Bröst, bröst och åter bröst.

Idag togs budgeten i Region Jönköping. Äntligen.
 Och jag är lättad och glad och, ja jag måste erkänna, Stolt, att Hjärtats Hus lever vidare i regionens arbete. Så spännande det är, så glad jag är att få vara med under denna resa.  Nu väntar vi på att förhoppningsvis få klartecken från Arvsfonden då vi sökt medel från dem för att köra ett treårigt projekt. Jag ser fram mot detta med stor spänning.
Under tiden kör vi på i flygeln, med i morgon träff då vi bjudit in även medlemmar för Prostatacancerföreningen till deras snackcafe. Det är så häftigt att kunna köra dessa träffar, med grupper som kör parallellt. Att aldrig veta från ena onsdagen till den andra, vad som väntar, vilka eller hur många som kommer. Hur många man får trösta eller prata i förtroende med, eller hur många man får gråta med. Eller hur många man får skratta tillsammans med. Och jag vill allt betona att det är det senare som är vanligast, så här långt. Jag har suttit i tuffa samtal, mest som lyssnande medmänniska. Men att sitta i en grupp med människor, där jag vet att ångesten kan vara stor, att rädslan att sjukdomen skall ta övergrepp, att få dela den gemenskapen och skratta och glädja varandra. Att få uppmuntra varandra och ge varandra kraft och livsglädje. DET är stort.

Det känns som vi håller på att hitta fram till en bra form för våra träffar. Att kunna erbjuda promenad, med eller utan stavar. Att kunna få ge pyssel aktiviteter som tex att göra kransar till advent eller att göra änglar av sidor från gamla böcker. Att lyssna till bra föreläsare som berättar det våra besökare vill höra om , som tex bildvisning om Jönköping Då och Nu, om hur det kan vara att gå igenom en cancerbehandling, om hur vårdpersonal arbetar tex som lymfterapeuter, som sexterapeut, som utvecklingsstrateg etc.  Att kunna erbjuda våra besökare att delta i en enkel övning som vi kallar för Kroppskännedom. Den innebär att alla deltagare står i strumplästen i en cirkel, att en "ledare" leder i olika balansövningar och slutligen ger dem en skön avslappningsövning. Det märkliga där är att jag är ledaren vid flera tillfällen nu! Hade du frågat mig för ett år sedan om jag skulle stå som ledare och inspiration inför medmänniskor och göra balansövningar och avslappning , det hade jag inte trott på då kan jag säga. Men faktum är att då jag känner att mina vänner i sällskapet slappnar av och känner harmoni så ger det mig energi också att våga fortsätta och tro på mig själv. Ett praktiskt bevis på att ge och ta av varandras energier.
Att få sådana underbara medarbetare som Hjärtats Hus alldeles unika Volontärer är, är hur stort som helst. Aldrig är de aviga att hjälpa till, många är initiativen och förslagen framåt, hela tiden står de med siktet framåt med nya visioner i kikaren. Underbart. Vi kommer såklart att behöva fler volontärer i framtiden, framförallt om vi skall vidareutveckla verksamheten i andra delar av regionen också. Kanske vet du någon som skulle vilja vara med i vårt arbete. Någon som har erfarenhet av cancer, som tidigare sjuk eller som närstående. Hör av dig i så fall.

 Ja, käre vänner, hur livet kan bli. Inte kunde då jag ana att det var detta jag skulle komma att ge min tid och engagemang åt. Allt utifrån min egen cancer-resa. För det är inte troligt att jag hade varit där jag är idag om jag inte först hade gått ronden mot denna sjukdom. Om jag inte hade skrivit boken. Om jag inte hade suttit med i styrelsen för Bröstcancerföreningen Victoria, om jag inte hade suttit med i Patient- och Närståenderådet i Regionen. Om jag inte varit med och jobbat med Standardiserade vårdförlopp i regionens process för bröstcancer, diskussioner om 1177.se osv. Om jag inte varit med i Fonden för Klinisk Cancerforskning Jönköpings Län, Om...Om om om.........
Är det slumpen eller var det meningen med livet? Ja, jag vet inte.

Men det jag vet är att jag känner mig privilegierad , att jag känner det som att det var någon mening med eländet jag åkte på för några år sedan, så det blev något bra av det.  Att jag har fått många nya vänner, som jag inte hade fått om jag inte gjort denna resa. Att jag lärt mig mycket och lär. Ständigt lärande. Jag är helt enkelt en vinnare. Varje dag är en stor gåva att vårda och ta hand om.

Jag är tacksam att jag lyssnade till de goa medhjälpare som kämpat vid min sida. De som tyckte att jag skulle köra detta arbete ihop med regionen, inte som ett  vinstdrivande företag utanför. Som en del i regionen och inte som en förening. Ja, ärligt talat, Om  ni inte hade pushat mig och hejat på så hade det inte blivit något av det alls. Då hade jag gett upp. Ja, det vet ju du som har följt mig genom åren i min blogg här.  Hur mina tankar har snurrat runt och vridits och vänts utan och innan. I hopplöshet och frustration för att i nästa stund vändas i glädje och framtidstro.

Nu är jag bara tacksam och nyfiken på vad framtiden har i sitt sköte. Vad väntar bakom nästa hörn måntro?  Vad skall jag mer få vara med om?

Från det till något helt annat. I går kväll hade Bröstcancerföreningen Victoria här i Jönköping sin årliga julfest. En väldigt rolig kväll med ca 50 kvinnor. Det stod överraskning på programmet och överraskning blev det minsann.

Jessica och Åsa från Teater gruppen i Huskvarna gav oss en föreläsning om kvinnans olika stadier och utveckling, eller förfall om man så vill. Vi vek oss dubbla av skratt.  Det kan ju räcka med att se bilder för att få ett skratt.-utbrott. 

Jag lyckades fånga deras sista replik. Så roligt var detta. 

Vinstbordet var överfullt av vinster då många av kvällens gäster bidrog med vinster., som det alltid har gjorts Jag hade lite svårt att förstå poängen med detta då jag var med för första gången för ett antal år sedan. Men nog är det roligt då många har chans att vinna och många går därifrån med vinster i sin hand. Vi bjöds på gröt och smörgås, kaffe och kaka. Vi fick också lyssna till skön sång av Lena som har en så ljuvlig stämma. Hon sjöng både egna sånger såväl som några julsånger. Ja, det var verkligen gått att få träffas och dela gemenskapen tillsammans. 

Nu är det tisdag kväll, jag sitter här i soffan med mina hundar omkring mig. Laddar inför morgondagens Hjärtats Hus. Måntro vad som väntar i morgon. 

Önskar dig en fortsatt fin kväll. Och du, OM du vet någon som drabbats av cancer, som sjuk, eller som närstående. Hjälp oss gärna att tipsa om att vi finns. Vi behöver all hjälp vi kan för att nå ut till våra medmänniskor i samhället , så de vet att vi finns.

Obs. känn ingen panik. Men då jag nu hörde på nyheterna att de pratar om framtidens utbyggnad av 5G, att det kommer att finnas snart och att det då tex kommer att ge oss tjänsten att mjölken "talar om " att det är dags att köpa ny!!!!!!!!!!!!!!! Nej men nej. Då kommer det att pipa i kylskåpet också, vi som dricker så lite mjölk numer!!!!!!!!!!!!!Suck. Nu drar jag kudden över huvudet och njuter av hundens ljuva lugnande suckar då hon sover gott vid min sida.  Övar på att andas lugnt och rogivande, så jag kan sova gott framöver.