Jag möter en och annan som visar sig läsa mina blogginlägg. Jag får kommentarer från en och annan som kan undra saker som jag skrev om för länge sedan, jag kan få frågor från helt oväntat håll. Det är väl det som är spännande. Att få förstå att jag får vara med och påverka och tycka till på så olika sätt.
Tycka till ja, Jag har just kommit hem från styrelsemöte i Jönköping. Så egentligen borde jag kliva i sängen nu, är helt slut i huvudet. Men känner att det kan vara bra att varva ner här en stund. Summera dagen och summera mina tankar.
Måndagen den 19 oktober. En vanlig måndag. Men ändå helt unik. Började dagen med att göra matsäck till min käre make tidigt i ottan. Så ut med hundar och förbereda mig för dagens arbete som bland annat bestod i att vara hantlangare vid en grävmaskins sida. Bära sten och peka var och hur jag ville han skulle gräva. Inte likt andra måndagar med andra ord.
Jag har fått gratulera två nära goa vänner idag då de har fyllt år. Men ingen av dem har jag lyckats nå per telefon, än mindre i verkliga livet. Nej, det blev kramar via sms och intalade mobilhälsningar etc. Kramar ut i atmosfären. Så fick det bli.
Ikväll har jag så varit på styrelsemöte för bröstcancerföreningen. Det är ett spännande arbete, mycket är på gång. Ja, faktum är att så mycket som har hänt denna oktober månad har jag nog inte varit med om tidigare år. Oktober är ju rosa bandet / rosa oktober / bröstcancer månaden. Och den har väldigt stor genomslagskraft. I år har vi inom föreningen fått ett antal förfrågningar att delta i olika evenemang för att berätta om vår förening och vad vi gör. Och så sälja våra armband som vi gör tillsammans med våra goa medlemmar. Såklart oerhört inspirerande.
Men samtidigt som jag slås av stor tacksamhet för att vi som bröstcancerpatienter och drabbade får så oerhört stort stöd och sparade medel skänkta för att forska vidare och lösa cancerns gåta. Samtidigt blir jag bestört då jag tänker på alla andra cancer-grupper. Alltså, vi har ju så många olika sorter cancer. Olika svåra att lösa. Och väldigt olika stort engagemang.
Ja, det är nästan så att jag kan få ågren över att vi som bröstcancerpatienter tar väldigt stor plats.
Ja, jag önskar att vi kunde göra lika mycket för alla grupper. För alla sorter av cancer. För alla sjukdomar som finns.
Ja, käre vänner. Så mycket vi har att göra.
Blir du som jag trött av att höra allt som händer. Alla nyheter om vad vi bör äta eller inte? Idag kom ju den nya fantastiska genvägen att själv kunna bedöma om vår risk att få hudcancer?!!! Den där om att om du har elva eller fler leverfläckar på höger arm så skulle du vara i större riskzon för just hudcancer! Ja, men hallå. Är det konstigt om vi blir deprimerade? Om vi blir trötta och vemodiga?
Dessa ständiga kast mellan bra och dåligt. Mellan ideal och förfall. Mellan förhoppning och total förnedring. Detta mediaflöde som bara rusar fram i en allt stridare och snabbare takt.
Och här sitter jag och fyller på med ännu mera!
Nej, det är nog lika bra att jag går och drar täcket över huvudet nu, Jag med.
God natt du där ute någonstans. God natt Sverige. God natt Världen. Du i Amerika som läser mina tankar. God natt.
Hoppas vi får en fin dag i morgon. En alldeles fantastisk bra och speciell tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.