Kämpade mig upp vid halv fem på morgonen, skönt att komma upp då jag inte kunde ligga vettigt i natt pga smärtan. Klockan sex hade jag hittat ut till tornet i mörka skogen och så var det bara att sitta och vänta. Och vänta. Men det är klart att sitta och vänta och försöka njuta av lugnet och friden i naturen med en urinblåsa som känns som den ska sprängas vilken sekund som helst, DET är ingen större njutning.
En vacker morgon trots att solen idag gömde sig bakom tunga moln.
Älgarna höll sig undan vilket kanske var lika bra just denna morgon.
Drog mig hemåt och hämtade ingredienser för att laga en lunch till jaktgäster. Då jag hade den på gång på stället den skulle serveras lyckades jag få en akuttid på sjukhuset, efter ett ringande till olika ställen. Så då de andra satte sig till bords åkte jag till sjukan och fick pencillin.
Tog mig till apoteket och handlade lite snabbt på Ica innan jag åkte tillbaka till stugan för att plocka med mig allt tillbaka hem.
Tog mig hem och fick in allt i huset, sedan tog energin och orken slut. Jag stupade i soffan och sov i en timme, med hundarna som värmande sällskap vid mina ben.
En eftermiddag som jag sent ska glömma. Så fruktansvärt ont har jag haft. Så kom min make på den geniala iden att ta en smärttablett! Åh, att jag inte tänkte på det tidigare. Hur dum får man vara då? Men det är så sällan jag tar något smärtstillande, som väl är.
En stark Alvedon och pencillin som verkar, nu är jag på banan igen. Nu har jag diskat upp, dammsugit och plockat ifatt mig. Men det blev inget styrelsemöte för min del ikväll. Jag ska nog försöka sova lite i natt istället, kanske till och med lägga mig tidigt. Kan ju i alla fall satsa på det.
Tråkigt att missa mötet ikväll. Vi är i nya lokaler nu i Jönköping och ikväll var ju finplaneringen inför bröstcancerföreningens trettio års jubileum som vi ska fira på söndag. Men jag får satsa på att vara med där istället.
Hoppas vakna pigg och nöjd till en ny dag med jaktmöjligheter i morgon. Jag ger mig inte så lätt.
Har under eftermiddagen haft tv på, nu senast en barnfilm med smurfarna. Kan bli lite nostalgisk och längta tillbaka till då barnen var små och vi satt och myste och tittade på en rolig film tillsammans. En speciell tid.
Nu satt i stället David och jag i varsitt torn med varsin bössa och väntade på den rätta älgen. Tänk så det kan bli.
Hoppas du får en lugn och skön natt. Ingen värk. Det satsar jag på.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.