I huset doftar det av nygräddad musli som står i ugnen och gottar till sig nu. Gillar att göra min egen musli, med det jag har hemma. Och på förmiddagen bakade jag en kladdkaka då jag hade mysigt främmande till elvakaffet. Julkakorna är slut så då får man ta fram mjölet igen.
I eftermiddag har jag varit hos goa Eliza som nu har tagit stafettpinnen för att ta vid ansvaret för hemsidan och facebook för Bröstcancerföreningen Jönköpings Län. Känns så skönt att få släppa den här bollen och speciellt till en betydligt yngre tjej som jag vet kommer att fixa detta galant. Jag var med och startade facebook sidan för ett antal år sedan och är nu så tacksam för den tiden jag fått vara med i detta så viktiga arbete. Så bra att vi startade upp sidan, idag hade man ju inte kunnat tänka sig att vara utan den, i denna online-värld vi lever i.
Ute går solen ner, klockan är snart tjugo över fem på eftermiddagen, men ännu realtivt ljust. Det känns verkligen att vi har kommit in i februari, ljuset är ett helt annat nu. Härom dagen var det någon som kommenterade detta att vi här i Sverige månar om att få en vit jul. Vi längtar och hoppas in i det sista att det skall vara fin snö runt jul och nyår. Ja, det är ett evigt tjat om snö och julmys.
Och så fort vi har kommit in i januari så längtar vi efter våren och vill absolut inte ha någon snö! Evigt tjat om att våren nu har kommit även om vi som nu bara är i februari!! Hallå, det skall ju vara vinter ett bra tag till, om det skall vara något sånär normalt. Någon sa att risken är att om våren kommer nu kan sommaren bli kaotisk Och inte har vi väl redan glömt hur varm och oerhört torr sommaren 2018 var?! Eller.
Apropå vinter. Måste få berätta en sak utan att hänga ut personer i fråga..... För ett par helger sedan då vi vaknade på söndagsmorgonen föreslog min käre livskamrat att vi skulle åka och köpa längdskidor till mig. Det var väl gulligt tänkt, eller hur? Sagt och gjort. Vi åt frukost och åkte till Jönköping för att inhandla dessa ädla åkdon.
Jag har skidor kvar sedan 70 talet men pjäxorna är sedan många år tillbaka kasserade. Har tänkt ibland att kolla på loppis om jag kan hitta begagnade pjäxor som kan funka men har inte blivit av. Kanske beroende på att jag blev utskälld på nittiotalet då jag stog i min föråldrade slalomutrustning i Asby slalombacke med min son jämte. En man som var betydligt äldre än jag men tydligen hade bättre förnuft än jag påpekade vilken galning jag var som åkte i mina gamla bindningar, ja de skidorna och tillhörande attiraljer var från det att jag gick i sjätte klass. Hur har jag då som jämttös inte förfallit genom åren? jag som växte upp med skidor under fötterna, eller sparken till affären, eller cykeln för den delen.....
Tillbaka till Jönköping. Vi sökte oss till en välkänd butik, en sådan som verkligen kan fakta om redskap för att utföra fysiska aktiviteter, jag tänker inte ens säga vad butiken heter. Vi får efter lång stunds väntan äntligen hjälp av en tjej, snuvig och blond, namnet vet jag inte.... Hon hjälper mig att prova pjäxor och vi tittar ut ett par skidor. Yes, så roligt. Fantastiskt sköna pjäxor, där har allt en hel del hänt i utvecklingen må jag säga......
Väl hemma är klockan bara två på eftermiddagen så jag känner att här finns tid att åka upp lite spår direkt så kanske jag hinner åka mer i morgon. Sagt och gjort. Vi packar upp det inhandlade och testar...... Nu kommer vi till det tragiska. Tror du att pjäxorna och skidorna fungerar tillsammans?
Nej, se det gör de inte! Jag testar igen och vill inte tro att det kan vara sant. Patrik sitter och googlar på nätet och blir mer och mer förvissad om att det faktiskt inte går att föra dessa redskap samman till att bli något som kan kan komma någon vart med!
Det finns ett telefonnummer på kvittot och då jag nu är faktiskt väldigt ledsen och besviken försöker vi ringa, men inte svarar någon. Signalerna går fram i många minuter innan vi till slut ger upp.
Alltså, jag blev så oerhört besviken. Jag har inte stått på längdskidor på ca tjugo års tid och hade verkligen glatt mig åt detta.
Frustrerad över att vi åkte helt i onödan och dessutom kunde använt tiden till betydligt vettigare saker.
Vi får ge upp. Jag får återgå till spisen för att laga middag, som så ofta annars.
