Njuter av syrsors sång.

Äntligen! Som jag längtat.
Nu äntligen sitter jag på altanen, klockan är snart åtta på kvällen och solen har just gömts bakom träden på berget här bakom mig. Och syrsorna spelar sin ljuva musik. Helt fantastiskt.
Känns som jag har längtat efter denna kväll hela sommaren, att få sitta här och bara insupa lugnet och naturen omkring mig som sakta släcker ner efter en dag i fullt solsken och värme.
Jag är ensam. Helt ensam. Ja, mina djur har jag ju som sällskap förstås. Men Patrik är på jakt i Jämtland så jag är ensam så till vida. Och jag känner ett så oerhört lugn. Lugn i att vara trygg i den natur som jag omges av.
Förutom syrsors sång hör jag vågor som skvalpar in mot stranden, vågor som kommer till av båtar som passerar längre ut på sjön.  Jag hör en och annan fågel som säger godnatt och tackar för en fin dag. En dag då det passerat många goa läckerheter i luften, nu fylls luften av små insekter som säkert smakar gott.
Jag hör en och annan båt, dess motor som drar upp i varv och släpper av.
Klockan sex hörde jag kyrkklockorna i Örserum som slog sina underbara slag. Det är nog det vackraste ljud jag vet, just klockors klang. Har du tänkt på så mycket just det ljudet kan betyda för oss. Både glädje och sorg.
Ja, jag hör till och med någon röst i en högtalare långt borta någonstans. Måntro är det fest på Smålandsgården i Örserum? Kanske är det bröllop?
På radion hör jag en kör fylla högtalarna med ljuva stämmor.
Helt enkelt fantastiskt.
Och så är det doften! Det kommer små brisar av ljuvlig doft av lilja. Vid sidan om altanen blommar nu en av alla liljor, en trädlilja. Jag räknade i går till trettioåtta utslagna liljor, allt detta utifrån fem lökar. Nog är det väl fantastiskt så säg?!

Den tionde augusti i år var det fem år sedan jag fick min sista behandling. Är jag friskförklarad nu? Det är en fråga som jag ställer mig gång på gång. Jag invaggades ju i den tron att efter just fem år skulle det till en större läkarundersökning och koll att jag var fri från cancern, Att jag har besegrat den. Den tron har jag levat med i fem år. I fem år har jag svarat på frågan från folk att, ja efter just fem år skall jag kunna bli friskförklarad.
Nu talade jag med en helt underbar sköterska på onkologen i Jönköping häromdagen, i ett helt annat ärende. Frågade då om jag kommer att kallas? Om jag kommer att få träffa en läkare och höra orden att jag är friskförklarad?
Men nej, så verkar inte fallet vara. Så är det inte längre. Så kanske det var då, för fem år sedan. Men inte nu. Nu kommer jag att få en kallelse för mammografi framåt hösten. Precis som tidigare år. Och efter det så väntar ett antal veckor av väntan på ett skriftligt besked om att allt är okay.
Jag är väldigt kluven i detta. Jag är TACKSAM och böjer mig av vördnad för att jag får den undersökning och uppmärksamhet jag får. Jag vet att det inte är alla förunnat.
Men jag är ändå kluven.
Kluven i om jag är friskförklarad eller inte. När blir jag det? Blir jag någonsin det?
  Ja, detta fenomen med cancer, det är något knepigt i det. Ett skimmer av förföljelse livet igenom känns det som. En dimma som man får ta sig igenom för evigt känns det som.
 Men jag får ställa om skutan. Jag får i stället tänka att jag ska vara tacksam att jag har full möjlighet att söka stöd och hjälp om jag behöver det. Jag är ju fri att ringa och önska tid med läkare närhelst jag så vill.
Det jag kanske saknar, om jag ska rannsaka mig själv, är nog ändå att höra någon klok människa säga att jag är frisk. Att  Ja, du har klarat av att besegra cancern. Så här långt.
Ja, det vill säga efter höstens mammografi........
Ja, ja, vi tar det en annan dag.

Ikväll njuter jag av stillheten och harmonin i min tillvaro.
Jag slänger mig ut på djupt vatten. Jag tänkte från början av min text här lägga ut ett par filmer som jag gjort.
Men det blir istället en tacksamhetens "film" där jag delar mina tacksamma tankar med dig. Väldigt personligt. VÄLDIGT  personligt. Jag hoppas du ska förstå mina starka tankar som ligger bakom denna spontana tacksamhet, Tacksamhet till livet, till det jag får uppleva, ja till LIVET.

Önskar dig allt gott och var rädd om dig. Ta tillvara dagen IDAG. Du vet inte vad som väntar i morgon. Eller dagen därefter. 

Men dagen idag, den har du.