Jag kördes i ilfart i sängen med hiss ner till operationssal. Man ropade att ringa min man som hade åkt tillbaka till skogen då ingen förlossning skulle ske denna dag.... Trodde vi.
Jag minns att jag frågade narkosläkaren om dom visste något om mitt barn men de svarade att :-nej vi vet inget, nu får du sova. Och i nästa sekund sov jag. Ovetande om vad som hände.
Så hjälpte dom mitt första barn att komma ut i världen. Det kan inte ha tagit många minuter från det att larmet gick...
Då jag vaknar har Patrik kommit in till mig, han har fått träffa Oscar och de säger till mig att allt gått bra. Jag hade svårt att våga tro dom där i min dimmiga skalle. Rädd att det inte skulle vara sant. Allt gick så fruktansvärt fort.
Men allt gick bra. Oscar mådde prima och lyckan var total.
Och nu har jag fått följa hans väg i tjugosex fantastiska år. Underbart.
Snart är det dags för vår andra son att fira födelsedag. Det ska bli jätteroligt att fira honom också.
Så här fin kan man bli när man fyller tjugosex år om man har tur.
Vi fick smaka på en alldeles ny skapelse. Spännande.
Och så här roligt kan man ha med bubbelplast. Behövs inte alltid dyra grejer för att roa sig minsann.
Så kommer en ny arbetsvecka. Med nya möjligheter och förhoppningsvis spännande och roliga saker.
Nu börjar många skolorna igen och ska tillbaka till sin vardag. Var rädd om varandra där ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.