Elva timmar kvar...

2012. Elva timmar kvar av det året. Sedan är det historia också. Tänk vad tiden går och vi med den.
  Tycker jag har hört allt för många uttrycka sig om att detta året har varit ett skitår. Önskar verkligen att vi får säga annat om 2013.
Vad önskar jag mig då inför det nya året?
Jo, att mina nära och kära får vara friska och leva bra. Att vi får fortsätta leva i fred. Att vi slipper hungra. Att våra hem finns kvar för oss....
Självklara saker kanske du tänker. Jo, men för hur många av människorna i världen är dessa saker självklara egentligen?

Hur var då gårdagskvällen? Jo den blev väldigt lyckad och trevlig.

Vi var ju på bio med goa vänner och såg:

 

Jag har aldrig sett en fransk film på bio tidigare. Men har hört att den skulle vara bra-  och det var den. Väldigt tänkvärd. Vi skrattade och tårarna rann om vartannat. Såklart gick våra tankar till de som vi förlorat under året som gått, vänner som kämpat med assistenter och hjälp vid sin sida.. Handikapp och sjukdom av olika slag men ändå kämpande var och en på sitt vis.

En otroligt stark film där man fick känslan för hur en handikappad kan känna det, att vilja bli sedd och få medkänsla men inte medlidande, det är två olika saker det. Och visst kan man flyga fallskärm även om man sitter i rullstol?  Har du inte sett filmen så gör det om du kan. Den var verkligen stark.

 

Maten smakade också bra. Och idag mår Zelma bättre så nu känns det bra igen. Blev så orolig då hon var så hängig och orkeslös.

Vad ska då hända denna sista dag på året? Ja, faktiskt inget speciellt. Inte så mycket som en enöressmällare kommer att lyfta från gården här i kväll. Vi ska bara vara , Patrik och jag och hundarna.. Äta lite gott framåt kvällen och bara vara. Såååååå skönt.

 

Så vill jag önska dig och alla vänner jag känner ett riktigt Gott Slut på detta året och att vi alla ska få ett riktigt härligt och Gott 2013. Må vi få leva i fred och vara mätta varje dag, må vi få vara friska och vårda varandra med omtanke vidare. Må vi ta vara på tiden vi erbjuds.

 

Gott Nytt År.....

Laddar för bio

Ja nu är det dags. För vårat årliga bio besök. Ja, som du förstår är vi inte några flitiga besökare på bio, detta år inget undantag. Vi brukar gå en gång per år och då oftast i melladagarna med våra goa vänner Mikael o Annika. Och idag ska det ske. Men den här gången är det vi som bjuder på bio och mat. Som tack för suverän hjälp och stöd under året. Ska bli riktigt roligt.

I går hade vi mysigt främmande av Anna o Björn. En jättetrevlig kväll. Dom hade med sig en ny kompis till vårat hem,,,,,,,nämligen en Gårdstomte.

 

Jag tror han har lite problem att hålla koll på livet här på gården då hans mössa går ner över hans ögon. Men visst är han fin? Tack för presenter...

 

I natt har jag legat på soffan och försökt sova. Zelma var jättedålig. Hon kom upp och hämtade mig faktiskt, som för att tala om att hon inte mådde bra och ville ha sällskap..Tror hon fått i sig något tokigt. Hon låg och flåsade och slickade sig om munnen konstant. Så det blev en orolig natt. Nu har hon varit ute ett par gånger och gjort ifrån sig och jag tycker hon är bättre . Usch, det är inte roligt då djuren inte mår bra.

 

Nu ska jag fixa till mig lite inför stadsbesöket. Innan vi ska halka i väg på isiga vägar.....Patrik är redan iväg en sväng och flyttar en av maskinerna. I Jönköping öser visst regnet ner. Här lyste solen nyss, om än bara för några korta minuter.

Snart slut på 2012

Ja, vart tog det året vägen? Känns som det nyss började och samtidigt känns det som hur mycket som helst har hänt under 2012. Ett minst sagt turbulent år .
Nyss kom jag in från en härlig sparktur på vägen här ute i skogen, rena blankisen så det gick undan. Får se upp bara så jag inte krockar med någon hund. Dom älskar ju såklart att springa bredvid. Bezzie springer helst uppe på snökanten och nu är den ju hårt frusen så den bär, Och hon älskar att dra sparken, uj vad det går undan.
Otroligt vackert månsken, var som att åka i strålkastarskenet från en bil men mycket bättre. Det är ju helt fantastiskt. Bara ljudet från sparken och hundarna som leker i snökanten, så vackert och rogivande.

 

Så här fin julgrupp fick jag av maken till jul! Så stor och jättevacker. Gissa var den kommer från? Jo såklart, Gösta i Hullaryd har gjort den. Han är ju makalös på blommor. Anar att jag kommer att få njuta av denna under lång tid framöver. Och sedan får jag plantera något roligt i byttan till sommaren.

