Tack Esther

Så glad jag blev häromdagen då ett oväntat brev landade i vår postlåda. Ett brev med en skrivstil jag inte kände igen. Alltid lika spännande då det numer inte är så vanligt att man får handskrivna personliga brev.
Detta var i alla fall från en granne från min barndomsbygd, hon hade rensat gamla lådor från sina föräldrar och funnit ett kort som hon skickade mig. Jag blev så glad.

 

Kortet var inte vilket kort som helst heller. Nej, det var ett original inbjudningskort från min farmor och farfar då dom skulle gifta sig 10 juni 1929! Så fint och så vackert skrivet. Det dråpliga var att den inbjudnes fästmö inte var medbjuden, bara han! Det var väl lite andra seder på den tiden kan man tro.

Hur som helst så gläder det en då någon anstränger sig så, det må jag säga. Så Tack Esther.

 

Nyss regnade det här, ordentligt. Men det mesta av snön är ännu kvar. Ska strax ta en promenad med hundarna igen. Zelma fullständigt älskar denna väderlek då det går perfekt att göra snöbollar som man kan jaga gång på gång, tröttnar aldrig.

 

Den här måndagen känns speciell, av lite olika anledningar. Var en mycket annorlunda dag i går så jag tror det är därför jag känner mig tacksam för att det idag är måndag och vi får möjligheter att få nya upplevelser. Tillsammans. Inte helt självklart att få vandra tillsammans genom livet, hur länge som helst, det vet vi ju.

 

Hoppas på en bra vecka. Och önskar dig detsamma.