Vila

Ja så skönt det är att få vila. Så gott att få slappna av och vila kropp och själ.
Sov som en kung i natt i gästsoffan hos mor o far med två hundar som sällskap. Moa är rent hopplös, hon vill nämligen helst ligga under täcket, helst på armen. Och så Zelma som helst vill ligga uppe på täcket mellan mina ben, då får hon bra stöd för huvudet på mitt lår.  Man ligger som en fastnitad sax och kan inte röra sig speciellt mycket men det gör inget för det är sååååå mysigt. Så rofyllt att höra då dom somnar och suckar djupt.
Jag lyckades tom med bedriften att få mor o far att ta lite sovmorgon idag. Det hör inte till vanligheterna kan jag säga. Så nu ligger vi lite efter i schemat men det ordnar sig säkert ändå.
Jag har tagit en morgon promenad med hundarna upp på hemskiftet upp mot de gamla ladorna som minner om mina barnaår. I en av dessa lador minns jag hur vi körde in hö då jag var litet barn. Höet lastades mestadels med hösvansen bakom traktorn från de många hässjorna som gjordes på gärdena. Hässjor som jag minns att jag kröp igenom, precis på gränsen att man fastnade, en kittlande spänning att nästan fastna.
Men jag minns ett hölass som far backade in i ladan, en fullastad vagn efter traktorn. Min uppgift var att trampa uppe på höet som låg i ladan, så man fick in så mycket som möjligt Ett jobbigt arbete att trampa omkring där, men jobbigt var ju alla sysslor då mycket gjordes för hand. Hur som helst, jag trampade där uppe och tänkte åka med far ut för att hämta nästa lass hö. Men tro det eller ej, just precis som jag hoppade ner till vagnen så åkte far iväg. Vet inte när jag förstod att det inte skulle bli som jag tänkt men jag landade i alla fall inte på vagnen! Istället landade jag på ett hårt golv. Snopet minst sagt Men jag hade väl en liten skyddande ängel på min axel den gången med så det gick bra. Inga ben brutna, bara en snopen liten Hetta!
På vägen hit i torsdags genom landskapen såg jag ett nygjort hygge och där mitt i hygget var det en gammal lada som väldigt mycket liknade vår gamla sommarlagård, där vi förr mjölkade korna då dom gick på sommarbete. Otroligt vad mycket minne dessa gamla lador kan väcka. Den där ladan har nog tills helt nyligen legat tätt omsluten av skogen men nu stod den ensam och allena där.

Nehej, nu ska jag inte sitta här och drömma mig bort. Nu vill jag passa på att vara med mor o far. Vill till att ta vara på de stunder man får tillsammans.