Följer en blogg

Jag skriver på min blogg, ja nästan dagligen. Ibland vet jag inte om vad det kommer att handla men då texten löper på framför mina ögon så blir det ibland något bra , ibland mindre.
Hur som helst så är det skönt att få skriva av sig. Faktiskt. Inte för att jag kanske kan påverka så mycket men kanske kan jag glädja någon, eller få igång tankar hos någon....
Är däremot väldigt dålig på att själv läsa andras bloggar. Men en följer jag, Lottas. En god vän som har stött på otroliga motstridigheter mitt i livet, en vän som jag tycker så mycket om och som jag skulle vilja lära känna ännu bättre.
Du kan också följa henne, du hittar hennes blogg
på " Stjärntals och Sandkorns ". Många tänkvärda tankar.
Idag ringde klockan redan vid fem, trots att det är helgdag. Mot min ork masade jag mig ur sängen för att bege oss till en kall igenfrusen sjö och fiska. Redan vid sju satt jag på ryggsäcken och kisade ut över den bländande vita isen och följde solen hur den steg upp framför mig. Så vackert. Så rikt och så värdefullt.

 

Vilken ynnest att få sitta här och möta morgonen, även om jag var jättetrött.

Senare på morgonen kunde jag njuta av kyrkklockorna som ringde in. Sådan frid jag kände då.

Att jag inte fick några små fiskar då jag pimplade var mindre viktigt. Trevligt sällskap av goda vänner, god smörgås och flera koppar kaffe , kan inte vara bättre.

Och så fick jag ett trevligt möte där jag minst anade det. Där på isen kommer en person gående som gärna vill prata med mig. En person som jag vet följt mig då jag gick igenom mina cancerbehandlingar och den följande resan. Nu kommer hon där , med mössan på sitt kala huvud och berättar att hon också har landat i samma båt! Hon vill höra hur det kan vara. Är det konstigt att jag är så trött, undrar hon? Ska jag känna så här som jag gör nu osv osv.....
Underligt ställe att mötas men ändå så logiskt. Så naturligt att få stå där på isen och diskutera livets tuffa tag. Tillsammans enas vi om hur positiva vi är, hur viktigt det är att vi strävar framåt och försöker skratta åt eländet, göra det bästa av situationen. Och som en god vän sa till mig," Nu ska du umgås med positiva vänner, som ger dig energi, de negativa har du inte tid med längre".
Ja, inte behöver man röra sig på centrala gångbanor i stan för att möta människor här och nu inte, då man bevisligen kan göra ett minst lika starkt möte mitt ute på en is på en liten sjö långt ut på landet!

Ja, det blev en skön långfredag, en dag till eftertanke på flera sätt. Tack för den dagen.