Nu är våren här.

Ja, solen kommer fram allt mera känns det som och värmer allt mera för var dag som kommer. Så skönt. Tänk att jag får uppleva en vår till. Vilken lyx. Vilken rikedom. Inget är ju självklart.
Veckan som har gått har väl än en gång visat på hur skört livet ändå är. Alla dessa människor som flyr med skruttiga båtar över havet för att få komma från eländen i sitt land och så händer den ena tragedin efter den andra där tusentals människor får sätta livet till. Fruktansvärt. Människohandel på tvåtusentalet.
I min mans släkt var det nära att bli människohandel en gång. Ja , inte som trälar eller slavar förstås, men ändå. Det var två bröder som miste sina föräldrar och skulle säljas på auktion! Nu talar vi ändå inte om så väldigt många år sedan...... Hur som helst så blev det så att en  släkting till dem tog sig an dem och förbarmade sig över dem. Ja, så de fick komma till samma hem och inte behövde delas på.
Nu blev det inget lyckligt hem vad jag förstått. De fick slita och göra rätt för sin föda minst sagt. De fick ge sig ut i lagården innan skolan och små som de var och redskapen så stora så rann såklart gödslen längs armarna på dom! Och därmed hade de inte det så lätt i skolan bland kamrater och jag kan tänka mig även bland vuxna, de luktade ju säkert inte så fräscht. Ja, det blev ett slitigt liv för dom. Men de kämpade på och tillsammans arbetade de sedan i många år, byggde lagårdar här i bygderna. Högg i skogen under vinterhalvåret och byggde lagårdar under somrarna. Cyklandes mellan arbetena! Käre vänner vilket slit.
Ja, så har jag fått det berättat för mig i alla fall.....
Det finns många historier om människor som farit illa i vårt land och i historien vet vi hur trälarna såldes och nyttjades i olika länder så långt tillbaka i tiden vi kan komma.
Men dagens människohandel. att låsa in människor i förråd under däck i dåliga båtar, att antingen lämna skeppen med flit eller inte kunna få det i hamn så människor drunknar så här! Det är ju helt fruktansvärt. Hur grymma har vi människor blivit?

Den gångna veckan har det fokuserats mycket på hur det kan vara att vara anhörig till cancersjuka också. Att stå bredvid som Ola Ringdahls nyutkomna bok handlar om. Jag håller som bäst på att läsa den och den är väldigt tydlig och visar på det jag känner. Hur mycket det kräver av de som står bredvid och ska rodda skutan tillsammans med den som är sjuk.
Ola poängterar hur viktigt det är att vi bryr oss om varandra, inte minst om det händer en sådan här livskris. Att vi vågar fråga hur man mår, att vi vågar erbjuda vår hjälp, att vi vågar knacka på med lite mat eller erbjudande om att städa eller vad det nu kan vara. Att om vi får ett snoffsigt nej första gången ändå inte bara ge upp, utan fråga igen. Det är så viktigt och så värdefullt om man kan hjälpa varandra och ge varandra stöd i olika former.

Jag fick ett gott samtal från en vän i eftermiddags. Det gjorde mig så glad att höra hennes röst. Hon är en sådan kvinna som vågar fråga. Och orkar bry sig. Hon vill hjälpa till, med vad hon än kan göra.
Hon har själv haft cancer och vet hur det känns att ha vänner som stöttar. Att ha någon som positiv målbild och förebild. Det säger hon att hon känner i mig. Lilla jag....Tack min vän för ditt samtal.

Jag fick även ett samtal i veckan från en kvinna som vill vara med och arbeta i Hjärtats Hus, om vi kommer till verklighet med det någon gång. Jag blev så glad. Det värmer då folk engagerar sig utan att man behöver tigga om det, då människor berömmer utan att vänta sig något tillbaka.  Tack för ditt samtal.

Idag har jag varit hos tandläkaren. Alltid lika spännande då man inte vet innan hur det ska se ut på röntgenbilderna. Men allt var bra och jag fick beröm för att jag sköter mina gamla tänder bra.
Tacksam över detta åkte jag till torget i Tranås. På fredagar är det torgdag där. Så jag gick omkring bland glada människor, stötte på en och annan vän och bekanta, njöt av blommor i alla de färger. Köpte ett par kakor och åkte hem till en tidigare arbetskamrat som fyllde år härom dagen. Jag våldgästade! Ringde på dörr-klockan och bad om kaffe!!! Ha ha, Spontanbesök med andra ord. Jättemysigt var det att träffa dig IngaLill.

Nu är det kväller och jag gäspar och är lagom fredags trött. Hundarna är rastade och jag ger mig nog för denna dagen.
Glad och tacksam att jag har det så bra. Ingen som jagar bort mig vare sig från mitt land eller mitt hem. Ingen som anklagar mig för saker. Ingen som är arg på mig.
Tacksam att ha fått en solig dag till i mitt ansikte. Tacksam att ha fått möta flera vänner veckan som gått. Tacksam för livet är jag.
Hoppas att du också har haft en bra vecka. Och kom ihåg, har du en vän du kan ringa eller skriva till, kanske någon du inte har hört av under lång tid? Vänta inte för länge. Du anar inte vad det kan få för konsekvenser om du hör av dig. Det kan betyda väldigt mycket .