Translate

lördag 8 maj 2021

Nisse njuter av bonna-livet



 Idag var det premiär för Nisse att både åka traktor och vagn ut på beten för att hägna. En fantastisk dag och med sol som värmde gott även om vinden ännu är lite kall. Vi stängslar inför att kossorna ska komma framöver. Det absolut roligaste för Nisse var helt klart att springa i vattenfyllda diket. Och efter ett par timmars springande och hoppande ligger han nu vid min sida och sover tungt tämligen slut i kroppen.

Då vi följdes åt Patrik och jag var det perfekt tillfälle att träna på inkallning. Jag kunde ibland passa på att gömma mig bakom ett träd och vissla. Så härligt att se honom komma springande bland vitsippor o våriga ängar. 

Idag fanns det också utslagna gullvivor i soliga lägen. Jag plockade en fin bukett och så klart tänkte jag då på Maj-Stina. Den här våren får jag plocka gullvivorna själv men för varje blomma så tänker jag så klart på henne.

Att ha en Wellsh springer spaniel har jag förstått är en spännande tillvaro. Det händer alltid roliga saker i hans sällskap. Nu är tid att greja i trädgården och så klart är han med där. Jag får hela tiden tänka mig för var jag lägger saker, till exempel här om dagen då jag fyllde gjord i min rosenrabatt, hade jag då en halv full säck så vips var den väck! På ett ögonblick fick den fötter och drogs iväg i flygande fart. Nisse är dessutom otroligt bra på att öppna till exempel plastsäckar med jord. Konsten är bara att hålla säcken på rätt sätt så Nisse gör hålet där jag vill och inte där han vill!!! Det är liksom som om han absolut vill hjälpa till att bära. Jag börjar inse att då jag bär saker som är tunga då är det bästa att han får hålla i och hjälpa mig. Då är han lycklig och glad. Försöker jag istället att hålla saker högt då blir ju hans önskan att hoppa och försöka nå saker istället.

Nu är Nisse fyra månader gammal, för det mesta fungerar allt bra. Han följer mig fint och ja han är redan en trogen vän. Det vi måste träna på mer är att han ska kunna vara ensam korta stunder. Det gillar han inte. Att vara ensam nere i huset om jag är på övervåningen är inga problem. Men att vara ensam och jag går ut det är inte lika roligt. Bara att träna på.

I veckan fick jag min första spruta mot covid-19. Känns jättebra och nu börjar man att se ljuset i tunneln. Men jag måste säga att det kändes märkligt då vi stod på rad in i lokalen för att få vaccin. Personal med visir och munskydd, numrerade bord längs väggar, människor som följde tydliga markeringar var man skulle gå.

Kanske det mest märkliga ändå var då jag efter att ha fått sprutan skulle sitta i ett rum 10 minuter tillsammans med ca tjugofem andra människor. Det slog mig att så många personer i samma rum har jag inte upplevt på över ett år. Jag tror att fler än jag satt och funderade på samma sak. Det som vi förr inte tänkte på utan såg som helt normalt det känns idag väldigt annorlunda. 

Till veckan ska vi ha volontär dagar för volontärer på hjärtats hus. Jag ser fram emot att få träffa dem igen. Vi hade planerat att träffas alla tillsammans men nu blir det istället i mindre grupper. Hoppas att vädret är bra då vi ska vara utomhus.

Nu har vi vilat en stund så det är dags att ge sig ut igen. Vi hinner med några stängselstolpar till innan kvällen är kommen. Vi önskar er en fortsatt fin helg, håll i och håll ut så hoppas vi att det går mot normalare tider framöver. Jag längtar efter att få krama barnen, att få krama far och mor. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna en kommentar här om du vill.