Måndagen därpå går jag in i butiken efter min arbetsdag. Ute regnar det och inombords är jag fortfarande väldigt besviken. Då jag förklarar för personalen möts jag av femtitvå ursäkter... de är så frågande hur det kunde bli så här! Då de frågar vem som hjälpte mig så kan jag bara svara, en ung blond tjej som var jätteförkyld!!!!
De förklarar att bindningarna på dessa skidor är av utgående modell och det inte finns många pjäxor i butiken som passar till dessa!!! Hur skulle väl jag kunna veta det? Är det inte därför man har hjälp av expediter och personal så säg....
De undrar om de kan hjälpa mig att få ordning på detta men jag ber att få pengarna tillbaka. Jag har för länge sedan tappat lusten och förtroendet och med tanke på rådande väder känns det totalt ointressant att köpa skidor. Så det blir pengarna tillbaka och hem och laga middag istället.
Vi får väl se, kanske nästa vinter, om jag vågar mig på mästerstycket igen att köpa skidor....Annars kanske jag skulle ta och inhandla ett par skridskor?! De är också kasserade och urväxta sedan många år tillbaka..
Nu har jag tänt i braskaminen så det sprakar gott från den. En skön värme sprider sig. Ett behagligt lugn.
Hundarna har fått sina pinnar att tugga på, så länge de varar. De har det bra de med.
Det är lugnt och fridfullt här hemma.
Men så oroligt på så många ställen i Sverige, i världen. Så mycket grymheter händer och somliga känns som de accelererar.
Hör precis på radion hur USAs president inte verkar ge sig angående den där muren mot Mexiko. Hur skall det bli? Rev vi inte muren i Tyskland av någon anledning? Har vi inget lärt oss av det? Kan vi inte använda alla dessa pengar till något vettigare istället?
Men hör även hur Greta i Stockholm har satt spår i hela världen. Nu går skolor runt om i världen ut i strejk för att få till ändring för miljön och för oss alla. Tala om att få ringarna på vattnet -effekt.
Slås av jämförelsen med vilka medel dessa två personer är med och påverkar världen. Den ena med stora medel och tuffa tag till bekostnad av många människors löner och överlevnad. Den andra drar i handbromsen bokstavligt talat och väljer att resa med tåg i 36 timmar istället för att ta flyget på ett par timmar! Till vilken kostnad når hon hur många som helst med sina ord. Fascinerande. Måntro vad det månde bli av Greta som vuxen?!
Något som gläder mig är att Lotta Bromé hörs i etern igen. Som jag har längtat efter hennes trygga röst. I Podden Brevé Bromé kan vi nu lyssna på härliga och ärliga intervjuer som hon är mästare på att skapa. Så skönt att hon är tillbaka igen.
Måste få avsluta med att berätta lite om Hjärtats hus.
Detta projekt som jag egentligen inte skulle vilja fanns, om inte cancer fanns vill säga.... Men nu gör det ju det. Och antalet som överlever blir allt fler, alltså ökar behovet av att lära sig leva med att ha haft cancer osv..... Det är den verkligheten vi befinner oss i.
I måndags hade vi över femtio besökare. Helt underbart, det var folk i alla rum och överallt. Samtidigt som bibliotekarien från sjukhusbiblioteket hade en grupp där de pratade kring en läst text satt en grupp anhöriga och närstående i ett annat rum och samtalade tillsammans. I ett rum pysslades det alla hjärtans alster och Hjärtats hus armband. I omgångar gick folk på promenad i ett härligt solsken. Bengt, en härlig volontär från ProLiv ordnade en rolig vinstdragning för vårt Friskvårdskortslotteri. Många goa samtal och möten mellan gamla och nya vänner. En sådan dag kan man inte annat än bli glad i hjärtat. Så skönt att få bekräftat att vår mötesplats fyller sin funktion.
Till veckan har vi öppet både i Jönköping och Eksjö. Vi har bokat datum för start i Värnamo, informationsträffar är inbokade i aulan på Värnamo sjukhus dit personal såväl som allmänheten är välkomna för att lyssna till vad som är på gång.
Och vi har dragit upp nya strategiska planer för att kunna bjuda in även yngre besökare till våra träffar.
Till veckan skall vi dessutom till Tranås för att titta på ev lokal för ett Hälsocafé även där och på sikt förhoppningsvis även Hjärtats hus där. Vore så roligt att få landa i en stad där jag har tillbringat så mycket tid sedan jag flyttade till Småland. Att få ge tillbaka lite av det Tranås Kommun gav mig och min familj som medborgare då det begav sig. Ja, vi får väl se vad framtiden har att ge. Spännande är det såklart.
Nu börjar timmen bli sen och mannen i mitt liv hungrig. Plikten kallar. Jag vill önska dig en fin helg. Och tack att du tog dig tid att läsa mina tankar.
Maggie
