Råbockspremiär

Ja så är vi än en gång framme vid det för många magiska datumet, 16e augusti. Vad är då för speciellt med detta datum kanske du undrar?
Jo, då är det för många av oss jägare en stor premiär. Nämligen råbockspremiär. Då smyger jägarna ut på sina marker med stor förhoppning om att få fälla den där stora fina guldbocken. Att få ännu en fantastisk jakthistoria att berätta för sina kamrater. Så och jag detta år. Jag traskade ut vid strax efter fem på morgonen, på våra marker. Har sett flera bockar senaste dagarna så jag vet att de finns. Frågan är bara var och var jag ska gå för att inte skrämma iväg dem. Patrik smyger iväg åt ett håll och jag åt ett annat.
Spännande såklart.
MEN också väldigt kluvet. Jag njuter inte då jag ska släcka ett djurs liv, det är faktiskt läskigt vilken makt jag har med bössan i min hand. Denna gång är det extra spännande då jag har för mig en ny bössa. En Blazer Kiepplauf. Enkelskottare, för dig som kan bössor. Jag är inte så bra på det där med kalibrar och sorter, men så mycket vet jag i alla fall.
Hur gick det då?
Jo, jag smyger sakta uppåt i en dunge, väl medveten om att ett djur kan stå bakom kullen. Och mycket riktigt. Där kommer en bock gående och äter i kanten av åkern. Den går ifrån mig, uppåt gärdet. Jag kryper ihop för att göra mig så liten som möjligt och lägga upp en strategi. Jag har bestämt innan att är det rätt bock så gör jag vad jag kan för att ta den. Ingen tvekan där, han är jättefin och jag känner mig säker. Saken är den att han går ifrån mig och jag känner att jag inte kan gå närmare, risken är för stor att jag skrämmer den på flykt då. Då bocken böjer sig ner för att äta passar jag på att ställa mig upp och förbereda mig för skott. Jag har med min skjutkäpp som jag har som stöd. Nu är bocken på ca 100 meters avstånd så det gäller att sikta rätt, verkligen ingen darrning på handen.
Jag känner mig trygg med mitt stöd som jag får av käppen och inväntar nu att bocken ska ställa sig rätt. Alltså med bredsidan mot mig. För att få ett bra skott, för att göra smärtan så kort som bara är möjligt för honom.
Väntan....... rätt läge, nu är det dags.....jag avfyrar mitt vapen och bocken gör ett höjdhopp sidleds och landar platt på sidan där han blir liggande. Han hann inte ta ett steg till ens. Puh, Klockan visar på 5.38 och jag hoppas att det blev ett bra skott. Laddar om bössan ifall han tar en illrusning. Men allt blir stilla . Han ligger lugnt kvar och jag pustar ut.
Då kommer en get gående rakt mot mig, ut från skogen där bocken nyss gått. Och med sig har hon sin kidde. Jag står helt blickstilla och njuter av dessa djurs rörelse. Geten är jättenyfiken på mig och närmare sig sakta mot mig. Vädrar men förstår inte vad jag är. Jag hoppas att de inte ska gå upp till bocken, vill inte visa så dumt jag har gjort mot deras kompis....
Efter ett par minuter så vänder de inåt skogen och hoppar glada vidare inåt.
Och kvar ligger bocken. Nu kan jag gå fram till honom och se så han inte plågas. Han är helt död då jag kommer fram så det är lugnt. Fåglar kvittrar, jag hör ett bösseskott från grannmarker, fler bockar har fått möta sitt öde denna vackra morgon.
Konstaterar att min bock dog snabbt och jag tror utan större smärta. Han åt in i det sista, ja kan man somna in mycket bättre egentligen?

En som vi säger sextaggare, en bock på tillväxt, var han.

Så kan det bli, tacksam att skottet satt bra så det gick snabbt och utan problem

Nu var det till att ta ur djuret och ta hem honom , tar såklart hand om köttet. Och trofe´n.

Ja, dessa trofeér. Jag är inte jättefascinerad av detta fenomen att hänga upp horn och annat på väggarna.Men då har en väldigt given jägare i familjen så är det bara att gilla läget. Och då tänkte jag att jag skulle ordna min trofe´själv denna gång.

Sagt och gjort. Nu har jag tagit hand om skallen och nu kokar jag av den i en gryta här ute på altanen. Inte trevligaste görat men jag vill ta hand om honom.

Jag lindar in hornen i aluminiumfolie under koket för att skydda hornen. Sedan ska det putsas och fixas innan jag kör ett blekmedel på skallbenet. Och så ska det monteras på en sköld.

Ja så det kan bli. Inte trodde väl jag för ett antal år sedan att jag skulle sitta här i Målviken, få fälla ett djur som gått här i markerna, med en egen bössa och så få göra min egen trofe.´ Det är mycket man inte vet.

Jag får återkomma vidare hur resultatet blev. Nu fryser jag om mina fingrar och tår här ute på altanen. Väldigt vad vädret svänger snabbt, för några dagar sedan kunde man sitta här i bara mässingen och vara jättevarm. Nu är det höstliga vindar som viner runt husknuten. Regnet strilar ner i hetsiga skurar stundtals och jag har det så bra.

Hoppas du har det bra också.