Härliga Jämtland

Hej vänner.
Så har jag förflyttat mig åttio mil norrut, hem till mor o far.
Påbörjade min resa redan igår då jag åkte tåg till Stockholm för att vara ett dygn med Oscar och hans familj. Mysigt mysigt. Fick ta del av hans nya projekt och spåna ideer och tankar...spännande spännande. Vilken underbar känsla det är att få följa ens barn. Dessutom roligt att se hur lika varandra man kan vara. Blev så tydligt då vi satt och spånade ideer igår och Oscar målar upp framför sig hur han vill att saker och ting ska se ut, bilder som han har helt tydliga i sitt huvud, som han sedan ska försöka få andra i sin omgivning att se och förstå. Precis som jag. Ha ha.
Så kom stormen till södra Sverige. Kände helst för att stanna hemma då, vill gärna veta att allt rullar på som vanligt. Men nu var det bestämt så här så det var bara att ge sig av. Och visade sig ju att våran del av landet klarade sig bra. Vilket jag är oerhört tacksam för. Glad för varje träd som står kvar där det är tänkt.

I morse gick jag ur bingen vid halv sex för att ta tvärbanan och buss ut till Bromma flygplats. Alltså, tyckte det kunde vara krångligt förr men vissa saker tycker jag inte har blivit enklare i dagens samhälle. I alla fall inte mer personligt.
Bara det här att få en biljett på tåg, buss . Inget går att lösa hos respektive chaufför längre, inte ens det gamla numret till sms biljett gällde längre. Nej nu måste man lägga upp sig som kund via en app osv osv osv.....
Ja, jag kom i väg i alla fall. Tvärbanan gick som på räls (fyndigt va)  Sedan började problemen. Jag kom till Alvik där jag letade på en buss. Den som var tänkt att jag skulle hinna med hade redan gått då tåget tog längre tid än tabellen. Så då hoppade jag på ett annat som dessutom kändes som det inte gick enligt tidtabell alls. Chauförren mötte mig med ilsken blick och spetsig kommentar då jag steg ombord med lurarna i öronen till telefonen, hade samtal jag var tvungen att klara av i detta läget.  Ja, det ena ledde till det andra. Jag satte mig längst fram för att kunna visa biljetten efter samtalet , biljetten var ju i telefonen. Han tittade snabbt på den och sedan var det inte mer med det. Nu ringde jag vidare och satt väl tydligen så till att jag inte hörde speakern i högtalaren som talade om de olika stationerna. Ja, hur dumt får det väl bli. Tänkte att jag ser ju när vi kommer dit! Chauffören vågade jag inte prata med, han kanske skulle ha kunnat vara behjälplig att säga var jag skulle gå av, men jag ville inte störa hans redan dåliga tisdag.
 Bar sig inte bättre än att jag strax före åtta börjar fundera var i hela världen flygplatsen tog vägen som jag tyckte jag skymtade tidigare!!! Jo, men tror du inte, jag hade åkt förbi! Då jag frågar den arga chauffören om råd så får jag en ilsken kommentar att det blir så då man sitter med denna telefon och inte ser sig för. Jo, tack, jag var väl medveten om detta. Men jag hade faktiskt privata samtal som jag inte vill nämna om här i bloggen men som jag prioterade högre.
Han sa åt mig att jag fick leta på en buss tillbaka, nu satt jag ju på helt fel linje!!! Suck.
Nu var klockan snart åtta och jag skulle ha checkat in redan!
Springer till en busshållplats, möter en tjej på en cykel som ropar numret till taxin , som hon tror, Jag ringer men det var fel nummer. Jag tittar på busstabellen och konstaterar att det kommer inte att komma någon buss än på flera minuter. Vad göra? Ja jag tar till tummen, ser säkert helt frustrerad ut där jag står med resväska och stressad till max. Men inte stannar ju någon. Inte ens taxibilar fast dom är tomma. MEN så stannar en vänlig taxichaufför. TACK . Han frågar om jag har bråttom, jo jag ska lyfta med ett plan om tjugo minuter!
Han kör på och tio minuter senare rusar jag in på flygplatsen, tränger mig förbi den långa ringlande kön för att få boardinpasset, springer till checkdisken och slänger allt i plastbackar då det blir min tur. Går genom kontrollen utan konstigheter, sicken lättnad.
Springer till gaten och DÄR står kön och väntar. Planet har ännu inte gett klartecken för ombordstigning. Puh, jag hann!
Förlåt alla människor som jag trängde mig före idag. Det var pinsamt och inte bra, jag skäms, jag ska inte göra om det. Men det var faktiskt inte med flit. Faktiskt inte, kära busschaufför. Hoppas dagen blev bättre för dig sedan. Den hade uppenbarligen inte börjat bra.
Och tack snälla taxichaufför som gav mig god service, lite dricks fick du av mig.

Fick i alla fall en trevlig resa i det lilla saabplanet. God service, ja till och med frukost. Och en varm våt handduk att tvätta händerna efter den smakliga måltiden.
Landade på en solig och härligt välkomnande flygplats, efter att ha njutit av den underbara utsikten och sett både Lockne kyrka och Brunflo, tegelbruket i Vålbacken, min gamla byskola i Marieby...slutligen Frösö Kyrka. Ack så vackert .

Och nu är jag här . Välbehållen och mätt och glad. Ja käre vänner hur det kan bli.
Nu ska jag ladda batterierna och njuta av gemenskapen med mor o far. Far har jobbat och fixat deras badrum nu i höst och det blev jättefint. Sicken duktig far jag har. Nyss låg han på sofflocket för att vila en stund, men reste sig strax upp och gick ut i snickeriet. Jo, jag anade att han hade något på gång. Mycket riktigt, strax kommer han åter in med en liten attiralj som han snabbt snidat till i snicken och nu ska komplettera med i badrummet. Han har också uppenbarligen bilder i huvudet hur saker och ting ska se ut och skapas. Dråpligt.

Jag hade velat berätta om helgens jakt också men det får jag återkomma till. Nu måste jag varva ner.
Här hemma hos mor och far.