Måla måla, spackla, måla igen och så lite trädgård

Ja nu är våren här minsann. Nu kör vi racet igen ute och inne. I helgen fortsatte vi vårat projekt med hundgården. Det blir såklart jättebra, grundligt gjort så ingen hund kommer att ta sig ur den. Bra läge så hundarna kommer att se vad som händer omkring dom här på gården.
I går var jag i kyrkan och målade och spacklade. Men svårt att komma åt fortfarande då snickare, elektriker och rörmokare mfl är där på samma gång.
Idag har jag varit hos David och målat, jobbat med hans innertak i några av rummen i hans lilla mysiga hus. Jättekul. Även om inte just tak hör till favoritsysselsättningen. Är så jobbigt för armar och nacke. Men det blir i alla fall jättebra om jag får säga det själv.
 Skjutsade Patrik till skogen och passade på att handla hem mera färg.
Då jag landade hemma lyste solen vackert från en klarblå himmel och jag ville så gärna vara ute. Men sitta stilla går ju inte. Nej, Jag letade på sysslor. Vi sågade ner syrenhäcken och hamlade några stora träd här på gården häromdagen- Så nu fanns ju massor att kratta och städa utomhus. Jätteskönt att få det gjort. Så nu sitter jag här och är lagom mör i ryggen men Väldigt nöjd med dagen.
Och tänk att trots att jag är trött så längtar jag till morgondagen då jag nog satsar på att måla vidare på taken hos David. Ja man är väl lite småknäpp men sån är jag.

Har du tidningen Land? I så fall kan du läsa i senaste numret om en tjej och hennes domherre. En otroligt mysig historia.

Om inte så kan jag berätta lite kort här. En tjej fick närkontakt med en domherre, en tjej som hon döpte till Henrietta. Hon satt på tjejens axel, domherren hade ett ben, hon satt och kvittrade och sjöng för henne. Ingen annan människa kunde komma nära. Bara den här tjejen. Så fort hon visade sig utanför huset så satt den där.

Så tog vintern slut och Henrietta försvann. Hon lockade och ropade och letade , år efter år men hon kom inte.

Men så efter sju år sitter helt plötsligt en domherre på hennes axel igen och tro det eller ej, men visst är det Henrietta. Den enbenta lilla domherren. Där var hon igen, satt och sjöng och kvittrade för henne. 

Är det inte fantastiskt så säg.

Hörde en annan dag om en som har en tam igelkott!

Ja, vi har ju hundar och en katt som du vet. I natt vaknade jag runt ett tiden av ett fasligt skrikande utanför. Gick bara inte att sova. Ute satt min katt och vrålskrek med en annan katt som tydligen hittat hit.

Jag gick ut i morgonrocken med ficklampa i handen och följde ljudet. Jag kom ända fram till dom, de satt på vägen och skrek hjärtskärande åt varandra. Ingen ville flytta sig. 

Då jag var en meter ifrån körde jag iväg den främmande katten och sa till min Mysak att följa med in. Han var inte speciellt intresserad men jag lyfte honom och då gav han upp. Mystiskt beteende. Eller kanske inte. Sista natten i mars månad.   

Lite läskigt då jag var osäker ifall de skulle attackera mig. Men det gjorde dom inte. 

In och sova en stund till innan denna dagen tog fart. Nu är det snart dags att sova igen. Måntro om katten ska ligga vid mina fötter från början av natten så man får sova.