Den här veckan känns lite extra läskig faktiskt. På flera sätt. På tisdag håller vi öppet hus på Hjärtats Hus igen. Jag har ingen som helst aning hur många som kommer men har laddat med kaffebröd så jag har att bjuda på. Kokade vinbärsjuice också som jag skall bjuda på.
Det läskigaste är dock att på tisdag , den 22 mars, klockan 20,00 är det första programmet av Ullared-jakten på bästa uppfinningen. Kanal 5 är det som har programmet.
Ja, jag får erkänna nu då. Jag nämnde ju i höstas att jag hade något på gång. Men inte kunde säga något. Så nu kan jag tala om ,,,,, alltså, jag kommer att vara med i det programmet! Och det känns såååååå läskigt. Egentligen gillar jag inte att se mig själv på tv. Och i detta fallet så har jag ingen aning hur de har klippt ihop programmet. Hur mycket jag kommer att vara med eller inte alls. Vet inget. Usch, vet inte ens om jag vågar titta.
Ja käre vänner så man ställer till det.
Men får väl säga som jag brukar göra, man har inte roligare än man gör sig.
Då jag ändå är på gång kan jag passa på att berätta en gammal historia också. En sann historia som utspelade sig här i Målviken sommaren 2013. Min käre make hade ryggskott och led något fruktansvärt. Han hade att göra bara att hålla sig upprätt. Gick omkring med skidstavar här på gården för att hålla igång. Jag målade altan för fullt så jag hade att göra jag med.
Så en dag då jag målar så ropar jag på Patrik. Han svarar inte... Jag gick in och letade. Nej ingen där. Jag ringde honom på telefonen, nej inget svar! Var i all världen har karln tagit vägen? Han kan ju inte ha kommit så långt.....
Då får jag se honom nere vid sjökanten. Vid den gamla trä-ekan som har legat i strandkanten under en lång tid för att bli tät. Jag går ner till honom och undrar vad han håller på med.
Jo, då har han fått för sig att vi skall försöka ta båten bort till bryggan. Den kanske är så tät nu så den går att ro bort....?????
Sagt och gjort. Patrik sätter sig i fören med benen i vattnet och jag där bak. Så stollig ide, men visst ska vi prova.
Vi hinner bara få ut båten en bit utanför strandkanten så är det som om en propp går ur båten och den sjunker! Vad händer med oss då? Jo såklart. vi ramlar i sjön vi med. Patrik med sina skidstavar i händerna och jag i mina målarkläder!
Du milde tid, vilken syn det måtte va.
Jaha, vad gör vi nu då?
Ja, Patrik mår ju inte bättre efter detta så han bestämmer sig för att ta sig upp ur sjön. Men istället för att vada upp på stranden går han längs stranden, inne i vassen, bort mot bryggan, alltså I SJÖN.
Medans jag får ta båten på släp och simma längs viken bort mot bryggan! Snacka om att det måste ha sett dumt ut!
Mitt i detta sjödrama så dyker David upp! Då han kommer ner till oss och möter Far gående med skidstavar i vassen och Mor simmandes bogserande en vattenfylld båt, dessutom med kläderna på! Ja, vad ska han säga pojken?
Han utropar helt enkelt:
-Men vad håller ni på med egentligen?
Ha ha ha ha...... Som vi skrattade åt detta. Bilderna som han fotade fick han dock lova att lägga undan då Patrik inte var upplagd för något skämt om detta. Och vi led ju med honom såklart.
Idag blev det tal om dessa bilder och vi kom överens om att jag fick berätta för dig och även visa bilder från dramat.
Den bjuder vi på idag. Så varsågoda. Se och njut........
Ser du Patrik? Han är där i vassen!!!
Och där simmar jag med båten på släp.
Jo, där kommer han minsann gående.
Och vi når hamn så småningom!
Ja som sagt var. Man har inte roligare än man gör sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.