Lugnt i lagunen

I går var jag i Gränna hamn för ett ärende , gick  en sväng längs strandkanten. Det var tämligen lugnt. Inga badande människor, bara massor med änder som simmade och badade i en öppen del av lagunen. Så totalt olikt från sommaren då det myllrar av folk och glada förväntansfulla barn.

 

Gränna badlagun en vanlig mars-dag.

Slog mig att det var väldigt länge sedan jag var nere med våra barn där för att bada! Var tar åren vägen? Men kunde för mitt inre se hur dom sprang där på sanden mellan vattnet och den populära hästgungan.

I går åkte jag runt i olika kyrkor och tittade och samlade intryck. Bägge kyrkorna var väldigt vackra och vi fick många bra ideer tycker jag. Till veckan ska vi träffas igen och försöka sammanställa våra önskemål och tankar.

I kväll är det dags för Örens fiskevårdsförenings Årsmöte. Vi ska åka både Patrik o jag är planen. Ska bli kul att träffa lite nya grannar och många gamla bekanta.

Försöka att inte ta på oss för många uppgifter bara. Blir lätt att man vill så mycket och tycker det är kul.

 

På radion pratar dom precis om kvinnofällan. Den du säkert också har hört talas om, många gånger. Hur vi som kvinnor fastnar i rollen att ta hand om våra barn och stanna hemma....Men varför är det inte någon som ser stoltheten i att vi då har chansen att få vara med våra barn? Vill verkligen inte mammor vara hemma, är det bara av tvång? Varför har vi barn över huvud taget?

Ja, jag kanske är udda men jag är stolt för att jag fick vara hemma så mycket som det var möjligt med våra barn. Visst , jag kommer ihåg hur jag stundom klättrade på väggarna av otålighet då jag kände mig "instängd" i hemmets vrå. Men det var bara ibland, de flesta dagarna eller stunderna var det en ren ynnest, en stor rik förmån.

Kan däremot känna att pappan inte kommer till sin rätt, det är en fälla. Svårare för en pappa att få samma givna kontakt med barnen.

Ja, som du förstår av mitt resonemang så tror jag inte på att mammor o pappor ska dela på precis allt lika mycket. Vi måste väl vara ärliga att säga att det ofta är en familjs ekonomi som bestämmer hur det blir. Vem kan vara hemma? Vem vill vara hemma? Vem skulle vilja vara hemma om dom hade möjlighet till det?

Ja, jag vill nog tro att fler föräldrar skulle vilja spendera mera tid med sina barn. Arbeta hinner vi ändå. Inte minst med framtidens tänk att vi kommer att kunna bli 100 år gamla! DÅ hinner vi arbeta i måååånga år.

Och du som är hemma med ditt barn, var stolt för det. Njut och ta vara på den tiden. De åren går så fort.  Du får igen tiden du satsar mångfalt i dina barn. En fin försäkring.