"Förr eller senare exploderar jag."

Sköna söndag. Sen frukost och nu inne på andra koppen kaffe, ute strilar regnet ner och det gör mig inget. Inte idag. I går hade vi våra anställda och deras fruar här för båttur och grillbuffe på Smålandsgården, då var vädret jättebra- Vi var rädda att regnet skulle ha kommit igår men se vi klarade oss. Härligt. Vi kunde sitta ute till sent på kvällen på altanen och njuta av hemgjord glass med chokladsås, färska dadlar för den som så gillar mm. Toppen med andra ord.

Måste tipsa om en fantastisk film som jag var på förra helgen.

"Förr eller senare exploderar jag", heter filmen. Ett väldigt träffande namn på filmen. Den handlar om en tjej på sjutton år som har cancer som snart kommer att dö. Man kan inte göra mera. Hon går med sin syrgastub dragande i en dragväska, då hon inte kan andas utan dess hjälp. Hon läser en bok, om och om igen, hon har inte mycket umgänge utan kämpar på hemma, med sin familj,mor och far. Så kommer hon att vara med på några träffar för andra sjuka och där träffar hon en kille som även han drabbats av cancer. Han har fått amputera ett ben för fjorton månader sedan men anses nu frisk. Dessa två ungdomar slår följe under en tid. Stormande känslor, då de vet att tiden är kort. Han verkar må bra men så slår den till igen, cancern.

Ja, jag ska väl inte berätta hela händelseförloppet, då du kanske själv vill se den. Men jag blev tacksam till sinnet för att de fått till en så fantastisk film i ett så tufft ämne. Den var positivt framställd och många komiska situationer speglades också, mitt i tragedin, väldigt stark och tydlig. På ett fantastiskt professionellt sätt.

I biosalongen satt i princip bara ungdomar. Och nästan bara tjejer. Killarna som var där hade hängt med sina flickvänner, inga killgäng där inte. 

Det som slår mig är hur tragiskt det är att dagens ungdomar ska behöva lära sig leva med vissheten om risken för cancer, att så många blir drabbade eller kompisar blir sjuka. Då jag växte upp hörde jag inte ofta talas om cancer. Och definitivt inte unga människor.  Verkligheten är en annan idag.

Slår mig då jag sitter där i salongen och man hör snyftande ungdomar runt om, denna film skulle ses under lektionstid i gymnasieskolorna, som upplysning och inspiration. Men framförallt för att ge möjlighet till samtal efter filmen då den väcker så många tankar och känslor. Den lämnar ingen oberörd. Nej, den var verkligen otroligt sevärd. 

Ja, livet är bra underligt. 

Försökte se på nyheterna på morgonen. Men man blir ju bara så deppig av alla krig och elände som händer på vår jord. Vad i all sin dar håller vi människor på med? Kan vi aldrig bli så förståndiga så vi är rädda om varandra och vår värld? Verkar ju helt hopplöst. Känns som det är så många oroligheter på så många platser nu. Så många civila får lida och dö, till synes helt i onödan. Så många barn växer upp i en otrygg tillvaro, en värld som är ond och farlig. Så grymt. Ja, människan är bra dum.

Jaha, det här blev kanske en dyster text, denna regniga dag. Men så är livet. Somliga dagar är soliga och lätta att leva. Somliga är regniga och kanske inte lika ljusa. Men regnet gör gott för våra växter och natur. Vår värld behöver vattnet i sitt kretslopp. Och vi människor behöver nog lite vatten och stillhet med somliga dagar. 

Nu laddar väl en liten del av världens lyckligt lottade invånare inför kvällens VM finalmatch. Jag har inte följt detta spel, har inte sett en enda hel match. Sett små snuttar ibland men har noll koll på läget. Vet inte ens vilka som är i final! Sån är jag. Tur man får välja själv. Vi lyckligt lottade som kan välja. Vi lyckligt lottade som har ett tryggt hem, som kan plantera en blomma i rabatten och tro och hoppas att den ska växa vidare år efter år, Vi lyckligt lottade som har en framtidstro och lever med vår familj i tron att alla ska få leva i fred och vara friska och lyckliga. Vi har det bra, vi har det sååå bra. 

Var rädd om den lyckan. Vårda den väl.