Jo idag är jag verkligen det. Tacksam att det är höst och inte kortbyxeväder. Varför då kan man undra? Jo helt enkelt för att jag är tacksam att inte behöva visa mina blåmärken....förstår inte vad jag håller på med men senaste veckan har jag lyckats att slå mig ett antal gånger så jag ser bedrövlig ut. Snubblade idag igen så nu har jag en fin lårkaka på höften, fina märken på både vaden och smalbenet. Ja , jag räknade förut till sex stora blåmärken och då menar jag alltså inga vanliga små blåtiror.
Ja ja, det är väl världsligt. Jag får skärpa mig och ta det ännu lugnare än jag redan gör! Tycker faktiskt inte att jag har stressat fram dessa tiror!!!även om Patrik tycker det...
Så måste jag ju berätta vad jag var så förväntansfull för också i går. Jo, vi hade överraskat mor o far med att sätta ut deras bröllopsfoto och en grattishälsning i deras tidning idag. Mor ringde tidigt på morgonen och var såklart glatt överraskad. Blev lyckat med andra ord. Kul att få uppmärksamma dom så gott det går, så här långt ifrån.
Pratade med Oscar i eftermiddags. Han bakar nu bakelser, bakelser med ett rosa band på, på sitt jobb i Stockholm där en femma går direkt till bröstcancer fonden. Bra va? Det är ju rosa bandet månad nu, oktober, då vi uppmärksammar bröstcancern mera. Bra med alla initiativ där det kan komma in mera medel.
Nu lär jag sova. Är så fruktansvärt trött. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.