Barndoms blomman

Usch och fy vad det blåser kallt. Jag har varit ute på morgonen och målat men var tvungen att gå in och värma mig. Det är såååå kalla vindar. När kommer värmen egentligen undrar jag.
Jag har nu värmt mig med kaffe och hinner nog skriva några rader innan jag ger mig ut igen för ett pass till.

 

Än en gång slås jag av förundran över att känna att jag verkligen har kommit hem. Den här blomman, som jag för övrigt inte har en aning om vad den heter, den växer här utanför huset i slänten. Och den påminner mig så om min barndom. Den växte runt björkarna på gården där jag sprang som barn. Den har inte funnits på de ställen jag bott på mellan. Men nu är den ifatt mig också. Fantastiskt.

Tämligen oansenlig och inte lätt att se i det gamla vissna gräset. Men för mig betyder den så mycket.

I går hade vi kära besök i omgångar. På dagen var David och en kompis här. Vi åt middag tillsammans och det är så mysigt då ungdomarna kommer hem.  Dom satte sig sedan vid husknuten och försökte njuta av solen de sekunder då den fick visa sig.

På kvällen kom Oscar o Henrik. Vi åt också såklart tillsammans och satt och pratade till långt in på natten. Inte klokt en söndag natt men tiden går ju som bekant så fort då man har så trevligt.

Ja jag känner mig så rik för de mina.

Längtar hem till mor och far också. Jag ska försöka ta mig loss och åka upp om en månad. Hoppas få några mysiga dagar där tillsammans med dom. Längtar.

 

Idag har jag bokat ett överraskningsbesök då vi får gäster om en vecka som vi ska hitta på lite med. Jag kan inte säga vad vi ska göra, då blir det ju ingen överraskning. Hoppas dom gillar mitt upptåg?!!

Det återstår att se.

Ikväll har vi gäster så jag bakade ett par kakor i går kväll. Får ta det lite som det är.

Nehej, nu lär jag inte sitta här och slöa längre. Back to work. Färgen kallar på mig.

På med alla kläder igen och måla med högt tempo så ska det väl fungera en stund.