Oj oj vad mycket jag har hunnit med de senaste tre dygnen. Så många människor jag har träffat och fått språka med.
Började min resa i torsdags morgon då jag var medbjuden till Västsura där Ponsses huvudkontor i Sverige ligger. Ponsse Ladies Club arrangerade ett dygn för oss, tjugo glada kvinnor från olika delar av vårt avlånga land. Och så mycket vi hann med på de timmarna. Zumba, huddemonstration och smink, middag med tre rätter som vi själva lagade, genomgång av Ponsses lokaler och historia, bada badtunna, stadsvandring i Västerås, lunch på slottet, shopping och chokladprovning. Inte illa eller hur? Vi kände oss verkligen varmt omhändertagna, såsom alltid Ponsses kunder får göra.
Såklart roligt att få stifta bekantskap med så många nya människor. Alltid lika fascinerande hur man beter sig till en början, trevande då man inte känner några. Ja, en tjej kände jag sedan innan. Men hur alla börjar trevande prata med varandra, hur man sätter sig och kanske sätter sig på samma platser. Som vi konstaterade att första bussturen satt de flesta på varsitt säte, speciellt då vi åkte hem efter det varma zumbapasset vilket kanske i och för sig var förståligt. Medans vi däremot under sista bussturen tillsammans satt samlade längst fram i bussen. Då vill alla vara med alla.

 

En av alla Ponsses maskiner som fondvägg. Snyggt.

 

Kanalen som går genom Västerås, denna gamla stad med så mycket historia. En otroligt inspirerande och härlig guide hade vi på denna stadsvandring. Vore mysigt med ett besök i denna stad en fin sommardag också.

 

I Västerås kan man hyra trädkoja! Högt högt uppe i ett träd i en park i centrala stan. Fascinerande. Den är visst väldigt eftertraktad.

 Chokladprovning då vi under en timmes tid fick genomgång om choklad, tillverkning etc. Om man bara kunde komma ihåg allt de sa,,, men det var i alla fall väldigt intressant och Gott.

Tack Ponsse för detta initiativ.

 

Egentligen hade jag inte tid att åka över huvud taget, hade behövt vara hemma och jobba istället. Men så har jag en kär god vän i Eskilstuna som jag kom på att jag kunde hälsa på efter detta dygn. Hon har varit hos mig flera gånger genom åren, jag har inte varit hos henne sedan tjugofem år tillbaka i tiden! Och närmare Eskilstuna än så här känns ju inte som man kan komma utan att försöka få ihop en träff. Sagt och gjort. Jag blev hämtad av henne i Västerås och tillbringade ett mysigt dygn tillsammans med henne i hennes underbara lägenhet. Tack min vän. Många tankar och funderingar delade vi. Nu fortsätter vi att följa varandra på distans. Kanske kan jag få iväg ett brev. Många är breven som vi bytt med varandra genom livet och nog är det som du sa då vi skildes, något alldeles speciellt med ett handskrivet brev.

 

Nu är jag hemma igen, laddar som bäst för att åka och äta farsdagsmiddag.

 

Slås av kluvenhet då jag har haft det så gott i helgen, fjärran från oroligheter och elände. Bara leva gott. Äta och ha det så bra.

Och så hör jag nyheterna då jag kommer hem om den fruktansvärda tyfonen som förstört så många liv på Filippinerna. Kunde jag åka dit med middagen som jag strax ska äta så skulle jag göra det bums. Så fruktansvärda bilder vi ser på tv. Så orättvist livet är. Så snett.

Svårt att sätta mig in i hur det skulle bli här om en fyra meter hög våg skulle svepa in över land. Kilometer in på land. Otroliga krafter.

Tänker i nästa stund på vårat fadder"barn" Honeylet. Undrar hur hon har det? Har hon klarat sig? Hennes familj? Svårt att ta in.

En stund för eftertanke................................