 

I går eftermiddag kom Oscar hem för ett par timmar. Så jättemysigt att få träffa honom och greja tillsammans i huset. Han hjälpte mig att korta av alla gardiner som ju var ett par decimeter för långa sedan förra boendet. Så nu ser det bättre ut. En del gardiner fick vi dessutom dela på två då det blev alldeles för mycket tyg, Det dråpliga var då jag skulle dela en gardin slog det mig att den allaredan bestod av två gardinlängder. Saken var den att jag köpte detta vackra tyg i Nässjö då jag var på mammografin innan mitt bröstcancer besked för tre år sedan, och var nyinflyttad i flygeln med högt till tak och jättestora fönster. Då jag hängde första längden där kändes den alldeles för smal så jag fick beställa hem dubbelt så mycket tyg och sy i hop längderna för att få det att se bra ut. Och se, nu fick jag sprätta upp sömmen och dela längderna igen så blev det perfekt till dessa mindre fönster! Hur det kan vara då. Som om det vore meningen någonstans.

 I går gästades vi av goda vänner på kvällen. Så gott att träffa dom och få prata och umgås normalt igen. Känns skönt att ha börjat landa här i huset och känna att man har ork och lust att bjuda hem vänner igen. I morgon kväll är nästa bjudning. Den  ser jag fram mot jättemycket också.

 

Idag har flertalet ringt och undrat om isen bär, dom är sugna på att ut och fiska nu. Patrik var ut en sväng i viken och han tyckte den verkade bra där i alla fall.

Nu då jag skriver detta sitter Patrik på golvet i ett av rummen och sorterar och plockar och funderar på vad han ska ha framme på vilka hyllor, och vad som ev kan slängas.... Spännande. Ett sådand där riktigt prylrum du vet, med allt som hör friluftslivet till..... Jag har under eftermiddagen fått upp ett par gardiner till så nu är det i det närmaste klart med det.

Nu blir det till att njuta av en lugn och skön fredag kväll. Härligt. Försöker verkligen att njuta och ta in intrycken från allt i kring oss.

Trevlig helg önskar jag dig.

Juldagen 2012

Lugn o ro i huset, hundarna vilar efter sen frukost, vi har just intagit kaffet efter sen frukost. Granen lyser, det sprakar gott i braskaminen, framför mig en vacker bukett tulpaner som vi fick till jul. En skön förmiddag med andra ord.

 

Hur var då julaftonen denna gång? Jo, den var väldigt trevlig och avslappnad. Vi var ju hos Oscar o Henrik och gänget där hela eftermiddagen och kvällen. Jättemysigt. Ett överflöd av mat och godsaker, många julklappar till de förväntansfulla barnen, tomten kom, ja allt var så lyckat det kan vara.

Själv tyckte jag att det var en ovanligt lugn julafton, Kanhända att det beror på att jag inte hade så många rätter jag skulle ha med mig till julbordet, heller inte många julklappar. Riktigt skönt faktiskt.

 

Tänk så gott vi har det. Man kan inte nog sätta värde på det känns det som. Hörde på nyheterna nu att det i ryssland har varit jättekallt, sibirien -60 grader!!! Massor med människor har fått köldskador och många har dött bara det senaste dygnet. Här i vårat land lider också många människor, av köld och hunger och ensamhet. Och så sitter vi här i ett överflöd av mat och värme.....Så olika det kan vara på vår jord.

I går hörde jag om en familj som för sjuttonde året i rad anordnar julmat och öppet hus för människor som inte har det så bra i, jag tror det var i Älmhult. Under dessa tre dagar har dom ungefär 300 gäster som dom ger mat och värme. Tänk om vi alla gjorde så bara för någon i vår närhet, då skulle ingen behöva frysa eller lida. Men så lätt är det väl inte.

Och nog kan det  anses lättare att göra någon sådan här insats under jul, kan man tycka ibland.

 

Fast häromdagen fick jag bevis för att det finns hjärtliga människor som gärna gör något för att hjälpa. En vän till mig hade tappat sin mobiltelefon och en kvinna som hittat den ringde till mig och undrade om jag visste vems telefon det var.Så kunde jag ge henne vännens adress och ringde vidare osv. Det hela slutade med att den här kvinnan åkte hem till min vän och lämnade in hennes mobil i brevinkastet. Hon var så glad att kunna hjälpa till . Det vill vi ha mera av i vårat samhälle, att vi hjälper varandra. Behöver inte alltid vara så stora ting eller jobbiga prestationer.

 

Nu ska jag försöka behålla julefriden och lugnet. Skulle egentligen behöva sätta oss på kontoret, fortsätta ta oss igenom flyttlådor och arkiverade pärmar osv. Men jag tror jag ska försöka unna mig en fridfull dag idag. Bara njuta av att vi har det så bra. Njuta av tulpanerna på vårat bord, njuta av granen som lyser så vackert, Helt enkelt göra som hundarna, vila och ta det lugnt.
Och kanske får vi några gäster i eftermiddag. Kanske....
God fortsättning önskar jag dig. Njut av dagen och lugnet om du har möjlighet.

