Hallå där alla semester firare och andra glada människor. Hoppas du har det gott. Trots vädret som ju för ovanligheten är ett alldeles för vanligt samtalsämne kan jag tänka. Men visst, nog kunde det vara lite mera sommar, lite mera värme, och lite mera sol. Det håller jag med om. Men hoppas att augusti blir en fin månad. Än är ju faktiskt inte sommaren slut. Än får vi hoppas ett tag.
Minns du att jag skrev om våra små kompisar på altanen? Ett par svalor byggde ju bo, strax utanför köksfönstret så vi har suttit på första parkett och följt deras idoga arbete. Vi har varit skeptiska många gånger då vi var rädda att de blev för störda av oss och våra djur.
Men se, det blev ett gäng glada ungar. Fyra kunde vi räkna till .
Små dunungar, som lyckades klamra sig fast i boet trots en sagolik trängsel.
Vi var som sagt helt förvissade om att det var fyra ungar. Döm då om vår förvåning då vi nu härom morgonen ser fem små huvuden dyka upp. Otroligt.
Och så i fredags morgon, vi satt vid frukostbordet. Då hände det!
Helt plötsligt kliver en unge utanför boet, ut på bjälken bredvid. Den stod och sträckte på sina vingar och de andra tittade nyfiket på. Då kom en av föräldrarna flygande , satte sig ganska nära ungen som var på utflykt. Men hon jagade inte tillbaka den. Nej tvärtom, hon gick sidledes ifrån ungen, som för att locka med den bort från boet. Och den följde henne. Tappert. Snart kom en unge till utanför sin trygga boning.
Föräldern gick allt längre bort för att till slut flyga iväg. Och tänk att DÅ följde första ungen efter, ut i det fria! Och så nästa. Och så nästa. Vi satt med andan i halsen, beredda att springa ut och lyfta upp den som kraschat nedanför altanen eller som missbedömt takåsen och landar i stuprännan i stället. Men allt gick enligt plan.
Vilken uppvisning alltså.
Tänk att vi fick se detta. Just denna morgon, just i detta ögonblick.
Jag var helt lyrisk.
I dag kanske jag inte är lika lyrisk! Nu kommer baksidan med att ha svalor på altanen. Men se då har vi ju fördelen att det är så dålig sommar. Ingen sitter ju där i alla fall så de får skita ner nu och jag följer efter och torkar upp efter dom! Får bli en riktig sanering då de lämnat oss framöver. Frågan nu är bara hur länge de stannar? Jag har ingen aning. Jag trodde att de skulle flytta ut i skogen då de klarade av flygningen men se de verkar trivas alldeles ypperligt på vår altan. Speciellt populär är den gamla pinnen som hänger över bordet, där sitter de på rad och diskuterar livets framtid.....så som svalor gör du vet.....
Vad gör vi annars då? Ja, vi har varit iväg ett par små turer. Ganska många mil i bil, lite båt och annat kul. Träffat mor och far i Jämtland, känt av ö-livet i öst mm.
Här är vyn från en ö ut mot Östersjön. Lyckades ta en fin promenad mellan regnskurarna och uppleva livet bland fiskmåsar och skär. Underbart.
I söndags kväll fick jag sällskap av mina söner och Henrik ner till Gränna för allsång i hamnen. Henrik var hemlig gäst, här blir han intervjuad på scenen. Direktsänd tv, därför står han med ryggen mot publiken.
Roliga framträdanden och bra musik o sång. Men såååå kallt. Jag hade behövt långkalsonger och vantar där jag satt under en filt!
Ja jag skall väl förtydliga mig och säga att Henrik inte sjöng. Men jag har sett hur han fått önskemål från folk på facebook att leda allsången på Skansen.... vem vet? Det kanske blir hans nästa jobb?!
Nu har jag vilat mig en stund efter trimning ute på betena. Vi har massor med skräppor i markerna. Om du nu vet vad det är? Ett eländigt ogräs som korna inte äter upp. Som växer meter högt och fröar av sig. Så nu går jag och slår dom med trimmern, de som vi inte kan slå med maskin. Slitigt men så skönt att slippa se dom i alla fall. Dom kommer säkert igen nästa år, det antar jag.
Nu ska jag ut och måla en stund. Det blåser rejält men inte farligt med regn så här långt idag.
Hej o Hopp. Ha det så gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.