God morgon världen. Ny dag med nya möjligheter. Än en gång vaknar jag till ett soligt och lugnt Målviken. I fred och frihet. Inga oroligheter utanför mitt fönster , bara frid. Vilken ynnest. Vilken lyx. Jag borde sitta och bara tacka för att jag har det så bra, hela dagen.
Fågelsången håller igång om än i lugnare tempo. Antar att de små liven har att göra i sina bon och skrymslen nu.
I går kväll var jag till Majken i Fagerhult. Denna idyll på jorden. Det var alldeles för länge sedan jag var där senast. Fylls av samma frid och ro varje gång jag äntrar gårdsplanen. Flaggan som vajar.
Såg en vacker bild på face book nyss.

Olle. Olle i Fagerhult. Olle som inte finns längre här bland oss. Åh, jag tycker det är så jobbigt då dessa gamla trotjänare lämnar oss. Här är han runt åttio år gammal, fortfarande slet han i skogen. Han skötte sin gård så pedant och vackert, allt var i så fin ordning.

Olle minner om min pappa. Min lilla pappa närmar sig de åttio och han har minsann slitit i skogen hela vintern han med!  Jag är djupt imponerad över hans ork och energi. Har svårt att tro att jag skulle kunna jobba som han gör om jag får nå den åldern.  Han och mor sköter minsann sin gård så fint de med. I går planterades det och såddes. Ja, de är imponerande, denna generation. Så imponerande. 

Läste häromdagen en artikel där det sas att det kan vara dags att lägga ner lärandet om att lära sig skriva handstil! Att vi nu är redo för att enbart använda oss av datorer och teknik!!!! Jag blir så ledsen då jag läser det. Det kan väl ändå inte vara sant att det ska bli så??? Då tar vi bort något från människan som vi alltid har kämpat för. En identitet som har varit människan förunnad och unik. För nog är det väl så att vi förknippar personer vi känner med deras skrivstil också. Eller är det bara jag som känner så? Och nog är det så att vi är imponerade av den äldre generationens vackra skrivstil? Ja, det är i alla fall jag. 

Visst är det praktiskt med datastil, tex det du läser nu, det är ju likadant oavsett vem som skriver. Alla kan läsa. MEN det är ju inte personligt. En del av innehållet tycker jag visas utifrån skrivstilen. Värmen och personligheten.

Eller kanske ska vi landa i stenålderns människors stil igen . Men med den skillnaden att vi kan skriva på ett  tangetbord och har en egen stämpel som vittnar om vem det är som skriver. Ett bomärke kanske.

Ja, den som lever får se. Jag hoppas i alla fall att vi får fortsätta att lära barnen att skriva för hand. Vi behöver saker att identifiera oss med. Vi behöver känna oss behövda och viktiga för varandra. 

Ja det blev dagens djupa tankar. Ibland är det skönt att låta tanken gå iväg en bit. Att stanna upp och fundera lite.  Nu ska jag ta med kaffe till sängen till maken som sover ut lite idag. Hundarna är nu rastade och mätta och sover på frukosten en stund. Zita valpen har ett ben att knapra på tills tröttheten kommer över hennes ögon. 

Mot kaffetåren stegar så jag.