Efter den fantastiska invigningen av Haga Tårtcompani och Bageri i Stockholm och en mysig söndag hos Oscar åkte jag till Glasgow. Mellanlandade i Amsterdam, fruktansvärt stor flygplats. Men det gick bra , jag villade inte bort mig...
Jag bodde på ett hotell i stadsdelen West End , en något äldre del och inte i centrala Glasgow. Ett klassiskt hotell med bra standard även om inte jag kanske tyckte det. I reklamen kan man läsa att man från hotellrummen kan njuta av utsikten mot innergården. Men jag hade ett rum under gatuplan och det enda jag såg från mitt fönster var under yttertrappan och räcket mot vägen! Ja ja, det var rent och okay så i alla fall. Det värsta var att det serverades inte frukost förrän kl 7.30. Hopplöst sent. Det blev faktiskt bara en frukost på hela tiden. Snopet. Jag är ju frukostmänniska.
Första morgonen åkte jag med buss från Bucchanan Bus Station i ca två timmar upp till Kirkaldy i Fife där jag besökte ett av Maggies Center. Beläget precis bredvid Victoria Hospital.
Fascinerande och spännande då jag fick träffa både personal och besökare. Besökare som vittnade om att hjälpen de fått via centret har betytt så oerhört mycket för dom.
Här är entren till Maggies i Fife. En väldigt speciell ingång, med en gång och som en kil som man går in i. Personal förklarade för mig att tanken är att dels skiljer denna "arm" centrat från sjukhuset som då försvinner ur ens blickfång då man kommer in där. Det kommer bakom "armen" Den andra tanken är att denna arm ska upplevas som om den omfamnar besökaren. Och det kände jag verkligen att den gjorde. Precis som personalen omfamnar och finns för alla som behöver stöd och hjälp. Faktiskt en väldigt bra tanke tycker jag.
Tog bussen tillbaka till Glasgow och vidare till Maggies Center där i Glasgow. Detta byggdes för bara två år sedan och hade ett helt annat utförande. Men fortfarande samma tanke , att besökaren ska känna sig välkommen och omhändertagen från första stund. I en miljö som är väldigt välkomnande och gästvänlig.
Här fick jag också väldigt gott bemötande och fick rundvandring och sitta ner och prata med personal under ett par timmar. Och även här fick jag träffa besökare som vittnade om att centrat har varit räddningen för dom.
Denna byggnad var helt annorlunda än den i Fife, arkitektiskt sett. Denna byggnad bestod av väldigt mycket glas, fönster och speglar. Som återgav naturen in i huset. Helt fantastiskt. Jag blev väldigt tagen av detta.
Svårt att återge i bild men känslan var total kan jag säga då jag stod här i denna fantastiska miljö. Ett ställe med ro och vård för själen. Ett ställe att möta andra i samma situation. Ett ställe att få hjälp och stöd i olika delar av ens resa med cancer. Helt fantastiskt. Tänk om vi kunde få till något sådant här i Sverige? Åh, jag önskar verkligen det. Jag har i alla fall en klar vision i mitt huvud.
Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag ska inte trötta ut dig helt.
Under onsdagen , torsdagen och fredagen var det nionde Europeiska Bröst Cancer Conferensen där mellan 3000-3500 personer deltog. Gick runt mellan olika seminarier och försökte få ut det mesta av det. Föreläsare från stora delar av världen, Italien, USA, Frankrike, Sverige, Holland osv osv. Allt på engelska.
Något trött i skallen efter dessa dagar men intressant.
Fredagen avslutades med att vi var inbjudna till Europa Donna som i år firar tjugo årsjubileum. Där fick vi träffa styrelse och massor med människor, se deras nya film som ska spridas runtom i världen nu. I Europa Donna är det fyrtiosex medlemsländer och där kan information spridas och man jobbar för att alla kvinnor ska ha samma rätt till hjälp osv.
Jag fick ett par nya vänner under denna resa. Kände mig riktigt rik då jag åkte hemåt på planet på lördagen. Vänner gör gott för själen. Det är så underligt detta, att då man träffar människor som har gått samma rond som jag, då kan man sjunka in i diskussioner som man inte ens pratar med sina närmaste om. Man kan prata om liv och död hur naturligt som helst. Man kan prata om sjukdomen i sig och känna förståelse för varandra. Intressant detta. Och mycket givande.
Flyget lyfte från Glasgow Intenational redan klockan sex på lördagsmorgonen så det blev inte mycket sömn den natten inte. Men vad gör väl det. Sova kan man göra en annan dag. Eller natt.
Nu är jag i alla fall hemma och har landat i vardagen igen. Känns gott att få sova i min egen säng och jag njuter av fågelsång från mitt sovrumsfönster. Av att höra tranorna som dansar på gärdet utanför. Att se rådjuret som går utanför huset på morgonen. Det har börjat blomma sedan jag åkte iväg. I går såg jag minipåskliljor som lyser gula här bakom garaget. I rabatterna börjar tulpanerna skjuta fart.
Ja, jag är förunnad att bo i ett vackert land och vackert landskap.
Och jag mår bra. Bättre än på länge. Livet är gott, för mig nu, helt enkelt.
Önskar att du också får en bra dag. Att du också mår bra.
Gör du inte det så hör av dig till någon. Det finns alltid någon för alla. Någon där ute som kan lyssna, hjälpa till eller vad det nu är du behöver. Tillsammans är vi starka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.