Mickel Räv...

Nu står granen grön och glittrande grann i stugan, skinkan är griljerad, räkpaten är klar och jullimpan står på avsvalning. Med andra ord så är julen här och jag bara njuter.
Bredvid granen står Mickel Räv, han tycker nog det är kallt ute kan jag tro.

 

Visst är han fin lille räven?

 

Måste tillstå att det känns väldigt lugnt och avslappnat. Måntro om det kan bero delvis på att vi inte ska byta massa julklappar , de få jag har fixat ligger färdiga och jag behöver ikväll inte fundera på var jag har gömt saker som ska slås in. Eller för den delen leta efter saker som jag vet ska ges bort.... det har hänt mer än en gång kan jag säga. Var nog inte helt ovanligt då barnen var små, då gällde det att gömma julklapparna väl så ingen fann dom innan. Och under småbarns åren hade jag en egen hemmagjord tomte med en liten ficka på magen, däri låg det små paket till barnen varje dag fram till jul. En egen adventskalender. Ett otroligt stressmoment men så OTROLIGT kul. Och det var inte alltid saker i hans ficka. Ofta var det ett snöre som ledde till en liten lapp någonstans i huset, på lappen kanske det stod exempelvis att idag ska vi baka pepparkakor. Eller idag får ni leta under soffan i tv rummet, där kan det finnas något.... eller så kanske det var ett litet paket med russin osv osv. Ja, Patrik undrade ofta vem som hade roligast, jag eller barnen? Och jag måste nog tillstå att jag hade väldigt roligt också. Då kom barnet i  mig fram.

Det kan jag såklart sakna idag men jag känner också en otrolig tacksamhet att ha fått ha denna resa. Så rik jag är.

Och nu väntar vi på att David ska komma hem och äta den nygriljerade skinkan med oss.

God Jul till dig. Hoppas du får en fin och skön jul.

Snart fjärde advent

Ja så tänder vi i morgon det fjärde ljuset. Var tog denna månaden vägen?
Nu sitter jag här i soffan igen, har idag bakat lite julkakor. Saffransbiscotti, mina julkakor med mandelmassa i, jitterbuggar och rullrån. Så blev det lite knäck också samtidigt som vi hängde gardinstänger och slängde upp lite gardiner. Tänk vad det gör skillnad, vad ombonat det blir med lite tyger i fönstren.
På eftermiddagen fick vi ett härligt besök av en kär vän. Tack att du kom och tack för ljuset du hade med dig. Det brinner alltjämt på köksbordet. Jag saknar Kerstin som jag förstår gärna hade velat följa med dig hit till vårat hem. Men jag tror hon var med oss där ifrån himlen. Hon njöt nog av vår samvaro i köket, eller hur?
Sedan kom nästa besökare, med blommor och choklad. Trevligt trevligt.

Nu orkar jag nog inte göra mycket mera idag. Och jag kanske kan nöja mig och ta det lite lugnt.
I morgon ska jag koka gröt till bland annat ris a la maltan som jag ska bidra med på julafton. Och griljera skinkan mm. Och så ska ju granen in också. Kan väl inte vara annat än mysigt med andra ord.

Väntar på att Oscar ska ringa och säga att dom kommit fram lyckligt o väl till sitt hus. Alltid oroligt att ha barnen körande ute på vägarna. speciellt sådana här dagar då det är så mycket trafik.

Måste lägga ut en vacker bild också. Den är tagen här i viken tidigare i vinter. Nog är det vackert så säg.

 

Önskar dig en fin fjärde advent.

Omringad

Ja här sitter jag i soffan och är helt omringad av goa hundar. Så mysigt. Kan nog inte finnas mysigare avslutning på en bra dag än att känna värmen från deras kropp, höra deras lugna andetag.
Och vet du vad som är mysigast att lukta på på en hund? Enligt mitt tycke! Jo, det är tassen.
Knäppt, kanske du tänker. Ja det kan tyckas så, men just en hundtass har en väldigt speciell mysig lukt. Nu måste jag ju säga att jag inte luktar på hundens tass då jag vet att hon sprungit på gator och trottoarer precis. Nej, men så här ute på landet, på en grusgång, på en snöig vinterväg, då är det mysigt.

På fredag är det visst en gala för hjältar som utsetts i vårat samhälle. Såg ett reportage i går på tv om en sköterska som lyckades få i gång en ung kille som låg medvetslös. Hon gav sig den på att han skulle kunna vakna upp och hon lyckades. Otroligt! Hon stimulerade honom genom musik, genom att beröra hans hand, genom att tala högt till honom mm. Tänk om vi kan få igång människor som ligger medvetslösa med hjälp av att motivera sinnena, att beröra och på olika sätt sätta igång kroppen igen. Låter helt fantastiskt eller hur. 

Mycket händer på fredag. Enligt inka folket är det slut på deras tideräkning också och vad det nu kan innebära- Somliga menar att det är jordens undergång men nu på nyheterna pratade dom om att det istället kommer att finnas möjlighet att finna ny energi och styrka mellan den 21 till 24 december.

