Hej vänner.
Fredag kväll och jag har dumpit ner i min soffa och bara njuter efter en veckas inspirerande möten med människor. Vilken ynnest jag har att få möta så många intressanta människor och ta del av deras liv och erfarenheter.
Igår och idag har jag fått delta i en kurs med temat Human Dynamics, för dig som vet vad det är så förstår du varför jag är lite extra upprymd i kväll. Det var fantastiska dagar där jag fick förstå lite närmare hur jag fungerar, hur jag är i medspelet med mina medmänniskor. Jag fick det liksom bekräftat. Sååå intressant och en kurs som jag kommer att bära med mig erfarenheter från resten av mitt liv. Önskar att alla kunde få gå denna.
Då jag stod uppe vid rummet där vi höll till, på Fjällstugan med blick ut över Jönköping slogs jag av stor tacksamhet och förundran. Kolla in bilden skall du se.
Vad är det med det tänker du kanske?
Jo, om du kan zooma in den här bilden så kan du skymta Länssjukhuset Ryhov. Och för x antal år sedan stod jag på liknande plats och fotade ut mot just Länssjukhuset Ryhov och drömde om att få till en mötesplats för cancersjuka och anhöriga.
Och idag står jag och blickar utåt och vet att ni finns där! Alla goa människor som jag träffat och lärt känna på , ja numer är det en av våra FYRA mötesplatser. Här har jag fått möta de som kämpar mot sin sjukdom, anhöriga som står vid deras sida och anhöriga som lämnats ensamma. En kamp i ordets rätta bemärkelse för de som blir ensamma.
En annan tanke som slog mig häromdagen är att då jag startade min blogg i oktober 2011, ja det är faktiskt så länge sedan. Då döpte jag bloggen till
Maggies blogg
En blogg där jag lyfter mina tankar om ett föränderligt samhälle. Om mina visioner och drömmar. Hänger du med?
Och tänk att det är ju precis vad det blev. Många tankar har passerat denna blogg genom åren och visioner och drömmar om att få vara med och förändra vårt samhälle. Och det bästa av allt, det blev verklighet. Jag har fått vara med och förändra en liten liten liten del av samhället till det bättre. Och jag vet att det har betytt väldigt mycket för många människor jag mött genom dessa år som vi har jobbat fram Hjärtats hus. Att tillsammans med andra fantastiska medmänniskor och medarbetare få föra ett sådant här projekt framåt är fantastiskt. Ja, jag känner mig väldigt ödmjuk och priviligierad.
Vad framtiden har att erbjuda har jag ingen aning om där jag sitter nu. Men jag känner mig glad och tacksam till livet, tacksam till de personer som har stöttat mig igenom denna process. Tacksam till ledare inom Region Jönköpings län som har trott och tror på vårt Hjärtats hus. Tacksam till alla volontärer som finns med oss och gör en fantastisk insats, utan er hade vi inte stått där vi gör idag. Tacksam till medarbetare som var och en tillför på sitt sätt.
TACK säger jag från djupet av mitt hjärta.
Igår kväll fick jag äntligen träffa mina goa kompisar Stina och Evelina, för er som känner till resan vet ni att dessa två underbara tjejer var med mig i början av bildandet av Hjärtats hus. Vi satt i går och minns tillbaka hur allt startade. Vi minns det med glädje hur vi startade bloggen där vi gjorde en marknadsundersökning, om man nu får kalla det för det. Hur vi bollade vad det skulle heta, hur vi bestämde oss för namnet, hur vi skapade facebook och så tillsammans lobbade för att ta det vidare. Tog kontakter med beslutsfattare, Coompanion, vårdpersonal, utvecklingsledare för att nämna några. Och dessa två tjejer har alltjämt funnits vid min sida och hejat på genom åren. Tänk då de överraskade mig med att Maria från TV 4 kom in på Hjärtats hus i Jönköping med mikrofon och blommor i högsta hugg. Sällan har jag blivit så överraskad. Tala om kupp, där lyckades ni Stina och Evelina.
Då vi pratade om detta igår, yppade jag att det inte bara är av godo att jag är en bild för Hjärtats hus. Ibland kan jag faktiskt känna som att cancer "står skrivet på min näsa". Inget ont i det, men jag blir förknippad med cancer överallt jag visar mig, i jobbet såväl som privat. Men utifrån kursen jag nu har gått så förstår jag än mer att det blir så. Jag är en känslomänniska som känner av hur andra mår. Och jag är bra på att lyssna. Och jag gör det gärna. Det är en självklar del av mig. Vad skulle jag annars vara?
Jag ser med nyfikenhet framåt mot en vidare utveckling av Hjärtats hus. Tillsammans kan vi göra detta hur bra som helst.
Och så måste jag ju tipsa om föreläsningar som vi anordnar nu i oktober. Den första redan på måndag, då i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. Kolla in vår hemsida eller facebook Hjärtats hus så hittar du mera information.
Nu vill jag önska dig en fin helg. Hoppas du kan ut och njuta av höstens skådespel där färgerna växlar nästan från timme till timme. Var rädd om dig och tack att du finns.
Maggie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.