Så rusar dagarna och veckorna, snart har halva semestern gått och se då infinner sig lätt den där "ångesten" då man räknar ner dagarna inför det är dags att återgå till vardagen igen. Eller så kan det vara så att man längtar tillbaka till jobb och arbetskamrater såklart.
Jag minns i alla fall känslan då man stängde dörren till jobbet och visste att man skulle vara off från den delen under ett antal veckor. Den känslan...... inte för att jag inte har trivts på mina arbetsställen, det har jag verkligen gjort. Men den där känslan av frihet och förväntan.
Sedan åtta år tillbaka i tiden så har jag ingen arbetsplats att gå till. Och heller inga arbetskamrater som hejar glatt välkommen på morgnarna. Jag är min egen. Jag är väl min egen slav som man säger. Att vara egen har sina fördelar och nackdelar såklart. som allt annat. Som egenföretagare har jag inte fasta arbetstider. Inget fast schema så jag vet att på fredag är jag ledig. Och alltså heller inte fem veckors semester.
Men fördelarna är även många. En rolig fördel är att jag inte behöver ha ångest över att semestern snart är slut. Jag har inte längre fem veckors semester.
En annan fördel är att jag får lära mig leva lite mera som dagen kommer. Jag får ta tillfället i akt att njuta av ledig tid, då den ibland plötsligt och oplanerat kan infinna sig. Idag har varit en sådan dag.
Det blev en väldigt lyxig onsdag så här i semester tider. Våra älskade pojkar kom hem idag för lunch och mysig gemenskap. Så efter god måltid med Gästlåda satte vi oss i varsin stol på altan och njöt av solen. Ja i alla fall stundtals. För ibland gick solen i moln och då var det filt som gällde.
Ha ha, vi skrattade då vi satt där invirade i filt och luvan på huvudet!
Underbart att få sitta och rå om varandra, en helt vanlig onsdag.
På förmiddagen möttes jag av en härlig syn i viken. Där badade både kossor och svanar, sida vid sida. Ingen osämja där inte.
På vår altan är det numer ännu mera pipande. Svalorna har nämligen fått små ungar. Jag är inte människa att räkna dem och vill inte störa i onödan men jag har tydligt sett i alla fall tre huvuden gapa med stora munnar mot sina föräldrar. Mor och Far svala var måttligt irriterade på mig då jag klev upp på en stol och fotade. Helt förståeligt. Men de kom strax tillbaka så lugnet infann sig igen.
Nu är bara min fundering hur det skall gå för de små liven då de växer och kan ramla ur boet?! Vi har ju en katt och säkert är det även andra djur som håller koll på dessa små. Uj, uj, vad ska jag göra? Funderade ett slag om jag kunde göra en typ hängmatta under boet som fångar upp dem men jag är rädd att jag skadar och skrämmer mer än gör nytta. Nej, naturen får väl ha sin gång. Och jag får hoppas att katten sköter sig och håller sig till möss och annat.
En sak är i alla fall säker, jag kommer att sakna dessa små fåglar till hösten då de flyger till Afrika. Käre vänner, dessa små liv, hur kan de flyga ända till Syd Afrika? Och hitta tillbaka nästa år igen? Jag som kan gå vilse i skogen fast jag har gått där innan!
Ja, kanske jag kan göra en hängmatta till dem inför nästa säsong här i vår vik? Ett modernt hotell för svalor med säkerhets- hängmatta! Det får jag fundera vidare på.
Som entreprenör så får man ju vara lite uppfinningsrik och våga prova sina vingar på flera sätt.
Nu sänker sig lite mörker över viken, hundarna sover. Jag funderar på att göra detsamma. I morgon är en ny dag. Måntro vad den har att ge. Jag har en lista med saker som skall göras, får se vad som blir det första jag får stryka.
Nu hoppas jag få ro i natt, en god natts sömn. Och får önska dig detsamma.
Jag tror att jag ska somna med de små svalungarna innanför ögonlocket. Jag får klura på den där iden om hängmattan, kanske en randig en som matchar färgerna som vi har på altanen för övrigt. Eller kanske de vill ha lite mer färggrant tyg? Hm, godnatt vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.