Ja, den som lever får se. Jag ska nu i alla fall gå och dra sömnen över ögonen en sväng. Nu är det dags att vila och ladda batterierna för en ny dag. Nog är det då förväl att vi får vila. Tänk om vi aldrig fick sova, hur skulle det gå? Totalt kaos.

Femte våningen

Oj oj. Idag var jag en sväng i Jönköping för att hämta Patrik som flyttade maskiner men också för att köpa den enda julklappen som stod på min komihåg lapp i år. Jag var visst inte ensam. Jag kom ända upp på taket i parkeringshuset, fem våningar upp, innan jag fann en ledig plats. Utomhus! Jag som ville tina av bilen....
Ja ja, jag tog den i alla fall och undrade smått hur man är skapt egentligen. Att frivilligt ställa sig så att jag har så långt att gå till affärer för att fixa en enda julklapp! Men det är väl så att ibland får man anstränga sig lite extra. Och jag fann något som jag blev väldigt nöjd med. Hoppas att mottagaren tycker detsamma.

Men det slår mig att ju äldre man blir desto tokigare tycker man att detta är med hysterin runt jul....alla inköp som ska göras,,,,,allt som ska fixas och ordnas med. Och alla som inte kan fixa och ordna, av olika anledningar, Som inte har råd eller möjlighet. Så orättvist det är här i livet . Många sitter ju ensamma och lider en helg som denna. Många har ett elände av olika anledningar. Suck.

Då känns det i alla fall bra att inte köpa så många julklappar i år. Vi har bestämt att dra lott så vi får köpa en julklapp och vi får en tillbaka. Och ett maxbelopp också.
Och jag jobbar på att hålla det även om det är lite svårt.

Jag har ännu inte bakat en enda julkaka eller kokat en enda kola. Ja mina lussekatter är slut så det är tämligen tomt i burkarna. Men jag orkar inte bry mig så mycket om det. Hinner jag så blir det väl ordning med det också. Annars blir det nog jul ändå.
Det finns viktigare saker att göra känns det som.

Tack Kerstin

Älskade Kerstin.
Idag skriver jag till dig. Men idag läser du inte min blogg längre, den som du följt så under detta år har jag förstått.
Nu skriver jag till dig i himlen då du efter långt lidande idag på morgonen släpptes fri från smärta och oro.
Kära vän, jag har inte varit hos dig så ofta som jag önskat att jag hade varit, men du har varit med i mina tankar varje dag och jag har många gånger skrivit här på min blogg med dig i min tanke.
Ja, jag kommer att sakna dig, även här i bloggvärlden.

Du kämpade så otroligt tappert Kerstin. En så modig och stark kvinna du var. Det har du visat oss alla. Du vek dig inte för sjukdomen utan levde livet så länge det var möjligt. Då jag satt hos dig senast undrade du Varför du fått denna sjukdom. Det hade räckt med lidande du gått i genom tidigare. Ja, det får vi aldrig svar på. Men ett är säkert, du har visat oss hur tapper du är, hur länge vi kan kämpa om vi har orken och livslusten kvar.
Jag kommer att minnas dig som den starka kvinna, pigga och alerta tjej du var. Och jag vill tacka dig för vad du betytt för mig.

Här är en dikt som Margareta Melin har skrivit som jag känner så starkt visar på dig Kerstin:

Den heter Min Kropp.

Kära min kropp
du är huset som jag bor i
mitt hem här på jorden.
Du är det instrument jag fått
att spela på
att uttrycka mig med
och vårda som en vän.

Kära kropp
den som ser dig ser mig.
Men jag är mer än du
mer än man ser.
Nu en tid är vi ett
-du i mig och jag i dig-
men en dag ska vi skiljas från varann.

Som en fjäril lämnar sin puppa
ska jag lämna dig
när det är dags.
Då ska min längtan få vingar
och bära mig dit jag vill.
Den frihet jag saknar nu
ska då bli min.

Av jord är jag skapad
till jord blir min kropp igen.
Av Gud är jag född
Guds barn ska jag evigt vara.


Kerstin, du vårdade din kropp och själ så bra. Du har verkligen varit rädd om ditt instrument. Trots det fick du lida.
Men nu är du fri. Nu är du där i frihet.

Varm kram till dig vännen. Jag kommer nog att " prata " med dig ibland och du kommer allt att vara med här i alla fall...

Saknar dig.

