Translate

onsdag 26 november 2014

StigHelmer Myra lever.

Yes. Så glad jag blir då jag idag får se en blogg på nätet från en förskola i Sunne i Värmland. Och vem ser jag på deras blogg om inte min StigHelmer Myra. Där hade förskolan tagit fasta på chansen att använda boken i barngruppen och låtit barnen få rita vad de tror händer för den lilla myran i boken.... såååå glad jag blir. Kändes som lön för allt arbete jag lagt ner med den boken.
Har fått goda vitsord från en vän som har köpt flera till en barngrupp också. De ha även de använt den i gruppen, till och med gjort egna myror med röda ben. Ja, så glad jag blir....


Jag blir riktigt nyfiken vad barnen kan ha hittat på med StigHelmer. Undrar vad som hände honom där i Sunne?


Annars kan jag ofta undra vad jag håller på med. Förutom arbete tar jag mig för en massa ideellt arbete som inte ger något klirr i kassan utan tar mycket tid och engagemang av mig. Men jag är väl sådan av naturen. Vill hitta på nya saker och pröva vingarna allt längre....

Idag  har jag träffat mina goa vänner Stina och Evelina igen. Vi har planerat vidare i arbetet med vår vision om ett Hjärtats Hus.    www.hjartatshus.blogg.se
Det rullar framåt och vi har goda förhoppningar om att det ska kunna få bli verklighet en vacker dag. Även om vägen dit just nu känns kringelikrokig och lång.
Vi deltog i Adelövs Julmarknad i söndags och sålde mängder med armband som vi gjort för Hjärtats Hus. Fick prata med många människor och berätta om vår vision. Jätteroligt och lyckat på alla vis.
Till veckan skall vi träffa en reporter från Tranås Tidning som vill göra en intervju med oss. Bara att tacka och ta emot chansen att få berätta om vår vision.

Nu ska jag hämta in Zita från hundgården. Det är dags för mat och kvällsmys. Underbart med alla goa hundar att krama om efter en arbetsdag. Önskar dig en skön kväll. Ute är mörkt och dystert, men snart tänder vi upp i fönstren och då kan livet kännas lättare igen. Var rädd om dig.

söndag 16 november 2014

Oj, nu var det längesedan.

Kära vänner. Idag är det fjorton dagar sedan jag skrev senast på min blogg. Du tror väl att jag har gått under jorden? Men nejdå, det har jag inte. Jag sitter här i min soffa och funderar och laddar inför en ny vecka med nya möjligheter.
Jag har medvetet legat lågt med skrivandet och kommer nog att göra det en tid framåt. Har känt det nödvändigt att dra i handbromsen för att orka med. Så mycket omkring mig, så många bollar i luften samtidigt så jag blir så splittrad. Du vet det där jag har skrivit om tidigare, att inte tanken räcker hela vägen. Jag tänker något men det når inte hela vägen och kan sluta i att jag blir frustrerad då det inte alls blir som jag tänkt mig. Tex häromkvällen då vi skulle baka, barnen och jag i kyrkan. Jag hade med mig elvisp, bunke, mått, mjöl, margarin, salt , mjölk mm för att göra scones. Kollade att det var tillräckligt med mjöl i påsen för att kunna göra ev fler satser beroende av hur många barn det skulle vara med. MEN det jag hade missat var ju att kolla i bakpulver burken, hur mycket /lite pulver det fanns! Och det var inte mycket kan jag säga. Slutade med en sats och alla barn fick inte baka en egen bit som jag tänkt. Då blir jag såklart frustrerad. Ja, nu blev det ju så att alla blev mätta och nöjda ändå, bröden räckte till. Men just känslan av klantighet är så frustrerande. Och detta är klockrent pga att jag har för mycket i huvudet på samma gång. Tanken räcker inte till.
 Nu jobbar jag på att sålla bland mina uppdrag och sysslor. En sak i taget. Inte stressa för mycket för det mår jag inte bra av.
Vissa saker tar det ett helt liv för att lära sig.

