Tacksam.

Måste skriva av mig lite.
Huvudet fullt av tankar och känslor. Tacksam.
Sitter själv vid tvn och slötittar på Ernst som pysslar till jul. Själv har jag knappt kommit igång med julförberedelser men känner mig förvissad om att det blir jul hur jag än beter mig. Jag orkar inte stressa i år. Jag har köpt hem min sill som jag skall lägga in. Jag har lämnat in kött för rökning. Jag har fått iväg julklappar till mor och far och julkorten ligger klara att skicka iväg.
Jag njuter.
Nu har vi haft sista träffen för Hjärtats Hus för detta året. Och sååå gott det känns. Jag blir så varm i hjärtat då jag känner sådan kärlek vi får av våra besökare. Det är tufft såklart, det är inte alltid, eller kanske sällan jag finner ord att svara med i våra samtal. Men jag känner mig privilegierad av att få lyssna, att få vara delaktig i den här resan som vi gör nu. Så många goa vänner jag fått under detta år. Så många möten jag fått göra som berör mig på djupet. Jag är helt enkelt så evigt tacksam att få vara med om detta. Att få vara i livet och arbeta för att kunna göra dagen bättre för mina medmänniskor.
Idag är det reportage i Jönköpings Posten. Då reportern tog kontakt med mig för ett par veckor sedan  och frågade om de kunde få göra ett uppföljningsreportage från det de gjorde för några år sedan blev jag så klart glad. Men framförallt kände jag att yes, nu får vi chansen till lite mera marknadsföring om vår mötesplats. Så det blev direkt min förmaning till reportern, det måste handla om det jag brinner av framförallt.
Han var lyssnande och förstod mig. Han mötte mina tankar och det känns bra.
Jag visste inte vilken dag reportaget skulle komma. Men i morse då jag startade upp mobilen så hade jag en hälsning från en kompis som hade länkat reportaget till mig, då jag inte själv har tidningen. Tack Werner.
Under dagen har vi haft möte i arbetsgruppen då vi planerade lite inför våren och annat som stod på agendan. Tiden räcker inte till för allt vi behöver prata om. Men några saker hann vi i alla fall klara av idag.
Efter mötet gick jag till pressbyrån och köpte mig en tidning. Fick en smärre chock då jag slog upp mittuppslaget och ser mig på en hel sida! Gissa vad min första tanke var då? Jo, att bildens storlek påminde mig om min tonårstid då jag kunde ta ur en helsida ur en tidning på ett band eller en musiker som jag gillade då. För att sätta på väggen! Ha ha. Kanske skulle jag ta och sätta mig på väggen???? Nej, så långt har det inte gått. Men det är klart att jag känner mig berörd av detta.
Jag blir berörd av tanken att jag är med och påverkar människor i min närhet. Och jag blir varm i hjärtat då jag tänker på möjligheterna som kan ligga i framtiden. Region Jönköpings Län är verkligen med i arbetet, jag ser sådana möjligheter att detta kan få spridning och ge stöd åt fler i länet, i landet.
Igår då vi pratade om min resa med cancern, om jag hade velat ha den ogjord? Då kan jag inte bara säga ett rakt ja på den frågan. Såklart hade jag gärna velat slippa cancern, MEN under resans gång har eländet gett mig så mycket. Så många goa vänner som jag inte hade fått möta annars. Så mycket jag har fått lära mig som jag inte hade fått om inte..... cancern hade kommit i min väg.
Detta är väldigt kluvet. Och jag kan känna mig tjatig i mycket. Men jag är helt enkelt tacksam att få vara med, tacksam för vad livet har lärt mig. Tacksam för det jag får vara med om att förverkliga av drömmar och mål. Tacksam att få se fram mot ett nytt år med nya möjligheter.
Tacksam.