Ja idag har det inte varit lätt att kommunicera med yttervärlden, i alla fall inte via telefon. Vare sig den fasta eller mobilt...Patrik gick upp på högsta berget för att kunna ringa men det räckte inte till för att jag skulle kunna komma ut med min mobil.... Vad händer???
Och så har min skärm på mobilen hakat upp sig så jag får vara väldigt våldsam för att kunna svara om det ringer eller om jag över huvud taget ska ta mig in i telefonen. Hm, någon inställning som ska justeras? Ja, det får jag klura vidare på.
I morgon ska vi på begravning. Kära Kerstin, i morgon ska vi ta farväl av dig. Känns jobbigt och hemskt, brukar bli så tungt i kyrkan även om det kan vara en ljus stund och så. Men vi får försöka känna tacksamhet för den tid du var med oss här, för de roliga stunder och skratt vi haft tillsammans.För att jag fick möjligheten att lära känna dig. Känns inte så länge sedan jag satt hemma hos dig på altanen och vi pratade och delade gemenskapen. Och inte är det länge sedan vi hade kontakt via mobil och mail.
Jag saknar dig fortfarande här på bloggen Kerstin, känns som du läser vidare trots att du inte finns här längre. Knepigt. Knäppt? Ja, du får tänka vad du vill men för mig är du med i alla fall. På bordet lyser ett vaxljus som minner mig om dig.
Och visst är det väl så, att de människor vi möter längs livets väg och som tillför positiv anda och glädje formar oss som människor och finns med så länge vi kan minnas. Tillsammans ger vi av varandra och formar varandra.
Frid Kerstin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar här om du vill.