Idag känns det som det kan bli en spännande dag. Tre milen med tjejerna på OS. Otroligt vad duktiga våra svenska skidåkare har varit detta OS. Man börjar nästan vänja sig vid medaljerna.
I går kväll firade vi Patrik, med hjortstek och ugnsstekta grönsaker, gratinerade tomater, bladspenat och halloumi ost mm. Kaffe och prinsesstårta. Med andra ord somnade vi mätta och nöjda denna fredag kväll också. Och på bordet står här flera ljuvliga buketter med tulpaner i alla de färger. Härligt.
I morse då vi vaknade kvittrade en fågel så vackert utanför vårat fönster och man känner att våren är på ingång. Det talas om många plusgrader till veckan, risken för bakslag finns ju dock ännu en tid. Käre nån, vi är ju bara i andra hälften av februari än. Bara att vänta och gilla läget.
På morgonen gick ett intressant program på tv som jag fastnade vid. Om ismannen, en man som fanns för många år sedan nedfrusen i isen, då han legat där i 5000 år. Kroppen helt intakt, torkad av solen och vinden. Men helt orörd. Nu letar forskare efter ledtrådar i hans livshistoria och via kroppens fynd kan de få ledtrådar om hans leverne. Väldigt spännande faktiskt. De fann tex att han hade borelia efter fästingbett, att han hade hjärtsjukdom, fett i kärlen mm. Med andra ord så är inte dessa sjukdomar någon modern sjukdom. Dessutom var han laktosintollerant! Så nu tror forskarna att alla var laktosintolleranta på den tiden. Sedan kom tiden då människan hade mer tillgång till mjölk och vissa klarade av att dricka mjölk även som vuxen, dock inte alla. Alltså är det inte någon modern "sjukdom" det heller! Detta kanske du har hört men för mig var det nytt.
De kunde också via hans magsäcks innehåll konstatera att han ätit en väldigt rejäl måltid en timme innan han dog, så då drar dom slutsatsen att han inte var på flykt. Kanske blev han dödad av någon ifrån hans egen grupp, eller kanske var det en vådaskjutning. Det lär de väl knappast kunna komma fram till fullo. Men med tanke på att pilen var utdragen från hans rygg, bara spetsen sitter kvar i hans kropp, och att hans väldigt fina yxa låg kvar vid hans kropp, så tyder det på att den som dödade honom inte ville visa det. Hade han tagit yxan hade andra kunnat spåra honom.....ja, spännande det där.
Att man inte blev forskare.
Apropå forskare. Häromdagen damp det ner en bok i min postlåda. Ett tack från en tjej som har doktorerat i ämnet bröstcancer i Linköping. Hon fick ett ex av min bok och jag fick hennes som tack för den hjälp min bok gav. Gott att känna att man kan hjälpa till på olika sätt.
Nu ska vi ge oss ut i markerna och plocka stängsel. Ska bara smörja makens rygg först, han känner av den idag igen.
Ikväll laddar vi för nästa kalas, då ska vi fira en femtonåring. Mysigt.
Ha en bra dag nu och LYCKA TILL Sverige.