Naturen blommar.

Hej vänner.
Nu var det länge sedan igen. Dagarna springer iväg och jag hänger med. Redan tredje juli, var tog juni månad vägen?
Och nu är värmen här också. Med råge. Vad mig gäller så trivs jag bäst i lite lagom temperatur. Så där lagom att det är skönt att jobba utomhus. Sådan dag som idag håller jag mig helst inne i skuggan även om jag får erkänna att livet känns lättare och lite roligare då solen sprider sin värme.
Hur går livet här på landet vidare? Ja, den lilla svalan ligger alltjämt på sina ägg, troget värmer hon och väntar. Maken kommer till henne ibland, mest för att se till att hon sköter sig, Tror jag!?
I går då jag klippte gräset satt det plötsligt en liten liten fågelunge framför klipparen, små gråa dun och så liten... Jag hann få stopp på åket så jag girade undan och klippte inte i närheten mera där.
En stund senare gick jag tillbaka, tänkte om jag kunde lyfta upp den i boet som var längre upp i björken. Men det var nog redan för sent. Den var borta. Naturen är grym.

I tunnan blommar gräslöken bland kryddor och en liten jordgubbsplanta som kämpar för sin överlevnad. 

Bezzie njuter extra nu då det finns mängder med goda smultron i dikeskanterna. Det kan bli låååånga och näringsriktiga promenader.

Zita har fått nya kompisar. Lite läskigt men ändå så spännande att få nosa nära, mycket nära. 

I min såbädd växer det så det knakar. Idag ska jag så nya rädisor då den första omgången har fått sin träsmak. Morötterna är gallrade, bara att vattna och njuta.

Sjön ligger stilla och spegelblank. 

Helt enkelt ljuvligt och fantastiskt. 

Två kvällar har vi nu tillbringat på altanen med goda vänner och njutit av god mat och jordgubbar till dessert. Dessa kvällar, då man kan sitta i linne till sent in på natten och njuta, det är livskvalitet det. Det är väl dessa kvällar som man kan leva på sedan under mörka vinterkvällar. 

Nu längtar jag till att snart få höra syrsornas sång. Det är Småland för mig. Hemma i Jämtland finns inte dom. Ja, ska jag vara riktigt ärlig så kan jag känna mig förälskad på nytt i min käre make, bara av att höra syrsorna. Det minner mig om min första resa hit till Småland 1982! 

På gärdena runt gården ligger det slagna höet och torkar fint av solens varma strålar. Och det doftar helt fantastiskt. Ljuvligt. Då jag stannar till och drar in dess doft så är jag tillbaka i mitt barndomshem, barn, där jag fick njuta och leva livet utan speciellt ansvar som liten. Senare blev mitt jobb i höskörden att trampa hö i ladorna . Men doften är densamma.

En kompis till mig såg min bild på det nyslagna höet och hon drog sig till minnes hur vi kröp in i hässjorna, längs de smala trånga gångarna som bildades under hässje ro-orna och höet. Det minns jag med. Det var en blandning av förtjusning och skräck. Mörkt och fantastisk doft. Men rädsla för att fastna eller för att möta på en mus. Ja, jag minns faktiskt en gång då jag stötte samman med ett litet bo, dock inte i en sådan här tunnel utan ute på gärdet. Ett helt bo med små rosa mus-ungar! Söta tyckte man då såklart. Ack så bra jag hade det. 

Till sist vill jag lägga till en bild från gårdagens  roande i trädgården. Nu har jag fått in min blåa färg som minner om Marocko och vår resa dit. Jag köpte pigment där i en gränd, en stor påse , för en billig penning. Och nu roar jag mig med att måla blåa detaljer lite här och var. 

Snart slår liljor och pionen ut. Och många andra växter. Mozartrosorna är översållade av knoppar så jag ser med spänning fram mot ett blommande skådespel i mina rabatter. Och som ackompanjemang har jag naturen in på knuten som förstärker det hela med sina vackra blommor och gräs. 

Jag är lycklig.