Skyddsängel

Fredag och idag har jag faktiskt varit i Tranås och handlat. För första gången på flera veckor känns det som. Hade en skapligt lång lista att uträtta och jag fick ordning på det mesta i alla fall.
Så var jag på soptippen för att lämna glas, gamla glödlampor och lite batterier osv. Skönt att göra sig av med det.
Så gick jag till apoteket med gamla mediciner. Och se där var min skyddsängel. På väg uppför gränden på trottoaren mötte jag en kvinna och precis som vi passerat varandra så hoppade vi båda högt av att något small mellan oss. En istapp splittrades på trottoaren, precis bredvid mig. Vi bara tittade på varandra och fick ur oss ett OJ, det var nära det.
Usch så nära att det kunde gått illa för någon av oss.
 Så handlade jag massor med mat då vi ska bjuda våra anställda o fruar på lite julmat i morgon kväll. Ser fram mot det , tycker det är roligt att göra Janssons o annat gott. Och så fick jag färdigstekta köttbullar av kära svärmor. Suveränt, hoppas jag kan hjälpa henne tillbaka snart.
Var hemma och packade upp allt och åt lite soppa innan vi åkte på lucia tåg i Adelövs kyrka. Adelövs Friskola höll i sången och gjorde det otroligt bra.  Såå  duktiga var dom. Ett väldigt skiftande program och jättefint.
Jag satt bredvid en man vars yngste son gick i min äldste sons klass i Adelöv,,,,,och vi förundrades över att åren har gått i rasande fart. Han sa mellan ett par låtar: Har vi haft så små barn verkligen? Ja, för inte blir man själv gammal inte....
Knepigt.

Ja, nu sitter vi i soffan och det brinner så gott i braskaminen.
Och jag ska väl berätta vad bilden igår föreställde. Har ni gissat rätt?
Här kommer en till:

 

Ja blev du klokare av denna bild?

Vi har alltså satt galler i taket över braskaminen vilket denna bilden visar. Bilden i går visar gallret i golvet uppifrån rummet. Helt enkelt har vi gjort en "ventil" för att värmen från braskaminen ska kunna cirkulera upp till andra våningen också. Det fungerar jättebra.

 

Ja, önskar er alla en bra helg. En fin tredje advent. Tänk att det bara är en vecka kvar till jul. Så är det dags igen, denna så speciella dag och helg som för många av oss är en mysig dag.

Jag önskar att ALLA finge en fin och skön julhelg.

 

Nu är det smidda på plats också.

Lucia dagen och en väldigt vacker sådan. Ute vitt och ljust då solen lyste mot den vita snön. Och jag har haft besök av snickaren idag. Yes, nu är det smidda på plats i vårat hus. Kan du gissa vad detta är?

Inte så lätt tror jag. Men du får försöka gissa så får jag berätta nästa gång jag skriver vad det är.......

Men det här ser du vad det är i alla fall:

 

Ja, en gammal vedspislucka som jag köpte i höstas, sedan har en smed fixat till en sarg runt om och jag har målat alltihopa. Fint va?

Nu kommer det bästa.....:

 

 

Ha ha, här har vi gömt kontakten! Fiffigt va?

Jag kände mig som Magnus o Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter!!!

Och snickaren tyckte det var en jätterolig ide´.

 

Jaha, så vad ska jag nu hitta på för ideér?

 

Ja det har verkligen varit en mysig dag. På samma gång en väldigt kluven dag. Medans jag nu i eftermiddag städat och fixat i huset, tagit fram de små tomtarna osv så går mina tankar till goda vänner som mår väldigt dåligt. En kvinna som kämpar för att få luft i sina lungor på sjukhuset, denna fruktansvärda sjukdom. Och så vår goe vän som längtar hem från sjukhuset där han varit nu en tid.

 Så samtidigt som jag pysslade och grejade har ljuset på bordet brunnit hela dagen. Och så liten känner jag mig. Så kluven. Hur är livet egentligen? Vad är det som är viktigast?

Ja inte är det de små tomtarna på spiselhyllan i alla fall. Det är då helt klart.

 

 

 

 

Påven har börjat tvittra!

Ja käre nån, nu har visst Påven kommit igång på ett twitterkonto också! Och det  verkar uppskattat, han fick många som läste hans inlägg direkt......
Jag sitter faktiskt vid tvn nu och ser på nyheterna. Ovanligt. Har inte suttit mycket vid tvn senaste månaderna precis. Men ikväll tänker jag bara slappa och slöa.
Har idag städat klart vårat tidigare hem. Uj uj, undrar hur många timmar vi lagt på denna städning?
Men det känns skönt att veta att allt är ordentligt genomgånget och skurat in i minsta vrå. Och tack vare god hjälp av vänner så kunde jag bli klar idag. Vi pratade om att eventuellt hyra in städhjälp men jag vill göra det själv och ha full koll. Kändes vemodigt att lämna nyckeln men det vände då jag kom hem till mitt hem, där ljusstakarna lyste vackert och välkomnande i fönstren.
Nu brinner det värmande i braskaminen och jag är så trött och nöjd.

 

Målviken i vinterskrud. Underbart vackert.

