En hälsning från bilen, på väg söderöver.

 I morgon är det Alla Helgons dag.

En dag att minnas de som vi har förlorat under året, under tider tillbaka. 

När jag skriver detta sitter jag i bilen på väg söderut efter en veckas älgjakt i Jämtland. En oerhört skön vecka där jag fått släppa från alla måsten och saker att göra. Bara vara, få sitta på pass och vänta på älgen eller i alla fall hunden som letar frimodigt. Njuta av den fantastiska naturen som vårt land bjuder på. Växlande väder med snö, regn, solsken och slutligen geggiga vägar. Som sedan övergick till minusgrader som gjorde det omöjligt att släppa hundar idag då skaren skär sönder tassar och ben. Att dela gemenskapen med goda jaktkamrater. Tack för dessa dagar. 

I tisdags nåddes vi av beskedet att en av våra kära volontärer på Hjärtats hus har lämnat oss. Det var väntat och det var under rådande läge efterlängtat från hennes fönster. Hennes liv var inte längre värdigt att leva. MEN så vi kommer att sakna henne, hennes glädje och kloka ord, hennes humor mitt i allt, även det svåra. Hon sa då jag besökte henne sista gången att "vägen till himlen är så vinglig". Jag förstod verkligen då vad hon menar. Nu vilar du och behöver inte längre lida. Ditt verk på jorden är avklarat. Men vi är många som kommer att sakna dig och bära minnet av dig med oss vidare i livet. Tack för allt du gav oss.

Jag tänker också på min kära svärmor som inte heller finns bland oss längre. Älskade Nancy som jag saknar dig. Du fattas oss som man säger. Du finns med mig ofta i mina tankar, inte minst då jag är i det kök där du har bakat sååå många bullar och annat som du frikostigt delade med dig av.

En sak som dock har grumlat glädjen den här veckan är att jag inte vågade besöka mor och far några dagar. Tyvärr. Vi har pratat hit och dit hur jag skulle göra, om jag skulle ta buss ner till dom i slutet av veckan. Men då coronan än en gång ökar så kände vi att vi inte vågade riskera något. Men såååå jobbigt. 

Kanske är det inte så lätt för dig som läser att förtå vad jag menar. Många av er har era föräldrar och nära i er närhet. Ni vet inget annat. Jag valde att flytta 90 mil från min mor och far i min ungdom. Inte kunde jag då ana att det skulle kunna bli så här! Att ett virus skulle kunna ställa till det så pass att jag inte kan träffa min egen mor och far..

Men vi ville ändå se varandra. Jag har inte sett dem sedan jag var hemma hos dom i januari. I våras var jag sjuk, då kunde jag inte åka. I somras då vi var på gång hade vi plan på att åka längs Höga kusten på ett håll men då kom det stora utbrottet i Gällivare och vi vågade inte ge oss iväg norröver. Kanke inte främst av rädsla för våra egna liv, men för att inte ställa til det för andra, för vården i andra län osv.

Så har vi hela tiden intalat oss att det kommer att gå över snart. Det blir ingen andra våg som det pratas om. Men tji så fel vi hade. Nu sitter vi här och det bara ökar igen. Inte bara här i vårt land utan det ser ut illa i många länder.

Hur blev det nu då? Jo vi valde att åka vägen förbi mor och far. Vi möttes utomhus med luftkram som den närmaste kontakten. Vi stod utomhus och pratade och låtsades som allt var normalt när inget är normalt någonstans. Det här är så fel så jag finner inte ord. 

Jag hade med blommor till dom. Jag hade med ett litet farsdags paket till far då den dagen snart är här också. Vi diskuterade lite av varje, vädret, årets skörd, de nya fina trapporna  som pappa gjort under sommaren. Vi konstaterade också att måtte det få bli ett slut på detta virus, vi längtar efter att få träffas under samma tak. 

Jag vill uppmana er alla som läser mina rader. Håll avstånd till dina medmänniskor. Tvätta händerna och håll dem borta från ansiktet. Stanna hemma om du känner dig minsta sjuk. Och snälla du, detta gäller ALLA ÅLDRAR. Även unga människor. Även ungdomar. Nu måste vi hjälpas åt. skippa festen i helgen. Vi måste hjälpas åt för allas skull. Det här går inte över så lätt som många verkar tro.

Jag åker nu hem till Småland med den stora förhoppningen och önskan att snart kunna åka hem till min mor och far och få KRAMA OM DOM.     Var fortsätt rädda om er mor och far så hoppas jag att vi snart ses igen.

Och alla ni andra, var försiktiga. Det är allvarligt läge. Luftkram från mig med önskan om en fin helg.