Natt i augusti

Klockan är nu nästan halv tolv på natten. Jag sitter på altanen i klänning och bara ben. Syrsorna spelar och myggorna hörs runt lampornas sken. Ett svagt ljud av ett flygplan någonstans uppe ovanför mig. Det är mörkt och helt stilla. Natten vilar sig. Hundarna sover. Maken sover. Katten sover.
Och här sitter jag. Kan inte låta bli att smyer mig ut med min dator en liten stund, bara för att känna friden och stillheten. För att få en stund till att minnas tillbaka på i vinter då snön yr utanför mitt fönster och nordanvinden tar sig fram.
Vilken otrolig sommar vi har och har haft. Förstår vi det? Jag har i alla fall svårt att ta in det. Att kunna ta till mig och njuta till hundra procent. Känns som det är en dröm. Varför?
Ja, kanske kan det bero på att jag känner mig så kluven av olika anledningar. Som jag ofta har skrivit om tidigare så känner jag mig så lyckligt lottad att över huvud taget få leva och finnas till. Det är inte självklart. Men framför allt så känner jag mig så kluven och frustrerad då jag ser mig omkring i vår värld. Då jag hör på nyheterna hur människor krigar och dödar varandra av de mest absurda anledningar. På de mest vidriga sätt man kan tänka.
Här sitter jag och njuter. Jag kan gå ut i skogen när jag vill och bara vara stilla eller ropa högt, ingen bryr sig. Medans andra går utanför sitt hus och vet inte om de kommer hem mera. Om de kommer att se sina barn efter att dörren stängts. Inte ens då de har tagit sin tillflykt till ett hus som ska vara deras skydd. Deras fristad. Det blir plötsligt, utan förvarning bombat! Varför? Vad har dessa barn gjort som var fel?
Vad håller vi människor på med? Har vi blivit fullständigt besatt galna? Har vi inte kunnat lära oss någonting av historien som andra har skrivit åt oss? Var är vi på väg?

Varför kan vi inte bara njuta av det vi har att njuta av. Att dela med oss av det vi har att ge. Att hjälpa varandra till bättre möjligheter.Att inte göra samma misstag en gång till.

Varför kan vi inte se det sköna i det lilla. som blomman här på bilden. Visst är den vacker, den vissna blomman, som nu gjort sitt för detta år och aldrig kommer åter. Andra kommer att blomma efter denna, om världen består. Men just denna blomman kommer aldrig åter.

Men ändå står den där så vacker och grön. De vita blommorna har ramlat av men ändå är den så stadig på sin stam.

Ofta numer så fasar jag för att lyssna på nyheterna då jag vaknat för en ny dag. Hur många människor till har fått sätta livet till för att vi inte kan hålla sams? Hur många barn till har fått se fasan i vitögat utan att vi gör något? Och jag vill bara somna om och hoppas att jag vaknar till en bättre värld. 

I går firade jag och min älskade man 100 års kalas. Ja, vi är alltså ett hundra år snart, om vi lägger våra år tillsammans. Jag har klarat mina femtio och han är på god väg. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad att kunna bjuda min släkt och mina vänner, att få duka fram mat och vita dukar, vackra ljusstakar och blommor i fina vaser. Att få bläddra i mina recept och i min fantasi skapa mat och smaker som jag vill dela med mig av. Hur bra har vi det inte? Hur orättvis är inte livet?
Kontrasten blir så total då jag känner att jag välter i  lyx av att kunna välja och vraka på vad jag vill bjuda mina gäster på, medans andra inte ens får fred för att hinna begrava sina nära som de just förlorat i ett krig utan ände. De fick inte ens några timmar på sig att ta ett sista farväl, att hinna fylla på matförråd och kanske vila en stund i fred! Nej, då brakar det loss igen.

Ja inte är det underligt att många av oss är trötta och känner oss frustrerade. Världen är ju helt skruvad. Vi har inte bara en skruv lös, vi har tappat hela motorn!

Och här sitter jag och lyssnar på syrsorna. Och njuter av tystnaden. Och kan gå in och lägga mig i en varm och skön säng , närhelst jag känner för det. I morgon om jag vaknar, kan jag välja lite av varje i mitt kylskåp till frukost. Jag behöver inte vara rädd för att mitt hus ska bombas sönder och samman eller att mina barn ska mötas av kanoner och kulvapen. Jag är i en annan del av världen och jag tackar Gud för det. Jag känner hur ögonen börjar längta efter sömn och vila. Och jag kan gå och ta den.
 Tack för idag. Och TACK för en fantastisk helg.
Jag går och lägger mig och drömmer om att vakna till nyheterna att världen har insett vad fred och frihet kan göra för människorna i vår värld. Att vi ska få förståndet tillbaka.
Godnatt världen. Och god natt syrsorna.