Lugnt på musfronten

Jo, jag tror vi lyckades i vår musjakt. Jag kom glad ner till skafferiet på morgonen och hoppades att det satt en liten mus i fällan. Ja, det gjorde det så jag hämtade stålull och husfix för att ta tag i tätningen. MEN, då mötte jag nästa mus!!!!!!! Åh, nej, en till. Bara att gillra fällorna en gång till med god frestande ost. Och så tätade jag provisoriskt med stålull i de smala springor jag kunde hitta samtidiigt som jag hade stenkoll på var musen satt. Ville ju inte ha den i nacken.
Äh, den var säkert räddare än jag men läskigt är det hur som helst.
Åkte vidare till Näs och städade och skurade under dagen och då jag kom hem så hade den smugit i fällan den med! Yes.
Så den kvällen tillbringade jag i källaren, tätade och sedan dess har det peppar peppar varit helt lugnt. Men nog kikar jag lite mer nu på golvet ifall det har lyckats smita in en under natten.....

Idag har jag en fullspäckad dag, igen. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop tiden denna veckan. Sorterar i kartonger, ni vet sådana där kartonger med diverse saker i, som man måste kolla grej för grej. Just nu är det massor som ska bäras ut från huset. Får ta cykelkärran till hjälp idag. Så måste jag ta kontoret en stund också. Den delen måste ju också rulla på.
Nu är i alla fall alla gardiner tvättade så kan jag bara fixa gardinstänger etc och få upp dom så finns det hopp om gardiner med.

Jag tittar fortfarande på julkalendern, så gott som varje dag i alla fall. Men nu har jag inte samma glädje för den. Jag måste säga att det har gått alldeles för långt. Nu har dom gått över gränsen för länge sedan.
Visst har väl alla ungar i alla tider skojat om spöken och så. Men inte behöver vi väl ändå hålla på att kalla på andar och andra ockulta ting. Jag förstår inte varför vi ska göra så här. Igår blev ju till och med det gamla skelettet levande igen! Bra att folk anmäler och bryr sig, jättebra.
På nyheterna nu sa en kvinna att hon menar att vi måste skydda barnen från dessa onda ting och det håller jag med om. Vi är så duktiga på att skydda barn med bilstolar och andra säkra ting men vi har skyldighet att skydda barnen för hur dom mår också. Det är ju minst lika viktigt, eller hur?
Har vi nu kommit så långt i vårat samhälle så att även barnkalendern behöver granskas av någon kommite innan den spelas in?
Ja, jag trodde nog i och för sig att det var bättre koll på vad vi gör som julkalender. Den är ju till hundra procent till för barnen.

Ja barnen , de små barnen. Vi måste vara rädda om dom.

Musjakt.

Ja men då????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tro det eller ej, men i går morgon upptäckte vi till vår fasa att en mus tagit sig in i det gamla skafferiet! Neeeej. Jag blev så ledsen den hade lyckats äta sönder handtaget på min nya fina stekpanna och vänt till här och där, bara på en natt!
Vi trodde det var tätat där men tydligen inte tillräckligt.
Jaha, bara att ta tag i detta då. Jag kröp ner i källaren för att täta med husfix och stålull, vilket brukar göra susen. MEN då mötte jag musen på en hylla.
Måste få fatt i den först kände jag, ville inte gärna ha den hoppande i nacken på mig.....
Hämtade katten som låg och sov i godan ro... Men se, han var inte alls intresserad av att fånga möss. Han ville bara ut därifrån.
Då tyckte jag synd om katten och släppte ut den. Hämtade dammsugaren i stället och tänkte att jag får dammsuga upp den lilla musen och släppa ut den utomhus!!! Jag höll munstycket mot musen men jag kunde bara inte med det! Fegt? Jo, det kan man tycka, Vilket är bäst för en liten mus?
Ja hur som helst. jag hämtade katten igen . Men han var då sannerligen inte intresserad nu heller. Jag hjälpte honom att lokalisera var musen gömde sig, plockade bort sak för sak tills katten satt i ett hörn på nedre hyllan MED MUSEN UNDER SIG! Jo, det är sant. Han satt där i godan ro och musen gömde sig under hans mage!!!!Jag såg svansen hänga ner under hyllan och försökte att "pilla" på svansen för att få den att röra sig så att katten skulle känna musen. Men icke, nej då, han satt helt koolt still och la sig för att sova. Han såg musen och han kände den mycket väl, men han var helt enkelt inte intresserad. Jag fick ge upp.
Kan inte fatta detta, Mysak är ju en jätteduktig musjägare, det har han visat många gånger. Måntro om denna lilla mus och han var kompisar? Jag förstår inget.
Ja det var inget annat än att ladda skafferiet med fällor och vänta. Tills i går kväll hade hon inte gått i fällan, så nu håller jag tummarna idag.
Har den fastnat så ska det minsann tätas, och det rejält.

Nu ska jag se på julkalendern innan jag ger mig upp. Det ska visst bli kallt idag så man lär klä sig ordentligt.
Önskar dig en bra dag. Och jag hoppas på en musfri dag. Ingen jakt för min del idag.....

Vilken vinter!

