Mor ligger på sjukhus. Såååå jobbigt att inte kunna vara hos henne. Önskar jag kunde sticka till henne snabbt. Men försöker stilla mig och vänta på nästa lugnande samtal, nästa positiva besked. Far ringde nyss och hon får komma hem idag som det ser ut nu. Vi vet inte några detaljer än men eventuellt kan hennes onda åt bröstet/armen ha att göra med en ny medicin som en läkare satte in förra veckan?! Blir så frustrerad om så är fallet, önskar hon kunde få ha sin egen hjärtläkare , EN läkare som känner henne och ser hela hennes historia. Som vet vilka mediciner hon tar. Men så är inte verkligheten idag. Nu slussas man ut från specialistvården till distriktet och därmed till olika läkare med olika kunskaper och människokännedom.
Läste precis Kristians blogg också, du vet han jag brukar prata om, han som har svår cancer. Nu är han hemma en sväng i sitt hem, permission, han går i sin trädgård där han försöker få några minuter i vaket tillstånd för att njuta av dess fägring. Eller snarare tror jag han ser hur dess skönhet sakta bryts ner nu, hösten närmar sig, dagarna blir allt kortare som han säger. Det fagra bryts ner liksom hans kropp gör. Han känner sig som fånge i sin egen kropp.
Ikväll har styrelsen för bröstcancerföreningen Victoria höstens första möte. Undrar vad vi kommer att jobba med under denna höst? Vad kan vi göra för att stötta och hjälpa? En del vet jag om på förhand såklart, dagordning och allt. Men kanske det dyker upp någon intressant frågeställning vi skulle kunna ta tag i handgripligen och försöka påverka.... Återstår att se.
Då jag ändå åker till Jönköping ska jag klippa mig också. Är visst dags, luggen ligger i ögonen. Tänk att jag fick så långt hår igen....efter att inte ha haft något alls under ett antal månader.
I lördagens JP var visst artikeln om lilla mig igen. Usch, som vanligt alltid lika pinsamt med dessa skarpa bilder. Men vad gäller texten så stämde det i alla fall och det är ju huvudsaken. Och lite reklam blev det för bröstcancerföreningen och stiftelsen som jag "jobbar" för. Nu bara att köra vidare.
Förra gången jag skrev i bloggen nämnde jag att vi skulle ut och skjuta in en bössa. Det gjorde vi med. Men med ett något annorlunda mål i siktet! Nämligen den gamla datorn!!!! Den var helt förbrukad och perfekt måltavla så varför inte använda den. Nu ligger den på soptippen, var nere med ett lass skräp igår. Så skönt att komma igång och tömma efter renoveringar osv. Börja få lite struktur ute i bodar och uthus också.
I går kväll fiskade vi kräftor tills vi inte längre såg dom framför oss. Men är alltid något visst med dessa augustikvällar. Mörkret som kommer allt snabbare inpå, liksom syrsorna som spelar helt nära och överallt. Ljuset från de små solcellslamporna vid strandkanten så vi hittar in för att lägga intill med båten. Sorlet från kräftorna i spannen. Igår var ju dessutom doften fräsch av både nyklippt gräs och mycket regn. Med andra ord en bra kväll här i Målviken.
Men nu har jag laddat, nu ska jag i gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.