Bokrelease

God morgon vänner.
Ny lördag med nya möjligheter. Alltid lika spännande att vakna då man inte vet vad dagen har att erbjuda. Jo, lite kanske men inte allt.
Idag ska det städas , dock inte i mitt hus, och av någon underlig anledning tycker jag ibland att det är roligare att städa hos andra!

Hur gick då Stockholms resan? Jo, alla tiders. Tåget rullade på , nästan i tid dessutom.
Satt bredvid en man som jobbade frenetiskt på sin dator och telefon stort sett hela resan. Slår mig hur lätt det är att uppgifter kommer i fel händer. Jag hade kunnat läsa allt på hans skärmar om jag velat. Tala om att vi lämnar ut oss och våra arbeten. Interna uppgifter som ingen annan ska ta del av.... Hu, lite läskigt tycker jag.

Väl framme åkte jag buss till Brunkebergs bageri på Dalagatan. Kändes som jag åkte hur länge som helst, trots att det tar ca tre minuter. Men känns alltid längre första gången.
Detta bageri kan jag varmt rekomendera. Otroligt mysig atmosfär med en öppen planlösning där cafe-gästerna kan se bagarna som arbetar och det är en febril verksamhet och framförallt en underbar stämning. Glatt och trevligt. Mycket beroende av den trevliga personalen så klart. Ett positivt bemötande om varje kund, med ett skönt leende på läpparna. Helt outstanding.

 

En glad bagare.

 

Efter att ha avnjutit en god paj och sallad och såklart ett gott nybakat bröd och kaffe så åkte jag buss tillbaka till centralen och gick så ut på city. Det är allt något speciellt med Stockholm i alla fall. Så kul att se folkvimlet och känna pulsen. I alla fall för några timmar. Jag var på jakt efter jeans, men då jag provat ett par la jag ner det, kände mig inte alls på humör för det. Typiskt , nu då jag hade chansen.

Istället strosade jag runt och kikade efter presenter, bland annat ville jag ha något till Oscar inför kvällens release.

Slog mig dock att utetiggarna inte har blivit färre. Tyvärr känns det som att dom var än fler. Gör så ont i mig.Och enligt vad jag har hört så finns det visst ligor som nyttjar detta och kör ut folk i minibussar på morgonen och placerar ut dom på olika ställen i stan, för att på kvällen komma och samla in dom igen...för att sedan såklart ta pengarna själva! Otroligt om det är sant. Var har moralen tagit vägen?????

 

Ja, jag gick även förbi Klara kyrka där det delades ut bröd och annat till uteliggare och behövande. Stor eloge till dessa människor som står där och tålmodigt hjälper människorna.

 

Efter ett långt strosande i olika affärer kom jag till sist in på NK. Då jag går i NK huset tänker jag alltid på min morbror Ingvar. Då jag var på besök hos honom i min ungdom var vi bla på NK. Min kära morbror finns inte längre, tyvärr, då han omkom med Estonia 1994. Men jag saknar  honom fortfarande och Stockholm kommer alltid att förknippas med honom för mig. Han gjorde så starkt intryck på mig.

 

MEN så mötte jag världens trevligaste affärsbiträde på NK. En helgo tjej som gav allt för att kunna hjälpa mig att hitta något till sonen. Och då menar jag allt. Jag har aldrig haft en så lång och intressant presentinslagning!!! Ha, ja det slutade med att vi bytte adresser o tel nummer. En otroligt go tjej som det visade sig att jag hade både det ena och det andra gemensamt med.

Det dråliga var sedan då jag i ögonvrån såg en annan expedit, som jag "känner". Otroligt vad liten världen är. Där står ju en kille som jag träffat på bla Oscars bröllop!!! Nog är världen liten så säg, även i en storstad.

 

Nöjd med mitt paket gick jag till gamla stan. Gick inte in i en enda affär, men bara gå och känna atmosfären hör liksom till ett Stockholms besök. Jag släntrade in för en kopp kaffe på ett kondis däremot och där slogs jag av skillnaden på atmosfär måste jag säga. Här var det inge glada miner bland personalen, alla såg mest ut att längta efter att få gå hem........Vilken skillnad.

Här skrev jag kortet i alla fall och satt och väntade på att tiden skulle gå.

Tunnelbana ut till Hornstull och leta mig fram till bageriet Friends of Adam där release festen ägde rum. Jättetrevligt och mysigt. Kul att få träffa flera av Oscars kollegor och andra som jag bara hört namnen på tidigare, förläggare och annat bransch folk. Tal hölls och Oscar fick blommor i mängder. Enligt förlagets chef har dom nästan slut på första upplagan, redan! Det var länge sedan dom upplevde en sådan rusch och ett sådant tryck , redan innan den släpptes ringdes dom ner av intresserade människor som vill ha den. Så med andra ord så har den helt klart ett tomrum att fylla i vårt samhälle. Och säkert i andra länder med.

Med andra ord en välidigt lyckad kväll. Och jag var sååå glad att få vara med.

Detta att få följa ens barn och dela deras glädje ( och såklart även somliga dagar deras jobbiga saker) måste ändå tillhöra livets goda. Jag kände mig såååå priviligierad.

 

Ja, jag fick sova över hos Oscar o Henrik och åkte så med dom tillbaka till Småland dagen därpå. En lagom tripp med andra ord.

 

Här sitter Oscar bland alla blommor. Lite lagom trött och sliten men såklart glad.

 

Med mig hem har jag tolv böcker, nästan alla är redan bokade så det blev inte så många presenter som jag tänkt mig. Men det är ju bara att köpa mer.

 

Innan jag slutar skrivandet för idag måste jag berätta att NU har symbolen för att kunna lägga in bilder i bloggen kommit tillbaka!!!! Måntro om datorn bara behövde vila???? Glad blev jag i alla fall.