Oj oj oj vilken dag. Vad mycket jag har hunnit med, känns det som.
Men så gick jag upp ur sängen redan kvart över fyra med. Sedan har det bara rullat på..
Klockan kvart över fem åkte jag hemifrån, fortfarande helt mörkt. Körde fram till skogspartiet där tornet står som jag planerar att sitta. Stanna bilen, minimalt med lyse medans jag plockar på mig jaktradion, vantar, bössa, filt osv. Så var det till att treva sig fram i mörkret, följa de svaga konturerna från träden mot en natt svart himmel men svagt ljus långt borta i horrisonten som hjälpte mig att kunna gissa var jag var. Sakta, sakta , sakta smyga. Helst helt ljudslöst, ifall någon älg står i närheten. Den vill jag ju inte skrämma på flykt. Sakta sakta smyger jag framåt och når till slut tornet jag ska sitta i. Klättrar upp och placerar mig på träbrädan, virar den medhavda filten omkring mig , intar en skön ställning, ja så skön man nu kan hitta på en bräda två meter upp i ett torn. Sedan kan jag inta en vilostund, bara att vänta och lyssna och hoppas att det ska komma en lämplig älg gående på bra avstånd och lagom fort då ljuset kommit för att bli dag. Försöker intala mig att jag nu vilar både kropp och själ en stund. Kan blunda en stund. Inte tänka på allt jag borde göra idag. Egentligen.
En timme ungefär innan jag börjar kunna se granarna framför mig. Ingen älg. Ett rådjur bräker strax intill men kommer inte fram ur skogen. Kanske har den känt mig, det blåser lite idag.
Efter ytterligare en timme börjar jag dricka kaffe. Och en tår till. Och så kommer den där hopplösheten då jag inser att, nehej, det blev ingen älg idag heller. Suck. Tar ett kroppsvarmt äpple från fickan på jackan och drar filten allt tätare omkring mig. Och så får jag ge mig. Inse att det är slut för idag. Inte tålamod att sitta längre. Idag satt jag nästan i tre timmar.
Tillbaka till bilen och köra hemåt.
Tittar in i kyrkan på vägen för att se hur arbetet fortskrider där , fantastiskt vad dessa ideella arbetskrafter kan åstadkomma. Och ett bra byggföretag, ja det ser lovande ut. Nya takstolar är resta och mycket har hänt sedan jag var där senast.
På väg hem får jag ett sms om ett av hyreshusen som ska besiktigas, perfekt , jag tar det på vägen. Rekar läget där och blir glad och tillfreds då det är städat och fint lämnat.
Kommer hem till ett gäng glada hundar som är jätteglada att se mig igen.
Ja, efter en kopp kaffe till och ett par mackor så försöker jag sova i soffan bland tre hundar en stund. Blir några små blundande stunder.
Sedan känner jag att klockan går och jag måste göra lite nytta med. Så till kontoret och klara av lite telefonsamtal och mailkorrespondans. Bokar bland annat tid hos veterinären till veckan för att kolla Zelmas öron. Hon verkar höra dåligt har vi tyckt senaste tiden. Ska kolla om det är en vaxpropp eller vad....
Läser igenom ungdomarnas företagsplan för den där barnboken som jag nämnt om tidigare i min blogg. Dom jobbar på jättebra och jag följer med stort intresse deras framsteg. Spännande.
En snabb mat och så iväg och hämta de beställda rosorna.
Yes, plantera. Ja på drygt en timme hann jag plantera tjugo rosen "buskar",  av sorten Mozart. Och fem stycken Nina Weibull. Inte illa må jag säga. Nästan så jorden flög runt mig. Detta som jag har sett fram mot så länge, ja egentligen sedan vi planerade huset utvändigt, detta mysiga att färdigställa en rabatt, är över på en timme. Under stress dessutom. Ja ja.
Återstår dock att göra en kant runt rabatten, det får vi nog återkomma till nästa år. Måste ju ha något att göra då också eller hur?
 Tur man har telefon som man kan prata i samtidigt som man jobbar. Radio Jönköping ringer och vi kommer överens om att jag ska infinna mig  i deras studio på fredag morgon för att berätta om Victoria föreningen som firar sitt trettio års jubileum på söndag. Jag hade sökt kontakt med dom på bla radion men tanken var inte att jag skulle ta intervjun,  men nu blir det av olika orsaker så i alla fall.  Så håll tummarna så jag inte säger något fel i radion. Lite läskigt är det men konstigt nog så känner jag mig inte alls nervös. Det blir vad det blir. Har kanske inte många minuter på mig att prata om föreningen heller kanhända. Vi får se vad det blir av detta.

Nu är klockan snart halv sex och jag åker till nästa möte. Vi åker , byggnadsgruppen från församlingen, till en kyrka i Tranås för studiebesök. Kul att se deras ny målade och renoverade lokaler, hemtrevliga och sköna färger. Bra besök.
Hem sköna hem. Glada hundar möter mig vid dörren igen. Alltid är dom lika glada, dessa små liv. Spelar ingen roll hur länge jag är borta, de blir alltid lika glada och tacksamma över att se mig igen.
Nu är klockan tio på kvällen och jag är nog egentligen ganska trött. Har satt jaktradion på laddning, har förberett morgondagens drabbning bland älgarna. I morgon samlas laget jag ingår i för första gången tillsammans för gemensam drabbning i skogarna, för denna säsong. Samlas runt en gryta med kokt korv och läsk där vi planerar och hoppas på en lyckad jaktdag. Och en trevlig samvaro. Inte att förglömma. Det sociala, det är en viktig del i det hela. Det har jag lärt mig. Fika kan man inte göra för ofta, eller hur?
God natt vänner där ute. Nu ska hundarna ut och rastas och sedan ska vi sova, så det så!