Vilken lugn helg jag har haft

Ja både lugn och väldigt ensam. Men i eftermiddags så kom äntligen min älskade Patrik hem. Efter en och en halv veckas jakt i Norrland. Så härligt att få hem honom, välbehållen och fin. Så skönt att inte vara ensam längre nu i allt som ska göras. Han åkte ju samma dag som  hantverkarna kom! Typiskt eller hur.
Vi fick ta en riktig rundvandring i huset då han kom hem så jag fick visa vad vi gjort och vad vi bestämt. Och jag fick godkänt. Hade inte gjort något tokigt utan tvärtom tyckte han att det löst sig på bra sätt, det vi har gjort. Gött.
I går åkte jag direkt på morgonen till stugan där jag bodde själv med mina hundar. Städade efter hantverkarna, både utomhus och inne Och så målade jag lite mera fönster. Slutade dagen med att klippa gräsmattan. Hittade ett av årets sista äpple på vårat Astracan träd. Underbart goda äpplen, jag nådde det då jag stod på gräsklipparen.
Jag eldade i vår lilla spis och tände ljus allteftersom mörkret föll. Och så hantverkade jag , med vad kan jag inte säga än. Jag återkommer om det då jag levererat den, det är en present. Hela bordet bestod av ljus innan jag gav upp och kröp i sängs.
Jag har inte varit i stugan på ett par veckor nu och fick i går en trevlig överraskning. Titta så vackert.

 

Se så vackert dessa blommor står vända mot solen, mellan denna gigantiska sten som gått i två delar för många många många år sedan. Dom verkar strotrivas där mellan och har nog stadigt skydd av stenarna omkring. Både mot vind och för värmen.

 

Dessa blommor fick mig att tänka på hur bra det är då vi kan ta stöd mot varandra. Ta hjälp av varandra.

Tänk träden i en tät skog, hur de behöver varandras skydd för att klara sig bra. Om en hård vind kommer och drar genom en skog och får med sig många träd så blottas de som står kvar. Och dom blir ju då svagare och än mer utsatta. Dom har växt upp i skydd av andra träd. Har haft hjälp av varandra mot vindar osv.

Är det inte så med oss människor också? Om vi har varandra att stödja oss mot, om vi har vänner och känner oss värdefulla , så mår vi bra och känner oss trygga.
Men om tryggheten försvinner så blir vi mer sårbara.

 

Ensam är stark, finns det ett talesätt som heter, men tillsammans är vi allt ännu starkare. Om inte annat så kan vi känna en trygghet i att ha varandra. Att ha någon att vända oss till.

 

Men så finns det ju den här tryggheten som vi kan ge varandra genom tanken också. Då vi inte kan närvara rent fysiskt, men kan sända en tanke eller bön till någon vi tänker på. Det kan också ge styrka och trygghet. Det är det jag försöker med då jag varje morgon tänder mitt ljus vid frukostbordet. Där sänder jag min tanke till några som jag vet speciellt behöver  kraft och trygghet i sin situation. Jag kan inte vara överallt rent fysiskt, hur gärna jag än skulle vilja, men i tanken kan jag vara med. Det är gott att veta.

 

Det du vill att andra människor ska göra för dig, det ska du också göra för andra.

Kan du hjälpa någon med något , om det så bara är med en god tanke, så gör det. Du vet inte vad det kan leda till........

 

Önskar dig en bra september vecka.