Vad har då hänt sedan sist? Ja, jag har fått hjälp i projektet med drömmen om center för cancersjuka och anhöriga. Två underbara tjejer som är helt fantastiska. Tillsammans jobbar vi nu konkret med affärsplan, planerar framåt ett upplägg som vi hoppas ska resultera i något riktigt stort. Många är gångerna jag undrar vad jag håller på med, varför lägger jag så mycket tid och energi på detta? Istället för att tänka på mig och min familj, leva livet i ett lugnare tempo. Varför håller jag på och engagerar mig i detta som känns så stort och svårt att gripa om? Ja, den frågan ställer jag mig nästan dagligen. Men jag landar i samma tanke, jag kan inte låta bli. Det är för bra för att låta bli. Vi måste prova denna ide och se bärigheten. Såklart går inte allt på räls, det ska stötas och blötas och massor med pusselbitar ska falla på plats. Men än så länge ger jag mig inte. Och nu är vi tre. Nu stöttar vi varandra och uppmuntrar varandra. Nu kan vi dela upp arbetsuppgifterna mellan oss. Och det är såååååå spännande.
Vi startade för snart två veckor sedan en face book sida med namnet Hjärtats Hus. Vi har fått otroligt bra gensvar och många som gillar vår sida.
Nästa söndag är det dags för årets julmarknad i Adelöv, då ska vi vara med och sprida vår ide och tanke där. Spännande.


Stina Holmesson, jag och så Evelina Golander. Tillsammans kämpar vi vidare. 

Vill du besöka vår facebooksida så hittar du den genom att söka på facebooks sida på just Hjärtats Hus. Var gärna med och sprid denna tanke vidare. Desto fler som känner till och vill vara med och påverka, desto lättare kan vi tillsammans göra skillnad.

Jag önskar dig en riktigt bra vecka. Trots mörka november dagar då ljuset lyser med sin frånvaro. 


söndag 2 november 2014

Nu känns det lite hoppfullare

Efter att ha haft sjuka hundar i en och en halv vecka så känns det som att det äntligen ger med sig nu. Ja jag ska inte ropa hej för tidigt men känns bättre. Moa började ju med att bli jättedålig i magen. Kräktes blod och fick inte behålla någon mat. Så hon fick jag passa och hjälpa under ett par dygn innan hon fick krafterna tillbaka. Koka kyckling och köttfärs för att få en mild mat till magen.
Så i torsdags var det så dags för nästa, Zelma. Hon kräktes inte blod vad jag såg men har varit desto värre i magen. Har behövt springa ut varannan timme under två och ett halvt dygn. Om jag hade haft grannar så hade de väl undrat vad i hela världen jag håller på med, ut i nattlinnet mitt i natten....
Nu har jag tvättat filtar och handdukar, duschat Zelma och skurat golv och bur. Så nu känns det hoppfullt. Hon är glad och hungrig nu vilket är ett bra tecken. Ska strax få lite kokt mat hon också. Varför dom blev sjuka vet jag inte. Vi har inget råttgift utlagt eller annat dumt som de kan ha fått i sig. Det enda jag kan komma på är fodret som jag bytte ut för en tid sedan. Långsökt men jag vet inte annars vad jag ska tro.
I morgon åker jag och köper det gamla fodret som de brukade ha förr i alla fall så hoppas jag att det blir bra igen.
I köket står nu en frall-deg på jäsning. Vi har servering och möte i kyrkan i eftermiddag. Så det laddar jag för .
Ja, den här helgen blev inte vad jag hade hoppats och trott. Jag har varit helt ensam hemma då Patrik och David är på jakt i Jämtland. Hade tänkt åka någon sväng till ex Jönköping för att träffa lite människor och shoppa lite. Men se det gick ju inte då hundarna har varit som dom har varit. Så kan det bli.
Jag har hunnit desto mera med affärsplan och andra saker då vi ska träffas till veckan igen, Stina, Evelina och jag. Kul kul.
På onsdag ska jag till Göteborg. Som representant från RCC Sydöst. Vi är två som ska åka dit för att träffa RCC från andra delar i vårt avlånga land. Ser fram mot den träffen, att få höra vad de andra jobbar med och vad vi kan göra tillsammans. Spännande.
På fredag ska jag på hälsokontroll. Det ser jag faktiskt fram mot också. Det kanske man inte ska göra men jag ser fram mot att få kolla mina värden, få prata med en sköterska och ta en allmän tjeck. Faktiskt. Jag fick ju svar från mammografin i fredags att allt var bra. Så det kan jag pusta ut från. Men då man har haft cancer en gång så känner i alla fall jag att det är gott att få ta en koll på allmäntillståndet också någon gång. Som  nyss fyllda femtio så är jag erbjuden denna koll av landstinget. Jag tackar och bugar.
Nej, nu ropar degen på mig. Nu har den jäst färdigt. Dags att rulla frallor.
Hoppas att du har en bra och fin dag.



Så här fin har munksjöbron i Jönköping varit under oktober månad. Rosa månaden. Lamporna i toppen ska alltså föreställa vara rosa även om jag tycker de känns väldigt lila.
Hur som helst, tack till Jönköpings Kommun som ställer upp på detta.