Sagan om StigHelmer Myra.

Nu måste jag få berätta. Du som känner mig vet hur jag i flera år har tjatat om att göra en barnbok. Jag har målat och skrivit och kollat bland förlag osv osv. Men det har inte känts som rätt läge. Inte förrän nu.
Nu ska det bli av hoppas jag. Jag har målat färdigt och texten är klar, jag har fått tag på ett förlag som jag ska testa.
För ett par veckor sedan så försökte jag än en gång hitta på ett annat namn än just StigHelmer. Det finns ju en mycket känd svensk rollfigur med det namnet och det kändes tokigt att använda samma namn då. Jag har försökt hitta andra namn, både tjej och kill namn men inget har känts rätt. Kanske beror det på att myran haft namnet StigHelmer i alla år och känns så invant och naturligt. Han är helt enkelt en StigHelmer.
Men så fick jag iden att skicka ett brev till Lasse Åberg, huvudmannen med namnet StigHelmer Olsson. Sagt och gjort. Jag är ju tillräckligt stollig för att våga. Jag skrev ihop ett brev där jag berättade lite om mig själv och min tanke med sagan och framförallt frågan om det är okay att använda namnet.
Och tänk att det dröjde inte många dagar förrän jag hade ett brev i min postlåda. Ett kort från Lasse Åberg, signerat och med en vänlig hälsning till mig. Att han tyckte det var helt okay att jag använder namnet. Så glad jag blev. Det här kortet måste jag rama in och spara.
Brevet kom dessutom samma dag som jag kom överens med läkaren att höra upp med min medicin. Så det var en fantastisk dag av lycka.
Så idag ska jag för sista gången läsa igenom text och kolla igenom bilder för i morgon åker allt iväg till förlaget. Sedan är det till att vänta och se vad de säger. Åh så spännande.
Såklart ska jag skicka en bok till Lasse då den blir klar. Självklart. Kanske har han något barnbarn eller så som vill läsa om en liten, mycket liten StigHelmer som är minst så modig som den riktiga.

Min nya idolbild.