Dagarna går

Jo, dagarna går. Men OJ vad jag saknar min Zelma.
Går inte långa stunder förrän det fortfarande tar tag i mitt hjärta av smärta och sorg. Att man kan sakna en hund så enormt. Men det är väl bevis på att man har trivts väldigt bra tillsammans. Att jag har älskat henne mycket. Jag besöker hennes grav så gott som varje dag och förundras över blommorna som ännu står vackra. Trots regn och rusk.

Den här rosen kom kompisar med, ja de hade med sig varsin ros som vi satte på graven. Tänk att de står så vackra ännu. Stora och fina. 

Moa och Bezzie har varit där också. De nosar ivrigt och undrar nog vad som hänt. eller vad skall man tro? Hur mycket förstår en hund? Hur tänker dom om detta? 

Märks det mycket på våra hundar då vi är tillsammans kanske du undrar? Ja, att Moa känner sig lite ensam och är ännu mera mattig, det är väl helt klart. Hon följer mig som en skugga ännu mer nu än tidigare. En annan sak som jag märkt är att då Zelma löpte så snurrade hon alltid ett antal varv efter att ha gjort ifrån sig ute. Så gjorde inte Moa. Men nu, hon började löpa ett par dagar efter att vi sagt adjö till Zelma och hon snurrar!!! Precis likadant. 

 Det är klart att det är skillnad för Moa, nu har hon ingen som tvättar och sköter om henne som Zelma alltid gjort. Tur är ju att Moa har andra att sköta om, hon tvättar alla hon kommer åt. Inte minst Zitas mun kvällstid, inga matrester där inte!

Nu är tid för att plocka ner stängslen också efter sommarens betande kor som nu lämnat oss för denna säsong. Alltid lika spännande att ge sig ut i markerna för att se vad man kan hitta. Igår tyckte jag mig se en liten ödla för nog är det ganska likt så säg? I alla fall vid första anblicken.

Naturen har sina utsmyckningar minsann.

I veckan som har gått fick jag också ett brev med lite speciell innebörd. Ett brev från ett parti som skrev att jag blivit nominerad att ev delta inför kommunvalet nästa år!!! Men hur det kan bli då. 

Politiker!

Njae, jag tror inte jag är rätt ämne för det. Men nog blev jag lite glatt överraskad i alla fall.

Runt den 26e september kommer förresten ett reportage i tidningen Allers att handla om min vän Åsa och mig. Om vår resa efter cancern och Hjärtats Hus. Det blir spännande tycker i alla fall jag. Jag har läst texten men bilderna har vi inte sett. Hu, lite läskigt är det alltid. Men vad gör man inte för att få sprida om vår verksamhet i Jönköping?! All positiv marknadsföring tar oss ett steg framåt, så tänker jag.

Nehej, klockan är nu snart 16.Jag har tillbringat större delen av dagen bland papper här på kontoret och funderar om jag skall ge mig ut i markerna en sväng. Det är faktiskt uppehåll nu. 

Fick idag ett nytt väldigt bra ordspråk tycker jag:

" Ordning är till för idioter

Genier klarar kaos"

Ja, skulle ni se mitt skrivbord nu så skulle ni  nog förstå vilken jag syftar på. Jag gillar ordning och reda men se att inte ha en enda pappershög på skrivbordet , det fungerar inte. Det är för många saker som inte kan arkiveras och läggas undan, vi har för många saker som är på gång, jag och min livskamrat. Så är det.

Nu önskar jag er alla en riktigt skön helg.