Ja, nog blev det plötslig vinter i år, så säg. Här bara vräker det ner, timme efter timme. Känns som man kommer att bli totalt insnöad här. På morgonen var fåglarna som tokiga vid fågelbordet och attackerade det med största aptit från alla håll. Inte konstigt då helt plötsligt naturen förvandlades till ett vitt landskap, kallt och oätligt för de små liven.
Ja, jag ska ju inte klaga. Jag har det ju så bra. Det slog mig nu då jag såg på nyheterna om alla människor som idag är strandsatta pga inte tåg, flyg, bussar osv går som dom ska. Stackars människor som står på busshållplatser och väntar på bussar som inte kommer. Men så slog det mig en annan ruskig sak. VAR tar de stackars människor vägen som aldrig kan kliva på någon buss, de som inte har ett hem att åka till, de som bor ute , alltså de hemlösa, som finns i samhällena i vårat land? Hur har dom det i en sådan här situation? Huga mig, vad det känns kusligt och kallt att tänka på att vandra runt och försöka hitta någonstans att sova.....

En gång då barnen var små kom det en eftermiddag en man gående med sin cykel ner till vår gård där vi bodde på den tiden. Min hund var ute och skällde till på honom så jag öppnade dörren för att se vad hon gjorde. Där kommer mannen gående mot mig och våra blickar möttes. Denne lille man kommer jag aldrig att glömma. Det var helskumt. Hans blick var så genomskådande på något vis, han såg ut som han kom direkt från ett fattigthem på tjugotalet, en riktig luffare. Klädd i gamla gamla kläder, en gammal ryggsäck hängde på hans rygg, långt grått skägg och jag tror han hade ganska långt hår också under hatten....Han sa ingenting.....
Jag bara harklade ur mig att hunden inte var farlig! Så lockade jag in henne och låste dörren. Det var så fruktansvärt obehagligt då i den situationen. Jag kände mig ensam med barnen . (vilket jag ju också såklart var)
En stund senare kom Patrik åkande i ilfart och sprang in i huset för att höra att vi alla mådde bra. Han hade då mött denne man på skogsvägen en bit från gården och fick en läskig känsla av att se honom.
  Dagen övergick till kväll och vi hade gäster hemma. Rätt som det var så kom en polisbil hem till oss och ett par poliser ville höra om vi sett en udda klädd man, som betett sig lite underligt?
Jo, det kunde vi ju intyga bägge två.
Vi fick senare höra att denne man hade tillbringat ett antal dygn i skogarna runt gården, ätit av skogens bär och sovit på marken. Ja, det var ju höst så vädret kanske var bra. Men sådan lustig känsla det var, att veta att han tillbringat tid så nära oss men utan att vi känt till honom. Det sas att han rymt från något hem och cyklade omkring och gjorde inte någon skada. Fast nog har jag svårt att tro att han kan ha cyklat så långt som det sas, han kom ju knappt upp på cykeln då jag såg honom.....
Ja, undrar var han tog vägen?

Vad vill jag nu säga med dessa tankar då?
Ja kanske helt enkelt att vi ska tänka på våra grannar och människor omkring oss. Inte minst nu i juletid och inte minst då det är så kallt och tufft utomhus.
Kan vi göra något för någon? Kan vi hjälpa någon? Kan vi ge någon en hjälpande hand?
Det är inte alltid det stora som är det viktigaste. Ibland kan ett litet ord eller samtal hjälpa.....

Äntligen bak

Jaaaa, äntligen tog jag mig tid att baka, efter fytten alltså.
Efter att ha städat och fejat på i flygeln på Näs så tog jag tvärt av och gjorde en lussebulle-deg. Det är bland det roligaste jag vet att baka lussekatter, Vet egentligen inte varför men det är något visst.

 

Degen på jäsning.....

 

Första plåten in i ugnen....

 

Och ja, det blev jättegoda lussekatter. Morgondagens kaffe är räddat. Och ifall jag får besök har jag i alla fall bullar att bjuda på.

 

I kväll pratas det och varnas för än mer snö här i Jönköpingstrakten. Vet inte vad man ska tro. Då vi gick in nu vid tio tiden var det kallt och klart, ja, kanske vaknar man upp om några timmar till ännu mera snö????! Puh. Annars känns det som det räcker till.

 

Ses i morgon.... insnöad värre än vanligt? Det återstår att se.

 

Sprickor i fingrarna!

Ja nu känner jag att vintern och kylan är här- på flera sätt. Dels genom att jag får självsprickor i fingertopparna. I och för sig inte så underligt då jag tvättar och plockar och diskar om vartannat, ut o hämtar grejer osv. Försöker att ha på mig vantar då jag springer ut men man har ju knappt vant sig vid tanken än , att det nu är full vinter. I alla fall inte att det är flera decimeter snö och tio grader kallt.
Men så otroligt vackert det är. Jag åkte en sväng i eftermiddags då solen stod som högst, ja jag såg den inte så bra men vet att den låg där bakom snötunga skyar. Och naturen är magisk då den är helt klädd i vitt. Otroligt vackert.
Så vad gör väl då lite självsprickor? Det är väl ändå världsligt.

