de nya dörrarna som också ska bli gröna. Egentligen inte så jobbigt att göra, mest pilligt och tidsödande. Men det kommer att göra mycket på helheten tror jag att få dessa delar gröna liksom de andra dörrarna och fönsterkarmarna på huset.
Så måste jag hålla mig vid skrivbordet en stund och betala lite räkningar. Och jag ska bege mig till Örserum och handla, princip slut på mjölk och annat nu. Ja, jag har en lista både på att handla och att göra. Bara att hugga in i.

Men först vilar jag nog en stund till innan David kommer in. Mjölken räcker nog precis till honom.
Önskar dig en riktigt bra dag. Och en fin månad. Juli, vår riktiga sommarmånad.