Hurra för mig, det är min alldeles egna födelsedag

 Ja, så är det. Jag fyller år, än en gång. För femtiosjunde gången närmare bestämt! Wow. Ofta ojar man sig för att man börjar bli gammal, men jag tänker att vi skall väl vara oerhört tacksamma om vi får uppleva att bli gamla, eller hur? Livet är inget självklart. Livet är en gåva som vi får vårda så länge vi kan. Idag har jag njutit från det att jag slog upp mina blå.

Kaffe på sängen och paket av min käre livskamrat. Som alltid hade han varit och inhandlat en klänning till mig. Det är jag bortskämd med, jag vet. Nu gäller det bara att hitta tillfälle att använda den.....Till min stora glädje så fick jag också ett 1500 bitars pussel, det ser jag fram emot att sätta igång med någon dag. Men kanske får det vänta då våren alltid är smått körig med allt man vill göra utomhus och så. Jag målar huset nu, blir så fräscht och fint. Målandet är kul men att borsta väggarna innan är såååå tråkigt men jag vet, nödvändigt. Man får ta en vägg i sänder.  

 Efter sen frukost blev det en stund vid telefonen för att få vara med på livesändning vid konfirmation. Väldigt fin gudsjänst med många härliga ungdomar. Proffsigt filmat må jag säga om än konstigt för familjemedlemmar att inte få vara med i kyrkan.

Så bar det av till Viredaholm för mat. Så gott och skönt att slippa laga middag idag.

Och så åkte vi vidare till yngste sonen och familjen där så fick jag mysa med barnbarnen en stund också. Ja, jag kan väl inte ha det mycket bättre. 

Flaggan har jag dock inte fått upp idag. Varje gång jag varit på gång ut så har himlen öppnat sig och regnet har fullkomligt forsat ner. Nu är det blött blött blött... Lite värme efter detta så kommer det att fullständigt explodera i naturen.

Jag måste få berätta en häftig sak också. I går fick jag syn på ett gammalt armbandsur som legat i mina gömmor, men direkt då jag såg det så kände jag såväl igen det. Ett litet armbandsur som jag bar då jag gick i tredje-fjärde klass. Jag minns kläder jag hade samtidigt. Jag minns saker som hände då jag bar denna klocka. Jag var tvungen att testa att vrida upp uret, ja, man gjorde så på den tiden! Och tro det eller ej, men den gick igång direkt. Den fungerar perfekt. Otroligt, efter att ha legat undangömd i en låda i typ 45 år så går den igår helt normalt. Tala om att det var bra kvalitet på den tiden!!! Svea är namnet på urverket också.

Jag har fått många samtal idag från släkt och vänner. Bland andra såklart från mor och far. Pappa om du läser detta, vi pratade ju idag om att du tycker att det var bättre förr. Ja, du kan ha rätt i det. I alla fall så måste vi ju säga att urverken som gjordes var det väldigt god kvalite på, eller hur? Den här klockan vill jag för alltid spara. Tack far och mor för den, för jag antar att det var ni som såg till att jag hade en klocka om armen för att lära mig hålla tiden. 
Nu är det kväller och jag känner mig laddad för ny arbetsvecka. Hoppas på goa samtal med de som har koppling till Hjärtats hus på olika sätt. Till mina arbetskamrater på Qulturum osv. Att få vara med vidare och utveckla dessa mötesplatser känns verkligen som ett stort privilegium. 
Önskar dig en fin vecka också. Var rädd om dig. Och ta tillvara på dagen idag, den kommer inte tillbaka.
Och stort Tack till alla som smsat, ringt, sjungit, hejat via facebook under dagen. Jag är så tacksam för det. Att ha vänner som bryr sig är en stor rikedom. Tack