Idag har jag hämtat hem alla pärmar så nu kan jag fylla upp i kontoret. Inte vettigt vad papper det blir på några år!  Var det inte så att planen var att vi skulle gå mot ett papperslöst samhälle? För flera år sedan. Vad hände? Känns verkligen inte som det blir mindre papper inte.

Längtar ´tills då kontoret är helt klart också, så jag kan jobba i lugn o ro. Nu blir det hela tiden att prioritera det viktigaste. Gott att ha saker att se fram emot.

Och till helgen kommer Oscar o Henrik hem. Ser fram mot att få höra deras kommentarer om huset. Dom har ju inte varit här på lång tid nu så mycket har hänt sedan sist. Då får jag min "dom" om kökstapeten som dom inte trodde skulle passa. Hur som haver så trivs jag bra med den och det är ju huvudsaken.

Nehej, nu kommer sömnen och drar över ögonlocken känner jag. Bäst att passa på att sova lite då. Tog en halv sömntablett natten till idag och sov faktiskt hela natten! Kommer i alla fall inte ihåg om jag låg och snurrade runt i sängen vid tretiden så som jag annars gör varenda natt.

God natt vänner. Önskar dig en god natt med.

Paus i uppackandet

Hej vänner.
Söndag och första advent. Började dagen med en kopp kaffe och lussekatt och såg på adventskalendern på tv! Ja, så barnslig är jag att jag vill se det om jag kan. Ha ha.

Sedan har jag dykt ner i flyttlådor igen, denna gång även i brudkistan som var välfylld med dukar. Nu är den knappt halv då jag har sanerat rejält. Underbart vad jag ska ge bort mycket till loppis. Här var ju mängder med dukar som jag inte har tittat på på flera år. Nu åker det......

Patrik är ute en sväng med hunden i skogarna här så hon får springa av sig. I all snö.
Fågelbordet är populärt av besökande fåglar, talgoxar, blåmesar och idag även domherrar. Så rogivande att sitta vid köksbordet och beskåda dessa små varelser som man kan ha svårt att förstå hur dom kan klara sträng kyla och all snö.....

 

Blommande ödesträd och novemberkaktus får pryda köksfönstret.

 

Nehej, nu får jag inte sitta längre. Nästa kartong.......

Ett vintrigt Målviken

Ja tänk så snabbt naturen kan ändras. För inte så många timmar sedan var det blött och grön gräsmatta och mörkt......Men igår så kom vintern o det rejält. Under gårdagens dygn vräkte det ner mellan tre och fyra decimeter snö här så i morse vaknade vi upp till ett helt vitt landskap. Så otroligt vackert.

 

Igår fick jag upp mitt fågelbord och kunde äntligen ge fåglarna mat. Det var ju verkligen passligt med tanke på vintern som kom så pang på.

 

Ja käre nån, vilken vidunderlig tur att vi flyttade förra helgen. Tänk om vi skulle ha kört alla möbler idag! I all snön!!!! Helt otroligt vad bra det blev.

 

Igår fick jag ta en biltur till Gränna. Skulle hämta ut ett paket på Ica och posta breven för adressändring mm. Ny kommun nu så jag får tänka om då det gäller paketutlämning osv.

 Jag blev lite sentimental då jag åkte neråt och tittade in på Rahms affär. För dig som inte varit i Gränna så kan jag berätta att det är en affär som har funnits i flera generationer. Den mannen som driver det idag tog vid efter sin far 1958! Ja, han är själv nu över åttio år! Inte illa att driva affär vid den åldern , eller hur?

Hur som haver så gick jag in till honom och berättade min lilla historia. Jag var nämligen in till honom 1985 då jag flyttat ner till Gränna och bodde i en lägenhet där under ett halvår. Hade ju inget jobb direkt då så jag tog en rövare och frågade ifall han behövde någon hjälp i butiken. Det behövde han inte då. Men det kändes verkligen spännande att tänka sig att så många år har gått och nu går jag på Grännas gator igen och då även till Rahms!

Så det kan gå.

Tänk då hur det skulle kännas om jag flyttat hem till Jämtland! Till min barndoms gator. Det måste kännas än mera mäktigt.

 

Idag har vi fått sätta på snökedjor på traktorn och Patrik körde snö för första gången här, ja i alla fall som gårdsägare är det första gången. Känns ännu lite underligt och svårt att ta in att det faktiskt är här vi ska bo och leva. Att jag ska få njuta av livet här inte bara i dag utan förhoppningsvis lång tid framöver.

Och en dag som denna är ju helt magisk, så vackert med all snö på träden och solen som sken i det vita. Härligt ljust blir det, ett ljus som jag känner att jag har längtat efter.

Och så har jag ju nu tänt våra adventsljusstakar, än mera ljus, så härligt.

Har fått in lite pryttlar i badrumsskåpet, tvättat kläder och plockat vidare, in i garderober osv. Var lite sugen på att baka lussekatter idag men tog mig inte den tiden. Men se sicken tur vi har, hipp som haver så kom det en påse med lussekatter från svärmor, så adventskaffet är räddat! Så bra man har det.