Här kommer lite bilder....
Vyn från tågfönstret i vårt avlånga underbara land. Denna bild är från trakterna av Bräcke.
Här är den glutenfria tårtan som jag överraskade mor med på morgonen på hennes födelsedag. Med blåbär, fullt med nyttigheter.
Ja, ursäkta mor att du kommer på sned! Men den här bilden blev visst på sne!
Hur som helst så var tårtan helt fantastisk vacker, helt enkelt eftersom jag har en så vacker mor. Och såklart jättegod var tårtan också.
Jag måste säga att jag är imponerad av Moa. Hon har skött sig exemplariskt under resan. Sovit och bara varit med, utan problem. Jättemysigt att få ha hennes sällskap.
Resesällskapet hem blev också spännande .En tjej som nu gått ut första året på högstadiet satt jag och pratade med de första fyra timmarna av resan. En jättegod tjej som snart ska börja övningsskjuta inför sin kommande jakt. Ja, vi hade mycket roligt att prata om.
Träffade en kvinna på perrongen i Stockholm som berättade att hon hade tagit hand om många djur. Bland annat två rådjurs kiddar då mamman hade omkommit i en trafikolycka. Hon hade i den vevan getter så hon kunde ge dom mjölk. Ja, tom råmjölk i frysen att ge till dom. Då de växte upp började dom allt mera ta promenader i skogen och så småningom flyttade dom ut i skogen där dom levde vidare. Bocken stack iväg för att hitta nya bekantskaper men rå-geten kunde dom följa under flera år då hon fick sina kid inte så långt från deras hem. Fascinerande historia, eller hur.
Tänk så många intressanta samtal man kan få om man har en liten hund med sig.....
Och vi hann akta oss för stora hundar! Ja, det var nära. Då jag klev av tåget i Nässjö höll jag på att bli på-sprungen av en sådan där biffig rotweiler! Han var väldigt intresserad av Moa, men jag hann dra undan henne och hundens matte drog så gott hon kunde. Puh!
Nu sitter jag här hemma. Har varit ute och målat ett litet pass inför morgondagens snickerier. Väntar på min kära make. Tvättmaskinen snurrar, jag har dammsugit, ja livet är som vanligt igen.
Men jag måste få berätta vad som hände förut då jag och Moa var nere vid sjön. Jag satt på bryggan med fötterna i sjön, Moa var som vanligt törstig och försökte komma ner till vattenspegeln vilken hade sjunkit rejält sedan förra veckan. Det bar sig inte bättre utan hon halkade i, kanade ner så halva hunden stod under vatten. Ja, inte huvudet. Det hade hon över vattenytan. Hon blev stel som en pinne. Låst läge! Vägrade att ge sig ut i vattnet men kom heller inte bakåt!!! Jag kunde inte annat än skratta åt hennes hjälplöshet. Och jag klev i och lyfte upp henne! Ja, så har vi då tagit första försiktiga badet för i år, både hon och jag. Ha ha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.